Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Batrisodes adnexus

Organismgrupp Skalbaggar, Kortvingar Batrisodes adnexus
  Skalbaggar, Kortvingar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 2 mm lång skalbagge. Färgen är rödbrun med brunsvart bakkropp. Täckvingarna är baktill avskurna och lämnar de sista bakkroppssegmenten blottade. Arten har påfallande kraftiga ben och antenner. Hos hanen finns ett tydligt, tätt hårknippe som liknar ett horn på framsidan av överläppen.
Utbredning
Länsvis förekomst för Batrisodes adnexus Observationer i  Sverige för Batrisodes adnexus
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Påträffad i spridda landskap från Skåne till Uppland och Västmanland. De flesta fynden härrör från sydöstra Sverige. Närmast i Danmark, Finland och Estland. Världsutbredningen omfattar för övrigt Mellan- och Sydeuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lever i grova ihåliga lövträd, främst ek. Ofta i sällskap med myran Lasius brunneus. Påträffad i några spridda landskap från Skåne till Västmanland. Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (70-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (280-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever i bon av myran Lasius brunneus i gamla lövträd, främst ek. Huvudsakligen under barken på fristående hålträd men även i döda ekstubbar med rödmurken ved. Liksom andra klubbhornsbaggar antas den leva som rovdjur på kvalster.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ask
· ask
· ekar
· ekar
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Levande djur
Levande djur
· brun trämyra
· brun trämyra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Staphylinidae (kortvingar), Släkte Batrisodes, Art Batrisodes adnexus (Hampe, 1863) Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lever i grova ihåliga lövträd, främst ek. Ofta i sällskap med myran Lasius brunneus. Påträffad i några spridda landskap från Skåne till Västmanland. Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (70-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (280-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
En 2 mm lång skalbagge. Färgen är rödbrun med brunsvart bakkropp. Täckvingarna är baktill avskurna och lämnar de sista bakkroppssegmenten blottade. Arten har påfallande kraftiga ben och antenner. Hos hanen finns ett tydligt, tätt hårknippe som liknar ett horn på framsidan av överläppen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Batrisodes adnexus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Batrisodes adnexus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Påträffad i spridda landskap från Skåne till Uppland och Västmanland. De flesta fynden härrör från sydöstra Sverige. Närmast i Danmark, Finland och Estland. Världsutbredningen omfattar för övrigt Mellan- och Sydeuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Staphylinoidea  
  • Familj
    Staphylinidae - kortvingar 
  • Underfamilj
    Pselaphinae - klubbhornsbaggar 
  • Tribus
    Batrisini  
  • Släkte
    Batrisodes  
  • Art
    Batrisodes adnexus(Hampe, 1863)

Lever i bon av myran Lasius brunneus i gamla lövträd, främst ek. Huvudsakligen under barken på fristående hålträd men även i döda ekstubbar med rödmurken ved. Liksom andra klubbhornsbaggar antas den leva som rovdjur på kvalster.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· brun trämyra - Lasius brunneus (Viktig)
Eftersom arten tycks vara knuten till grova, gamla ädellövträd är en viktig hotfaktor att frekvensen av sådana minskar. Det verkar även vara så att denna liksom många andra arter som lever i gamla ekar är beroende av fristående träd, vilket betyder att även igenväxningen av markerna utgör ett hot mot dem. Ett annat långsiktigt problem är ett generationsglapp i vissa trädbestånd som i framtiden kan leda till brist på lämpligt substrat.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att frekvensen av gamla ädellövträd inte minskar i landskapet. Främst gäller detta ihåliga levande träd och rödmurkna, döda stubbar bebodda av myran Lasius brunneus. Markerna där de för arten lämpliga träden står bör förhindras att växa igen så att träden inte skuggas ihjäl och/eller myran flyttar ut p.g.a. den minskade solinstrålningen.

Horion, A. 1949. Faunistik der Mitteleuropäischen Käfer Bd. 2: 283–284. Frankfurt a. M. Palm, T. 1953. Är Batrisodes adnexus (Hampe) och venustus (Reich.) skilda arter? Ent. Tidskr. 74: 61–63.

Palm, T. 1955. Anteckningar om svenska skalbaggar X. Ent. Tidskr. 76: 138.

Palm, T. 1961. Anteckningar on svenska skalbaggar XIV. Ent. Tidskr. 82: 76.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Staphylinoidea  
  • Familj
    Staphylinidae - kortvingar 
  • Underfamilj
    Pselaphinae - klubbhornsbaggar 
  • Tribus
    Batrisini  
  • Släkte
    Batrisodes  
  • Art
    Batrisodes adnexus, (Hampe, 1863)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken SLU 2007.