Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart barkskinnbagge

Organismgrupp Halvvingar, Skinnbaggar Aradus aterrimus
Svart barkskinnbagge Halvvingar, Skinnbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Barkskinnbaggar är relativt breda och mycket platta skinnbaggar med ljusare eller mörkare brunsvart färg. Ögonen är sidoriktade och utstående, antennerna långa och framåtriktade och sitter fästade på var sida om en tydlig ”nos”. De är ofta mycket väl kamouflerade när de sitter på bark . Svart barkskinnbagge har helsvarta vingar, även den yttersta delen av framvingen är svart, vilken hos andra arter är helt genomskinlig eller brun. Ett annat kännetecken är att basen av 2:a antennleden smalnar snabbt av inåt. Kroppslängd 5-7 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart barkskinnbagge Observationer i  Sverige för svart barkskinnbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige finns bara ett fåtal fynd: Stockholm (1800-talet), Gästrikland (1944), dessutom ett stranddriftsfynd från Gotland, Fårön (1981). I Finland finns bara två äldre fynd och arten bedöms idag som utdöd (RE). Förekommer i hela Europa och österut till Sibirien, dock sällsynt i hela utbredningsområdet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(i)c(iv)+2ab(i)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Förekommer i hela Europa, i öster till Sibirien. I Sverige finns två fynd: Stockholm (1800-talet), Gästrikland (1944). Dessutom ett stranddriftsfynd från Gotland, Fårön (1981) vilket ej går att relatera till en reproducerande population i Sverige. Även i Finland saknas sentida fynd. Biologin för denna art är dåligt känd. Inom dess huvudutbredningsområde är den funnen på gran och tall, gärna på brända träd. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (0-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (0-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer (eftersom tillgång på lämpligt substrat varierar). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i)c(iv)+2ab(i)c(iv)).
Ekologi
Barkskinnbaggar är anpassade till ett liv under och på bark. Biologin för svart barkskinnbagge är dock dåligt känd. Inom dess huvudutbredningsområde är den funnen på gran och tall, gärna på brända träd. I England även hittad på färska träflisor av ek och äkta kastanj. Barkskinnbaggar livnär sig generellt av trädsvampar som de suger ut med sin sugsnabel. Fynden i stranddrift på Fårön tyder på att arten är en god flygare och kan sprida sig över stora avstånd.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Fungivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Svampar och lavar
Svampar och lavar
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hemiptera (halvvingar), Familj Aradidae (barkskinnbaggar), Släkte Aradus, Art Aradus aterrimus Fieber, 1864 - svart barkskinnbagge Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(i)c(iv)+2ab(i)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Förekommer i hela Europa, i öster till Sibirien. I Sverige finns två fynd: Stockholm (1800-talet), Gästrikland (1944). Dessutom ett stranddriftsfynd från Gotland, Fårön (1981) vilket ej går att relatera till en reproducerande population i Sverige. Även i Finland saknas sentida fynd. Biologin för denna art är dåligt känd. Inom dess huvudutbredningsområde är den funnen på gran och tall, gärna på brända träd. Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (0-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (0-40) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer (eftersom tillgång på lämpligt substrat varierar). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i)c(iv)+2ab(i)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Barkskinnbaggar är relativt breda och mycket platta skinnbaggar med ljusare eller mörkare brunsvart färg. Ögonen är sidoriktade och utstående, antennerna långa och framåtriktade och sitter fästade på var sida om en tydlig ”nos”. De är ofta mycket väl kamouflerade när de sitter på bark . Svart barkskinnbagge har helsvarta vingar, även den yttersta delen av framvingen är svart, vilken hos andra arter är helt genomskinlig eller brun. Ett annat kännetecken är att basen av 2:a antennleden smalnar snabbt av inåt. Kroppslängd 5-7 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart barkskinnbagge

Länsvis förekomst och status för svart barkskinnbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart barkskinnbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige finns bara ett fåtal fynd: Stockholm (1800-talet), Gästrikland (1944), dessutom ett stranddriftsfynd från Gotland, Fårön (1981). I Finland finns bara två äldre fynd och arten bedöms idag som utdöd (RE). Förekommer i hela Europa och österut till Sibirien, dock sällsynt i hela utbredningsområdet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hemiptera - halvvingar 
  • Underordning
    Heteroptera - skinnbaggar 
  • Infraordning
    Pentatomomorpha  
  • Överfamilj
    Aradoidea  
  • Familj
    Aradidae - barkskinnbaggar 
  • Släkte
    Aradus  
  • Art
    Aradus aterrimusFieber, 1864 - svart barkskinnbagge

Barkskinnbaggar är anpassade till ett liv under och på bark. Biologin för svart barkskinnbagge är dock dåligt känd. Inom dess huvudutbredningsområde är den funnen på gran och tall, gärna på brända träd. I England även hittad på färska träflisor av ek och äkta kastanj. Barkskinnbaggar livnär sig generellt av trädsvampar som de suger ut med sin sugsnabel. Fynden i stranddrift på Fårön tyder på att arten är en god flygare och kan sprida sig över stora avstånd.

Ekologisk grupp: Fungivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Effektiv bekämpning av skogsbränder är ett stort hot mot arten. Även gallring, röjning och avverkning av brända träd efter brand är negativt. Naturvårdsbränningar av låg kvalité samt brist på kontinuitet av brand lokalt missgynnar arten.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
I områden där skogen brunnit bör brända barrträd ej avverkas. I skyddade områden bör branden återinföras, särskilt i regioner med en förhållandevis större kontinuitet av bränder. Vidare bör artens ekologi och förekomst i Sverige undersökas närmare.

Åtgärdsprogram Fastställt
Arten omfattas av ett åtgärdsprogram för brandinsekter i boreal skog. Utländska namn – FI: sysilatikka, rökbarklus.

Alexander, K. N. A. 2002 The invertebrates of living and decaying timber in Britain and Ireland: a provisional annotated checklist. English Nature Research Reports 467: 1-142.

Heliövaara, K. & Väisänen, R. 1983. Environmental changes and the flat bugs (Heteroptera, Aradidae and Aneuridae). Ann. Ent. Fenn. 49: 103–109.

Coulianos, C.-C. 1989. Nya landskapsfynd av barkstinkflyn (Hem.-Het.,Aradidae) jämte Aradus truncatus, ny för Sverige. Entomol. Tidskr. 110: 53-57.

Kirby, P. 1992. A review of the scarce and threatened Hemiptera of Great Britain. UK Nature Conservation, number 2. JNCC. Stark, V. N. 1933. Beitrag zur Kenntnis der Aradus-Arten der europäischen Taiga (Hemiptera, Aradidae). Ent.

Obozr. 25: 69–82. /på ryska/

Wikars, L.-O. 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av brandinsekter i boreal skog. Rapport 5610. naturvårdsverket. Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström & Lars-Ove Wikars 2007. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hemiptera - halvvingar 
  • Underordning
    Heteroptera - skinnbaggar 
  • Infraordning
    Pentatomomorpha  
  • Överfamilj
    Aradoidea  
  • Familj
    Aradidae - barkskinnbaggar 
  • Släkte
    Aradus  
  • Art
    Aradus aterrimus, Fieber, 1864 - svart barkskinnbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström & Lars-Ove Wikars 2007. © ArtDatabanken, SLU 2010.