Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pärlbi

Organismgrupp Steklar, Bin Biastes truncatus
Pärlbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Pärlbiet är ett småvuxet (5–6 mm) bi som vid en första anblick påminner om en representant för det mångformiga släktet Nomada. Arten är den enda representanten för sitt släkte i Nordeuropa. Honan är färgad i svart med inslag av rött på bakkroppen medan hanen är övervägande svartfärgad. Bägge könen har markanta silvervita hårfläckar på sidorna av bakkroppens fjärde ryggsegment (tergit) och på ovansidan av andra till femte segmenten. En viss förväxlingsrisk kan finnas med det mycket sällsynta mörkgökbiet Nomada fuscicornis. Arten kan med fördel bestämmas med Scheuchl (2000).
Utbredning
Länsvis förekomst för pärlbi Observationer i  Sverige för pärlbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den aktuella utbredningen för pärlbi sträcker sig från Skåne till Uppland men med stora luckor. Arten förekommer på torrängar, i sandtäkter och alvarmarker. Flygtiden varar från slutet av juni till mitten av augusti. Arten och dess två värdarter är knutna till en starkt minskande naturtyper och de sparsamma fynden under senare tid tyder på en faktisk tillbakagång. Troligen har de Öländska och Skånska populationerna av pärlbi drabbats mycket hårdare än övriga landet då dessa tycks knutna till det idag starkt hotade klocksolbiet Dufourea inermis. Trots omfattande eftersök saknas helt aktuella fynd från de båda landskapen vilket kan tyda på ett regionalt utdöende av denna ekologiska form av arten. Idag tycks pärlbiet ha sina viktigaste förekomster i det äldre jordbrukslandskapet kring Emån i den östra delen av Jönköpings län och i gränsområdena mellan den norra delen av Jönköpings län och Östergötlands län. Även på lokalen i Västergötland har arten inte kunnat återfinnas under senare år trots eftersök och även här föreligger alltså en risk för att arten försvunnit. Världsutbredningen omfattar Mellaneuropa med de svenska och finska populationerna som nordlig utpost. I Sydväst sträcker sig utbredningen till Rumänien och Bulgarien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Aktuell utbredning för pärlbi är från Skåne till Uppland men med stora luckor. Arten förekommer på blomrika torrbackar, sandtag och alvarmarker och påträffas från slutet av juni till mitten av augusti. Dess livsrum har minskat och de sparsamma fynden under senare tid tyder på en faktisk tillbakagång. Den är boparasit hos solbina Dufourea dentiventris (NT) och D. inermis (VU), vars bon anläggs i fin humusblandad sand i vägkanter, stigar och markblottor med varmt mikroklimat. Båda värdarterna samlar pollen endast på blåklockor. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (70-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Pärlbi är boparasit hos ängssolbi Dufourea dentiventris och klocksolbi D. inermis, vars bon anläggs i fin humusblandad sand i vägkanter, stigar och markblottor med varmt mikroklimat. Båda värdarterna samlar pollen endast på blåklockor Campanula, i synnerhet liten blåklocka Campanula rotundifolia. Av värdarterna tycks D. inermis ha minskat kraftigt och arten har en mer uttalad koppling till stäppartade miljöer än D. dentiventris som är mer av en skogsbygdsart. I områden där det småskaliga blomrika jordbrukslandskapet bevarats kan arten vid gynnsamma förutsättningar fortfarande bli lokalt talrik. Blombesök sker förhållandevis ofta på höstfibbla Scorzoneroides autumnalis.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· klocksolbi
· klocksolbi
· ängssolbi
· ängssolbi
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· höstfibbla
· höstfibbla
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Biastes (Pärlbin), Art Biastes truncatus (Nylander, 1848) - pärlbi Synonymer Biastes punctatus (Gerstaecker, 1869), Phileremus punctatus Gerstaecker, 1869, Nomada truncata Nylander, 1848

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Aktuell utbredning för pärlbi är från Skåne till Uppland men med stora luckor. Arten förekommer på blomrika torrbackar, sandtag och alvarmarker och påträffas från slutet av juni till mitten av augusti. Dess livsrum har minskat och de sparsamma fynden under senare tid tyder på en faktisk tillbakagång. Den är boparasit hos solbina Dufourea dentiventris (NT) och D. inermis (VU), vars bon anläggs i fin humusblandad sand i vägkanter, stigar och markblottor med varmt mikroklimat. Båda värdarterna samlar pollen endast på blåklockor. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (70-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Pärlbiet är ett småvuxet (5–6 mm) bi som vid en första anblick påminner om en representant för det mångformiga släktet Nomada. Arten är den enda representanten för sitt släkte i Nordeuropa. Honan är färgad i svart med inslag av rött på bakkroppen medan hanen är övervägande svartfärgad. Bägge könen har markanta silvervita hårfläckar på sidorna av bakkroppens fjärde ryggsegment (tergit) och på ovansidan av andra till femte segmenten. En viss förväxlingsrisk kan finnas med det mycket sällsynta mörkgökbiet Nomada fuscicornis. Arten kan med fördel bestämmas med Scheuchl (2000).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för pärlbi

Länsvis förekomst och status för pärlbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för pärlbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den aktuella utbredningen för pärlbi sträcker sig från Skåne till Uppland men med stora luckor. Arten förekommer på torrängar, i sandtäkter och alvarmarker. Flygtiden varar från slutet av juni till mitten av augusti. Arten och dess två värdarter är knutna till en starkt minskande naturtyper och de sparsamma fynden under senare tid tyder på en faktisk tillbakagång. Troligen har de Öländska och Skånska populationerna av pärlbi drabbats mycket hårdare än övriga landet då dessa tycks knutna till det idag starkt hotade klocksolbiet Dufourea inermis. Trots omfattande eftersök saknas helt aktuella fynd från de båda landskapen vilket kan tyda på ett regionalt utdöende av denna ekologiska form av arten. Idag tycks pärlbiet ha sina viktigaste förekomster i det äldre jordbrukslandskapet kring Emån i den östra delen av Jönköpings län och i gränsområdena mellan den norra delen av Jönköpings län och Östergötlands län. Även på lokalen i Västergötland har arten inte kunnat återfinnas under senare år trots eftersök och även här föreligger alltså en risk för att arten försvunnit. Världsutbredningen omfattar Mellaneuropa med de svenska och finska populationerna som nordlig utpost. I Sydväst sträcker sig utbredningen till Rumänien och Bulgarien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Biastes - Pärlbin 
  • Art
    Biastes truncatus(Nylander, 1848) - pärlbi
    Synonymer
    Biastes punctatus (Gerstaecker, 1869)
    Phileremus punctatus Gerstaecker, 1869
    Nomada truncata Nylander, 1848

Pärlbi är boparasit hos ängssolbi Dufourea dentiventris och klocksolbi D. inermis, vars bon anläggs i fin humusblandad sand i vägkanter, stigar och markblottor med varmt mikroklimat. Båda värdarterna samlar pollen endast på blåklockor Campanula, i synnerhet liten blåklocka Campanula rotundifolia. Av värdarterna tycks D. inermis ha minskat kraftigt och arten har en mer uttalad koppling till stäppartade miljöer än D. dentiventris som är mer av en skogsbygdsart. I områden där det småskaliga blomrika jordbrukslandskapet bevarats kan arten vid gynnsamma förutsättningar fortfarande bli lokalt talrik. Blombesök sker förhållandevis ofta på höstfibbla Scorzoneroides autumnalis.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· klocksolbi - Dufourea inermis (Har betydelse)
· ängssolbi - Dufourea dentiventris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· höstfibbla - Scorzoneroides autumnalis (Viktig)
Hoten mot pärlbi utgörs först och främst av en minskning av värdarterna. I de områden arten är knuten till D. inermis, som drabbats hårt av den minskade arealen sandstäpp, måste pärlbiet betraktas som akut hotat. I småskaliga jordbruksbygder hotas arten av att värdarten D. dentiventris minskar som en följd av upphörd hävd på magra ängsmarker. Då flera förekomster även finns längs mindre landsvägar kan också tidig slåtter som slår ut värdarternas huvudsakliga pollenkälla vara negativ. Vägskärningar och störda markområden tycks vara viktiga boområden för D. dentiventris och all aktivitet som syftar till att minska ytan blottad mineraljord, så som täckning med matjord, beläggning med krossten eller insådd av bindande gräs, drabbar pärlbiet negativt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Åtgärder som syftar till att öka andelen markstörda sydlänta markavsnitt inom artens utbredningsområde gynnar pärlbiets värdarter och därmed indirekt också pärlbiet. Då liten blåklocka är en växt som är starkt störningsgynnad kan det också löna sig att pinnharva eller kratta igenom bestånd av växten för att underlätta fröspridning och groning. Anläggningsarbeten i vägkantsmiljöer och täktefterbehandling i närheten av de kända förekomsterna bör eftersträva att efterlämna magra sydlänta skärningsavsnitt. På ett par av förekomstlokalerna i Småland skapar tramptrycket under sent höstbete ett luckigt vegetationsskikt som tycks gynna både ängssolbi och pärlbi.

Åtgärdsprogram Fastställt

Johansson, N. 2010. Solitära gaddsteklar (Hymenoptera: Aculeata) på tre torrängsartade lokaler i Övre Emådalen. Entomologisk tidskrift 131(2): 113-130. Uppsala.

Karlsson, T. & Larsson, K. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin på ängsmark 2011-2016. Naturvårdsverket rapport 6425.

Scheuschl, E. 2000. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 1. Schlüssel der gattungen und der Arten der familie Anthophoridae. 2:a upplagan, Velden. 158 pp.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Nomadinae  
  • Släkte
    Biastes - Pärlbin 
  • Art
    Biastes truncatus, (Nylander, 1848) - pärlbi
    Synonymer
    Biastes punctatus (Gerstaecker, 1869)
    Phileremus punctatus Gerstaecker, 1869
    Nomada truncata Nylander, 1848
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012