Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vickerglasvinge

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Bembecia ichneumoniformis
Vickerglasvinge Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten glasvingeart som med sin mimikry liknar en liten solitärgeting. De klara framvingarna har rödbruna spetsar och mörka kanter. Den mörka bakkroppen har gula band på nästan samtliga kroppssegment och en delvis gul analtofs. Vingspann 11-29 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för vickerglasvinge Observationer i  Sverige för vickerglasvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Smygstekellik glasvinge var redan vid slutet av 1800-talet funnen från Skåne till Västergötland och Uppland, samt i våra grannländer. Artens utbredning har sannolikt varit stabil i Sverige, trots att den idag nästan helt är beroende av den i modern tid skapade miljön grustäkter. Arten har påträffats i alla landskap med nordgräns i Värmland och Dalarna. De nordligaste lokalerna är möjligen mer isolerade från mer sammanhängande förekomst söderut. I Dalarna förekommer den främst på det förhistoriska flygsandfältet Bonäsfältet i Mora, som har en del arter med reliktförekomst, bl.a. sandödla och såpört. Till artportalen har rapporter inkommit från hela förekomstområdet efter 2000, dock flest från Halland och Uppland. I Norge förekommer arten längs Sörlandskusten och på lägre nivåer i Östlandet. I Danmark är arten funnen i alla provinser. I Finland är arten bara utbredd på Åland, i Åboregionen och västra Nyland och betraktas som sällsynt. Världsutbredningen sträcker sig från västra Europa genom alla länder och vidare österut till Ural, Kaukasus och Iran. Den saknas dock på Irland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Smygstekellik glasvinge lever som larv i pålroten av käringtand (Lotus corniculatus) och getväppling (Anthyllis vulneraria). Arten förekommer på varma, blomrika ogödslade marker i södra Sverige upp till mellersta Dalarna. Arten minskar främst genom avslutning och igenplantering av grustäkter, igenväxning eller uppodling av blomrik torr ängsmark eller annan förändring av flora på torrmarker, bl.a. fortgående kvävenedfall. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-30000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (504-1200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Arten är knuten till öppna, torra, sandiga marker med ett glest växttäcke och där också artens två värdväxter käringtand, Lotus corniculatus och getväppling, Anthyllis vulneraria förekommer rikligt. Från övriga Europa nämns även andra ärtväxter och det är sannolikt att arten också i Norden kan utnyttja några av dessa. Larvutvecklingen sker i rotdelarna där larven tillväxer under två år. Förpuppningen sker under försommaren i en kokong i övre delen av roten. Nykläckta fjärilar kan påträffas uppkrupna på sina värdväxter under förmiddagen. Endast en fjäril utvecklas per värdplanta och ofta sätts denna tillbaka i växtkraft så att angripna plantor lätt kan urskiljas från de oangripna. Fjärilarna är dagaktiva och besöker även blommor. Flygperioden infaller från slutet av juni till mitten av juli i Mellansverige. I södra Sverige och på Gotland kan den påträffas under en mer utsträckt period från mitten av juni till början av augusti. Artens kryptiska utseende gör att den främst påträffas vid skraphåvning av vegetationen. De flesta av artens livsmiljöer är skapade av människan. Förutom sandstäpp och andra torrängsmiljöer också nyskapade vägslänter, bangårdar och inte minst grustäkter. I Gästrikland lever den dock i ett kustnära klapperstensfält på moränmark.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· getväppling
· getväppling
· käringtand
· käringtand
· käringtänder
· käringtänder
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Sesiidae (glasvingar), Släkte Bembecia, Art Bembecia ichneumoniformis (Denis & Schiffermüller, 1775) - vickerglasvinge Synonymer Sphinx ichneumoniformis Denis & Schiffermüller, 1775, smygstekellik glasvinge

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Smygstekellik glasvinge lever som larv i pålroten av käringtand (Lotus corniculatus) och getväppling (Anthyllis vulneraria). Arten förekommer på varma, blomrika ogödslade marker i södra Sverige upp till mellersta Dalarna. Arten minskar främst genom avslutning och igenplantering av grustäkter, igenväxning eller uppodling av blomrik torr ängsmark eller annan förändring av flora på torrmarker, bl.a. fortgående kvävenedfall. Antalet reproduktiva individer skattas till 15000 (7500-30000). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (504-1200) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
En liten glasvingeart som med sin mimikry liknar en liten solitärgeting. De klara framvingarna har rödbruna spetsar och mörka kanter. Den mörka bakkroppen har gula band på nästan samtliga kroppssegment och en delvis gul analtofs. Vingspann 11-29 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vickerglasvinge

Länsvis förekomst och status för vickerglasvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vickerglasvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Smygstekellik glasvinge var redan vid slutet av 1800-talet funnen från Skåne till Västergötland och Uppland, samt i våra grannländer. Artens utbredning har sannolikt varit stabil i Sverige, trots att den idag nästan helt är beroende av den i modern tid skapade miljön grustäkter. Arten har påträffats i alla landskap med nordgräns i Värmland och Dalarna. De nordligaste lokalerna är möjligen mer isolerade från mer sammanhängande förekomst söderut. I Dalarna förekommer den främst på det förhistoriska flygsandfältet Bonäsfältet i Mora, som har en del arter med reliktförekomst, bl.a. sandödla och såpört. Till artportalen har rapporter inkommit från hela förekomstområdet efter 2000, dock flest från Halland och Uppland. I Norge förekommer arten längs Sörlandskusten och på lägre nivåer i Östlandet. I Danmark är arten funnen i alla provinser. I Finland är arten bara utbredd på Åland, i Åboregionen och västra Nyland och betraktas som sällsynt. Världsutbredningen sträcker sig från västra Europa genom alla länder och vidare österut till Ural, Kaukasus och Iran. Den saknas dock på Irland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Cossoidea  
  • Familj
    Sesiidae - glasvingar 
  • Underfamilj
    Sesiinae  
  • Tribus
    Synanthedonini  
  • Släkte
    Bembecia  
  • Art
    Bembecia ichneumoniformis(Denis & Schiffermüller, 1775) - vickerglasvinge
    Synonymer
    Sphinx ichneumoniformis Denis & Schiffermüller, 1775
    smygstekellik glasvinge

Arten är knuten till öppna, torra, sandiga marker med ett glest växttäcke och där också artens två värdväxter käringtand, Lotus corniculatus och getväppling, Anthyllis vulneraria förekommer rikligt. Från övriga Europa nämns även andra ärtväxter och det är sannolikt att arten också i Norden kan utnyttja några av dessa. Larvutvecklingen sker i rotdelarna där larven tillväxer under två år. Förpuppningen sker under försommaren i en kokong i övre delen av roten. Nykläckta fjärilar kan påträffas uppkrupna på sina värdväxter under förmiddagen. Endast en fjäril utvecklas per värdplanta och ofta sätts denna tillbaka i växtkraft så att angripna plantor lätt kan urskiljas från de oangripna. Fjärilarna är dagaktiva och besöker även blommor. Flygperioden infaller från slutet av juni till mitten av juli i Mellansverige. I södra Sverige och på Gotland kan den påträffas under en mer utsträckt period från mitten av juni till början av augusti. Artens kryptiska utseende gör att den främst påträffas vid skraphåvning av vegetationen. De flesta av artens livsmiljöer är skapade av människan. Förutom sandstäpp och andra torrängsmiljöer också nyskapade vägslänter, bangårdar och inte minst grustäkter. I Gästrikland lever den dock i ett kustnära klapperstensfält på moränmark.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· getväppling - Anthyllis vulneraria (Viktig)
· käringtand - Lotus corniculatus (Viktig)
· käringtänder - Lotus (Viktig)
Artens livsmiljö förväntas krympa dramatiskt inom en nära framtid. Tidigare förekom arten främst på torrängar, gärna på störda ytor och med ett glesare växttäcke. Detta är ännu artens livsmiljö i Sydsverige. I övrigt är arten knuten till de större grustäkter som nu överallt har avslutats och ersatts av stenkrossar. Dessa grustäkter planteras eller växer spontant igen. På sikt kommer nästan alla öppna grustäkter att återgå till skogsmark och då är risken mycket stor att smygstekellik glasvinge försvinner från stora delar av landet genom en ogynnsam fragmenteringsgrad. Detta gäller även en mängd andra insekter bl.a. tillhörande grupperna solitära bin, vägsteklar, samt mer välkända arter som bibagge och backsvala.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Många av dagens nyligen avslutade grustäkter borde omfattas av någon form av naturvårdshänsyn. För att bevara dem som öppna miljöer krävs dock någon aktivitet och riktade röjningar av buskar och småträd. Motocross kan förefalla vara olämpligt, men sannolikt gynnar denna aktivitet med kontinuerlig uppkörning av lucker sand många insektsarter. Det är viktigt att objekten inte upptar en alltför begränsad areal. Sannolikt var banvallar tidigare gynnsamma spridningskorridorer, men idag har underlaget av sand ersatts av grov makadam för att förhindra växters etablering. Sandiga järnvägsmiljöer finns idag bara på m.el.m. outnyttjade bangårdar. Dessa småmiljöers värde har nyligen uppmärksammats genom inventeringar finansierade av banverket.
Clas Källander har bidragit med värdefulla uppgifter inför författandet av artfaktabladet.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.-O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk museum, Universitetet i Oslo.

Fibiger, M. & Kristensen, N., P. 1974. The Sesiidae of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 2: 1-91.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lastuvka, Z. & Lastuvka, A. 1995. An illustrated key to European Sesiidae (Lep.). Faculty of Agriculture, Brno.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarna och spinnarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Stenmark, M. 2010. Den biologiska mångfaldens segertåg. Fauna & Flora 105(3): 24-31.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Cossoidea  
  • Familj
    Sesiidae - glasvingar 
  • Underfamilj
    Sesiinae  
  • Tribus
    Synanthedonini  
  • Släkte
    Bembecia  
  • Art
    Bembecia ichneumoniformis, (Denis & Schiffermüller, 1775) - vickerglasvinge
    Synonymer
    Sphinx ichneumoniformis Denis & Schiffermüller, 1775
    smygstekellik glasvinge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2010.