Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarvägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Arachnospila alvarabnormis
Alvarvägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 5–9 mm, hane 4–8 mm. Denna art är tillsammans med flygsandsvägstekel Arachnospila wesmaeli i genomsnitt de minsta inom undersläktet småsandvägsteklar Ammosphex men varierar liksom sina släktingar kraftigt i storlek. Framvingarnas framkantscell (marginalcell) är karakteristiskt avkortad (mot vingspetsen) och även det yttre (tredje) kubitalfältet är oftast litet. Kroppens åtliggande behåring är övervägande brun. Frambenens grävkam är kort men kraftig. Antennerna är något kortare än hos flygsandsvägstekel A. wesmaeli, vilket särskilt syns på antennernas yttre segment. Det yttersta antennsegmentet är mjukt avrundat i spetsen och liknar i detta avseende krokvägstekel Arachnospila spissa. På konserverat material insamlat i fällor kan detta vara svårt att se eftersom antennspetsen ibland blir ihopvikt. En god skiljekaraktär mot flygsandsvägstekel A. wesmaeli finns i munskölden som centralt just innanför framkanten har ett mindre tätt punkterat och därför något glänsande avsnitt. Hanen liknar i flera karaktärer honan, men de bästa skiljekaraktärerna gentemot andra arter finner man i ändbukplåtens och könsorganens utseende. Ändbukplåten har en artspecifik utformning men liknar översiktligt hanen av finmovägstekel Arachnospila abnormis.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarvägstekel Observationer i  Sverige för alvarvägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Alvarvägstekel förekommer på två lokaler i Sverige, på södra Öland vid Gårdby och nära Dalälvens utlopp i Uppland. Mer än 60 år gamla fynd finns från ett begränsat område på centrala Öland där den dock inte har återfunnits senare. I Finland finns arten på en enda lokal i Nyland. I Danmark är den belagd genom ett enda 1800-talsfynd i Schiødtes samling. I övrigt är arten känd från fåtaliga lokaler i Nederländerna, Nordtyskland, Tjeckien och Polen. Återfynd under de senaste decennierna saknas dock från de flesta av dessa platser.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Sandmarksart med höga habitatkrav som i Sverige bara påträffats på Öland (senast Gårdby 2004) och i norra Uppland (Marma 2012). Endast dessa två isolerade lokaler är kända och risken finns att det är de enda aktuella. På Marmafältet har lämpligt habitat minskat mycket drastiskt under senaste decennierna. Området har först under senare år inventerats och populationen har säkerligen funnits på plats under mycket lång tid. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (6000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Igenväxning av sandfält på Öland och i Norduppland har minskat artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Levnadssättet är inte studerat hos denna sällsynta art, men vissa slutsatser kan dras utifrån tillgängliga fynddata. I Sverige har arten påträffats på sandstäpp i södra Ölands kulturlandskap och i gles tallskog med hedvegetation på ett militärt skjutfält. I Nederländerna uppges dynlandskap vid kust och i floddalar. Artens livsmiljöer utmärks av god tillgång på solbelysta och vindskyddade sandmarker med fin sand. Kontinuitet i markanvändningen tycks också vara en avgörande faktor för dess förekomster. I Norden är alvarvägstekel aktiv åtminstone från första delen av juni till början av augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Arachnospila (sandvägsteklar), Art Arachnospila alvarabnormis (Wolf, 1965) - alvarvägstekel Synonymer Pompilus alvarabnormis Wolf, 1965

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Sandmarksart med höga habitatkrav som i Sverige bara påträffats på Öland (senast Gårdby 2004) och i norra Uppland (Marma 2012). Endast dessa två isolerade lokaler är kända och risken finns att det är de enda aktuella. På Marmafältet har lämpligt habitat minskat mycket drastiskt under senaste decennierna. Området har först under senare år inventerats och populationen har säkerligen funnits på plats under mycket lång tid. Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (2-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 8000 (6000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Igenväxning av sandfält på Öland och i Norduppland har minskat artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Längd hona 5–9 mm, hane 4–8 mm. Denna art är tillsammans med flygsandsvägstekel Arachnospila wesmaeli i genomsnitt de minsta inom undersläktet småsandvägsteklar Ammosphex men varierar liksom sina släktingar kraftigt i storlek. Framvingarnas framkantscell (marginalcell) är karakteristiskt avkortad (mot vingspetsen) och även det yttre (tredje) kubitalfältet är oftast litet. Kroppens åtliggande behåring är övervägande brun. Frambenens grävkam är kort men kraftig. Antennerna är något kortare än hos flygsandsvägstekel A. wesmaeli, vilket särskilt syns på antennernas yttre segment. Det yttersta antennsegmentet är mjukt avrundat i spetsen och liknar i detta avseende krokvägstekel Arachnospila spissa. På konserverat material insamlat i fällor kan detta vara svårt att se eftersom antennspetsen ibland blir ihopvikt. En god skiljekaraktär mot flygsandsvägstekel A. wesmaeli finns i munskölden som centralt just innanför framkanten har ett mindre tätt punkterat och därför något glänsande avsnitt. Hanen liknar i flera karaktärer honan, men de bästa skiljekaraktärerna gentemot andra arter finner man i ändbukplåtens och könsorganens utseende. Ändbukplåten har en artspecifik utformning men liknar översiktligt hanen av finmovägstekel Arachnospila abnormis.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarvägstekel

Länsvis förekomst och status för alvarvägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarvägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Alvarvägstekel förekommer på två lokaler i Sverige, på södra Öland vid Gårdby och nära Dalälvens utlopp i Uppland. Mer än 60 år gamla fynd finns från ett begränsat område på centrala Öland där den dock inte har återfunnits senare. I Finland finns arten på en enda lokal i Nyland. I Danmark är den belagd genom ett enda 1800-talsfynd i Schiødtes samling. I övrigt är arten känd från fåtaliga lokaler i Nederländerna, Nordtyskland, Tjeckien och Polen. Återfynd under de senaste decennierna saknas dock från de flesta av dessa platser.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila alvarabnormis(Wolf, 1965) - alvarvägstekel
    Synonymer
    Pompilus alvarabnormis Wolf, 1965

Levnadssättet är inte studerat hos denna sällsynta art, men vissa slutsatser kan dras utifrån tillgängliga fynddata. I Sverige har arten påträffats på sandstäpp i södra Ölands kulturlandskap och i gles tallskog med hedvegetation på ett militärt skjutfält. I Nederländerna uppges dynlandskap vid kust och i floddalar. Artens livsmiljöer utmärks av god tillgång på solbelysta och vindskyddade sandmarker med fin sand. Kontinuitet i markanvändningen tycks också vara en avgörande faktor för dess förekomster. I Norden är alvarvägstekel aktiv åtminstone från första delen av juni till början av augusti.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Tänkbara hot kan vara exploatering för utbyggnad av sommarstugeområden i känsliga biotoper nära havet, och igenväxning/igenplantering. Alltför intensivt tramp av betesdjur och människor under artens aktivitetsperiod kan förstöra artens bogångar.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Förhindra exploatering och igenväxning av för arten attraktiva markområden. Det är önskvärt att arten eftersöks på tidigare kända lokaler och att dess status övervakas.
Etymologi: alvar; abnormis (lat.) = avvikande.

Uttal: [araknóspila alvarabnórmis].

Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Hymenoptera-Pompilidae. Beitr. Ent. 37(2): 279–390.

Smissen, J. v.d. 1994. Zur Kenntis der Weibchen von Arachnospila virgilabnormis Wolf, 1976 und Arachnospila alvarabnormis (Wolf, 1965) (Hymenoptera: Pompilidae). Drosera 94 (1/2): 63–70.

Sörensson, M. 1989. Insektsfaunan i Ulla Hau och några andra gotländska sanddynområden. Länsstyrelsen i Gotlands län. Naturvårdsfunktionen. 122 pp.

Wolf, H. 1969b. Bemerkungen über schwedische Wegwespen (Hym. Pompiloidea). Opusc. Ent. 34(1–2): 17–27.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 1999. Rev. Björn Cederberg 2001. Rev. Abenius 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila alvarabnormis, (Wolf, 1965) - alvarvägstekel
    Synonymer
    Pompilus alvarabnormis Wolf, 1965
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 1999. Rev. Björn Cederberg 2001. Rev. Abenius 2013.