Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  virvelvägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Arachnospila opinata
Virvelvägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 7–11 mm, hane 5–8 mm. Huvudet är kraftigt och bakhuvudet långt. Ögonen är relativt små och sedda framifrån tydligt smalare än halva ansiktet. Kroppens åtliggande behåring är övervägande brun. På efterryggens bakre, sluttande del bildar den åtliggande behåringen en mer eller mindre fullständig virvel på varje kroppshalva. Honans grävkam är välutvecklad. Munsköldens yta har ett antal tydliga och stora gropar. Denna karaktär kan även uppträda hos en del individer av krabbvägstekel Arachnospila trivialis så den måste kombineras med andra karaktärer. Honans sista synliga bakkroppssegment är på buksidan ofta skarpt kölat hos virvelvägstekel.

Hanen liknar till stor del honan, men de bästa skiljekaraktärerna gentemot andra arter finner man i ändbukplåtens och könsorganens utseende. Ändbukplåten kan översiktligt likna åsvägstekel Arachnospila fumipennis, men är hos virvelvägstekel tydligt smalare och med längre utstående hår. Könsorganet är mycket typiskt hos dessa båda arter.
Utbredning
Länsvis förekomst för virvelvägstekel Observationer i  Sverige för virvelvägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Virvelvägstekel har en splittrad utbredning i Sverige men den tycks ha en mer östlig tyndpunkt. I Sydsverige finns isolerade förekomster i Blekinge, på småländska höglandet, Öland och den finns på hela Gotland. Ett sammanhängande förekomstområde sträcker sig genom Svealand från östersjökusten genom mälarlandskapen västerut till Värmland och sydöstra Norge. I norr förekommer arten vid bottenvikskusten mellan Umeå och Luleå. I Finland är den spridd i sydöstra delen av landet upp till Norra Karelen och Satakunda. Världsutbredningen är begränsad till Nord- och Mellaneuropa med utlöpare österut till Kaukasus. En underart förekommer i Mongoliet (Wolf 1981).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Påträffas på öppna sandytor med ljung i hedtallskog, men även på öppna dyner och i andra marktyper. Stor bredd av habitatval men flera av dessa habitat minskar på grund av igenväxning eller ändrad markanvändning. Utbredningen sträcker sig från Blekinge och Gotland till Norrbotten men arten förekommer mycket lokalt. Internationell raritet som Sverige och Finland tycks ha de flesta kända förekomsterna av. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (360-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. Förtätning av glesa skogstyper. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Ekologi
Virvelvägstekel förekommer ofta på utpräglat fina sandlokaler där även andra krävande sandmarksarter påträffas. Arten kan ibland påräffas i mindre typiska biotoper som hyggen på moränunderlag, naturbetesmarker och torrängar i kulturlandskapet. Den förekommer även i skärgårdsmiljöer som helt saknar sedimentjordar. Arten har en relativt stor del av sina kända förekomster i miljöer som upprätthålls genom direkt mänsklig påverkan, bl.a. täkter, kraftledningsgator och brandfält i tallskog. Som byte har plattbuksspindeln Gnaphosa bicolor noterats i Finland.

I Norden är virvelvägstekel aktiv från början av juni till slutet av juli. Eftersom hanar påträffas i slutet av aktivitetsperioden förekommer troligen två generationer i Norden, åtminstone under gynnsamma år.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Arachnospila (sandvägsteklar), Art Arachnospila opinata (Tournier, 1890) - virvelvägstekel Synonymer Pompilus opinata Tournier, 1890

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Påträffas på öppna sandytor med ljung i hedtallskog, men även på öppna dyner och i andra marktyper. Stor bredd av habitatval men flera av dessa habitat minskar på grund av igenväxning eller ändrad markanvändning. Utbredningen sträcker sig från Blekinge och Gotland till Norrbotten men arten förekommer mycket lokalt. Internationell raritet som Sverige och Finland tycks ha de flesta kända förekomsterna av. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (50-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 1000 (360-2000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Minskad användning av naturgrus och schablonmässig återställning av täkter gör att öppna sandmarker minskar. Förtätning av glesa skogstyper. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(ii,iii,iv)).
Längd hona 7–11 mm, hane 5–8 mm. Huvudet är kraftigt och bakhuvudet långt. Ögonen är relativt små och sedda framifrån tydligt smalare än halva ansiktet. Kroppens åtliggande behåring är övervägande brun. På efterryggens bakre, sluttande del bildar den åtliggande behåringen en mer eller mindre fullständig virvel på varje kroppshalva. Honans grävkam är välutvecklad. Munsköldens yta har ett antal tydliga och stora gropar. Denna karaktär kan även uppträda hos en del individer av krabbvägstekel Arachnospila trivialis så den måste kombineras med andra karaktärer. Honans sista synliga bakkroppssegment är på buksidan ofta skarpt kölat hos virvelvägstekel.

Hanen liknar till stor del honan, men de bästa skiljekaraktärerna gentemot andra arter finner man i ändbukplåtens och könsorganens utseende. Ändbukplåten kan översiktligt likna åsvägstekel Arachnospila fumipennis, men är hos virvelvägstekel tydligt smalare och med längre utstående hår. Könsorganet är mycket typiskt hos dessa båda arter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för virvelvägstekel

Länsvis förekomst och status för virvelvägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för virvelvägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Virvelvägstekel har en splittrad utbredning i Sverige men den tycks ha en mer östlig tyndpunkt. I Sydsverige finns isolerade förekomster i Blekinge, på småländska höglandet, Öland och den finns på hela Gotland. Ett sammanhängande förekomstområde sträcker sig genom Svealand från östersjökusten genom mälarlandskapen västerut till Värmland och sydöstra Norge. I norr förekommer arten vid bottenvikskusten mellan Umeå och Luleå. I Finland är den spridd i sydöstra delen av landet upp till Norra Karelen och Satakunda. Världsutbredningen är begränsad till Nord- och Mellaneuropa med utlöpare österut till Kaukasus. En underart förekommer i Mongoliet (Wolf 1981).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila opinata(Tournier, 1890) - virvelvägstekel
    Synonymer
    Pompilus opinata Tournier, 1890

Virvelvägstekel förekommer ofta på utpräglat fina sandlokaler där även andra krävande sandmarksarter påträffas. Arten kan ibland påräffas i mindre typiska biotoper som hyggen på moränunderlag, naturbetesmarker och torrängar i kulturlandskapet. Den förekommer även i skärgårdsmiljöer som helt saknar sedimentjordar. Arten har en relativt stor del av sina kända förekomster i miljöer som upprätthålls genom direkt mänsklig påverkan, bl.a. täkter, kraftledningsgator och brandfält i tallskog. Som byte har plattbuksspindeln Gnaphosa bicolor noterats i Finland.

I Norden är virvelvägstekel aktiv från början av juni till slutet av juli. Eftersom hanar påträffas i slutet av aktivitetsperioden förekommer troligen två generationer i Norden, åtminstone under gynnsamma år.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Igenplantering/igenväxning och åtföljande beskuggning av öppna, vegetationsfattiga platser i hedtallskog utgör ett starkt hot eftersom arten av allt att döma är mycket lokal. Vid kustnära lokaler kan byggexploatering och för starkt badslitage utgöra hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
En mosaik av öppna, vegetationsfattiga platser i hedtallskog måste upprätthållas. Ingen igenplantering bör ske på mindre brandytor med exponerad sand-grusmark, ej heller i sydvända vägskärningar eller sydorienterade sand-/grustagsslänter. Kända lokaler bör vid behov röjas, med omedelbar bortförsel av allt grenavfall. Vidare bör en kontinuerlig brandregim upprätthållas. Vid kustdynlokaler bör byggexploatering och alltför starkt markslitage förhindras.
Etymologi: opinatus (lat) = förmodad; pf ptc av opinor.

Uttal: [araknóspila opináta].

Oehlke, J & Wolf, H. 1987. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Hymenoptera-Pompilidae. Beitr. Ent. Berlin, 37(2): 279–390.

Schmid-Egger, C. & Wolf, H. 1992. Die Wegwespen Baden-Württembergs (Hymenoptera, Pompilidae). Veröff. Naturschutz Landschaftspflege Bad.-Würt. 67.

Smissen, J. v.d. 1996. Zur Kenntnis einzelner Arachnospila-weibchen – mit Bestimmungsschlüssel für die geringbehaarten, kammdorntragenden Weibchen der Gattung Arachnospila Kinkaio, 1990 (Hymenoptera: Pompilidae). Drosera 1996 (2): 73–102.

Wolf, H. 1967. Wegwespen (Hym. Pompiloidea) Finnlands. Acta Ent. Fenn. 23: 1–46.

Wolf, H. 1969. Bemerkungen über schwedische Wegwespen (Hym.Pompiloidea). Opusc Ent. 34(1–2): 17–27.

Wolf, H. 1972. Pompilidae, Hymenoptera. Insecta Helvetica Fauna, 5. Zürich. 176 pp.

Wolf, H. 1981. Wegwespen (Hymenoptera: Pompilidae) aus der Mongolei. Ergebnisse der Mongolisch-Deutschen Biologischen Expedition seit 1962, Nr 105. Mitt. zool. Mus. Berlin 57(2):193–211.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven-Åke Berglind 1999. Johan Abenius 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Arachnospila - sandvägsteklar 
  • Undersläkte
    Arachnospila (Ammosphex)  
  • Art
    Arachnospila opinata, (Tournier, 1890) - virvelvägstekel
    Synonymer
    Pompilus opinata Tournier, 1890
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven-Åke Berglind 1999. Johan Abenius 2013.