Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pälsbin

Organismgrupp Steklar, Bin Släkte - Anthophora
Pälsbin Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. 3 arter LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. 1 arter VU
  7. Starkt hotad EN
  8. 1 arter CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kroppslängd 9–16 mm. Pälsbin är alla tätt håriga, kompakt byggda bin som mycket påminner om humlor (arbetare) i storlek och uppträdande. De är dock mer snabbflygande och ger ett mer kompakt intryck. Vid närmare påseende ser man också att huvudet är relativt bredare, ansiktets nedre del framskjutande och honorna har täthåriga bakskenben (inte utplattade med blank utsida och långa kanthår som humlearbetare).

Samtliga arter har påtagligt lång snabel, i utsträckt läge ofta av samma längd eller längre än kroppen. Nospartiet är i profil mer eller mindre tydligt framskjutande. Flera av arterna uppvisar tydliga könsskillnader i pälsens färg. Hos alla arter i Skandinavien har hanarna gula–vita teckningar på munskölden och nedre delen av ansiktet, medan honorna är helt svarta. Honorna samlar pollen med hjälp av den styva och täta hårbeklädnaden på bakbenens skenben och första fotsegment (metatarsen). I metatarsens spets finns en tät pollenkam av styva hår som är typisk för släktet.
Utbredning
I Sverige finns fem reproducerande arter varav två är utbredda upp till Norrland. Artantalet ökar starkt söderut i Europa och är som störst i mediterrana områden. I Mellaneuropa finns ett tjugotal arter, i hela Europa ca 85 arter och globalt ca 750 arter av släktet i vid bemärkelse (Anthophora s.lat. inkl. bl.a. Amegilla & Heliophila). Världsutbredningen omfattar alla världsdelar utom Antarktis. 
Ekologi
Pälsbin är solitärt levande bin där varje hona anlägger sitt eget bo. Bona kan ligga utspridda eller aggregerade, ofta beroende på tillgång av det använda bosubstratet. Arter som lever i murken ved eller i markhåligheter bor ofta mer utspridda, medan sådana som utnyttjar markblottor eller lerväggar blir aggregerade. Boet består av en huvudgång med sidogångar avslutade med en eller ett par celler. Varje cell bekläds på insidan med körtelsekret som limmar ihop ytmaterialet och är vattenavvisande men också har en antibiotisk effekt mot mikroorganismer. Honan provianterar en cell i taget med pollen och nektar varefter ett ägg läggs flytande ovanpå ett ytligt lager av nektar och körtelsekret. När larven konsumerat näringsförrådet spinner den ingen kokong som larver av många andra bisläkten. På hösten torkar larven något och går in i en vilofas (diapaus), vilken bryts av vårvärmen varvid larven övergår i puppstadium och kläcks efter några veckor. Bona parasiteras i Sverige av arter ur bisläktena kägelbin Coelioxys och sorgbin Melecta.
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Apidae (långtungebin), Släkte Anthophora Latreille, 1803 - pälsbin Synonymer Podalirius Latreille, 1802

Kroppslängd 9–16 mm. Pälsbin är alla tätt håriga, kompakt byggda bin som mycket påminner om humlor (arbetare) i storlek och uppträdande. De är dock mer snabbflygande och ger ett mer kompakt intryck. Vid närmare påseende ser man också att huvudet är relativt bredare, ansiktets nedre del framskjutande och honorna har täthåriga bakskenben (inte utplattade med blank utsida och långa kanthår som humlearbetare).

Samtliga arter har påtagligt lång snabel, i utsträckt läge ofta av samma längd eller längre än kroppen. Nospartiet är i profil mer eller mindre tydligt framskjutande. Flera av arterna uppvisar tydliga könsskillnader i pälsens färg. Hos alla arter i Skandinavien har hanarna gula–vita teckningar på munskölden och nedre delen av ansiktet, medan honorna är helt svarta. Honorna samlar pollen med hjälp av den styva och täta hårbeklädnaden på bakbenens skenben och första fotsegment (metatarsen). I metatarsens spets finns en tät pollenkam av styva hår som är typisk för släktet.


I Sverige finns fem reproducerande arter varav två är utbredda upp till Norrland. Artantalet ökar starkt söderut i Europa och är som störst i mediterrana områden. I Mellaneuropa finns ett tjugotal arter, i hela Europa ca 85 arter och globalt ca 750 arter av släktet i vid bemärkelse (Anthophora s.lat. inkl. bl.a. Amegilla & Heliophila). Världsutbredningen omfattar alla världsdelar utom Antarktis. 
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    AnthophoraLatreille, 1803 - pälsbin
    Synonymer
    Podalirius Latreille, 1802

Pälsbin är solitärt levande bin där varje hona anlägger sitt eget bo. Bona kan ligga utspridda eller aggregerade, ofta beroende på tillgång av det använda bosubstratet. Arter som lever i murken ved eller i markhåligheter bor ofta mer utspridda, medan sådana som utnyttjar markblottor eller lerväggar blir aggregerade. Boet består av en huvudgång med sidogångar avslutade med en eller ett par celler. Varje cell bekläds på insidan med körtelsekret som limmar ihop ytmaterialet och är vattenavvisande men också har en antibiotisk effekt mot mikroorganismer. Honan provianterar en cell i taget med pollen och nektar varefter ett ägg läggs flytande ovanpå ett ytligt lager av nektar och körtelsekret. När larven konsumerat näringsförrådet spinner den ingen kokong som larver av många andra bisläkten. På hösten torkar larven något och går in i en vilofas (diapaus), vilken bryts av vårvärmen varvid larven övergår i puppstadium och kläcks efter några veckor. Bona parasiteras i Sverige av arter ur bisläktena kägelbin Coelioxys och sorgbin Melecta.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2007. Apidae 5. Fauna Helvetica 20: 1-356.

Michener, C.D. 2007. The Bees of the World. 2nd. ed. Johns Hopkins, Baltimore.

Scheuchl, E. 1995. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band I: Anthophoridae. Eigene Verlag, Velden.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs. Spezieller Teil. Eugen Ulmer GmbH & Co, Germany.

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Apidae - långtungebin 
  • Underfamilj
    Apinae  
  • Släkte
    Anthophora - pälsbin
    Synonymer
    Podalirius Latreille, 1802
Mer information
Faktakällor

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 2018.