Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tapetserarspindel

Organismgrupp Spindeldjur, Spindlar Atypus affinis
Tapetserarspindel Spindeldjur, Spindlar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska stor spindel, 10–15 mm, som är den enda representanten för underordning Mygalomorphae, som underordning som fågelspindlarna. Detta syns tydligt på de stora kraftiga och framåtriktade käkarna, och att ögonen är grupperade i en liten kompakt grupp framtill och i mitten på framkroppen. Bra bilder hos Sandhall & Almquist, bra figur hos Roberts.
Utbredning
Länsvis förekomst för tapetserarspindel Observationer i  Sverige för tapetserarspindel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Påträffad i Skåne och Blekinge på en handfull lokaler, Skäralid, Kullaberg, Stenshuvud och Karlskrona. På Kullaberg är arten rapporterad från ett ganska begränsat område mellan Ransvik och Solvik, där många borör hittats långt ned på den branta sydvästsluttningen. Årliga eftersökningar på Kullaberg de senaste 15 åren har visat att arten fortfarande är vanlig på lämpliga ställen bland och i närheten av ekkratten mellan Mölle och Ransvik. Den har även påträffats närmare Kullens fyr. Möjligt är att den gynnats av att skogen med svarttall, Pinus nigra, blåste ned 1981. Som mest har 90 borör hittats på Kullaberg. I Skäralid har hundratals borör påträffats vid ett antal tillfällen sen den hittades där första gången 1994. På en kvadratmeter där populationen var som störst påträffades 60 borör. Liknande täta populationer är kända från Tyskland. Området i Skäralid där den påträffats är ett par hundra meter långt, men endast ett par meter brett. På båda dessa lokaler uppskattas populationerna till mer än 1000 individer, även om antalet borör verkar variera mycket mellan olika år. På Stenshuvud har endast några få borör påträffats i en öppen sydöstsluttning 1997. Troligtvis finns arten på någon eller några få lokaler till, men den har förgäves eftersökts på till synes lämpliga ställen i södra Sverige. I Danmark är arten känd från ett antal lokaler, idag en på Själland, och några på Bornholm, öarna Äbelö och Björnö samt flera lokaler på mellersta och östra Jylland. Förutom från Sverige och Danmark är arten känd från västra Europa, österut till Vitryssland och söderut till Nordafrika. Nordligast är den funnen i Skottland. Rödlistad i Danmark (NT), och är upptagen som hotad på den tyska rödlistan (1998).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten har en sydlig utbredning och är i Sverige påträffad i Skåne vid Skäralid, Kullaberg, Stenshuvud, och i Blekinge vid Karlskrona. Förekommer på kraftigt soluppvärmda mer eller mindre sydvända branta sluttningar som är skyddade mot vind. Tre av lokalerna är skyddade men är under långsam igenväxning vilket missgynnar arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (7000-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-60) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskar pga igenväxning i synnerhet på Kullaberg. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Tapetserarspindlarna spinner ett långt rör i vilket spindeln hela tiden uppehåller sig. Huvuddelen av det långa röret finns i en gång som går mer eller mindre lodrätt ned i marken. Borören vindlar ofta 2-3 decimeter ned i jorden mellan stenar. Endast några centimeter brukar synas ovan jorden. Även den delen brukar vara täckt av jord eller mossa. Diametern på röret är högst en dryg centimeter. Ofta påträffas betydligt mindre och smalare rör. När man får syn på röret påminner det mest om spillning från något däggdjur. Rören är inte lätta att hitta ens om man vet var de finns. Gräver man upp röret påminner det om en lillfingertjock tarm med jordig utsida och vit insida. Boröret tillverkas genom att tapetserarspindeln gräver en gång i marken som sedan täcks med spinnväv. De mycket kraftiga käkarna och de långa parallellt liggande giftklorna används för att gräva och förflytta jord. Arbetssättet påminner om en grävskopas. Den ovan marken liggande delen av röret täcks aktivt med sandkorn, jord eller mossa av spindeln. Det är rörets ovanjordiska del som fungerar som fångstplats. Inne i röret sitter tapetserarspindeln på lur. När så en fluga, ett bi, en tusenfoting, en gråsugga eller något annat lämpligt byte sätter sig på röret hugger tapetserarspindeln med sina giftklor genom spinnväven och in i bytet. En av de få spindlar i Sverige som blir mer än ett par år gammal är tapetserarspindeln. De flesta spindlar blir inte ens ett år. Först efter 4 år blir tapetserarspindeln könsmogen. Hur gamla de kan bli är obekant, uppskattningar av honornas maximala ålder varierar från 7-10 år. Hanarna blir inte så gamla som honorna, kanske ”bara” 4 år. På hösten tar sig könsmogna hanar ut ur sitt borör för att leta efter honornas borör. När en hane hittar ett borör som tillhör en hona, stannar han direkt som om han var förstenad. Sen slår han snabbt med vibrerande palper och ben. Efter att ha hållit på så ett tag med en del pauser emellan, öppnar hanen röret och kliver in. Trummandet gör att honan inte tar hanen för ett bytesdjur. Efter parningen lever hane och hona tillsammans i boröret till nästa år. Året närmast efter övervintrar honan ensam med ungarna, som lämnar honan den därpå följande våren. Det tar alltså närmare två år innan honan åter kan para sig. Förekomsterna är inskränkta till kraftigt soluppvärmda mer eller mindre sydvända branta sluttningar som är skyddade mot vind. I Skäralid har borören endast påträffats i den soluppvärmda sydbranten där marken något beskuggas av träd, framför allt bok, men även lind och ek, eller av ljung. De har hittats i skogsbrynet mot den öppna rasbranten, men endast nära stenskravlet. Marktäcket är där delvis täckt med mossa. Den steniga marken är blandad med ett några decimeter tjockt lager med mullrik jord. Den öppna och steniga delen av rasbranten ger även skogsbrynet ett varmare mikroklimat. En solig dag i augusti uppmättes en temperatur på 55oC bland småsten i den öppna rasbranten, men endast 24o i markytan där tapetserarspindeln håller till (längst ned i dalen var det 16o). Populationen på Kullaberg finns troligen över ett större område än den i Skäralid, men är å andra sidan betydligt glesare. På Kullaberg finns borören ofta i jord i ljungtuvor, bland lövförna, i grästuvor eller på liknande ställen. Borören belyses inte heller här av direkt solljus. Oftast finns stenar eller klippor precis bakom rören, vilket ger ett varmt mikroklimat. De på Stenshuvud funna borören låg också i kontakt med eller nära stenar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Levande djur
Levande djur
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Arachnida (spindeldjur), Ordning Araneae (spindlar), Familj Atypidae (pungnätsspindlar), Släkte Atypus, Art Atypus affinis Eichwald, 1830 - tapetserarspindel Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten har en sydlig utbredning och är i Sverige påträffad i Skåne vid Skäralid, Kullaberg, Stenshuvud, och i Blekinge vid Karlskrona. Förekommer på kraftigt soluppvärmda mer eller mindre sydvända branta sluttningar som är skyddade mot vind. Tre av lokalerna är skyddade men är under långsam igenväxning vilket missgynnar arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 6 (4-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (7000-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-60) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskar pga igenväxning i synnerhet på Kullaberg. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En ganska stor spindel, 10–15 mm, som är den enda representanten för underordning Mygalomorphae, som underordning som fågelspindlarna. Detta syns tydligt på de stora kraftiga och framåtriktade käkarna, och att ögonen är grupperade i en liten kompakt grupp framtill och i mitten på framkroppen. Bra bilder hos Sandhall & Almquist, bra figur hos Roberts.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tapetserarspindel

Länsvis förekomst och status för tapetserarspindel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tapetserarspindel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Påträffad i Skåne och Blekinge på en handfull lokaler, Skäralid, Kullaberg, Stenshuvud och Karlskrona. På Kullaberg är arten rapporterad från ett ganska begränsat område mellan Ransvik och Solvik, där många borör hittats långt ned på den branta sydvästsluttningen. Årliga eftersökningar på Kullaberg de senaste 15 åren har visat att arten fortfarande är vanlig på lämpliga ställen bland och i närheten av ekkratten mellan Mölle och Ransvik. Den har även påträffats närmare Kullens fyr. Möjligt är att den gynnats av att skogen med svarttall, Pinus nigra, blåste ned 1981. Som mest har 90 borör hittats på Kullaberg. I Skäralid har hundratals borör påträffats vid ett antal tillfällen sen den hittades där första gången 1994. På en kvadratmeter där populationen var som störst påträffades 60 borör. Liknande täta populationer är kända från Tyskland. Området i Skäralid där den påträffats är ett par hundra meter långt, men endast ett par meter brett. På båda dessa lokaler uppskattas populationerna till mer än 1000 individer, även om antalet borör verkar variera mycket mellan olika år. På Stenshuvud har endast några få borör påträffats i en öppen sydöstsluttning 1997. Troligtvis finns arten på någon eller några få lokaler till, men den har förgäves eftersökts på till synes lämpliga ställen i södra Sverige. I Danmark är arten känd från ett antal lokaler, idag en på Själland, och några på Bornholm, öarna Äbelö och Björnö samt flera lokaler på mellersta och östra Jylland. Förutom från Sverige och Danmark är arten känd från västra Europa, österut till Vitryssland och söderut till Nordafrika. Nordligast är den funnen i Skottland. Rödlistad i Danmark (NT), och är upptagen som hotad på den tyska rödlistan (1998).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Chelicerata - palpkäkar 
  • Klass
    Arachnida - spindeldjur 
  • Ordning
    Araneae - spindlar 
  • Underordning
    Mygalomorphae - huggkäksspindlar 
  • Familj
    Atypidae - pungnätsspindlar 
  • Släkte
    Atypus  
  • Art
    Atypus affinisEichwald, 1830 - tapetserarspindel

Tapetserarspindlarna spinner ett långt rör i vilket spindeln hela tiden uppehåller sig. Huvuddelen av det långa röret finns i en gång som går mer eller mindre lodrätt ned i marken. Borören vindlar ofta 2-3 decimeter ned i jorden mellan stenar. Endast några centimeter brukar synas ovan jorden. Även den delen brukar vara täckt av jord eller mossa. Diametern på röret är högst en dryg centimeter. Ofta påträffas betydligt mindre och smalare rör. När man får syn på röret påminner det mest om spillning från något däggdjur. Rören är inte lätta att hitta ens om man vet var de finns. Gräver man upp röret påminner det om en lillfingertjock tarm med jordig utsida och vit insida. Boröret tillverkas genom att tapetserarspindeln gräver en gång i marken som sedan täcks med spinnväv. De mycket kraftiga käkarna och de långa parallellt liggande giftklorna används för att gräva och förflytta jord. Arbetssättet påminner om en grävskopas. Den ovan marken liggande delen av röret täcks aktivt med sandkorn, jord eller mossa av spindeln. Det är rörets ovanjordiska del som fungerar som fångstplats. Inne i röret sitter tapetserarspindeln på lur. När så en fluga, ett bi, en tusenfoting, en gråsugga eller något annat lämpligt byte sätter sig på röret hugger tapetserarspindeln med sina giftklor genom spinnväven och in i bytet. En av de få spindlar i Sverige som blir mer än ett par år gammal är tapetserarspindeln. De flesta spindlar blir inte ens ett år. Först efter 4 år blir tapetserarspindeln könsmogen. Hur gamla de kan bli är obekant, uppskattningar av honornas maximala ålder varierar från 7-10 år. Hanarna blir inte så gamla som honorna, kanske ”bara” 4 år. På hösten tar sig könsmogna hanar ut ur sitt borör för att leta efter honornas borör. När en hane hittar ett borör som tillhör en hona, stannar han direkt som om han var förstenad. Sen slår han snabbt med vibrerande palper och ben. Efter att ha hållit på så ett tag med en del pauser emellan, öppnar hanen röret och kliver in. Trummandet gör att honan inte tar hanen för ett bytesdjur. Efter parningen lever hane och hona tillsammans i boröret till nästa år. Året närmast efter övervintrar honan ensam med ungarna, som lämnar honan den därpå följande våren. Det tar alltså närmare två år innan honan åter kan para sig. Förekomsterna är inskränkta till kraftigt soluppvärmda mer eller mindre sydvända branta sluttningar som är skyddade mot vind. I Skäralid har borören endast påträffats i den soluppvärmda sydbranten där marken något beskuggas av träd, framför allt bok, men även lind och ek, eller av ljung. De har hittats i skogsbrynet mot den öppna rasbranten, men endast nära stenskravlet. Marktäcket är där delvis täckt med mossa. Den steniga marken är blandad med ett några decimeter tjockt lager med mullrik jord. Den öppna och steniga delen av rasbranten ger även skogsbrynet ett varmare mikroklimat. En solig dag i augusti uppmättes en temperatur på 55oC bland småsten i den öppna rasbranten, men endast 24o i markytan där tapetserarspindeln håller till (längst ned i dalen var det 16o). Populationen på Kullaberg finns troligen över ett större område än den i Skäralid, men är å andra sidan betydligt glesare. På Kullaberg finns borören ofta i jord i ljungtuvor, bland lövförna, i grästuvor eller på liknande ställen. Borören belyses inte heller här av direkt solljus. Oftast finns stenar eller klippor precis bakom rören, vilket ger ett varmt mikroklimat. De på Stenshuvud funna borören låg också i kontakt med eller nära stenar.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Blottad mark, Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Då arten främst finns på skyddade lokaler är hotet inte akut. På sikt kan igenväxning hota populationerna på Kullaberg och Stenshuvud. Någon sådan risk finns troligtvis inte i Skäralid. Av denna vår enda fågelspindel, i vid bemärkelse, har tyvärr en viss insamling skett, men denna har troligtvis endast en marginell betydelse då arten inte alls passar att ha i lägenhet.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Lämpligt vore att något öppna upp partier av de igenväxande sluttningarna på Kullaberg och Stenshuvud. Försiktig röjning av buskar, men undvikande av tramp från betesdjur föreslås som skyddsåtgärder i England.

Almquist, S. 2005. Swedish Araneae, part. 1. Insect Systematics & Evolution Suppl. 62: 1-284.

Bristowe, W. S. 1958. The World of Spiders. Collins, London. Canard, A. 1986. Données sur le développpement, la croissance, le cycle biologique et lévolution démographique de la Mygale (Atypus affinis Eichwald, 1830) (Atypidae, Mygalomorpha). Mém. Soc. r. belge Ent. 33: 47–56.

Enock, F. 1885. The life history of Atypus piceus Sulz. Trans. Entom. Soc. Of London 389–402.

Hallander, H. 1958. en skånsk fågelspindel, Atypus affinis (Eichw.) Fauna och Flora 53: 67–76.

Holm, Å. 1977. Kullabergs spindlar. Kullabergs natur 15: 1–29.

Jonsson, L. J. 1998. Spiders of the Skäralid gorge, southernmost Sweden. I: Selden, P. (red.): Proc. 17thEuropean Colloquium Arachnology, Edinburgh 1997.

Nielsen, E. 1928. De danske edderkoppers biologi. Levin & Munksgaard, København. Sandhall, Å. & Almquist, S. 1980. Spindlar och deras släktingar. Ica bokförlag, Västerås.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars J. Jonsson 1995. Rev. Lars J. Jonsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Chelicerata - palpkäkar 
  • Klass
    Arachnida - spindeldjur 
  • Ordning
    Araneae - spindlar 
  • Underordning
    Mygalomorphae - huggkäksspindlar 
  • Familj
    Atypidae - pungnätsspindlar 
  • Släkte
    Atypus  
  • Art
    Atypus affinis, Eichwald, 1830 - tapetserarspindel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars J. Jonsson 1995. Rev. Lars J. Jonsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2010.