Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  östspolsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Landlevande snäckor Bulgarica cana
Östspolsnäcka Blötdjur, Landlevande snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet är vänstervridet, långsträckt och tydligt brett spol- till klubbformigt. Det når en höjd av 14,5–18 mm och en bredd av 3,5–4 mm, och arten är därmed en av de största spolsnäckorna i den svenska faunan. Toppen är distinkt men rundat flack. Antalet vindlingar är 11-14. Skalet är bredast över de sista vindlingarna (12–14). Vindlingarna tilltar långsamt och relativt jämnt i höjd. Den sista vindlingen (kroppsvindlingen) upptar något mindre än 1/3 av den totala skalhöjden. Vindlingarna är jämnt och svagt välvda och fogen mellan vindlingarna är relativt grund. Skalet har mörkt till ljust brun färg (äldre skal blir ofta gråblekta). Skalytan är halvgenomskinlig och matt glänsande med radiärstrieringen förstärkt till markerade ribbor. En del av ribborna är ofta vita i sin yttre del. Ribborna ligger ganska glest, oftast 4–5 per mm på den näst sista vindlingen, dvs. något glesare än hos Alinda biplicata. Mellanrummen mellan ribborna motsvarar ungefär 2–2,5 ribbor. I mellanrummen kan en relativt tydlig spiralstriering ses (i 40 gångers förstoring) (jämför Alinda biplicata). Mynningspartiet är föga utstående. Mynningen är smalt päron- till droppformig. Dess parietalkant faller relativt långsamt av mot collumellarkanten. En väl markerad, omböjd mynningsläpp finns. Den är inte avbruten i parietalregionen och inte sammanväxt med skalväggen. Mynningsläppens färg är vit, sällan ljusbrun. Parietallamellen är starkt förskjuten i sidled i förhållande till spirallamellen. Interlamellära tänder-lameller mellan collumellar- och parietallamellen saknas. Columellarlamellen är ganska svag, starkt vinklad mot skalets längdsaxel och alltid ogrenad hela vägen till mynningskanten (jämför Alinda biplicata). Subcolumellarlamellen är låg men synlig framifrån i mynningen. Palatalcallus är måttligt välutvecklad, oftast uppdelad i en övre del omedelbart nedanför den övre mynningsbukten (sinulus) och en nedre lamellik bildning som fortsätter inåt – s.k. falsk palatallamell. Av de äkta palatallamellerna är endast den övre utvecklad. Basalrännan är tydligt utvecklad. Basalvalken är oftast tydlig. Navelspringan är ytterst smal.
Utbredning
Länsvis förekomst för östspolsnäcka Observationer i  Sverige för östspolsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är östspolsnäcka känd från tre lokaler i Skåne, samtliga belägna längs Linderödsåsens NO-sluttningar (Östra Sönnarslöv: Åbjärravinen och Maltesholm och Västra Vram: Klintabäcken), samt två lokaler i Småland (Norra Solberga: Vittingsdalen och Huskvarnaberget: Strand). Samtliga lokaler utom Vittingsdalen är skyddade som naturreservat. Förekomsterna är geografiskt mycket begränsade. Arten uppvisar en central- och östeuropeisk utbredningsbild, med tyngdpunkten i västra Ryssland, Baltikum, Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Den når i sydost till Rumänien. I väster når arten Österrike, Alpernas lägre sluttningar i Bayern och nordligaste Schweiz. De västligaste utposterna finns i Baden-Württemberg. Arten är nästan helt knuten till bergsområden. I Norden förekommer den förutom i Sverige på tre lokaler i östra och södra Finland. Den insamlades även utanför Oslo 1885, men där är den numera sannolikt utdöd.

 
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer på tre begränsade lokaler i Ö Skåne och två i Småland i rika och fuktiga löv- eller blandskogar, varav 4 idag i huvudsak ligger inom skyddade områden. Mörkertalet torde vara mycket litet. Tidigare klassificeras som VU D2, men genom att det numera krävs att det går att peka på plausibla hotfaktorer som inom kort tid skulle kunna slå ut populationen, så faller D2 som kriterium. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (5-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6500 (6000-9000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (20-28) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Östspolsnäcka lever i Skåne i skuggiga ädellövskogar, främst bokskogar men även blandädellövskog med bok, avenbok, lind och skogslönn. I Småland, liksom i Öst- och Centraleuropa, förekommer den även i lundartad granskog med lövinslag (bl.a. sälg). Den föredrar fuktiga raviner eller branter med översilande vatten. Tillgång på lågor är gynnsamt. Skoglig kontinuitet, permanent god hydrologi samt kontinuitet i förnaskiktet är av mycket stor betydelse för arten. Den kryper på lodräta ytor som trädstammar och klippor där den betar alger och lavar. Man hittar ofta arten i nedbryningsskiktet under barken på fallna stammar. Det bör även påpekas att östspolsnäcka måste betraktas som en klimatologiskt krävande (termofil) art. Under postglacial värmetid hade den en vidare utbredning, och de isolerade recenta förekomsterna har reliktprägel.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Mark/sediment
Mark/sediment
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Stylommatophora (landlungsnäckor), Familj Clausiliidae (spolsnäckor), Släkte Bulgarica, Art Bulgarica cana (Held, 1836) - östspolsnäcka Synonymer Clausilia rugosa f. major Lilljeborg, 1858, Clausilia pumila forma 1 Westerlund, 1865, Clausilia connectens Westerlund, 1871

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer på tre begränsade lokaler i Ö Skåne och två i Småland i rika och fuktiga löv- eller blandskogar, varav 4 idag i huvudsak ligger inom skyddade områden. Mörkertalet torde vara mycket litet. Tidigare klassificeras som VU D2, men genom att det numera krävs att det går att peka på plausibla hotfaktorer som inom kort tid skulle kunna slå ut populationen, så faller D2 som kriterium. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (5-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 6500 (6000-9000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (20-28) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och antalet lokalområden är extremt få gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Skalet är vänstervridet, långsträckt och tydligt brett spol- till klubbformigt. Det når en höjd av 14,5–18 mm och en bredd av 3,5–4 mm, och arten är därmed en av de största spolsnäckorna i den svenska faunan. Toppen är distinkt men rundat flack. Antalet vindlingar är 11-14. Skalet är bredast över de sista vindlingarna (12–14). Vindlingarna tilltar långsamt och relativt jämnt i höjd. Den sista vindlingen (kroppsvindlingen) upptar något mindre än 1/3 av den totala skalhöjden. Vindlingarna är jämnt och svagt välvda och fogen mellan vindlingarna är relativt grund. Skalet har mörkt till ljust brun färg (äldre skal blir ofta gråblekta). Skalytan är halvgenomskinlig och matt glänsande med radiärstrieringen förstärkt till markerade ribbor. En del av ribborna är ofta vita i sin yttre del. Ribborna ligger ganska glest, oftast 4–5 per mm på den näst sista vindlingen, dvs. något glesare än hos Alinda biplicata. Mellanrummen mellan ribborna motsvarar ungefär 2–2,5 ribbor. I mellanrummen kan en relativt tydlig spiralstriering ses (i 40 gångers förstoring) (jämför Alinda biplicata). Mynningspartiet är föga utstående. Mynningen är smalt päron- till droppformig. Dess parietalkant faller relativt långsamt av mot collumellarkanten. En väl markerad, omböjd mynningsläpp finns. Den är inte avbruten i parietalregionen och inte sammanväxt med skalväggen. Mynningsläppens färg är vit, sällan ljusbrun. Parietallamellen är starkt förskjuten i sidled i förhållande till spirallamellen. Interlamellära tänder-lameller mellan collumellar- och parietallamellen saknas. Columellarlamellen är ganska svag, starkt vinklad mot skalets längdsaxel och alltid ogrenad hela vägen till mynningskanten (jämför Alinda biplicata). Subcolumellarlamellen är låg men synlig framifrån i mynningen. Palatalcallus är måttligt välutvecklad, oftast uppdelad i en övre del omedelbart nedanför den övre mynningsbukten (sinulus) och en nedre lamellik bildning som fortsätter inåt – s.k. falsk palatallamell. Av de äkta palatallamellerna är endast den övre utvecklad. Basalrännan är tydligt utvecklad. Basalvalken är oftast tydlig. Navelspringan är ytterst smal.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för östspolsnäcka

Länsvis förekomst och status för östspolsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för östspolsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är östspolsnäcka känd från tre lokaler i Skåne, samtliga belägna längs Linderödsåsens NO-sluttningar (Östra Sönnarslöv: Åbjärravinen och Maltesholm och Västra Vram: Klintabäcken), samt två lokaler i Småland (Norra Solberga: Vittingsdalen och Huskvarnaberget: Strand). Samtliga lokaler utom Vittingsdalen är skyddade som naturreservat. Förekomsterna är geografiskt mycket begränsade. Arten uppvisar en central- och östeuropeisk utbredningsbild, med tyngdpunkten i västra Ryssland, Baltikum, Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern. Den når i sydost till Rumänien. I väster når arten Österrike, Alpernas lägre sluttningar i Bayern och nordligaste Schweiz. De västligaste utposterna finns i Baden-Württemberg. Arten är nästan helt knuten till bergsområden. I Norden förekommer den förutom i Sverige på tre lokaler i östra och södra Finland. Den insamlades även utanför Oslo 1885, men där är den numera sannolikt utdöd.

 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Clausilioidei  
  • Överfamilj
    Clausilioidea  
  • Familj
    Clausiliidae - spolsnäckor 
  • Släkte
    Bulgarica  
  • Art
    Bulgarica cana(Held, 1836) - östspolsnäcka
    Synonymer
    Clausilia rugosa f. major Lilljeborg, 1858
    Clausilia pumila forma 1 Westerlund, 1865
    Clausilia connectens Westerlund, 1871

Östspolsnäcka lever i Skåne i skuggiga ädellövskogar, främst bokskogar men även blandädellövskog med bok, avenbok, lind och skogslönn. I Småland, liksom i Öst- och Centraleuropa, förekommer den även i lundartad granskog med lövinslag (bl.a. sälg). Den föredrar fuktiga raviner eller branter med översilande vatten. Tillgång på lågor är gynnsamt. Skoglig kontinuitet, permanent god hydrologi samt kontinuitet i förnaskiktet är av mycket stor betydelse för arten. Den kryper på lodräta ytor som trädstammar och klippor där den betar alger och lavar. Man hittar ofta arten i nedbryningsskiktet under barken på fallna stammar. Det bör även påpekas att östspolsnäcka måste betraktas som en klimatologiskt krävande (termofil) art. Under postglacial värmetid hade den en vidare utbredning, och de isolerade recenta förekomsterna har reliktprägel.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Har betydelse)
Mark/sediment (Har betydelse)
Berg/hårdbotten (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Alla typer av skogliga ingrepp, liksom åtgärder som förändrar lokalernas hydrologi i negativ riktning utgör allvarliga hot. Även vid skogliga ingrepp i angränsande områden bör en skyddszon lämnas. I och med att samtliga lokaler är arealmässigt relativt begränsade och isolerade är arten speciellt sårbar. Täta hjortdjurs- och vildsvinspopulationer på de skånska lokalerna kan genom intensivt bete, tramp och bökande komma att skada hydrologin och kontinuiteten i markförnaskiktet, vilket är klart negativt för arten.

 


Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Fyra av de fem kända lokalerna är idag skyddade som reservat. Det är önskvärt att den femte (Vittingsdalen), vilken också i övrigt har en exklusiv snäckfauna, också skyddas. Avverkning och ingrepp som förändrar hydrologin i anslutning till befintliga reservat bör undvikas. Sker sådan avverkning bör ordentliga randzoner lämnas. Det är önskvärt att övervaka hjortdjursstammen, och om nödvändigt reducera dess storlek, på de skånska lokalerna.Kunskaperna om artens status bör uppdateras genom nyinventeringar.
Efter att under en lång tid sammanblandats med den mycket snarlika Alinda biplicata (Montagu) återupptäcktes arten i Sverige av U. Gärdenfors i början av 1980-talet. I äldre svensk litteratur finns B. cana dock refererad till under följande namn: Clausilia connectens Westerlund, 1871, Clausilia pumila forma 1 Westerlund, 1865 och Clausilia rugosa f. major Lilljeborg, 1858.

Fritz, Ö. & von Proschwitz, T. 2000. Östspolsnäcka Bulgarica cana (Held) funnen på en ny lokal i Sverige samt något om artens utbredning och biologi. - Göteborgs Naturhistoriska Museum, Årstryck 2000: 41-51.

Gärdenfors, U. 1983. Östspolsnäckan Bulgarica cana (Held), en pånyttupptäckt svensk art, samt en kort översikt av Sveriges clausiliider. Fauna och flora 78 (3): 115-122.

Gärdenfors, U. 1986. Småkryp och skogar i Maltesholm. - Gärds Härads Hembygdsförenings Årsbok 51: 69-74.

Gärdenfors, U. 1994. Skånska snäckor i farozonen. - Skånes Natur Årsbok 81: 35-37.

Kerney, M. P., Cameron, R. A. D. & Jungbluth, J. H. 1983. Die Landschnecken Nord- und Mitteleuropas. - 384 sid. Hamburg & Berlin (P. Parey).

Koivunen, A., Malinen, P., Ormio, H., Terhivuo, J. & Valovirta, I. 2014. Suomen kotilot ja etanat. Opas maanilviäisten maailmaan. - 375 sid. Helsinki (Hyönteistavirke Tibiale Oy).

Lohmander, H. 1950. Faunistiskt fältarbete 1949 (östra Skåne). - Göteborgs Musei Årstryck 1949 och 1950: 148-160. [Som Laciniaria biplicata].

Nordsieck, H. 2007. Worldwide Door Snails (Clausiliidae), recent and fossil. - 214 sid. Hackenheim (Conchbooks).

Sulikowska-Drozd, A. 2005. Distribution and habitat preferences of clausiliids (Gastropoda: Pulmonata: Clausilidae) in the eastern part of the Polish Carpathians. - Folia Malacologia 13 (2): 49-94.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Heterobranchia  
  • Infraklass
    Euthyneura  
  • Ranglös
    Tectipleura  
  • Överordning
    Eupulmonata  
  • Ordning
    Stylommatophora - landlungsnäckor 
  • Underordning
    Helicina  
  • Infraordning
    Clausilioidei  
  • Överfamilj
    Clausilioidea  
  • Familj
    Clausiliidae - spolsnäckor 
  • Släkte
    Bulgarica  
  • Art
    Bulgarica cana, (Held, 1836) - östspolsnäcka
    Synonymer
    Clausilia rugosa f. major Lilljeborg, 1858
    Clausilia pumila forma 1 Westerlund, 1865
    Clausilia connectens Westerlund, 1871
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ted von Proschwitz 2018.