Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre snyltvägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Ceropales variegata
Mindre snyltvägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Längd hona 5–7 mm, hane 4–6 mm. En långbent, snabbspringande vägstekel med påfallande kort bakkropp. Kroppen är svart med rödbrun teckning på bakkroppens ryggplåt 1–2, vilket skiljer den från övriga arter i släktet. Vita fläckar förekommer på andra och sista ryggplåten. Kroppens kontrastrika teckningar är mer omfattande än hos större snyltvägstekel Ceropales maculata och vita fläckar förekommer även på framryggens sidor, framhöfter och antennsegment 1–2. Mellankroppens rygg med fin, tät och ytlig punktur. Efterrygg (propodeum) med tät, grov, enhetlig punktur och saknar åsar.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre snyltvägstekel Observationer i  Sverige för mindre snyltvägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mindre snyltvägstekel förekommer i Norden endast på en lokal i Skåne och på två lokaler på Gotland. Det verkar rimligt att anta att fler obelagda förekomster finns på Gotland. Arten samlades på flera platser i båda dessa landskap under 1800-talet vilket tyder på en tillbakagång för de nordeuropeiska populationerna i modern tid. Trots att arten beskrevs av dansken Johan Christian Fabricius 1798 (dock på tyskt material) finns inga helt säkra uppgifter om fynd i Danmark. Arten rapporterades dock från Danmark av Nielsen (1907) genom ett fynd av en hona på Östjylland. Världsutbredningen omfattar Europa inklusive brittiska öarna, Nordafrika, vidare österut till Centralasien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Gamla fynd finns från Skåne (flera lokaler) och Gotland. Moderna återfynd finns från Skåne (Revinge 2002) och Gotland (Hall, Grönbjärs 1988, Buttle 2002, Träkumla 2005, Vamlingbo 2004). Stekeln förekommer på hed- och stäppartade marker. Den skånska lokalen är liten och under igenväxning. Igenväxning och igenläggning av sandtäkter och torrmarker är ett pågående hot även på Gotland. Igenväxning är troligen det största hotet mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (6-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (11000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (24-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Igenväxning av hedar och alvarmark är den huvudsakliga anledningen. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii)c(iv)).
Ekologi
Eftersom mindre snyltvägstekel liknar den vanligare arten större snyltvägstekel C. maculata ligger det nära till hands att den även har ett liknande levnadssätt, men detta har dock ingen lyckats studera närmare. Det är en solälskande torrmarksart som gärna förekommer på hedar och stäppartade marker och torrbackar på sand. Den förekommer även på magra, steniga marker av alvartyp. Den besöker gärna mjölkört Chamaenerion angustifolium och flockblommiga örter, bl.a. kvannar Angelica och morot Daucus carota. I Tyskland och England uppges att arten samlats från tallar där den bl.a. sökt honungsdagg från bladluskolonier. Värdvalet är okänt, men en äldre observation från England (Richard & Hamm 1939) antyder att en hona av denna art har parasiterat en rovstekelart av släktet Miscophus som bar på en spindel.

Mindre snyltvägstekel tycks ha en sen aktivitetsperiod under året. De nordiska fynden har gjorts under senare delen av juli och i augusti..
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor), Kleptoparasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flockblommiga
· flockblommiga
· mjölke
· mjölke
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
· vägsteklar
· vägsteklar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Ceropales (snyltvägsteklar), Art Ceropales variegata (J.C.Fabricius, 1798) - mindre snyltvägstekel Synonymer rödbandad gökvägstekel, röd snyltvägstekel, rödbandad snyltvägstekel, Ceropales destefanii Costa, 1887, Evania variegata J.C.Fabricius, 1798

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Gamla fynd finns från Skåne (flera lokaler) och Gotland. Moderna återfynd finns från Skåne (Revinge 2002) och Gotland (Hall, Grönbjärs 1988, Buttle 2002, Träkumla 2005, Vamlingbo 2004). Stekeln förekommer på hed- och stäppartade marker. Den skånska lokalen är liten och under igenväxning. Igenväxning och igenläggning av sandtäkter och torrmarker är ett pågående hot även på Gotland. Igenväxning är troligen det största hotet mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (6-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 15000 (11000-20000) km² och förekomstarean (AOO) till 60 (24-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea och kvalitén på artens habitat. Igenväxning av hedar och alvarmark är den huvudsakliga anledningen. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii)c(iv)).
Längd hona 5–7 mm, hane 4–6 mm. En långbent, snabbspringande vägstekel med påfallande kort bakkropp. Kroppen är svart med rödbrun teckning på bakkroppens ryggplåt 1–2, vilket skiljer den från övriga arter i släktet. Vita fläckar förekommer på andra och sista ryggplåten. Kroppens kontrastrika teckningar är mer omfattande än hos större snyltvägstekel Ceropales maculata och vita fläckar förekommer även på framryggens sidor, framhöfter och antennsegment 1–2. Mellankroppens rygg med fin, tät och ytlig punktur. Efterrygg (propodeum) med tät, grov, enhetlig punktur och saknar åsar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre snyltvägstekel

Länsvis förekomst och status för mindre snyltvägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre snyltvägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mindre snyltvägstekel förekommer i Norden endast på en lokal i Skåne och på två lokaler på Gotland. Det verkar rimligt att anta att fler obelagda förekomster finns på Gotland. Arten samlades på flera platser i båda dessa landskap under 1800-talet vilket tyder på en tillbakagång för de nordeuropeiska populationerna i modern tid. Trots att arten beskrevs av dansken Johan Christian Fabricius 1798 (dock på tyskt material) finns inga helt säkra uppgifter om fynd i Danmark. Arten rapporterades dock från Danmark av Nielsen (1907) genom ett fynd av en hona på Östjylland. Världsutbredningen omfattar Europa inklusive brittiska öarna, Nordafrika, vidare österut till Centralasien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Ceropalinae  
  • Släkte
    Ceropales - snyltvägsteklar 
  • Art
    Ceropales variegata(J.C.Fabricius, 1798) - mindre snyltvägstekel
    Synonymer
    rödbandad gökvägstekel
    röd snyltvägstekel
    rödbandad snyltvägstekel
    Ceropales destefanii Costa, 1887
    Evania variegata J.C.Fabricius, 1798

Eftersom mindre snyltvägstekel liknar den vanligare arten större snyltvägstekel C. maculata ligger det nära till hands att den även har ett liknande levnadssätt, men detta har dock ingen lyckats studera närmare. Det är en solälskande torrmarksart som gärna förekommer på hedar och stäppartade marker och torrbackar på sand. Den förekommer även på magra, steniga marker av alvartyp. Den besöker gärna mjölkört Chamaenerion angustifolium och flockblommiga örter, bl.a. kvannar Angelica och morot Daucus carota. I Tyskland och England uppges att arten samlats från tallar där den bl.a. sökt honungsdagg från bladluskolonier. Värdvalet är okänt, men en äldre observation från England (Richard & Hamm 1939) antyder att en hona av denna art har parasiterat en rovstekelart av släktet Miscophus som bar på en spindel.

Mindre snyltvägstekel tycks ha en sen aktivitetsperiod under året. De nordiska fynden har gjorts under senare delen av juli och i augusti..

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor), Kleptoparasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flockblommiga - Apiaceae (Har betydelse)
· mjölke - Chamaenerion angustifolium (Har betydelse)
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
· vägsteklar - Pompilidae (Viktig)
Arten har troligen missgynnats kraftigt genom att ljunghedar i Västeuropa under 1900-talet har försvunnit eller vuxit igen på grund av ändrad markanvändning. Sannolikt har många av de goda 1800-talslokalerna i Sverige odlats upp och därmed förstörts. Exploatering och igenväxning/igenplantering av för arten passande torrmarker och hedartade miljöer är ett fortsatt hot.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Förhindra exploatering och igenväxning/igenplantering av förekomstplatser. Lokalen vid Revinge disponeras av militären som med olika aktiviteter ser till att den inte växer igen. Artens status på Gotland bör utredas. Det är angeläget att förbättra kunskapen om artens levnadssätt.
Etymologi: variegatus (lat) = brokig, flerfärgad; perf part av variego = göra omväxlande, [färg-]skiftande.

Uttal: [seropáles variegáta].

Day, M.C. 1988. Spider wasps (Hymenoptera: Pompilidae). – Handbk Ident. Br. Insects 6(4):1–60.

Falk, S. 1991. A review of the scarce and threatened bees, wasps and ants of Great Britain. Research and survey in Nature Conservation, no 35. JNCC, Peterborough. 344 pp.

Nielsen, J.C. 1907. Gravehvepse og Gedehamse. – Danmarks fauna 2. København.

Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur insektenfauna der DDR: Hymenoptera – Pompilidae. – Beitr. Ent., Berlin 37(2):279–390.

Richards, O.W. & Hamm, A.H. 1939. The Biology of the British Pompilidae (Hymenoptera). –Trans. Soc. Brit. Ent. 6(4):51–114.

Schmid-Egger, C., Risch, S. & Niehuis, O. 1995. Die Wildbienen und Wespen in Rheinland-Pfalz (Hymenoptera, Aculeata). Verbreitung, Ökologie und Gefährdungssituation. Fauna Flora Rheinland-Pfalz Beiheft 16, 296 pp.

Wahis, R. 1979. Sur quelque Pompilides rares de la faune belge (Hymenoptera: Pompilidae). – Bull. Rech. Agron. Gembloux 14(2):187–194.

Wisniowski, B. 2009. Spider-hunting wasps (Hymenoptera: Pompilidae) of Poland. Ojców National Park, Kraków.

Wolf, H. 1969. Bemerkungen über schwedische Wegwespen (Hym. Pompiloidea). – Opusc. ent. 34(1–2):17–27.

Wolf, H. 1992. Bestimmungsschlüssel für die Gattungen und Untergattungen der westpaläarktischen Wegwespen (Hymenoptera, Pompilidae). – Mitt. internat. entomol. Ver. Frankfurt a.M. 17(2):45–119.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Ceropalinae  
  • Släkte
    Ceropales - snyltvägsteklar 
  • Art
    Ceropales variegata, (J.C.Fabricius, 1798) - mindre snyltvägstekel
    Synonymer
    rödbandad gökvägstekel
    röd snyltvägstekel
    rödbandad snyltvägstekel
    Ceropales destefanii Costa, 1887
    Evania variegata J.C.Fabricius, 1798
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2013.