Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kustbarkbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Arhopalus ferus
Kustbarkbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En långsmal, brun skalbagge med antenner som är längre än halva kroppen. Kroppslängden varierar mellan 13 och 25 mm. Täckvingarna är påfallande långa och försedda med två till tre otydliga längsribbor. Den är mycket lik den närstående men betydligt allmännare arten brun barkbock (Arhopalus rusticus). Hos naken barkbock är ögonen kala medan de hos brun barkbock är glest behårade mellan ocellerna. Den sista fotleden där kloleden sitter fästad är hos naken barkbock endast kluven till hälften medan den hos brun barkbock är kluven ända till basen.
Utbredning
Länsvis förekomst för kustbarkbock Observationer i  Sverige för kustbarkbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd genom enstaka exemplar från Skåne, Småland, Öland, Gotland, Gotska Sandön, Västergötland och Uppland. Den är även påträffad i Danmark, Finland, Baltikum, Mellan- och Sydeuropa samt Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larvutvecklingen sker i veden i de basala partierna på nyligen döda tallar, mera sällan på gran. Arten tycks föredra branddödad skog och är hos oss främst knuten till varma dynsands- och hällmarksbestånd. Känd genom enstaka exemplar från Skåne, Småland, Öland, Gotland, Gotska Sandön, Västergötland och Uppland. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (40-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i veden i de basala partierna på nyligen döda tallar, mera sällan på gran. Arten tycks föredra branddödad skog och är hos oss främst knuten till varma dynsands- och hällmarksbestånd. Larvutvecklingen tar tre till fyra år. Arten kan använda sig av samma yngelmaterial för flera generationer i rad. Larverna tillbringar en kort tid under barken för att sedan via ett ovalt hål gå in i splintveden. Där gnager de ovala, av gnagmjöl tätt packade gångar som kan bli upp till en centimeter breda och 40 cm långa. Förpuppningen sker inne i veden i juni. De nykläckta skalbaggarna gnager sig ut i början av juli och kan påträffas ända fram till början av augusti. Dagtid gömmer de sig under lös bark. De blir aktiva först framemot kvällen, och attraheras då av ljus.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Arhopalus, Art Arhopalus ferus (Mulsant, 1839) - kustbarkbock Synonymer Criocephalus ferus (Mulsant, 1839), Arhopalus tristis (Fabricius, 1787), naken barkbock

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i veden i de basala partierna på nyligen döda tallar, mera sällan på gran. Arten tycks föredra branddödad skog och är hos oss främst knuten till varma dynsands- och hällmarksbestånd. Känd genom enstaka exemplar från Skåne, Småland, Öland, Gotland, Gotska Sandön, Västergötland och Uppland. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (40-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En långsmal, brun skalbagge med antenner som är längre än halva kroppen. Kroppslängden varierar mellan 13 och 25 mm. Täckvingarna är påfallande långa och försedda med två till tre otydliga längsribbor. Den är mycket lik den närstående men betydligt allmännare arten brun barkbock (Arhopalus rusticus). Hos naken barkbock är ögonen kala medan de hos brun barkbock är glest behårade mellan ocellerna. Den sista fotleden där kloleden sitter fästad är hos naken barkbock endast kluven till hälften medan den hos brun barkbock är kluven ända till basen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kustbarkbock

Länsvis förekomst och status för kustbarkbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kustbarkbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd genom enstaka exemplar från Skåne, Småland, Öland, Gotland, Gotska Sandön, Västergötland och Uppland. Den är även påträffad i Danmark, Finland, Baltikum, Mellan- och Sydeuropa samt Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Spondylidinae  
  • Tribus
    Asemini  
  • Släkte
    Arhopalus  
  • Art
    Arhopalus ferus(Mulsant, 1839) - kustbarkbock
    Synonymer
    Criocephalus ferus (Mulsant, 1839)
    Arhopalus tristis (Fabricius, 1787)
    naken barkbock

Larvutvecklingen sker i veden i de basala partierna på nyligen döda tallar, mera sällan på gran. Arten tycks föredra branddödad skog och är hos oss främst knuten till varma dynsands- och hällmarksbestånd. Larvutvecklingen tar tre till fyra år. Arten kan använda sig av samma yngelmaterial för flera generationer i rad. Larverna tillbringar en kort tid under barken för att sedan via ett ovalt hål gå in i splintveden. Där gnager de ovala, av gnagmjöl tätt packade gångar som kan bli upp till en centimeter breda och 40 cm långa. Förpuppningen sker inne i veden i juni. De nykläckta skalbaggarna gnager sig ut i början av juli och kan påträffas ända fram till början av augusti. Dagtid gömmer de sig under lös bark. De blir aktiva först framemot kvällen, och attraheras då av ljus.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Arten hotas av bristen på gamla, nyligen döda tallar. Eftersom den i Väst- och Sydeuropa tycks föredra bränd skog utgör förmodligen även bristen på sparad bränd skog ett hot.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Spar nyligen döda tallar på dynsands- och hällmarksområden i så stor utsträckning som är tillåtet från skogsskyddsynpunkt. I samband med skogsbränder i sydöstra delen av landet bör man spara så mycket av den brända tallskogen som möjligt. Man borde även detaljinventera arten så att vi får bättre kunskaper om artens status i Sydsverige.

Baranowski, R. & Carlsson, A. 1972. Några för Skåne nya skalbaggar (Coleoptera). Entomologen 1: 9.

Bense, U. 1995. Longhorn beetles, Illustrated Key to the Cerambycidae and Vespertidae of Europe. Weikersheim, Tyskland. p. 205.

Bilý, S. & Mehl, O. 1989. Longhorn Beetles (Coleoptera, Cerambycidae) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. Vol. 22: 87.

Jansson, A. 1950. Fjärde resan till Gotska Sandön. 1. Ent. Tidskr. 71: 219.

Leiler, T.-E. 1954. Bidrag till kännedomen om svenska coleopterers utbredning och levnadssätt. 3. Opusc. Ent. 19: 215.

Svacha, P. & Danilevsky, M. 1986. Cerambycoid Larvae of Europe and Soviet Union (Coleoptera, Cerambycoidea). Part. 1. Acta Univ. Carol. – Biologica 30: 168.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Spondylidinae  
  • Tribus
    Asemini  
  • Släkte
    Arhopalus  
  • Art
    Arhopalus ferus, (Mulsant, 1839) - kustbarkbock
    Synonymer
    Criocephalus ferus (Mulsant, 1839)
    Arhopalus tristis (Fabricius, 1787)
    naken barkbock
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.