Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  spetshörnad barkskinnbagge

Organismgrupp Halvvingar, Skinnbaggar Aradus angularis
Spetshörnad barkskinnbagge Halvvingar, Skinnbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Barkskinnbaggar är relativt breda och mycket platta skinnbaggar med ljusare eller mörkare brunsvart färg. Ögonen är sidoriktade och utstående, antennerna långa och framåtriktade och sitter fästade på var sida om en tydlig ”nos”. De är ofta mycket väl kamouflerade när de sitter på bark. A. angularis är mörkt svartbrun med en skrovlig skulptur på ovansidan. Halsskölden har framtill tydligt spetsiga hörn. Kan vara svår att skilja från A. lugubris som dock har en vit fläck längst ut på tredje antennleden medan A. angularis har helmörka antenner. Kroppslängd ca 5 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för spetshörnad barkskinnbagge Observationer i  Sverige för spetshörnad barkskinnbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Spetshörnad barkskinnbagge är i Sverige påträffad på ett drygt tiotal lokaler i Västerbotten och Norrbotten de senaste åren (2005-06) jämfört med ca 5 kända fynd tidigare. Det ökande antalet svenska fynd är av stort intresse och är sannolikt ett resultat av ökat antal naturvårdbränningar i området. Är känd från norra och östra Finland, de flesta fynden är äldre men två av fynden är nya.
Bedömd som starkt hotad (EN) i Finland. Arten är en nordpalearktisk, eurosibirisk taigaart, känd från norra Ryssland, Sibirien, Fjärran Östern och Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ac(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Spetshörnad barkskinnbagge är en eurosibirisk taigaart som är känd från Finland och vidare österut i norra Ryssland, Sibirien, Fjärran Östern och Mongoliet. I Sverige ett antal fynd i Norrbotten, Åsele, Lycksele, Pite och Lule lappmark. Arten är brandberoende och förekommer bara de närmaste åren efter brand. Antalet fynd av arten har ökat på senare år pga ökad uppmärksamhet (EU:s art- och habitatdirektiv) och pga ökad brandfrekvens. Tillgången på substrat svänger stort pga stora skillnader i brandfrekvens mellan år. Arten har god spridningsförmåga men bristen på kontinuitet av lämpligt substrat innebär ett hinder för artens spridning. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (15-75). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (75-1000) km². Populationen är ökande. Extrema fluktuationer förekommer i förekomstarean och antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(ii,iv)).
Ekologi
Arten är liksom flera av barkskinnbaggarna knuten till bränd skog. Den lever på brandskadade stammar av gran (Picea abies), men även tall (Pinus sylvestris). De flesta av de senare fynden är från solexponerade, branddödade granar med löst, kvarsittande bark Arten förekommer vanligtvis de närmaste åren efter brand, men enstaka fynd har gjorts så sent som 6-8 år efter brand. De vuxna djuren lämnar träden några dagar efter det att äggen lagts. Nymferna utvecklas på de brända träden och lever av trädsvamp, men tycks inte vara specialiserade på någon särskild svamp. Arten tycks ha en mycket god spridningsförmåga, vilket troligtvis är en förutsättning för att leva på ett så kortvarigt substrat.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Fungivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Svampar och lavar
Svampar och lavar
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hemiptera (halvvingar), Familj Aradidae (barkskinnbaggar), Släkte Aradus, Art Aradus angularis J. Sahlberg, 1886 - spetshörnad barkskinnbagge Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ac(ii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Spetshörnad barkskinnbagge är en eurosibirisk taigaart som är känd från Finland och vidare österut i norra Ryssland, Sibirien, Fjärran Östern och Mongoliet. I Sverige ett antal fynd i Norrbotten, Åsele, Lycksele, Pite och Lule lappmark. Arten är brandberoende och förekommer bara de närmaste åren efter brand. Antalet fynd av arten har ökat på senare år pga ökad uppmärksamhet (EU:s art- och habitatdirektiv) och pga ökad brandfrekvens. Tillgången på substrat svänger stort pga stora skillnader i brandfrekvens mellan år. Arten har god spridningsförmåga men bristen på kontinuitet av lämpligt substrat innebär ett hinder för artens spridning. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (15-75). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 150 (75-1000) km². Populationen är ökande. Extrema fluktuationer förekommer i förekomstarean och antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(ii,iv)).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2
Åtgärdsprogram Fastställt
Barkskinnbaggar är relativt breda och mycket platta skinnbaggar med ljusare eller mörkare brunsvart färg. Ögonen är sidoriktade och utstående, antennerna långa och framåtriktade och sitter fästade på var sida om en tydlig ”nos”. De är ofta mycket väl kamouflerade när de sitter på bark. A. angularis är mörkt svartbrun med en skrovlig skulptur på ovansidan. Halsskölden har framtill tydligt spetsiga hörn. Kan vara svår att skilja från A. lugubris som dock har en vit fläck längst ut på tredje antennleden medan A. angularis har helmörka antenner. Kroppslängd ca 5 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för spetshörnad barkskinnbagge

Länsvis förekomst och status för spetshörnad barkskinnbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för spetshörnad barkskinnbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Spetshörnad barkskinnbagge är i Sverige påträffad på ett drygt tiotal lokaler i Västerbotten och Norrbotten de senaste åren (2005-06) jämfört med ca 5 kända fynd tidigare. Det ökande antalet svenska fynd är av stort intresse och är sannolikt ett resultat av ökat antal naturvårdbränningar i området. Är känd från norra och östra Finland, de flesta fynden är äldre men två av fynden är nya.
Bedömd som starkt hotad (EN) i Finland. Arten är en nordpalearktisk, eurosibirisk taigaart, känd från norra Ryssland, Sibirien, Fjärran Östern och Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hemiptera - halvvingar 
  • Underordning
    Heteroptera - skinnbaggar 
  • Infraordning
    Pentatomomorpha  
  • Överfamilj
    Aradoidea  
  • Familj
    Aradidae - barkskinnbaggar 
  • Släkte
    Aradus  
  • Art
    Aradus angularisJ. Sahlberg, 1886 - spetshörnad barkskinnbagge

Arten är liksom flera av barkskinnbaggarna knuten till bränd skog. Den lever på brandskadade stammar av gran (Picea abies), men även tall (Pinus sylvestris). De flesta av de senare fynden är från solexponerade, branddödade granar med löst, kvarsittande bark Arten förekommer vanligtvis de närmaste åren efter brand, men enstaka fynd har gjorts så sent som 6-8 år efter brand. De vuxna djuren lämnar träden några dagar efter det att äggen lagts. Nymferna utvecklas på de brända träden och lever av trädsvamp, men tycks inte vara specialiserade på någon särskild svamp. Arten tycks ha en mycket god spridningsförmåga, vilket troligtvis är en förutsättning för att leva på ett så kortvarigt substrat.

Ekologisk grupp: Fungivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Effektiv bekämpning av skogsbränder är ett stort hot mot arten. Även gallring, röjning och avverkning av brända träd efter brand är negativt. Naturvårdsbränningar av låg kvalité samt brist på kontinuitet av brand lokalt missgynnar arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
I områden där skogen brunnit bör brända barrträd ej avverkas. I skyddade områden bör branden återinföras, särskilt i regioner med en förhållandevis större kontinuitet av bränder. Vidare bör artens ekologi och förekomst i Sverige undersökas närmare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Arten omfattas av EUs habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Arten omfattas dessutom av ett åtgärdsprogram för brandinsekter i boreal skog. Utländska namn – FI - palolatikka, brandbarklus.

Bohman, P. & Wedman, A. 2006. Inventering av brandinsekter i Norrbottens län år 2005. Länsstyrelsen i Norrbottens län, Naturvårdsenheten. Luleå.

Cederberg, B. & Löfroth, M. (red.) 2000. Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura 2000. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Heliövaara, K. & Väisänen, R. 1983. Environmental changes and the flat bugs (Heteroptera, Aradidae and Aneuridae. Ann. Ent. Fenn. 49: 103–109.

Pettersson, R. & Nilsson, A. N. 1986. Några nordsvenska fynd av barkstinkflyn med Aradus angularis J.

Sahlberg ny för landet. Ent. Tidskr. 107: 112–114.

Stark, V. N. 1933. Beitrag zur Kenntnis der Aradus-Arten der europäischen Taiga (Hemiptera, Aradidae). Ent.

Obozr. 25: 69–82. /på ryska/

Wikars, L.-O. 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av brandinsekter i boreal skog. Rapport 5610. naturvårdsverket. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Carl-Cedrik Coulianos 1997. Rev. Jonas Sandström 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hemiptera - halvvingar 
  • Underordning
    Heteroptera - skinnbaggar 
  • Infraordning
    Pentatomomorpha  
  • Överfamilj
    Aradoidea  
  • Familj
    Aradidae - barkskinnbaggar 
  • Släkte
    Aradus  
  • Art
    Aradus angularis, J. Sahlberg, 1886 - spetshörnad barkskinnbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Carl-Cedrik Coulianos 1997. Rev. Jonas Sandström 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.