Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  getingrovfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Asilus crabroniformis
Getingrovfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna bålgetinglika fluga känns lätt igen på sin storlek och färgteckningen i gult och brunt. Det är en av våra allra största flugarter och ger ett imponerande intryck med en kroppslängd på 18–26 mm. Huvud, mellankropp och lår har brun grundfärg. Bakkroppens främre tre leder är brunsvarta medan de följande är gula. De främre skenbenen och de kraftiga tarserna är brungula. Vingarna är starkt förmörkade i brunt i spetsen och längs bakkanten. Flykten är kraftfull och tydligt brummande.
Utbredning
Länsvis förekomst för getingrovfluga Observationer i  Sverige för getingrovfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Getingrovflugan var tidigare inte sällsynt i södra Sverige och vanlig åtminstone i Skåne. Den är känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän, Västmanland och Uppland. Efter 1950 är arten dock endast påträffad i Skåne och Halland, samt på Öland och Gotland. Under 1970- och 1980-talen när en huvuddel av besättningarna av nötboskap stallades under nästan hela året minskade fynden av getingrovflugan kraftigt. Ändrade regler för djurhållning och ökat intresse för betesdrift på naturbetesmarker av naturvårdsskäl medförde att överlevnads-möjligheterna för getingflugan förbättrades. Det ökande antalet observationer under 1990- och 2000-talen beror, förutom en trolig populationsuppgång, också på att arten började eftersökas och rapporteras i mycket större utsträckning än tidigare. Huvuddelen av de senare årens observationer härrör från Skåne, främst från Vombsänkan och Österlen, där arten nu finner betesmarker på sandjordar av god hävdestatus. I övriga delar av landskapet är populationerna fortfarande glesa och endast enstaka observationer har gjorts. Även på mellersta Öland kan en möjlig uppgång spåras i de ökande antalet rapporter. De fortfarande sparsamma observationerna på Gotland under senare år visar att arten finns kvar. Särskilt glädjade är att arten också fortfarande finns kvar i Halland (Fjärås) och Blekinge där den befarats vara försvunnen. I Danmark är arten påträffad över hela landet men har minskat så starkt att den bedöms som Sårbar (VU). I Finland är den påträffad upp till ca 63° N, dvs i höjd med Vasa, men är inte rapporterad efter 1945 och betraktas som Försvunnen (RE). Från Norge finns endast tre 1800-talsbelägg och den bedöms även där vara Försvunnen (RE). Artens totala utbredningsområde sträcker sig över större delen av Europa från södra England till södra Ryssland samt söderut till Nordafrika och Mellanöstern.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Getingrovflugan var tidigare utbredd från Skåne till Uppland och Värmland, men under det senaste decenniet är den endast känd från Halland, Skåne, Småland, Öland och Gotland. Stor omisskänlig gulbrun rovfluga som lever i torra varma betesmarker med hedkaraktär. Larverna utvecklas som rovdjur enbart i komockor. Arten är helt beroende av betesgång på torr, sandig mark. Närmast slentrianmässig användning av maskmedel (bolus) i nötboskap i naturbeten har varit negativ för arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Arten föredrar torra och sandiga betesmarker. Äggen läggs enstaka huvudsakligen i färsk kospillning, varvid honan sticker ner sin utdragna bakkroppsspets i spillningen. Larven, som blir över 3 cm lång, lever sedan som rovdjur i komockorna. Dess byten utgörs av andra insekters larver som lever i och av dyngan som t.ex. dyngflugor och dyngbaggar. Den iögonenfallande flugan jagar andra insekter som byte, t.ex. andra flugor och gräshoppor. Den påträffas från början av juli till sent i september men med en markant aktivitetstopp under augusti ( >80 % av alla svenska observationer). Flugan ses ofta vila på torra solbelysta komockor eller på naken jord. Vilande individer kan vara svåra att upptäcka då de bruna vingarna täcker bakkroppens svarta och gula fält och dess bruna färgen fungerar som kamouflage. Därför kan arten trots sin storlek förbises och underskattas i populationstäthet (Oldroyd, 1969). Arten forekommer ofta tillsammans med den praktfulla kortvingen Eemus hirtus och månhornsbaggen Copris lunaria vilka är viktiga värdemätare på ett rikt koprofag-samhälle på finaste torrmarksbetena.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Asilidae (rovflugor), Släkte Asilus, Art Asilus crabroniformis Linnaeus, 1758 - getingrovfluga Synonymer getinglik rovfluga

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Getingrovflugan var tidigare utbredd från Skåne till Uppland och Värmland, men under det senaste decenniet är den endast känd från Halland, Skåne, Småland, Öland och Gotland. Stor omisskänlig gulbrun rovfluga som lever i torra varma betesmarker med hedkaraktär. Larverna utvecklas som rovdjur enbart i komockor. Arten är helt beroende av betesgång på torr, sandig mark. Närmast slentrianmässig användning av maskmedel (bolus) i nötboskap i naturbeten har varit negativ för arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Denna bålgetinglika fluga känns lätt igen på sin storlek och färgteckningen i gult och brunt. Det är en av våra allra största flugarter och ger ett imponerande intryck med en kroppslängd på 18–26 mm. Huvud, mellankropp och lår har brun grundfärg. Bakkroppens främre tre leder är brunsvarta medan de följande är gula. De främre skenbenen och de kraftiga tarserna är brungula. Vingarna är starkt förmörkade i brunt i spetsen och längs bakkanten. Flykten är kraftfull och tydligt brummande.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för getingrovfluga

Länsvis förekomst och status för getingrovfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för getingrovfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Getingrovflugan var tidigare inte sällsynt i södra Sverige och vanlig åtminstone i Skåne. Den är känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän, Västmanland och Uppland. Efter 1950 är arten dock endast påträffad i Skåne och Halland, samt på Öland och Gotland. Under 1970- och 1980-talen när en huvuddel av besättningarna av nötboskap stallades under nästan hela året minskade fynden av getingrovflugan kraftigt. Ändrade regler för djurhållning och ökat intresse för betesdrift på naturbetesmarker av naturvårdsskäl medförde att överlevnads-möjligheterna för getingflugan förbättrades. Det ökande antalet observationer under 1990- och 2000-talen beror, förutom en trolig populationsuppgång, också på att arten började eftersökas och rapporteras i mycket större utsträckning än tidigare. Huvuddelen av de senare årens observationer härrör från Skåne, främst från Vombsänkan och Österlen, där arten nu finner betesmarker på sandjordar av god hävdestatus. I övriga delar av landskapet är populationerna fortfarande glesa och endast enstaka observationer har gjorts. Även på mellersta Öland kan en möjlig uppgång spåras i de ökande antalet rapporter. De fortfarande sparsamma observationerna på Gotland under senare år visar att arten finns kvar. Särskilt glädjade är att arten också fortfarande finns kvar i Halland (Fjärås) och Blekinge där den befarats vara försvunnen. I Danmark är arten påträffad över hela landet men har minskat så starkt att den bedöms som Sårbar (VU). I Finland är den påträffad upp till ca 63° N, dvs i höjd med Vasa, men är inte rapporterad efter 1945 och betraktas som Försvunnen (RE). Från Norge finns endast tre 1800-talsbelägg och den bedöms även där vara Försvunnen (RE). Artens totala utbredningsområde sträcker sig över större delen av Europa från södra England till södra Ryssland samt söderut till Nordafrika och Mellanöstern.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Asiloidea  
  • Familj
    Asilidae - rovflugor 
  • Underfamilj
    Asilinae  
  • Släkte
    Asilus  
  • Art
    Asilus crabroniformisLinnaeus, 1758 - getingrovfluga
    Synonymer
    getinglik rovfluga

Arten föredrar torra och sandiga betesmarker. Äggen läggs enstaka huvudsakligen i färsk kospillning, varvid honan sticker ner sin utdragna bakkroppsspets i spillningen. Larven, som blir över 3 cm lång, lever sedan som rovdjur i komockorna. Dess byten utgörs av andra insekters larver som lever i och av dyngan som t.ex. dyngflugor och dyngbaggar. Den iögonenfallande flugan jagar andra insekter som byte, t.ex. andra flugor och gräshoppor. Den påträffas från början av juli till sent i september men med en markant aktivitetstopp under augusti ( >80 % av alla svenska observationer). Flugan ses ofta vila på torra solbelysta komockor eller på naken jord. Vilande individer kan vara svåra att upptäcka då de bruna vingarna täcker bakkroppens svarta och gula fält och dess bruna färgen fungerar som kamouflage. Därför kan arten trots sin storlek förbises och underskattas i populationstäthet (Oldroyd, 1969). Arten forekommer ofta tillsammans med den praktfulla kortvingen Eemus hirtus och månhornsbaggen Copris lunaria vilka är viktiga värdemätare på ett rikt koprofag-samhälle på finaste torrmarksbetena.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Upphörande betesdrift och igenväxning av äldre betesmarker på lättare, varma jordar har inneburit att artens habitat minskat kraftigt och är den huvudsakliga förklaringen till att artens utbredningsområde minskat så drastiskt. Även den kraftiga tillbakagången i Finland förmodas ha samband med en minskning av betet på sandiga, trädbevuxna marker (Väisänen, 1982). Senare års ökade användning av biocider i djurhållningen anses idag utgöra det främsta hotet mot arten. Både ”pyretrinoidlappar” och avmaskningsmedel drabbar koprofag–faunan som lever av och i spillningen, särskilt larver av tvåvingar.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att upprätthålla betesdriften med nötkreatur på torra, sandiga, delvis skogs- och buskbevuxna marker. Schablonmässig medicinering av djur i förbyggande syfte bör undvikas och användningen av avmaskningsmedel bör begränsas till en veterinär-medicinskt motiverad nivå. Nymedicinerade kor eller sådana med ”bolus” (maskmedelspåse i magen) bör inte tillåt inte att beta på de naturvårdsmässigt mest värdefulla betesmarkerna i landet så att dess koprofagfauna påverkas negativt.

Larsen, M.N. & Meier, R. 2004. Species diversity, distribution, and conservation status of the Asilidae (Insecta: Diptera). Steenstrupia 28(2): 177–241.

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Lyneborg, L. 1965. Tovinger 4. Danmarks Fauna 70: 144–146.

Melin, D. 1923. Contributions to the knowledge of the biology, metamorphosis and distribution of the Swedish Asilids. Zool. bidr. fr. Uppsala. 8: 40–42.

Oldroyd, H. 1969. Diptera Brachycera, Section (a), Tabaniodea and Asiloidea. Handbooks for the Identification of British Insects 9(4) : 89.

Väisänen, R. 1982. Vanishing and vulnerable Diptera of Finland. Notulae ent. 62: 111–121.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Björn Cederberg 2001 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Asiloidea  
  • Familj
    Asilidae - rovflugor 
  • Underfamilj
    Asilinae  
  • Släkte
    Asilus  
  • Art
    Asilus crabroniformis, Linnaeus, 1758 - getingrovfluga
    Synonymer
    getinglik rovfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hugo Andersson 1993. Rev. Björn Cederberg 2001 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2001.