Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  storfryle

Organismgrupp Kärlväxter Luzula sylvatica
Storfryle Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Storfryle är en 50–80 cm hög, gräsliknande växt med små blomhuvuden i en yvig ställning. Bladrosetterna är kraftiga; bladen är upp till 1 cm breda och övervintrar. Strån med utvecklade kapslar finner man i maj och juni.
Utbredning
Länsvis förekomst för storfryle Observationer i  Sverige för storfryle
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Storfryle är känd från Skåne, Blekinge, Västergötland och Halland. Aktuella förekomster finns i Skåne (Helsingborg och Kullaberg), Halland (Halmstad) och Västergötland (Göteborg). På Kullaberg och i Halmstad är storfryle möjligen naturligt förekommande (till skillnad från de övriga förekomsterna). Storfryle har under 1990-talet påträfftas förvildad i Småland (Tranås), Västergötland (Långedrag), Halland (Varberg) och i Stockholmsområdet men på alla platserna blev den kortlivad. I övriga Norden finns den i Danmark och Norge. I Danmark har den försvunnit från många lokaler och är idag känd från färre än 20. På norska västkusten är den tämligen vanlig. I övrigt förekommer den över stora delar av Europa samt även i västra Asien runt Svarta havet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer på Kullaberg och i Halmstadtrakten, där bedöms storfryle som naturligt förekommande till skillnad från de övriga förekomsterna i landet. Vid Halmstad växer den i en nordvästsluttning med block och berghällar, bevuxen med främst bergek, på Kullaberg växer den i klippbranter. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 3. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 640 km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Samtliga äldre förekomster, av storfryle var ängs- eller lundartade parker, trädgårdar eller järnvägsområden. Arten är på dessa lokaler inkommen med tyskt gräsfrö. Den utgör ett kulturminne från den tid när frörensningen var mindre effektiv. Lokalen i Helsingborg är av den typen (lundartad park). Storfryle verkar sprida sig dåligt men kan finnas kvar länge. Vid Halmstad växer den till synes spontant i en nordvästsluttning med block och berghällar bevuxen med främst bergek Quercus petraea. Fältskiktet domineras av blåbär Vaccinium myrtillus, kruståtel Deschampsia flexuosa och vildkaprifol Lonicera periclymenum. Den nyupptäckta (2000) lokalen på Kullaberg är i klippbranter. Förekomsten i Göteborg är inom Botaniska trädgårdens område (i parkartad vegetation).
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Juncaceae (tågväxter), Släkte Luzula (frylen), Art Luzula sylvatica (Huds.) Gaudin - storfryle Synonymer Luzula maxima (Reichard) DC.

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer på Kullaberg och i Halmstadtrakten, där bedöms storfryle som naturligt förekommande till skillnad från de övriga förekomsterna i landet. Vid Halmstad växer den i en nordvästsluttning med block och berghällar, bevuxen med främst bergek, på Kullaberg växer den i klippbranter. Antalet reproduktiva individer skattas till 750 (200-2000). Antalet lokalområden i landet skattas till 3. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 640 km² och förekomstarean (AOO) till 12 (8-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Storfryle är en 50–80 cm hög, gräsliknande växt med små blomhuvuden i en yvig ställning. Bladrosetterna är kraftiga; bladen är upp till 1 cm breda och övervintrar. Strån med utvecklade kapslar finner man i maj och juni.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för storfryle

Länsvis förekomst och status för storfryle baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för storfryle

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Storfryle är känd från Skåne, Blekinge, Västergötland och Halland. Aktuella förekomster finns i Skåne (Helsingborg och Kullaberg), Halland (Halmstad) och Västergötland (Göteborg). På Kullaberg och i Halmstad är storfryle möjligen naturligt förekommande (till skillnad från de övriga förekomsterna). Storfryle har under 1990-talet påträfftas förvildad i Småland (Tranås), Västergötland (Långedrag), Halland (Varberg) och i Stockholmsområdet men på alla platserna blev den kortlivad. I övriga Norden finns den i Danmark och Norge. I Danmark har den försvunnit från många lokaler och är idag känd från färre än 20. På norska västkusten är den tämligen vanlig. I övrigt förekommer den över stora delar av Europa samt även i västra Asien runt Svarta havet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Juncaceae - tågväxter 
  • Släkte
    Luzula - frylen 
  • Art
    Luzula sylvatica(Huds.) Gaudin - storfryle
    Synonymer
    Luzula maxima (Reichard) DC.

Samtliga äldre förekomster, av storfryle var ängs- eller lundartade parker, trädgårdar eller järnvägsområden. Arten är på dessa lokaler inkommen med tyskt gräsfrö. Den utgör ett kulturminne från den tid när frörensningen var mindre effektiv. Lokalen i Helsingborg är av den typen (lundartad park). Storfryle verkar sprida sig dåligt men kan finnas kvar länge. Vid Halmstad växer den till synes spontant i en nordvästsluttning med block och berghällar bevuxen med främst bergek Quercus petraea. Fältskiktet domineras av blåbär Vaccinium myrtillus, kruståtel Deschampsia flexuosa och vildkaprifol Lonicera periclymenum. Den nyupptäckta (2000) lokalen på Kullaberg är i klippbranter. Förekomsten i Göteborg är inom Botaniska trädgårdens område (i parkartad vegetation).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Lokalen i Helsingborg är mycket begränsad och eventuella förändringar av den del av parken där storfryle växer kan lätt äventyra artens fortbestånd. Även lokalen vid Halmstad är mycket begränsad och ett nybyggt hus ligger i anslutning till förekomsten. Ytterligare bebyggelse i området skulle troligen påverka arten negativt.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Vid påverkan i närheten av storfryleförekomsterna måste hänsyn tas till arten så att den ej missgynnas. Skydd av förekomsten i Halland bör övervägas. Arten bör eftersökas i äldre parker i södra Sverige. Lokalerna med storfryle övervakas av floraväktare.
Storfryle är fridlyst. Utländska namn – NO: Storfrytle, DK: Stor Frytle, GB: Great Wood-rush.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.

Georgson, K. 1989. Storfryle, Luzula sylvatica, funnen i Halland. Svensk Bot. Tidskr. 83: 345-346.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hylander, N. 1941. Luzula silvatica (Huds.) Gaud. i Sverige. Bot. Not. 94: 107–113.

Hylander, N. 1943. Die Grassameneinkömmlinge schwedischer Parke mit besonderer Berücksichtigung der Hieracia Silvaticiformia. Symb. Bot. Upsal. 7(1).

Ljungstrand, E. 2001. Storfryle Luzula sylvatica funnet på Kullaberg. Bot. Not. 134 (1): 6–14.

Wiinstedt, K. 1937. Juncaceernes Udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 44: 41–126.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Mora Aronsson 1997, Margareta Edqvist 2006.. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Juncaceae - tågväxter 
  • Släkte
    Luzula - frylen 
  • Art
    Luzula sylvatica, (Huds.) Gaudin - storfryle
    Synonymer
    Luzula maxima (Reichard) DC.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Thor 1992. Rev. Mora Aronsson 1997, Margareta Edqvist 2006.. © ArtDatabanken, SLU 2007.