Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större ekbock

Organismgrupp Skalbaggar, Långhorningar Cerambyx cerdo
Större ekbock Skalbaggar, Långhorningar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd 24-53 mm. Mycket storväxt med långa, kraftiga antenner och ben. Kroppen är svart, med täckvingarnas bakre del brunaktig. Antennerna hos honan lika långa som kroppen, hos hannen ungefär dubbelt så långa. Kan förväxlas med mindre ekbock, som dock är mindre (längd 17-28 mm) och har helsvarta täckvingar som ofta är tydligt skrovliga framtill. Denna förväxlingsart är ganska vanlig på centrala Öland, och syns ofta i blommor. Förväxling med andra större långhorningar som t.ex. myskbock har också skett. Tydliga närbilder är till god hjälp för en säker bestämning. Vissa observationer av misstänka gnagspår i ekar beror troligen på förväxling med träfjärilen Cossus cossus, som ger upphov till mycket grova larvgångar i färsk ved.
Utbredning
Länsvis förekomst för större ekbock Observationer i  Sverige för större ekbock
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne, Blekinge, östra Småland och Öland. I nuläget endast i Halltorps hage på Öland. Gnagspår och fragment påträffades i Hornsö-området så sent som 1968. I Skåne påträffades arten senast under 1800-talet (Brinck 1943). Större ekbock saknas i övriga Norden men är noterad i Baltikum, och utbredd i Mellaneuropa och Medelhavsområdet till Turkiet, Kaukasus och Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii); C2a(i,ii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Larvutvecklingen sker i grova, levande men på olika sätt skadade ekar, främst i solexponerad ved. Påträffad i Skåne, Blekinge, Halland, östra Småland och på Öland. Nu med säkerhet reproducerande endast i Halltorps hage på Öland. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (30-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (4-500) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (B1ab(iii)+2ab(iii); C2a(i,ii)). Global rödlistningskategori: VU A1c+2c (1994).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i grova och levande ekar, gärna i fristående solexponerade träd. Äggen läggs i sprickor på levande, främst sjuka och skadade träd. Huruvida arten kan angripa fullt friska träd är omdebatterat. Stammar på angripna träd dör successivt, och samma träd kan hysa arten under flera decennier. Larven lever först under barken, senare i en lång, vindlande gång i veden. Utvecklingstiden är ungefär fem år. Den fullvuxna larven förpuppar sig på hösten inne i veden och stannar som fullbildad skalbagge kvar i puppkammaren till följande sommar. Skalbaggarna påträffas under juli-augusti på levande ekar, och är skymningsaktiva. 
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
Levande träd
Levande träd
· ekar
· ekar
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Cerambycidae (långhorningar), Släkte Cerambyx, Art Cerambyx cerdo Linnaeus, 1758 - större ekbock Synonymer stor ekbock

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii); C2a(i,ii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i grova, levande men på olika sätt skadade ekar, främst i solexponerad ved. Påträffad i Skåne, Blekinge, Halland, östra Småland och på Öland. Nu med säkerhet reproducerande endast i Halltorps hage på Öland. Antalet reproduktiva individer skattas till 50 (30-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (4-500) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (B1ab(iii)+2ab(iii); C2a(i,ii)). Global rödlistningskategori: VU A1c+2c (1994).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4, Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Global rödlistning VU A1c+2c (1996)
Längd 24-53 mm. Mycket storväxt med långa, kraftiga antenner och ben. Kroppen är svart, med täckvingarnas bakre del brunaktig. Antennerna hos honan lika långa som kroppen, hos hannen ungefär dubbelt så långa. Kan förväxlas med mindre ekbock, som dock är mindre (längd 17-28 mm) och har helsvarta täckvingar som ofta är tydligt skrovliga framtill. Denna förväxlingsart är ganska vanlig på centrala Öland, och syns ofta i blommor. Förväxling med andra större långhorningar som t.ex. myskbock har också skett. Tydliga närbilder är till god hjälp för en säker bestämning. Vissa observationer av misstänka gnagspår i ekar beror troligen på förväxling med träfjärilen Cossus cossus, som ger upphov till mycket grova larvgångar i färsk ved.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större ekbock

Länsvis förekomst och status för större ekbock baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större ekbock

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, Blekinge, östra Småland och Öland. I nuläget endast i Halltorps hage på Öland. Gnagspår och fragment påträffades i Hornsö-området så sent som 1968. I Skåne påträffades arten senast under 1800-talet (Brinck 1943). Större ekbock saknas i övriga Norden men är noterad i Baltikum, och utbredd i Mellaneuropa och Medelhavsområdet till Turkiet, Kaukasus och Nordafrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Cerambycinae  
  • Tribus
    Cerambycini  
  • Släkte
    Cerambyx  
  • Art
    Cerambyx cerdoLinnaeus, 1758 - större ekbock
    Synonymer
    stor ekbock

Larvutvecklingen sker i grova och levande ekar, gärna i fristående solexponerade träd. Äggen läggs i sprickor på levande, främst sjuka och skadade träd. Huruvida arten kan angripa fullt friska träd är omdebatterat. Stammar på angripna träd dör successivt, och samma träd kan hysa arten under flera decennier. Larven lever först under barken, senare i en lång, vindlande gång i veden. Utvecklingstiden är ungefär fem år. Den fullvuxna larven förpuppar sig på hösten inne i veden och stannar som fullbildad skalbagge kvar i puppkammaren till följande sommar. Skalbaggarna påträffas under juli-augusti på levande ekar, och är skymningsaktiva. 

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Levande träd (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Det största hotet i Halltorps hage är glappet i ekarnas åldersfördelning inom området. Risken är stor att de gamla, angripna träden dör bort innan yngre ekar hinner bli lämpliga för arten. Samma problematik kan gälla även på andra lokaler där arten eventuellt förekommer. Det är också ogynnsamt om avverkningar av äldre ek på Öland äventyrar den framtida ektillgången på landskapsnivå.


Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Inom åtgärdsprogrammet övervakas populationen i Halltorp, och försök med utplantering i östra Småland påbörjas under 2018. Det är viktigt att säkra tillgången på för arten lämpliga ekar, exempelvis genom friställning av yngre ekar eller veteranisering av träd. Man bör också övervaka och vid behov säkra tillgången på äldre ekbestånd.


Åtgärdsprogram Fastställt

Bense, U. 1995. Longhorn beetles. Margraf Verlag, Weikersheim.

Brinck, P. 1943. Den stora ekbocken Cerambyx cerdo L., och dess förekomst i Sverige förr och nu. Fauna och flora. 38: 27–36.

Gaunitz, C. B. 1935. Ekbocken vid Halltorp. Ent. Tidskr. 56: 192–196.

Hedin, J. 2009. Åtgärdsprogram för större ekbock 2010-2014. Naturvårdsverket, rapport 6313.

Lindhe, A., Jeppsson, T. & Ehnström, B. 2010. Longhorn beetles in Sweden – changes in distribution and abundance over the last two hundred years. Ent. Tidskr. 131 (4).

Lundberg, S. 1965. En del av Halltorps hage fredat som naturreservat. Ent. Tidskr. 86: 21–23.

Lundberg, S. 1981. Sällsynta skalbaggar i Halltorps hage. Ent. Tidskr. 102: 136.

Lundberg, S. 1993. Skalbaggar i Hornsö- och Strömsrumstrakten i östra Småland. Ent. Tidskr. 114: 83-96.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar.

Naturvårdsverket 2009. Åtgärdsprogram för 2010-2014 (Cerambyx cerdo). Naturvårdsverket, Rapport 6313.

Neumann, V. 1985. Der Heldbock Cerambyx cerdo. Neue Brehm Bücherei 566, Wittenberg. 103 pp.

Osbeck, P 1996. Djur och natur i södra Halland under 1700-talet. sid. 75. Spektra, Halmstad.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opsuc. Ent. Suppl. XVI: 306.

Persson, P. I. & Stenram, H. 1956. Några insektsfynd av intresse från Öland. Ent. Tidskr. 77: 189–190.

Schwenke, W. 1974. Die Forstschädlinge Europas II: 161–165.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Olof Hedgren 2018.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Cerambycidae - långhorningar 
  • Underfamilj
    Cerambycinae  
  • Tribus
    Cerambycini  
  • Släkte
    Cerambyx  
  • Art
    Cerambyx cerdo, Linnaeus, 1758 - större ekbock
    Synonymer
    stor ekbock
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Olof Hedgren 2018.