Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rosenryggat ordensfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Catocala pacta
Rosenryggat ordensfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Fjärilen har ett omisskännligt utseende genom sina rosafärgade bakvingar och bakkroppsöversida. Framvingarna är gråbruna och mer långsmala och sparsamt tecknade än hos övriga ordensband med röda bakvingar i Sverige. Bakvingarna har också en ljusare och varmare rosaröd färg. Det svarta mittbandet saknar de andra röda ordensflynas skarpa vinklar. Vingspann 50-55 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för rosenryggat ordensfly Observationer i  Sverige för rosenryggat ordensfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rosenryggat ordensfly är en östlig art med sina västligaste förekomster i Sverige. I likhet med övriga arter ordensflyn tenderar den att öka och minska i frekvens över längre tidsperioder och detta påverkar också utbredningens utsträckning. Dessa variationer hos gruppen noterades redan tidigt under 1900-talet och är sannolikt främst klimatiskt betingade. Exempelvis försvann vinkelbandat ordensfly, Catocala nupta, nästan helt som reproducerande i Sverige under den svala och solfattiga inledningen av 1960-talet. Det har tagit arten mer än 30 år att återta merparten av sin tidigare utbredning i Sverige. Ryskt ordensfly, Catocala adultera, är i än högre grad beroende av kontinentalt klimat och det är bara under riktigt gynnsamma klimatperioder som migrationen spiller över lite fjärilar till Sverige från Ryssland. Rosenryggat ordensfly har i Finland visats ha en synkron variation med övriga ordensflyarter. Upptäckten av arten i Sverige förefaller att ha skett under en expansiv period. Det första fyndet 1824 är nämligen gjort långt från senare kända förekomstområden, i norra Västergötland strax väster om sjön Östen. Under 1800-talet påträffades den också i Skåne (före 1874) och 1899 i Kristinehamn i Värmland. Lokala publicerade faunaförteckningar från hela landet, under första hälften av 1900-talet, antyder inte att arten fanns med varaktiga populationer i de trakter där fynd gjorts senare. Detta gäller bl.a. Enköping i Uppland där arten måste ha påträffats efter 1934 och Glimåkra i Skåne där fyndet måste ha gjorts efter 1946. Det kan dock handla om att artens habitat i våta kärr med videbuskar inte upplevdes som en framgångsrik miljö för fjärilsfångst förrän någon upptäckte att det var just där man hittade denna raritet (detta är fallet med flera nattflyarter i sumpmarker). Från Växjö i Småland finns det dock bevarade fynd med spridning över en längre period (1932-1953). Sannolikt hade arten en ovanligt expansiv period under 1940-50-talen då den påträffades på flera lokaler från Knäred i södra Halland genom norra Skåne, Blekinge och Kronobergs län till den nuvarande förekomsten i södra Kalmar län. Samtidigt upptäcktes arten på Gotland där den likaså hade livskraftiga populationer, idag endast känd från Martebo myr. Den har inte återfunnits vid Mästermyr sedan 1970-talet, men enstaka fynd i fjärilsfällor på Sudret under de senaste tio åren kan härröra från inhemska populationer på södra Gotland. Arten är sammantaget påträffad i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Västergötland, Uppland, Västmanland och Värmland. I Småland förefaller idag förekomstområdet, som fram till 1950-talet åtminstone sträckte sig västerut till Växjötrakten, ha krympt ihop till den klimatiskt mest gynnsamma inre delen av södra Kalmar län mellan Nybro och Högsby. Där förekommer också andra fjärilsarter med en övervägande östlig utbredning, bl.a. rysk högstjärt, Pygaera timon. Därför är det inte omöjligt att rosenryggat ordensfly alltid varit bofast i detta område och att merparten av den expansion som noterats i södra Sverige under 1900-talet utgått härifrån och inte som långväga migration. Under 1970-talet insamlades ett exemplar på norra Öland och på 1980-talet påträffades arten enstaka längs södra Ölands västkust vilket tyder på spridning från denna trakt. I Skåne gjordes ett enstaka fynd vid Krankesjön 2003. Den senaste migrationen, troligen från Baltikum, noterades i Uppland 2012 då tre individer påträffades vid kusten tillsammans med dryga tiotalet individer av gulbandat ordensfly, Catocala fulminea. I Finland omfattar den kända utbredningen av rosenryggat ordensfly hela landet, nordligast till Sotkamo (64°N) inklusive Åland. Fyndplatserna ligger dock avsevärt tätare i den sydvästra delen och norrut till Tammerforstrakten. Det finns också många äldre lokaler från Karelska näset före andra världskriget. Under perioden 1961-1996 har arten minskat markant i Finland. I Estland påträffades den på 7 lokaler 1995. Söderut i Baltikum är arten mer sällan påträffad och den uppges endast från tre små distrikt i Litauen. Artens väst och sydgräns i Centraleuropa går genom norra f.d. Östtyskland (senast 1953) och norra Polen. En isolerad mindre förekomst finns i södra Polen. Under expansiva perioder har den tidigare påträffats västerut till Holstein. Världsutbredningen sträcker sig från Nordeuropa genom Ryssland och Sibirien till Tibet och Amurområdet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Sårbar (VU)
Rosenryggat ordensfly förekom tidigare på många platser i Göta- och Svealand, dessutom har flera fynd av migrerande individer gjorts utanför artens egentliga förekomstområden. Fjärilen som lever på sälg (Salix caprea) och gråvide (S. cinerea) i kanten av våtmarker har minskat i takt med att dess biotoper förstörts och förekommer numera endast på Martebo myr på norra Gotland samt i ett begränsat område runt Bäckebo i Kalmar län. Arten har dock inte eftersökts på övriga Gotländska kalkmyrar under senare årtionden och skulle eventuellt kunna finnas på någon av dessa. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (750-1250). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3500 km² och förekomstarean (AOO) till 60 (36-100) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)).
Ekologi
Arten är knuten till fuktiga och solexponerade marker med videarter, sannolikt främst gråvide, Salix cinerea, på Gotland, men i Småland möjligen också sälg, Salix caprea. Den förekommer sannolikt alltid med relativt låg populationstäthet och behöver därför relativt stora våtmarksområden eller trakter med en tät förekomst av mindre våtmarker. I östra Småland förekommer arten i blandskog intill flikiga skogssjöar - i en miljö som kan se förledande alldaglig ut. Trakten har dock en mångfald värmeälskande insektsarter och få områden i Sverige kan t.ex. presentera fler rödlistade skalbaggsarter. Hur spridd rosenryggat ordensfly är i trakten är inte väl undersökt, men det kan förmodas att utbredningen är något större än vad som är känt även om arten är lokalt vanligare i centrum av förekomsten. Inslaget av lövträd, främst asp, björk och sälg är påtagligt i området som också har ytor med storblockig mark intill sjöarna. På Gotland är arten främst påträffad i några av de större utdikade våtmarkerna. Sannolikt är videarter och björk relativt sena invandrare i dessa områden och gynnas av att de grävda kanalerna förbinder näringsrikare åkermarker med kärren och att näringsämnen vid översvämning påverkat våtmarkerna. Gotland är dock ett hårt dikat landskap och naturligt näringsrikare våtmarker omvandlades tidigt till åkermark (t.ex. merparten av Line myr). Idag förekommer rosenryggat ordensfly främst på den stora Martebomyr där träd och buskvegetation befinner sig i rätt igenväxningsfas. Stora arealer är också täckta av nyinvandrad bladvass. Miljön är öppen vilket tyder på att arten inte skyr vindexponering, vilket de småländska lokalerna snarare ger intryck av. I Tyskland påträffade man främst arten i utdikade, avslutade torvtäkter. Fjärilarnas flygperiod omfattar hela augusti och ibland kan den påträffas in i september. De är nattaktiva och livnär sig sannolikt främst på träds sav och ”honungsdagg” från bladlöss. Snören doppade i jäst, söt fruktsaft eller UV-ljus är fångstmetoder som under varma nätter kan locka flera individer. Äggen läggs i barkspringor och övervintrar. Larven utvecklas under försommaren och äter sannolikt främst nattetid. Under dagtid sitter larver av ordensflyn på grenar i längdriktningen och är då mycket väl kamouflerade. Förpuppningen sker mellan sammanspunna vissna löv på marken.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gråvide
· gråvide
· sälg
· sälg
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Erebidae, Släkte Catocala, Art Catocala pacta (Linnaeus, 1758) - rosenryggat ordensfly Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU°)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Rosenryggat ordensfly förekom tidigare på många platser i Göta- och Svealand, dessutom har flera fynd av migrerande individer gjorts utanför artens egentliga förekomstområden. Fjärilen som lever på sälg (Salix caprea) och gråvide (S. cinerea) i kanten av våtmarker har minskat i takt med att dess biotoper förstörts och förekommer numera endast på Martebo myr på norra Gotland samt i ett begränsat område runt Bäckebo i Kalmar län. Arten har dock inte eftersökts på övriga Gotländska kalkmyrar under senare årtionden och skulle eventuellt kunna finnas på någon av dessa. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (750-1250). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (10-25). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3500 km² och förekomstarean (AOO) till 60 (36-100) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)).
Fjärilen har ett omisskännligt utseende genom sina rosafärgade bakvingar och bakkroppsöversida. Framvingarna är gråbruna och mer långsmala och sparsamt tecknade än hos övriga ordensband med röda bakvingar i Sverige. Bakvingarna har också en ljusare och varmare rosaröd färg. Det svarta mittbandet saknar de andra röda ordensflynas skarpa vinklar. Vingspann 50-55 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rosenryggat ordensfly

Länsvis förekomst och status för rosenryggat ordensfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rosenryggat ordensfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rosenryggat ordensfly är en östlig art med sina västligaste förekomster i Sverige. I likhet med övriga arter ordensflyn tenderar den att öka och minska i frekvens över längre tidsperioder och detta påverkar också utbredningens utsträckning. Dessa variationer hos gruppen noterades redan tidigt under 1900-talet och är sannolikt främst klimatiskt betingade. Exempelvis försvann vinkelbandat ordensfly, Catocala nupta, nästan helt som reproducerande i Sverige under den svala och solfattiga inledningen av 1960-talet. Det har tagit arten mer än 30 år att återta merparten av sin tidigare utbredning i Sverige. Ryskt ordensfly, Catocala adultera, är i än högre grad beroende av kontinentalt klimat och det är bara under riktigt gynnsamma klimatperioder som migrationen spiller över lite fjärilar till Sverige från Ryssland. Rosenryggat ordensfly har i Finland visats ha en synkron variation med övriga ordensflyarter. Upptäckten av arten i Sverige förefaller att ha skett under en expansiv period. Det första fyndet 1824 är nämligen gjort långt från senare kända förekomstområden, i norra Västergötland strax väster om sjön Östen. Under 1800-talet påträffades den också i Skåne (före 1874) och 1899 i Kristinehamn i Värmland. Lokala publicerade faunaförteckningar från hela landet, under första hälften av 1900-talet, antyder inte att arten fanns med varaktiga populationer i de trakter där fynd gjorts senare. Detta gäller bl.a. Enköping i Uppland där arten måste ha påträffats efter 1934 och Glimåkra i Skåne där fyndet måste ha gjorts efter 1946. Det kan dock handla om att artens habitat i våta kärr med videbuskar inte upplevdes som en framgångsrik miljö för fjärilsfångst förrän någon upptäckte att det var just där man hittade denna raritet (detta är fallet med flera nattflyarter i sumpmarker). Från Växjö i Småland finns det dock bevarade fynd med spridning över en längre period (1932-1953). Sannolikt hade arten en ovanligt expansiv period under 1940-50-talen då den påträffades på flera lokaler från Knäred i södra Halland genom norra Skåne, Blekinge och Kronobergs län till den nuvarande förekomsten i södra Kalmar län. Samtidigt upptäcktes arten på Gotland där den likaså hade livskraftiga populationer, idag endast känd från Martebo myr. Den har inte återfunnits vid Mästermyr sedan 1970-talet, men enstaka fynd i fjärilsfällor på Sudret under de senaste tio åren kan härröra från inhemska populationer på södra Gotland. Arten är sammantaget påträffad i Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Västergötland, Uppland, Västmanland och Värmland. I Småland förefaller idag förekomstområdet, som fram till 1950-talet åtminstone sträckte sig västerut till Växjötrakten, ha krympt ihop till den klimatiskt mest gynnsamma inre delen av södra Kalmar län mellan Nybro och Högsby. Där förekommer också andra fjärilsarter med en övervägande östlig utbredning, bl.a. rysk högstjärt, Pygaera timon. Därför är det inte omöjligt att rosenryggat ordensfly alltid varit bofast i detta område och att merparten av den expansion som noterats i södra Sverige under 1900-talet utgått härifrån och inte som långväga migration. Under 1970-talet insamlades ett exemplar på norra Öland och på 1980-talet påträffades arten enstaka längs södra Ölands västkust vilket tyder på spridning från denna trakt. I Skåne gjordes ett enstaka fynd vid Krankesjön 2003. Den senaste migrationen, troligen från Baltikum, noterades i Uppland 2012 då tre individer påträffades vid kusten tillsammans med dryga tiotalet individer av gulbandat ordensfly, Catocala fulminea. I Finland omfattar den kända utbredningen av rosenryggat ordensfly hela landet, nordligast till Sotkamo (64°N) inklusive Åland. Fyndplatserna ligger dock avsevärt tätare i den sydvästra delen och norrut till Tammerforstrakten. Det finns också många äldre lokaler från Karelska näset före andra världskriget. Under perioden 1961-1996 har arten minskat markant i Finland. I Estland påträffades den på 7 lokaler 1995. Söderut i Baltikum är arten mer sällan påträffad och den uppges endast från tre små distrikt i Litauen. Artens väst och sydgräns i Centraleuropa går genom norra f.d. Östtyskland (senast 1953) och norra Polen. En isolerad mindre förekomst finns i södra Polen. Under expansiva perioder har den tidigare påträffats västerut till Holstein. Världsutbredningen sträcker sig från Nordeuropa genom Ryssland och Sibirien till Tibet och Amurområdet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Erebidae  
  • Underfamilj
    Erebinae  
  • Tribus
    Catocalini  
  • Släkte
    Catocala  
  • Art
    Catocala pacta(Linnaeus, 1758) - rosenryggat ordensfly

Arten är knuten till fuktiga och solexponerade marker med videarter, sannolikt främst gråvide, Salix cinerea, på Gotland, men i Småland möjligen också sälg, Salix caprea. Den förekommer sannolikt alltid med relativt låg populationstäthet och behöver därför relativt stora våtmarksområden eller trakter med en tät förekomst av mindre våtmarker. I östra Småland förekommer arten i blandskog intill flikiga skogssjöar - i en miljö som kan se förledande alldaglig ut. Trakten har dock en mångfald värmeälskande insektsarter och få områden i Sverige kan t.ex. presentera fler rödlistade skalbaggsarter. Hur spridd rosenryggat ordensfly är i trakten är inte väl undersökt, men det kan förmodas att utbredningen är något större än vad som är känt även om arten är lokalt vanligare i centrum av förekomsten. Inslaget av lövträd, främst asp, björk och sälg är påtagligt i området som också har ytor med storblockig mark intill sjöarna. På Gotland är arten främst påträffad i några av de större utdikade våtmarkerna. Sannolikt är videarter och björk relativt sena invandrare i dessa områden och gynnas av att de grävda kanalerna förbinder näringsrikare åkermarker med kärren och att näringsämnen vid översvämning påverkat våtmarkerna. Gotland är dock ett hårt dikat landskap och naturligt näringsrikare våtmarker omvandlades tidigt till åkermark (t.ex. merparten av Line myr). Idag förekommer rosenryggat ordensfly främst på den stora Martebomyr där träd och buskvegetation befinner sig i rätt igenväxningsfas. Stora arealer är också täckta av nyinvandrad bladvass. Miljön är öppen vilket tyder på att arten inte skyr vindexponering, vilket de småländska lokalerna snarare ger intryck av. I Tyskland påträffade man främst arten i utdikade, avslutade torvtäkter. Fjärilarnas flygperiod omfattar hela augusti och ibland kan den påträffas in i september. De är nattaktiva och livnär sig sannolikt främst på träds sav och ”honungsdagg” från bladlöss. Snören doppade i jäst, söt fruktsaft eller UV-ljus är fångstmetoder som under varma nätter kan locka flera individer. Äggen läggs i barkspringor och övervintrar. Larven utvecklas under försommaren och äter sannolikt främst nattetid. Under dagtid sitter larver av ordensflyn på grenar i längdriktningen och är då mycket väl kamouflerade. Förpuppningen sker mellan sammanspunna vissna löv på marken.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gråvide - Salix cinerea (Viktig)
· sälg - Salix caprea (Viktig)
Arten har en starkt begränsad utbredning och hotas därför av slumpmässiga förändringar på dess få lokaler. På Gotland hotas arten sannolikt av att Martebomyr på sikt kommer att omvandlas till mer sluten skog. Detta kommer dock att ta mycket lång tid. Det förefaller som om arten minskat på andra håll på Gotland till följd av igenväxningen med ett kallare mikroklimat som följd. De främsta lokalerna Grytsjön och Stensjön i Kalmar län omfattas redan av skydd då de befinner sig inom naturreservaten Hornsö-Allgunnen och Smedjevik. Dessa naturreservat har också ett stort antal rödlistade vedskalbaggar.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Artens nuvarande status och utbredning bör undersökas noggrannare främst på Gotland. En studie av artens tidiga utvecklingsstadier, predatorer och temperaturkrav bör utföras då nästan inget är känt om artens utvecklingsstadier i Sverige. Eventuellt bör naturvårdsavtal upprättas för någon/några av de främsta lokalerna i Gotlands län.
Mats Lindeborg och Clas Källander har bidragit med väsentlig information vid författandet av artfaktabladet.

Brattström, A. & Lindeborg, M. 2011. Fjärilsfynden i sydost 2010. Lucanus 16(1): 1-13.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges Fjärilar. En fälthandbok över Sveriges samtliga dag- och nattfjärilar. Östermarie.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter, Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lindeborg, M. 1996. Fjärilsåret i sydost 1995. Lucanus 1(1): 10-28.

Lindeborg, M. 1998. Fjärilsfynden i sydost 1997. Lucanus 3(1): 14-27.

Lindeborg, M. 2007. Fjärilsfynden i sydost 2006. Lucanus 12(1): 1-16.

Mikkola, K. 1997. Population trends of Finnish Lepidoptera during 1961-1996. Ent. Fenn. 8: 121-143

Nilsson, S.G. & Huggert, L. 2001. Vedinsektsfaunan i Hornsö-Allgunnenområdet i östra Småland. Länsstyrelsen i Kalmar län, 2001:28.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Palmqvist, G. 2012. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2011. Ent. Tidskr. 133: 41-53.

Sarv, K.K., Õunap, E. & Pedmanson, R. 1999. Huvitavamaid suurliblikate (Macrolepidoptera) Leide Eestist 1995 A. Lepidopteroloogiline Informatsioon 11: 18-35.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Wahlgren, E. 1908. Fjärilar från Värmlands ekområde. Ent. Tidskr. 29: 131-139.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2007. Rev. Claes U Eliasson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Erebidae  
  • Underfamilj
    Erebinae  
  • Tribus
    Catocalini  
  • Släkte
    Catocala  
  • Art
    Catocala pacta, (Linnaeus, 1758) - rosenryggat ordensfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2007. Rev. Claes U Eliasson 2012.