Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  tallbarkbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Cucujoidea (glansbaggar, nyckelpigor m.fl.) Bothrideres bipunctatus
Tallbarkbagge Skalbaggar, Cucujoidea (glansbaggar, nyckelpigor m.fl.)

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En långsmal, 3,5–5 mm lång, mörkbrun, svagt glänsande skalbagge som ofta har en avlång svart fläck längs suturen mellan täckvingarna. Halssköldens bas är påfallande smal och har i mitten en avlång, punktfri yta med tre gropar.
Utbredning
Länsvis förekomst för tallbarkbagge Observationer i  Sverige för tallbarkbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från tio landskap mellan Småland och Norrbotten. I många av dessa är arten ej påträffad under senare tid. Fynd från de senaste decennierna föreligger endast från Gotland (norra delen av huvudön, Fårön och Gotska Sandön) och Västmanland (Tinäset i Färnebofjärdens nationalpark). Arten är vidare påträffad i Norge, Finland, Baltikum samt i östra Mellaneuropa och Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten lever troligen av larver och puppor av andra vedlevande skalbaggar, framförallt långhorningar men även av praktbaggar, vedvivlar eller barkborrar. De svenska fynden är nästan uteslutande gjorda i mer eller mindre solexponerade äldre, stående döda tallar som vuxit långsamt. I andra länder har fynd av arten även gjorts på en mängd olika lövträd samt gran. Tidigare utbredd med vissa luckor från Småland till Norrbotten. Fynd från de senaste decennierna finns endast från Gotland och nedre Dalälven (Tinäset i Färnebofjärdens nationalpark). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-60). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever under barken på döda träd, i Sverige nästan uteslutande på mer eller mindre solexponerade äldre, stående döda tallar som vuxit långsamt. I andra länder har fynd av arten även gjorts på en mängd olika lövträd samt gran. Arten lever troligen av larver och puppor av andra vedlevande skalbaggar, framförallt långhorningar men även av praktbaggar, vedvivlar eller barkborrar. Den fullbildade skalbaggen är främst påträffad under sommarhalvåret under bark. Den har troligen begränsad flygförmåga.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· björkar
· björkar
· sälg
· sälg
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· sälg
· sälg
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Bothrideridae (rovbarkbaggar), Släkte Bothrideres, Art Bothrideres bipunctatus (Gmelin, 1790) - tallbarkbagge Synonymer Bothrideres contractus Dejean, 1835

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten lever troligen av larver och puppor av andra vedlevande skalbaggar, framförallt långhorningar men även av praktbaggar, vedvivlar eller barkborrar. De svenska fynden är nästan uteslutande gjorda i mer eller mindre solexponerade äldre, stående döda tallar som vuxit långsamt. I andra länder har fynd av arten även gjorts på en mängd olika lövträd samt gran. Tidigare utbredd med vissa luckor från Småland till Norrbotten. Fynd från de senaste decennierna finns endast från Gotland och nedre Dalälven (Tinäset i Färnebofjärdens nationalpark). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-60). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (80-240) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En långsmal, 3,5–5 mm lång, mörkbrun, svagt glänsande skalbagge som ofta har en avlång svart fläck längs suturen mellan täckvingarna. Halssköldens bas är påfallande smal och har i mitten en avlång, punktfri yta med tre gropar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för tallbarkbagge

Länsvis förekomst och status för tallbarkbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för tallbarkbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från tio landskap mellan Småland och Norrbotten. I många av dessa är arten ej påträffad under senare tid. Fynd från de senaste decennierna föreligger endast från Gotland (norra delen av huvudön, Fårön och Gotska Sandön) och Västmanland (Tinäset i Färnebofjärdens nationalpark). Arten är vidare påträffad i Norge, Finland, Baltikum samt i östra Mellaneuropa och Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Cucujoidea  
  • Familj
    Bothrideridae - rovbarkbaggar 
  • Underfamilj
    Bothriderinae  
  • Släkte
    Bothrideres  
  • Art
    Bothrideres bipunctatus(Gmelin, 1790) - tallbarkbagge
    Synonymer
    Bothrideres contractus Dejean, 1835

Lever under barken på döda träd, i Sverige nästan uteslutande på mer eller mindre solexponerade äldre, stående döda tallar som vuxit långsamt. I andra länder har fynd av arten även gjorts på en mängd olika lövträd samt gran. Arten lever troligen av larver och puppor av andra vedlevande skalbaggar, framförallt långhorningar men även av praktbaggar, vedvivlar eller barkborrar. Den fullbildade skalbaggen är främst påträffad under sommarhalvåret under bark. Den har troligen begränsad flygförmåga.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· leddjur - Arthropoda (Viktig)
Tallbarkbaggen räknas till "urskogsrelikterna" och är i dag endast påträffad i områden som haft en kontinuerlig förekomst av gamla döda träd. Den är i stort behov av skyddad skog för sin fortsatta existens. I redan skyddad skog missgynnas dock arten ibland av en naturlig succession mot tätare och granrikare skog.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Eftersom tallbarkbaggen i vårt land numera verkar vara knuten till gamla tallbestånd är det viktigt att äldre, senvuxna bestånd med ett inslag av gamla döda träd sparas för framtiden. Detta gäller främst norra Gotland och Fårö. I redan skyddad skog bör skuggiga partier öppnas upp genom tex. naturvårdsbränning.

Åtgärdsprogram Fastställt

Lundberg, S. 1975. Bidrag till kännedom om svenska skalbaggar. 12. Ent. Tidskr. 96: 12.

Lundberg, S. 1976. Bidrag till kännedom om svenska skalbaggar. 16. Ent. Tidskr. 97: 17.

Lundblad, O. 1949. Några faunistiska koleopternotiser av C. J. Schönherr. Ent. Tidskr. 70: 150.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 270.

Sahlberg, J. 1926. Enumeratio Coleopterorum Fenniae. Ann. Soc. Zool.-Bot. Fenn. Vanamo 4: 42.

Thomson, C. G. 1863. Scandinaviens Coleoptera, synoptiskt bearbetade. Sid. 114. Lund.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Cucujoidea  
  • Familj
    Bothrideridae - rovbarkbaggar 
  • Underfamilj
    Bothriderinae  
  • Släkte
    Bothrideres  
  • Art
    Bothrideres bipunctatus, (Gmelin, 1790) - tallbarkbagge
    Synonymer
    Bothrideres contractus Dejean, 1835
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Lars-Ove Wikars 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.