Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  läppstekel

Organismgrupp Steklar, Rovsteklar Bembix rostrata
Läppstekel Steklar, Rovsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Läppstekeln är den största av våra rovsteklar, men liknar mer ett storvuxet mellanting mellan honungsbi och getingdrottning. Den svarta kroppen ger ett grått intryck p.g.a. den korta och relativt täta gulgrå behåringen. Bakkroppens ovansida har breda, gula zig-zag-formade tvärband hos hanen, benvita hos honan. Benen är också gulfärgade liksom ansiktet. Överläppen är påfallande lång och mot spetsen kägelformigt utdragen. Arten är lätt att identifiera i fält både utseendemässigt under blombesök eller vid boet och på sitt kraftfulla flygsätt vid jakt på större flugor.
Utbredning
Länsvis förekomst för läppstekel Observationer i  Sverige för läppstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Läppstekeln är i Sverige känd från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Södermanland och Uppland. Aktuella förekomster är idag begränsade till några få områden i södra, östra och mellersta Sverige. I Skåne finns den fortfarande kvar på ett par lokaler på Revingefältet, A3-området vid Kristianstad, Yngsjö samt flera förekomster vid Maglehem. Vid Maglehem påträffades exempelvis ett femtiotal bon vid Kumlan 1998, flera hundra bon på Ravlunda skjutfält 2002 och uppskattningsvis 500 individer vid Drakamöllan 2009. På Öland minskade arten kraftigt under senaste delen av 1900-talet. På sandmarkerna i Gårdby uppskattades populationen i mitten på 1970-talet till cirka 700 honor för att i mitten på 1990-talet ha minskat till ett 50-tal (Jan Tengö muntl.) för att sedan öka till ett 100-tal 2007 (Anders Björkering, artportalen). I Glömminge och Algutsrum bl.a. vid Aledal, finns på liknande sätt endast en mindre del kvar av den tidigare stora populationen, även om de varma somrarna efter millennieskiftet har inneburit att dessa förekomster åter har ökat i storlek. På alla de övriga områden där arten funnits på södra Öland är den starkt decimerad. På Gotland är endast två recenta, individfattiga populationer kända, vid Gnisvärd och vid Vamlingbo. De nordligaste kända förekomsterna finns i vid Mälaren Uppland (Lindormsnäs och på Ekerö). Artens utbredning i övrigt sträcker sig från Danmark och Nordtyskland över Central- och Sydeuropa, Nordafrika, samt genom Centralasien till Mongoliet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer på sandområden i Skåne, på Öland och Gotland samt i Mälardalen. Habitatet har fortgående minskat i areal och kvalitet under lång tid. Arten har också fortgående minskat sina populationer och försvunnit från många lokaler under de senare decennierna av 1900-talet. Det senaste decenniet har trenden vänt som respons på extremt höga sommartemperaturer och att flera individstarka populationer har upptäckts. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-180). Mörkertal 2/6 (SH). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (120-720) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer (arten är starkt värmekrävande). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2c(iv)).
Ekologi
Arten lever företrädesvis i kustnära områden. Det skall alltid finnas tillgång till öppen sand, även om det ibland bara är mindre partier mellan marktäckande växter. Ofta finns en vindskyddande träd- eller buskbarriär som erbjuder vindskydd av bona. Läppstekeln påträffas under perioden juni-augusti. Arten har till skillnad från alla andra grävsteklar mycket långa mundelar och besöker gärna djupkalkade blommor som t.ex. timjan Thymus serpyllum, väddklint Centaurea scabiosa och tistlar Cirsium spp. för nektarintag, men tar också t.ex. blomflugor som byten, vilka sugs ur. Detta beteende är mycket lite undersökt, men har sannolikt stor betydelse för honans äggproduktion. Hannarna ses ofta förfölja honor under flykten på någon decimeters håll och håller sig svävande som blomflugor ovanför honan medan hon provianterar på blommorna. Bona anläggs kolonivis i vindskyddade lägen. en koloni ligger inom ett mycket begränsat område på något tiotal kvadratmeter med öppen sand, ofta på plan mark. Kolonin är så belägen att solstrålarna når boområdet under nästan hela dagen. Boet består av en 10-15 cm lång, nedåt sluttande tunnel som avslutas med en bocell. Den provianteras först med en förhållandevis liten fluga från t.ex. familjerna Tachinidae eller Muscidae, på vilken honan lägger ett ägg. Sedan försluts boet och honan börjar anlägga nästa bo. Ägget kläcks efter några dagar och när larven förtärt den första flugan gräver honan sig in till larven som förses med en större fluga, tillhörande t.ex. familjen Therevidae eller Syrphidae. Till slut fångas flugor som är ungefär lika stora som läppstekelhonan, t.ex. arter av familjerna Tabanidae, Asilidae och Bombyliidae. På detta sätt håller honan flera bon igång samtidigt och förmår proviantera knappt tio bon på en säsong. Larverna övervintrar efter förpuppning.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backtimjan
· backtimjan
· tistlar
· tistlar
· väddklint
· väddklint
Levande djur
Levande djur
· blomflugor
· blomflugor
· bromsar
· bromsar
· husflugor
· husflugor
· parasitflugor
· parasitflugor
· rovflugor
· rovflugor
· stilettflugor
· stilettflugor
· svävflugor
· svävflugor
· tvåvingar
· tvåvingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Crabronidae, Släkte Bembix, Art Bembix rostrata (Linneaus, 1758) - läppstekel Synonymer Apis rostrata Linneaus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer på sandområden i Skåne, på Öland och Gotland samt i Mälardalen. Habitatet har fortgående minskat i areal och kvalitet under lång tid. Arten har också fortgående minskat sina populationer och försvunnit från många lokaler under de senare decennierna av 1900-talet. Det senaste decenniet har trenden vänt som respons på extremt höga sommartemperaturer och att flera individstarka populationer har upptäckts. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-180). Mörkertal 2/6 (SH). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (120-720) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer (arten är starkt värmekrävande). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2c(iv)).
Läppstekeln är den största av våra rovsteklar, men liknar mer ett storvuxet mellanting mellan honungsbi och getingdrottning. Den svarta kroppen ger ett grått intryck p.g.a. den korta och relativt täta gulgrå behåringen. Bakkroppens ovansida har breda, gula zig-zag-formade tvärband hos hanen, benvita hos honan. Benen är också gulfärgade liksom ansiktet. Överläppen är påfallande lång och mot spetsen kägelformigt utdragen. Arten är lätt att identifiera i fält både utseendemässigt under blombesök eller vid boet och på sitt kraftfulla flygsätt vid jakt på större flugor.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för läppstekel

Länsvis förekomst och status för läppstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för läppstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Läppstekeln är i Sverige känd från Skåne, Blekinge, Öland, Gotland, Södermanland och Uppland. Aktuella förekomster är idag begränsade till några få områden i södra, östra och mellersta Sverige. I Skåne finns den fortfarande kvar på ett par lokaler på Revingefältet, A3-området vid Kristianstad, Yngsjö samt flera förekomster vid Maglehem. Vid Maglehem påträffades exempelvis ett femtiotal bon vid Kumlan 1998, flera hundra bon på Ravlunda skjutfält 2002 och uppskattningsvis 500 individer vid Drakamöllan 2009. På Öland minskade arten kraftigt under senaste delen av 1900-talet. På sandmarkerna i Gårdby uppskattades populationen i mitten på 1970-talet till cirka 700 honor för att i mitten på 1990-talet ha minskat till ett 50-tal (Jan Tengö muntl.) för att sedan öka till ett 100-tal 2007 (Anders Björkering, artportalen). I Glömminge och Algutsrum bl.a. vid Aledal, finns på liknande sätt endast en mindre del kvar av den tidigare stora populationen, även om de varma somrarna efter millennieskiftet har inneburit att dessa förekomster åter har ökat i storlek. På alla de övriga områden där arten funnits på södra Öland är den starkt decimerad. På Gotland är endast två recenta, individfattiga populationer kända, vid Gnisvärd och vid Vamlingbo. De nordligaste kända förekomsterna finns i vid Mälaren Uppland (Lindormsnäs och på Ekerö). Artens utbredning i övrigt sträcker sig från Danmark och Nordtyskland över Central- och Sydeuropa, Nordafrika, samt genom Centralasien till Mongoliet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Bembicinae  
  • Tribus
    Bembicini  
  • Släkte
    Bembix  
  • Art
    Bembix rostrata(Linneaus, 1758) - läppstekel
    Synonymer
    Apis rostrata Linneaus, 1758

Arten lever företrädesvis i kustnära områden. Det skall alltid finnas tillgång till öppen sand, även om det ibland bara är mindre partier mellan marktäckande växter. Ofta finns en vindskyddande träd- eller buskbarriär som erbjuder vindskydd av bona. Läppstekeln påträffas under perioden juni-augusti. Arten har till skillnad från alla andra grävsteklar mycket långa mundelar och besöker gärna djupkalkade blommor som t.ex. timjan Thymus serpyllum, väddklint Centaurea scabiosa och tistlar Cirsium spp. för nektarintag, men tar också t.ex. blomflugor som byten, vilka sugs ur. Detta beteende är mycket lite undersökt, men har sannolikt stor betydelse för honans äggproduktion. Hannarna ses ofta förfölja honor under flykten på någon decimeters håll och håller sig svävande som blomflugor ovanför honan medan hon provianterar på blommorna. Bona anläggs kolonivis i vindskyddade lägen. en koloni ligger inom ett mycket begränsat område på något tiotal kvadratmeter med öppen sand, ofta på plan mark. Kolonin är så belägen att solstrålarna når boområdet under nästan hela dagen. Boet består av en 10-15 cm lång, nedåt sluttande tunnel som avslutas med en bocell. Den provianteras först med en förhållandevis liten fluga från t.ex. familjerna Tachinidae eller Muscidae, på vilken honan lägger ett ägg. Sedan försluts boet och honan börjar anlägga nästa bo. Ägget kläcks efter några dagar och när larven förtärt den första flugan gräver honan sig in till larven som förses med en större fluga, tillhörande t.ex. familjen Therevidae eller Syrphidae. Till slut fångas flugor som är ungefär lika stora som läppstekelhonan, t.ex. arter av familjerna Tabanidae, Asilidae och Bombyliidae. På detta sätt håller honan flera bon igång samtidigt och förmår proviantera knappt tio bon på en säsong. Larverna övervintrar efter förpuppning.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Buskmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backtimjan - Thymus serpyllum (Har betydelse)
· tistlar - Cirsium (Har betydelse)
· väddklint - Centaurea scabiosa (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· blomflugor - Syrphidae (Har betydelse)
· bromsar - Tabanidae (Har betydelse)
· husflugor - Muscidae (Har betydelse)
· parasitflugor - Tachinidae (Har betydelse)
· rovflugor - Asilidae (Har betydelse)
· stilettflugor - Therevidae (Har betydelse)
· svävflugor - Bombyliidae (Har betydelse)
· tvåvingar - Diptera (Viktig)
Läppstekeln är en mycket värmekrävande art som hos oss lever på sin absoluta nordgräns. Reproduktionsframgången beror mycket på goda väderleksförhållanden under flygtiden och regniga, solfattiga somrar medför kraftiga decimeringar av populationsstorleken. Igenväxning av blomrika torrängar med öppna sandområden genom upphört bete eller skogsplantering är dock på sikt det största hotet mot arten. Även exploatering med fritidsbebyggelse eller vägbyggen kan ha spolierat lokaler. Intensivt tramp på en bokoloni eller sönderkörning med motorfordon under juli kan kraftigt begränsa reproduktionsframgången.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Läppstekeln hör till de arter som omfattas av ett åtgärdsprogram och de spridda populationerna kommer förhoppningsvis att övervakas årligen. Biotopvårdande åtgärder som decimering av beskuggande buskage och träd, samt åtgärder som gynnar blomrikedomen på aktuella lokaler, bör komma ifråga. Slitage och nötning i form av t.ex. ett visst tramp av människor och betesdjur bör tolereras på lokalerna, eftersom det är positivt att marktäckande växter och lavar hålls tillbaka. Det bör dock ske huvudsakligen utanför artens flygperiod. På de idag mycket få lokalerna bör man manuellt kunna röja undan vegetationen på lämpliga småytor för att skapa alternativa boområden. Under flygperioden bör aktuella kolonier av bon stängslas av, om de hotas av alltför intensivt tramp, ridning eller fordonstrafik.

Aurivillius, C. 1904. Svensk insektfauna. 13. Steklar. Hymenoptera. Ent. Tidskr. 25: 241–300.

Björck, M. 1993. Bembix rostrata (L.). Ett specialnummer. Körkmacken 7: 2–19.

Björck, M. 1998. Exempel på en utdöende population. Körkmacken 21: 16–189.

Erlandsson, S. 1965. The occurrence of Bembix rostrata F. in the Scandinavian countries. Hym. Sphecidae). Ent. Tidskr. 86: 64–67.

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsst. i Skåne län.

Lomholdt, O. 1975. The Sphecidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 4, part 1.

Schneider, D. 1996. Neue Beobachtungen zur Nahrung und zum Problem der Beuteerkennung die Bembix rostrata (Linnaeus, 1758) (Sphecidae). Bembix 6: 14–15.

Tengö, J. 1981. Läppstekel Bembix rostrata – dess sexliv och flugfångst. Landborgen 5: 8–10 (Ölands naturvärn).

Tengö, J. 1994. Läppsteklar på Gotland. Körkmacken 8: 3.

Schöne, H. & Tengö, J. 1992. Insolation, air temperature, and behavioral activity in the digger wasp Bembix rostrata (Hymenoptera: Sphecidae). Entomol. Gener. 17: 259–264.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 1999. Rev. Björn Cederberg 2005, 2007, Sven Hellqvist 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Spheciformes - rovsteklar 
  • Familj
    Crabronidae  
  • Underfamilj
    Bembicinae  
  • Tribus
    Bembicini  
  • Släkte
    Bembix  
  • Art
    Bembix rostrata, (Linneaus, 1758) - läppstekel
    Synonymer
    Apis rostrata Linneaus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 1999. Rev. Björn Cederberg 2005, 2007, Sven Hellqvist 2010.