Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rödbandad fältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Catarhoe rubidata
Rödbandad fältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den rödbandade fältmätaren är en av få mätare som kan betecknas som kraftigt rödaktig, vilket gör den lättare att identifiera. Framvingen är indelad i tre markant åtskilda fält, och där det mörkare brungrå och svarta mellanfältet kontrasterar till de ljusare brunröda till vinröda yttre fälten och yttre delen av rotfältet. Den inre delen av rotfältet är mörk i samma kulör som mellanfältet och gränsen mot den ljusare delen är skarp. Arten kan möjligen förväxlas med den mindre arten tvärbandad fältmätare, Perizoma taeniata, men denna är bl.a. mer brunaktig än röd och har ljusare bakvingar. Vingspann 24-26 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för rödbandad fältmätare Observationer i  Sverige för rödbandad fältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den rödbandade fältmätaren är mycket värmekrävande och är endast påträffad i de solrikare och nederbördsfattigare delarna av Sverige. Den är främst knuten till miljöer som skapats i det ålderdomliga kulturlandskapets betesmarker, såsom torrängar och öppnare marker runt klipphällar. Mer typiskt med talrika enbuskar, block eller brantare partier, vilka skapar habitat med gynnsamt lokalklimat. Den är sannolikt något kalkgynnad. Vid slutet av 1800-talet var arten känd från Skåne, Södermanland, Skärholmen, Uppland, Lidingö och Västmanland, (Tillberga, Igelsta). Fram till 1940-talet hade den även påträffats i Blekinge, Småland, Hunö 1920 och på Gotland. I Östergötland, Söderköping 1951 och på Öland först efter 1953. Under första hälften av 1900-talet påträffades den främst i Stockholms omgivningar, bl.a. på Ekerö, Runmarö och Munkö. Moderna fynd saknas härifrån helt från och med inledningen av 1960-talet då den ännu påträffades på Lisön på Södertörn. Från denna tidsperiod finns även två exemplar från Västmanland, Kärrgruvan. Den rödbandade fältmätaren har från 1980-talet främst påträffats i Blekinge skärgård mellan Tjurkö och Torhamn samt flerstädes på Öland söder om Mittlandskogen. På Öland är den främst påträffad på moräntäckta, något kuperade områden i utkanten av Stora alvaret, samt på förhistoriska strandvallar på södra Ölands västkust. Mer enstaka har den påträffats längre norrut vid Algutsrum och Källa. I Nybrotrakten har arten möjligen en liten population då sju fynd mellan 2002-2004 och enstaka fynd 1992 och 2006 gjorts inom ett starkt begränsat område med passande habitat. På Öland visade arten en tendens till lokal migration under 1995, och mellan 1999-2007 påträffades den talrikare och på många nya platser på Öland. Ett enstaka fynd i Skåne, Kämpinge 1998, Halland, Veinge 1995 och i Småland, Kalmar 1973, 1995, 1997 och 1999 samt Bäckebo 2004 är sannolikt enbart migration. Modernare fynd saknas dock från Gotland så det förefaller troligt att migrationen är av mer lokal karaktär. I Norge påträffades den rödbandade fältmätaren redan under 1800-talet i Oslotrakten i Akershus. Den förekom ännu under 1970-talet sällsynt i Östfold, Ås. Det kända utbredningsområdet är inskränkt till regionen runt Oslofjorden. I Finland är arten påträffad från Åbotrakten till Karelen, nordligast cirka 62°N i centrala och östra Finland. Den betraktas som sällsynt och sporadisk. I Danmark är den rödbandade fältmätaren utbredd men sällsynt. Utbredningen omfattar Sydjylland och Östjylland, från Als till Djursland, samt från Fyn och på samtliga av öarna till Nordöstsjälland, men inte på Bornholm. Mellan 1968-1992 rapporterades arten i mer än fem exemplar per lokal och säsong, vid endast tre tillfällen på Själland och Langeland 1976-1977. Dessa år utgjorde avslutningen på tre varma och torra somrar som starkt gynnade många värmeälskande fjärilsarter på Ölands alvarhedar. Arten betraktas i England som sällsynt och lokal och den förekommer endast i södra England och i gränstrakterna till Wales. I Tyskland är den lokal och sparsam till sällsynt, men utbredd över hela landet. Arten förekommer även i Baltikum och Polen. I Alpernas sydsluttningar förekommer den även i luckig granskog med lövinslag. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet genom Europa, Turkiet, Ryssland och Kaukasus till Kasakhstan och Centralasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU°)
Kriterier
B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Rödbandad fältmätare förekom tidigare lokalt på torrängar i kulturlandskapet i östra Göta- och Svealand, men har efter 1950-talet minskat mycket starkt. Arten har troligen missgynnats av att dess xeroterma habitat inte längre brukas och därför växer och planteras igen. Numera endast känd från några enstaka lokaler på mellersta Öland och från Tjurkö i Karlskrona skärgård. Arten, vars larv lever på gulmåra (Galium verum), har även vissa migratoriska tendenser vilket troligen är förklaringen till många av de ströfynd som gjorts i landet. Förmodligen har endast ett begränsat antal av de ca 20 lokalområden som arten påträffats på sedan 1995 en fast population. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (150-600). Antalet lokalområden i landet skattas till 31 (20-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3100 (4000-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 124 (80-160) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 5 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); C1).
Ekologi
Fjärilarna flyger från mitten eller vanligare från senare hälften av juni till slutet av juli och ibland in i augusti. Den rödbandade fältmätaren är nattaktiv och har rykte om sig att vara svår att påträffa utan UV-ljusfångst. I England och Italien är den dock aktiv redan från skymningen, då den lättare kan håvas och även besöker blommor av bl.a. hallon Rubus idaeus. På Öland har den nattetid påträffats på blåeld Echium vulgare. Larverna lever i Danmark främst på gulmåra Galium verum och stormåra Galium mollugo. I Centraleuropa även påträffad på myskmadra Galium odoratum och skogsmåra Galium sylvaticum. De tillväxer under augusti och september och förpuppningen sker i en jordkokong. Arten övervintrar i puppstadiet, ibland två gånger. Sannolikt gynnas den rödbandade fältmätaren av att värdväxterna kan utvecklas ostört i skydd av enbuskar eller torniga buskar på beteshävdade marker. I sådana miljöer kan sannolikt flera mikroklimatmässiga fördelar uppnås för en optimerad ägg- och larvutveckling, såsom obeskuggad markyta i kantzonen till en buske, vindskydd och skydd mot tidig frost. Förekomstområdenas topografi och lokalisering, talar för att sen första nattfrost kan vara en viktig och utslagsgivande faktor för artens överlevnad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· buskmåra
· buskmåra
· gulmåra
· gulmåra
· myskmadra
· myskmadra
· parkmåra
· parkmåra
· stormåra
· stormåra
· vanlig stormåra
· vanlig stormåra
· vitmåra
· vitmåra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Catarhoe, Art Catarhoe rubidata (Denis & Schiffermüller, 1775) - rödbandad fältmätare Synonymer

Kategori Sårbar (VU°)
Kriterier B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Rödbandad fältmätare förekom tidigare lokalt på torrängar i kulturlandskapet i östra Göta- och Svealand, men har efter 1950-talet minskat mycket starkt. Arten har troligen missgynnats av att dess xeroterma habitat inte längre brukas och därför växer och planteras igen. Numera endast känd från några enstaka lokaler på mellersta Öland och från Tjurkö i Karlskrona skärgård. Arten, vars larv lever på gulmåra (Galium verum), har även vissa migratoriska tendenser vilket troligen är förklaringen till många av de ströfynd som gjorts i landet. Förmodligen har endast ett begränsat antal av de ca 20 lokalområden som arten påträffats på sedan 1995 en fast population. Antalet reproduktiva individer skattas till 300 (150-600). Antalet lokalområden i landet skattas till 31 (20-40). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3100 (4000-5000) km² och förekomstarean (AOO) till 124 (80-160) km². Populationen minskar med mer än 20% inom 5 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); C1).
Den rödbandade fältmätaren är en av få mätare som kan betecknas som kraftigt rödaktig, vilket gör den lättare att identifiera. Framvingen är indelad i tre markant åtskilda fält, och där det mörkare brungrå och svarta mellanfältet kontrasterar till de ljusare brunröda till vinröda yttre fälten och yttre delen av rotfältet. Den inre delen av rotfältet är mörk i samma kulör som mellanfältet och gränsen mot den ljusare delen är skarp. Arten kan möjligen förväxlas med den mindre arten tvärbandad fältmätare, Perizoma taeniata, men denna är bl.a. mer brunaktig än röd och har ljusare bakvingar. Vingspann 24-26 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rödbandad fältmätare

Länsvis förekomst och status för rödbandad fältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rödbandad fältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den rödbandade fältmätaren är mycket värmekrävande och är endast påträffad i de solrikare och nederbördsfattigare delarna av Sverige. Den är främst knuten till miljöer som skapats i det ålderdomliga kulturlandskapets betesmarker, såsom torrängar och öppnare marker runt klipphällar. Mer typiskt med talrika enbuskar, block eller brantare partier, vilka skapar habitat med gynnsamt lokalklimat. Den är sannolikt något kalkgynnad. Vid slutet av 1800-talet var arten känd från Skåne, Södermanland, Skärholmen, Uppland, Lidingö och Västmanland, (Tillberga, Igelsta). Fram till 1940-talet hade den även påträffats i Blekinge, Småland, Hunö 1920 och på Gotland. I Östergötland, Söderköping 1951 och på Öland först efter 1953. Under första hälften av 1900-talet påträffades den främst i Stockholms omgivningar, bl.a. på Ekerö, Runmarö och Munkö. Moderna fynd saknas härifrån helt från och med inledningen av 1960-talet då den ännu påträffades på Lisön på Södertörn. Från denna tidsperiod finns även två exemplar från Västmanland, Kärrgruvan. Den rödbandade fältmätaren har från 1980-talet främst påträffats i Blekinge skärgård mellan Tjurkö och Torhamn samt flerstädes på Öland söder om Mittlandskogen. På Öland är den främst påträffad på moräntäckta, något kuperade områden i utkanten av Stora alvaret, samt på förhistoriska strandvallar på södra Ölands västkust. Mer enstaka har den påträffats längre norrut vid Algutsrum och Källa. I Nybrotrakten har arten möjligen en liten population då sju fynd mellan 2002-2004 och enstaka fynd 1992 och 2006 gjorts inom ett starkt begränsat område med passande habitat. På Öland visade arten en tendens till lokal migration under 1995, och mellan 1999-2007 påträffades den talrikare och på många nya platser på Öland. Ett enstaka fynd i Skåne, Kämpinge 1998, Halland, Veinge 1995 och i Småland, Kalmar 1973, 1995, 1997 och 1999 samt Bäckebo 2004 är sannolikt enbart migration. Modernare fynd saknas dock från Gotland så det förefaller troligt att migrationen är av mer lokal karaktär. I Norge påträffades den rödbandade fältmätaren redan under 1800-talet i Oslotrakten i Akershus. Den förekom ännu under 1970-talet sällsynt i Östfold, Ås. Det kända utbredningsområdet är inskränkt till regionen runt Oslofjorden. I Finland är arten påträffad från Åbotrakten till Karelen, nordligast cirka 62°N i centrala och östra Finland. Den betraktas som sällsynt och sporadisk. I Danmark är den rödbandade fältmätaren utbredd men sällsynt. Utbredningen omfattar Sydjylland och Östjylland, från Als till Djursland, samt från Fyn och på samtliga av öarna till Nordöstsjälland, men inte på Bornholm. Mellan 1968-1992 rapporterades arten i mer än fem exemplar per lokal och säsong, vid endast tre tillfällen på Själland och Langeland 1976-1977. Dessa år utgjorde avslutningen på tre varma och torra somrar som starkt gynnade många värmeälskande fjärilsarter på Ölands alvarhedar. Arten betraktas i England som sällsynt och lokal och den förekommer endast i södra England och i gränstrakterna till Wales. I Tyskland är den lokal och sparsam till sällsynt, men utbredd över hela landet. Arten förekommer även i Baltikum och Polen. I Alpernas sydsluttningar förekommer den även i luckig granskog med lövinslag. Världsutbredningen sträcker sig från Medelhavsområdet genom Europa, Turkiet, Ryssland och Kaukasus till Kasakhstan och Centralasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Catarhoe  
  • Art
    Catarhoe rubidata(Denis & Schiffermüller, 1775) - rödbandad fältmätare

Fjärilarna flyger från mitten eller vanligare från senare hälften av juni till slutet av juli och ibland in i augusti. Den rödbandade fältmätaren är nattaktiv och har rykte om sig att vara svår att påträffa utan UV-ljusfångst. I England och Italien är den dock aktiv redan från skymningen, då den lättare kan håvas och även besöker blommor av bl.a. hallon Rubus idaeus. På Öland har den nattetid påträffats på blåeld Echium vulgare. Larverna lever i Danmark främst på gulmåra Galium verum och stormåra Galium mollugo. I Centraleuropa även påträffad på myskmadra Galium odoratum och skogsmåra Galium sylvaticum. De tillväxer under augusti och september och förpuppningen sker i en jordkokong. Arten övervintrar i puppstadiet, ibland två gånger. Sannolikt gynnas den rödbandade fältmätaren av att värdväxterna kan utvecklas ostört i skydd av enbuskar eller torniga buskar på beteshävdade marker. I sådana miljöer kan sannolikt flera mikroklimatmässiga fördelar uppnås för en optimerad ägg- och larvutveckling, såsom obeskuggad markyta i kantzonen till en buske, vindskydd och skydd mot tidig frost. Förekomstområdenas topografi och lokalisering, talar för att sen första nattfrost kan vara en viktig och utslagsgivande faktor för artens överlevnad.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· buskmåra - Galium mollugo subsp. mollugo (Har betydelse)
· gulmåra - Galium verum (Viktig)
· myskmadra - Galium odoratum (Har betydelse)
· parkmåra - Galium pumilum (Har betydelse)
· stormåra - Galium mollugo (Viktig)
· vanlig stormåra - Galium mollugo subsp. erectum (Viktig)
· vitmåra - Galium boreale (Viktig)
Arten hotas främst av igenväxning och igenplantering av magrare f.d. betesmarker på klippig, stenig eller sandig mark. Den hotas även av upphörd beteshävd, alltför intensivt bete och alltför omfattande bortröjning av enbuskar och torniga buskage i beteshagar. Härigenom befinner sig artens miljökrav i konflikt med regelverket för generell miljöersättning vid beteshävd. Sannolikt är artens värmekrav så stora att få områden uppfyller kraven. Den hotas härigenom av tilltagande fragmentering och isolering av dess livsmiljöer. Således är exploateringen vid våra kuster med tilltagande fritidsbebyggelse, vägar och UV-belysning ett allvarligt hot.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Ett antal områden med längre kontinuitet av förekomst bör bevaras genom upprättande av skötselplaner för särskild tilläggsersättning så att ett högre antal enbuskar kan bevaras än vad som tillåts av regelverket för generell miljöersättning. Markägare bör generellt uppmuntras att upprätthålla ett extensivt bete på alla områden intill artens förekomstområden. Några viktiga förekomstområden utgörs idag av betesmarker där hävden varit bruten under lång tid med en okontrollerad igenväxning som påföljd. Här kan en viss gallring av alltför höga och omfångsrika enbuskage sannolikt gynna arten. En bestämd höjd på enbuskarna ger sannolikt en mer gynnsam balans av vindskydd och solexponering. Betydelsen av en sådan avvägning skärps sannolikt under hösten då solens instrålningsvinkel är lägre. Artens ekologi bör undersökas mer grundligt innan mer detaljerade förslag till åtgärder kan ges.

Aarvik, L., Hansen, L.-O. & Kononenko, V. 2009. Norges sommerfugle - Håndbok over Norges dagsommerfugler og nattsvärmere. Norsk Entomologisk forening, Oslo.

Douwes, P. 1973. De bästa storfjärilsfynden 1973. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 5: 3-5.

Franzén, M. & Johannesson, M. 2005. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 55-70.

Friedrich, E. 1983. Breeding Butterflies and Moths. Harley books, Colchester.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lindeborg, M. 1996. Fjärilsåret i sydost 1995. Lucanus 1(1): 10-28.

Lindeborg, M. 1999. Fjärilsfynden i sydost 1998. Lucanus 4(1): 19-29.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19-32.

Lindeborg, M. 2008. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2007. Ent. Tidskr. 129: 43-52.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F.,1916. Lepidopterologiska notiser. Ent. Tidskr. 37: 116-130, 175-195.

Nordström, F.,1918. Fynd av sällsyntare fjärilar jämte anteckningar om några av dem. Ent. Tidskr. 39: 60-65.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75-87.

Palmqvist, G. 1982. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1981. Ent. Tidskr. 103: 89-95.

Palmqvist, G. 1983. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1982. Ent. Tidskr. 104: 55-58.

Palmqvist, G. 1984. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1983. Ent. Tidskr. 105: 81-88.

Palmqvist, G. 1997. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1996. Ent. Tidskr. 118: 11-27.

Palmqvist, G. 1998. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1997. Ent. Tidskr. 119: 13-27.

Palmqvist, G. 1999. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120: 59-74.

Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121: 31-45.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 41-55.

Palmqvist, G. 2002. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2001. Ent. Tidskr. 123: 53-63.

Ryrholm, N. 1994. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1993. Ent. Tidskr. 115: 37-44.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Torstenius, S. 1956. Storfjärilar från Söderköpingstrakten. Ent. Tidskr. 77(1): 109-112.

Wermelin, J.H. 1888. Några svenska fjärilars fyndorter. Ent. Tidskr. 9(2): 96.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Catarhoe  
  • Art
    Catarhoe rubidata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - rödbandad fältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.