Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  fårad bastborre

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Carphoborus rossicus
Fårad bastborre Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den fullbildade skalbaggen är 1,7–1,9 mm lång. Täckvingar är matt bruna, halssköld och huvud svarta. Täckvingarna är täckta av ljusa fjäll. Strimmellanrum 1, 3, 5 och 7 på täckvingarna är välvda, särskilt framträdande är mellanrum 3. Strimmellanrum 1 och 3 sticker ut markant baktill. Artens gångsystem är mycket lik gångar av andra barkborrar och det kan därför vara svårt att påvisa arten. Parningskammaren är mycket varierande i utseende, men ofta något kantig. Gångsystemet ligger i barken och består av 1-4 modergångar som blir upp till 4 cm långa och 1 mm breda. Äggen läggs ganska tätt utefter modergångens sidor. Larvgångarna är krokiga, och ungskalbaggarna näringsgnager i slutet av larvgången. Ofta ser man korta sidogångar ut från modergången. Detta är förmodligen näringsgnag av föräldradjuren.
Utbredning
Länsvis förekomst för fårad bastborre Observationer i  Sverige för fårad bastborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Dalarna, Jämtland (Bispgården och Oxböle), Ångermanland (Ramsele, där det första svenska fyndet gjordes ca. 1920, samt Backe), Västerbotten, Norrbotten (4 mil N Överkalix), Lycksele lappmark (Sikselberg) samt Pite lappmark. Närmast påträffad i Finland, vidare i norra och centrala Ryssland samt i Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lever under granbark, och är knuten till lavgranbestånd. Funnen på få lokaler i norra Dalarna samt från Jämtland och Ångermanland till Pite lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (120-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i torkande, hårt fastsittande bark på stammen av nyligen döda granar, främst i långsamt växande gamla lavgranskogar. Ofta i samma träd som mindre dubbelögad bastborre (Polygraphus subopacus) och grangrenborre (Pityophtorus micrographus). Arten är utpräglat sekundär, och etablerar sig där det finns outnyttjad bast sedan övriga barkborrar redan lämnat trädet. En eller ett par generationer kan utvecklas i samma träd. Arten övervintrar både som larv och imago, och kan troligen leva och reproducera sig under två säsonger.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· gran
· gran
Dött träd
Dött träd
· gran
· gran
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Carphoborus, Art Carphoborus rossicus Semenov, 1902 - fårad bastborre Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lever under granbark, och är knuten till lavgranbestånd. Funnen på få lokaler i norra Dalarna samt från Jämtland och Ångermanland till Pite lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 60 (30-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 240 (120-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Den fullbildade skalbaggen är 1,7–1,9 mm lång. Täckvingar är matt bruna, halssköld och huvud svarta. Täckvingarna är täckta av ljusa fjäll. Strimmellanrum 1, 3, 5 och 7 på täckvingarna är välvda, särskilt framträdande är mellanrum 3. Strimmellanrum 1 och 3 sticker ut markant baktill. Artens gångsystem är mycket lik gångar av andra barkborrar och det kan därför vara svårt att påvisa arten. Parningskammaren är mycket varierande i utseende, men ofta något kantig. Gångsystemet ligger i barken och består av 1-4 modergångar som blir upp till 4 cm långa och 1 mm breda. Äggen läggs ganska tätt utefter modergångens sidor. Larvgångarna är krokiga, och ungskalbaggarna näringsgnager i slutet av larvgången. Ofta ser man korta sidogångar ut från modergången. Detta är förmodligen näringsgnag av föräldradjuren.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för fårad bastborre

Länsvis förekomst och status för fårad bastborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för fårad bastborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Dalarna, Jämtland (Bispgården och Oxböle), Ångermanland (Ramsele, där det första svenska fyndet gjordes ca. 1920, samt Backe), Västerbotten, Norrbotten (4 mil N Överkalix), Lycksele lappmark (Sikselberg) samt Pite lappmark. Närmast påträffad i Finland, vidare i norra och centrala Ryssland samt i Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Polygraphini  
  • Släkte
    Carphoborus  
  • Art
    Carphoborus rossicusSemenov, 1902 - fårad bastborre

Larvutvecklingen sker i torkande, hårt fastsittande bark på stammen av nyligen döda granar, främst i långsamt växande gamla lavgranskogar. Ofta i samma träd som mindre dubbelögad bastborre (Polygraphus subopacus) och grangrenborre (Pityophtorus micrographus). Arten är utpräglat sekundär, och etablerar sig där det finns outnyttjad bast sedan övriga barkborrar redan lämnat trädet. En eller ett par generationer kan utvecklas i samma träd. Arten övervintrar både som larv och imago, och kan troligen leva och reproducera sig under två säsonger.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· gran - Picea abies (Viktig)
Slutavverkning, gallring och röjning eller andra åtgärder vid vilka döende träd av lämplig typ tas bort. Fragmentering av kvarvarande områden med gammal skog, främst senvuxen lavgranskog, som erbjuder en kontinuerlig förekomst av träd i för arten lämpligt tillstånd, dvs. långsamt döende med hårt fastsittande bark.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Spara naturskogsbestånd med senvuxna lavgranar. Ta inte bort döda och döende granar inom artens utbredningsområde. Artens status är mycket oklar och inventeringar som kan belysa hur ovanlig arten är vore önskvärt. Eftersom de flesta fynden är gjorda på ganska klena, långsamt växande granar på myrar bör arten ha möjligheter att leva kvar i olika kantbestånd, och den kan vara delvis förbisedd.

Butovitsch, V. och Heqvist, K.-J. 1947. Till kännedom om svenska skalbaggars utbredning. Ent. Tidskr. 68: 184–188.

Lundberg, S. 1957. Bidrag till kännedom om svenska Coleoptera 2. Ent. Tidskr. 78: 276–281.

Palm, T. 1946. Coleopterfaunan i jämtländsk lavgranskog. I. Träd- och trädsvampfaunan. Ent. Tidskr. 67: 109–139.

Saalas, U. 1923. Die Fichtenkäfer Finnlands. II. Ann. Acad. Scien. Fenn. Ser A XXII Spessivtseff, P. 1923. Zweiter Beitrag zur Kenntnis der Borkenkäferfauna Schwedens. Ent. Tidskr. 44: 200–214.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Lindelöw 1999. Rev. Bengt Ehnström 1999, Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Polygraphini  
  • Släkte
    Carphoborus  
  • Art
    Carphoborus rossicus, Semenov, 1902 - fårad bastborre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Lindelöw 1999. Rev. Bengt Ehnström 1999, Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.