Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gransvartbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.) Bius thoracicus
Gransvartbagge Skalbaggar, Tenebrionoidea (olikfotade baggar m.fl.)

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 6-7 mm lång, smal, parallellt byggd art som har en speciell fettglans. Benen är kraftigt byggda. Färgen är roströd utom täckvingarna som är beckbruna. Översidan är mycket fint punkterad.
Utbredning
Länsvis förekomst för gransvartbagge Observationer i  Sverige för gransvartbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Uppland och Dalarna samt från alla norrländska landskap utom Gästrikland. Få kända lokaler och majoriteten av fynden är gjorda före 1970. Artens nuvarande status är bristfälligt känd, men sentida fynd tyder på att arten har ett sammanhängande utbredningsområde i det norrländska skogslandskapet och att den kan uppträda i restbiotoper av begränsad storlek, som exempelvis ravin- och strandskogar. Närmast i Norge, Finland och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Mellaneuropa österut till Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Larven lever främst i gångar av långhorningar i stående solexponerade döda granar med sammanhängande, fasttorkad bark, någon gång även i tallar med angrepp av hästmyror och murkna lövträd, t.ex. gråal. Känd från Uppland och Dalarna samt från alla norrländska landskap utom Gästrikland. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (100-300). Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (400-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i gångar av vedlevande insekter i döda barrträd, främst i gångar av långhorningarna bronshjon (Callidium coriaceum) och vågbandad barkbock (Semanotus undatus), i stående döda granar som är solexponerade och har sammanhängande, fasttorkad bark. Ibland även hos åttatandad barkborre (Ips typographus). Även påträffad i tallar med angrepp av hästmyror och i murkna lövträd, till exempel hos trägnagaren Cacotemnus rufipes i gråal. Trädens storlek tycks vara av underordnad betydelse. Enligt Saalas (1923) kan brösthöjdsdiametern variera mellan 10 och 40 cm. Födan utgörs främst av gnagmjölet i gångarna, men i viss mån även av själva barken. Enligt Palm (1951) är larvutvecklingen tvåårig. Fullbildade skalbaggar kan påträffas under hela året. De livliga, gråbruna larverna är skickliga klättrare och gömmer sig gärna i torksprickor etc. om barken avlägsnas. De fullbildade skalbaggarna utsänder en tydlig, fenolliknande lukt om de störs.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· alar
· alar
· björkar
· björkar
· ekar
· ekar
· gran
· gran
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Tenebrionidae (svartbaggar), Släkte Bius, Art Bius thoracicus (Fabricius, 1792) - gransvartbagge Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Larven lever främst i gångar av långhorningar i stående solexponerade döda granar med sammanhängande, fasttorkad bark, någon gång även i tallar med angrepp av hästmyror och murkna lövträd, t.ex. gråal. Känd från Uppland och Dalarna samt från alla norrländska landskap utom Gästrikland. Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (100-300). Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (400-1200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
En 6-7 mm lång, smal, parallellt byggd art som har en speciell fettglans. Benen är kraftigt byggda. Färgen är roströd utom täckvingarna som är beckbruna. Översidan är mycket fint punkterad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gransvartbagge

Länsvis förekomst och status för gransvartbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gransvartbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Uppland och Dalarna samt från alla norrländska landskap utom Gästrikland. Få kända lokaler och majoriteten av fynden är gjorda före 1970. Artens nuvarande status är bristfälligt känd, men sentida fynd tyder på att arten har ett sammanhängande utbredningsområde i det norrländska skogslandskapet och att den kan uppträda i restbiotoper av begränsad storlek, som exempelvis ravin- och strandskogar. Närmast i Norge, Finland och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Mellaneuropa österut till Japan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Tenebrionidae - svartbaggar 
  • Underfamilj
    Tenebrioninae  
  • Tribus
    Tenebrionini  
  • Släkte
    Bius  
  • Art
    Bius thoracicus(Fabricius, 1792) - gransvartbagge

Larvutvecklingen sker i gångar av vedlevande insekter i döda barrträd, främst i gångar av långhorningarna bronshjon (Callidium coriaceum) och vågbandad barkbock (Semanotus undatus), i stående döda granar som är solexponerade och har sammanhängande, fasttorkad bark. Ibland även hos åttatandad barkborre (Ips typographus). Även påträffad i tallar med angrepp av hästmyror och i murkna lövträd, till exempel hos trägnagaren Cacotemnus rufipes i gråal. Trädens storlek tycks vara av underordnad betydelse. Enligt Saalas (1923) kan brösthöjdsdiametern variera mellan 10 och 40 cm. Födan utgörs främst av gnagmjölet i gångarna, men i viss mån även av själva barken. Enligt Palm (1951) är larvutvecklingen tvåårig. Fullbildade skalbaggar kan påträffas under hela året. De livliga, gråbruna larverna är skickliga klättrare och gömmer sig gärna i torksprickor etc. om barken avlägsnas. De fullbildade skalbaggarna utsänder en tydlig, fenolliknande lukt om de störs.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· alar - Alnus (Har betydelse)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· gran - Picea abies (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
Rationellt skogsbruk medför vanligen att skogsstrukturen ändras i för arten ogynnsam riktning och att bestånd av senvuxna granar ersätts med andra trädslag. Arten har därför trängts tillbaka och påträffas nu främst i eller i anslutning till kvarvarande naturskogsbestånd.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Fler områden med för arten lämpliga granbestånd bör avsättas som naturreservat i Norrlands och Svealands inland. Vid slutavverkning bör regelmässigt kantzoner av tillräcklig bredd och med inslag av senvuxen gran sparas mot bergsbranter, raviner, myrmarker och surdråg.

Baranowski, R. 1981. Entomologisk inventering av Birtjärnsberget i Vansbro kommun sommaren 1987. Info.

från Länsst. i Kopparbergs län. N 1980(5): 30.

Ehnström, B. 1963. Iaktagelser av granskalbaggar i Västerdalarna. Ent. Tidskr. 84: 69–72.

Forslund, K.-H. 1956. Insekter och andra småkryp. I: Ebeling & Curry-Lindahl (red.) Natur i Västerbotten och Norrbotten. Uppsala.

Freude, H., Harde, K. W. & Lohse, G. A. 1969. Die Käfer Mitteleuropas, Band 8: 258. Goecke & Evers, Krefeld. (s. ).

Koch, K. 1989. Die Käfer Mitteleuropas. Ökologie 2: 345. Goecke & Evers, Krefeld.

Lindroth, C.H. & Palm, T. 1936. Bidrag till kännedomen om coleopterfaunan i övre Norrlands kustland.

Göteborgs Kungl. Vet. Vitt.-saml. Handl. 5. följden. Serie B, Band 4, N:o 3: 96.

Palm, T. 1946. Coleopterfaunan i en jämtländsk granskog I. Träd- och trädsvampfaunan. Ent. Tidskr. 67: 109–139.

Palm, T. 1951. Die Holz- und Rinden-käfer der nordschwedishen Laubbäume. Medd. fr. Stat. Skogsforskn. inst. Band 40, Nr 2: 198.

Palm, T. 1959. Bidrag till kännedomen om svenska skalbaggars biologi och systematik. 28–35. Ent. Tidskr. 80: 22–32.

Pettersson, R. 1984. I Norrland av storskogsbruket missgynnade och hotade trädskalbaggar. Natur i Norr 3(1): 33–45.

Pettersson, R. 1990. Skalbaggsfaunan inom den skogliga försöksparken Kulbäcksliden. Natur i Norr 9: 1–22.

Saalas, U. 1923. Die Fichtenkäfer Finnlands II: 340. Helsinki.

Sjöberg, O. 1962. Coleoptera från Hälsingland och Hamra kapellag. Ent. Tidskr., Suppl. 2: 121.

Wirén, E. 1945. Bidrag till kännedomen om coleopterfaunan i norra delen av det nordsvenska barrskogsområdet - från insamlingar i Pålkem I. Ent. Tidskr. 66: 23–43.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Pettersson 1996. Rev. Bengt Ehnström 2000. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Tenebrionoidea  
  • Familj
    Tenebrionidae - svartbaggar 
  • Underfamilj
    Tenebrioninae  
  • Tribus
    Tenebrionini  
  • Släkte
    Bius  
  • Art
    Bius thoracicus, (Fabricius, 1792) - gransvartbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Roger Pettersson 1996. Rev. Bengt Ehnström 2000. © ArtDatabanken, SLU 2006.