Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  bandbin

Organismgrupp Steklar, Bin Släkte - Halictus
Bandbin Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. 3 arter LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. 1 arter NT
  6. Sårbar VU
  7. 1 arter EN
  8. 1 arter CR
  9. 1 arter RE
Kännetecken
Längd 6–18 mm. Bandbin är små till medelstora, smala och måttligt behårade bin med svart kroppsyta, ibland med grön- till bronsskimrande lyster (undersläktet Seladonia). Hanen har ofta ett utdraget munparti och hos flera arter har munsköldens spets och benen gula teckningar. Ett för släktet typiskt kännetecken är de ljusa hårfransarna (ibland avbrutna) som bildar band av filtaktig, tilltryckt behåring baktill på bakkroppens ryggplåtar (tydligast hos honan), vilket också inspirerat till det svenska släktnamnet. Honan har pollensamlingshår på bakbenen samt en längsfåra i sista ryggplåten, omgiven av tät, tilltryckt behåring. Basalribban på framvingarna är tydligt böjd (konvex framåt). Bakkroppens ryggplåtar är i allmänhet uppdelade i en främre, basal del (ibland kallad skiva) samt en bakre del (kallad avsatt kant) som skiljer sig i punktur och hårighet. Kanten kan också vara något nedsänkt i förhållande till skivan. Dessa karaktärer gör att de i utseende starkt påminner om smalbin Lasioglossum, vilka de ofta behandlats tillsammans med. Medan bandbin har ljusa hårfransar baktill på ryggplåtarna, har smalbina håren, när de förekommer, normalt i form av fläckar eller band vid basen av ryggplåtarna. Släktena skiljs relativt säkert (i varje fall honorna) på att de tvärribbor i vingarna som utåt begränsar de tre submarginalcellerna är lika tjocka hos bandbin, medan den yttersta eller de två yttersta ribborna hos smalbin bara är hälften så tjocka som den första. För att studera detta krävs god förstoring (>10×). De svenska bandbina är med lite övning möjliga att bestämma i fält, utom när det gäller paret H. tumulorum och H. confusus. För dessa krävs i regel insamling för att få en säker bestämning, samt preparering av hanens könsorgan.
Utbredning
Av bandbin har sju arter påträffats i Sverige. En av dessa har inte rapporterats på över hundra år. I Europa finns 85 arter (Polaszek 2013) och i hela världen 185 arter (Michener 2007). Världsutbredningen omfattar Eurasien, Afrika och Amerika.
Ekologi
Bandbinas livscykel skiljer sig från de flesta andra bin. De befruktade honorna gräver ner sig i marken och övervintrar där, ibland i det gamla boet. På våren och försommaren anlägger de nya bon och samlar pollen till sin avkomma. Unga honor och hanar kläcks under sensommaren, parar sig och hanarna dör när hösten kommer. Olika former av sociala beteenden har utvecklats inom släktet ur denna solitära livscykel. Ett första steg är att honan enbart lägger honägg i sin första kull. Hon tillsluter boet inifrån och stannar kvar tills de kläckts. Döttrarna får rollen av arbetare och samlar pollen, vaktar boöppningen m.m. medan drottningen sköter äggläggningen. Dessa båda sociala kaster är sällan möjliga att utseendemässigt skilja på. Man kallar denna organisation för primitivt eusocial. Antalet arbetarkullar begränsas av sommarens längd. Hanar och fertila honor kläcks i de sista kullarna och kan då bli mycket talrika. Det förekommer också att flera övervintrade honor (ofta systrar som övervintrar i det bo där de kläckts) kan samverka om att anlägga ett gemensamt bo på våren. Någon av honorna utvecklar en dominans över de andra och kommer att fungera som drottning medan de övriga blir hjälphonor. Ett sådant semisocialt beteende har fördelen att säkra starten av boet och övergår ofta i ett primitivt eusocialt samhälle.

Boet anläggs i obevuxen eller glest bevuxen sandmark, ofta med olika grad av lerinblandning. Boet kan bestå av en lodrät huvudgång med a) vinkelräta sidogångar avslutade med en eller några yngelceller eller b) yngelcellerna är direkt anslutna till huvudgången eller c) en yngelkammare bestående av flera tätt liggande celler stagade med jordpelare genom ett omgivande hålrum. Denna konstruktion minskar sannolikt risken för fuktskador och förstärks av att huvudgången ofta fortsätter avsevärt längre ner i marken under boet.

Bandbin är huvudsakligen ospecialiserade i sitt näringsval och samlar pollen från flera olika växtfamiljer. På grund av livscykeln har flera arter en mycket utdragen aktivitetsperiod och kan påträffas från tidig vår till sen höst. Hanarna hos alla nordiska arter är aktiva under eftersommar och tidig höst, ibland fram till frosten kommer.
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Halictus Latreille, 1804 - bandbin Synonymer

Längd 6–18 mm. Bandbin är små till medelstora, smala och måttligt behårade bin med svart kroppsyta, ibland med grön- till bronsskimrande lyster (undersläktet Seladonia). Hanen har ofta ett utdraget munparti och hos flera arter har munsköldens spets och benen gula teckningar. Ett för släktet typiskt kännetecken är de ljusa hårfransarna (ibland avbrutna) som bildar band av filtaktig, tilltryckt behåring baktill på bakkroppens ryggplåtar (tydligast hos honan), vilket också inspirerat till det svenska släktnamnet. Honan har pollensamlingshår på bakbenen samt en längsfåra i sista ryggplåten, omgiven av tät, tilltryckt behåring. Basalribban på framvingarna är tydligt böjd (konvex framåt). Bakkroppens ryggplåtar är i allmänhet uppdelade i en främre, basal del (ibland kallad skiva) samt en bakre del (kallad avsatt kant) som skiljer sig i punktur och hårighet. Kanten kan också vara något nedsänkt i förhållande till skivan. Dessa karaktärer gör att de i utseende starkt påminner om smalbin Lasioglossum, vilka de ofta behandlats tillsammans med. Medan bandbin har ljusa hårfransar baktill på ryggplåtarna, har smalbina håren, när de förekommer, normalt i form av fläckar eller band vid basen av ryggplåtarna. Släktena skiljs relativt säkert (i varje fall honorna) på att de tvärribbor i vingarna som utåt begränsar de tre submarginalcellerna är lika tjocka hos bandbin, medan den yttersta eller de två yttersta ribborna hos smalbin bara är hälften så tjocka som den första. För att studera detta krävs god förstoring (>10×). De svenska bandbina är med lite övning möjliga att bestämma i fält, utom när det gäller paret H. tumulorum och H. confusus. För dessa krävs i regel insamling för att få en säker bestämning, samt preparering av hanens könsorgan.


Av bandbin har sju arter påträffats i Sverige. En av dessa har inte rapporterats på över hundra år. I Europa finns 85 arter (Polaszek 2013) och i hela världen 185 arter (Michener 2007). Världsutbredningen omfattar Eurasien, Afrika och Amerika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    HalictusLatreille, 1804 - bandbin

Bandbinas livscykel skiljer sig från de flesta andra bin. De befruktade honorna gräver ner sig i marken och övervintrar där, ibland i det gamla boet. På våren och försommaren anlägger de nya bon och samlar pollen till sin avkomma. Unga honor och hanar kläcks under sensommaren, parar sig och hanarna dör när hösten kommer. Olika former av sociala beteenden har utvecklats inom släktet ur denna solitära livscykel. Ett första steg är att honan enbart lägger honägg i sin första kull. Hon tillsluter boet inifrån och stannar kvar tills de kläckts. Döttrarna får rollen av arbetare och samlar pollen, vaktar boöppningen m.m. medan drottningen sköter äggläggningen. Dessa båda sociala kaster är sällan möjliga att utseendemässigt skilja på. Man kallar denna organisation för primitivt eusocial. Antalet arbetarkullar begränsas av sommarens längd. Hanar och fertila honor kläcks i de sista kullarna och kan då bli mycket talrika. Det förekommer också att flera övervintrade honor (ofta systrar som övervintrar i det bo där de kläckts) kan samverka om att anlägga ett gemensamt bo på våren. Någon av honorna utvecklar en dominans över de andra och kommer att fungera som drottning medan de övriga blir hjälphonor. Ett sådant semisocialt beteende har fördelen att säkra starten av boet och övergår ofta i ett primitivt eusocialt samhälle.

Boet anläggs i obevuxen eller glest bevuxen sandmark, ofta med olika grad av lerinblandning. Boet kan bestå av en lodrät huvudgång med a) vinkelräta sidogångar avslutade med en eller några yngelceller eller b) yngelcellerna är direkt anslutna till huvudgången eller c) en yngelkammare bestående av flera tätt liggande celler stagade med jordpelare genom ett omgivande hålrum. Denna konstruktion minskar sannolikt risken för fuktskador och förstärks av att huvudgången ofta fortsätter avsevärt längre ner i marken under boet.

Bandbin är huvudsakligen ospecialiserade i sitt näringsval och samlar pollen från flera olika växtfamiljer. På grund av livscykeln har flera arter en mycket utdragen aktivitetsperiod och kan påträffas från tidig vår till sen höst. Hanarna hos alla nordiska arter är aktiva under eftersommar och tidig höst, ibland fram till frosten kommer.

Vissa författare skiljer ut två släkten, Seladonia och Halictus (t.ex. Pesenko m.fl. 2000). Här behandlas båda dessa som samma släkte, Halictus i enlighet med Michener (2007).

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2001. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Fauna Helvetica 6: 1–208.

Michener, C.D. 2007. The Bees of the World. Andra utgåvan. Johns Hopkins, Baltimore.

Müller, A., Krebs, A. & Amiet, F. 1997. Bienen. Mitteleuropäische Gattungen, Lebensweise, Beobachtung. Naturbuch Verlag. München.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany.

Pesenko, Y.A., Banaszak, J., Radchenko, V.G. & Cierzniak, T. 2000. Bees of the family Halictidae (excluding Sphecodes) of Poland. 348 ss. Bydgoszcz.

Polaszek, A. 2013. Fauna Europaea: Halictus. I: Mitroiu, M.-D. 2013. Fauna Europaea: Apoidea. Fauna Europaea version 2.6, http://www.fauna-eu.org.

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Halictus - bandbin
Mer information
Faktakällor

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2016.