Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rödtonad ginstmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Chesias rufata
Rödtonad ginstmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
De karakteristiskt lätt lobformade framvingarna är brokigt tecknade i olika nyanser i grått och brunt. En tunn svart mittfläck fortsätter som ett snedstreck mot vingens framkant och parallellt med vingens ytterkant. Bakvingarna är smala och enfärgat brungrå. Fjärilen kan genom sin vingform inte förväxlas med någon annan art i landet utom möjligen sin tydligt större släkting harrismätaren Chesias legatella. Vingspann 27–30 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för rödtonad ginstmätare Observationer i  Sverige för rödtonad ginstmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
De första svenska fynden av arten gjordes av Erik Vretlind på ett ”par lokaler väster om Halmstad” den 8 september 1919 och i mitten av juli 1920. Sommaren 1921 anträffades den även ”öster om staden på Skedala hed och vid Veinge mitt på den stora slättbygden innanför Laholmsbukten”. Denna sandiga slättbygd med magra betesmarker plöjdes upp och blev åkermark då konstgödningen gjorde sitt intåg i svenskt lantbruk. Sannolikt är arten nu försvunnen från flertalet av dessa lokalområden och finns förmodligen numera endast kvar i den centrala delen av södra Halland. Under inventeringar 2004–2006 har arten påträffats vid Mästocka ljunghed, Tönnersjömålet, Övragård, Göstorp och Veinge. I likhet med alla övriga fjärilsarter knutna till hårginst har den rödtonade harrismätaren minskat drastiskt i Sverige under senare år. De ovannämnda områdena utgör sannolikt artens enda kvarvarande lokaler i Sverige. Rödtonad harrismätare är även känd från Bonnarps hed i Skåne, varifrån den första gången omnämns 1953, men några fynd är inte kända härifrån efter 1973. Ett overifierat fynd finns från södra Västergötland, men några nyare fynd föreligger inte därifrån. Utanför Sverige förekommer arten från sydvästra Ryssland och Mindre Asien genom Europa till Spanien, Brittiska öarna och Danmark. I Danmark når arten inte nordligare än till Djurslands sydkust i östra Jylland medan den i Skottland förekommer norrut till Inverness.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1b(ii,iii,iv,v)c(iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Rödtonad harrismätare lever på ginstarter (Genista sp.) och har fått många av sina livsmiljöer förstörda genom igenväxning av dess tidigare förekosmter. Numera är den endast känd från tre lokaler i Halland och möjligen Skåne. Arten är känd för att fluktuera kraftigt mellan olika år och vissa år vara nästan försvunnen. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (3-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 84 (66-285) km² och förekomstarean (AOO) till 36 (28-64) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B1b(ii,iii,iv,v)c(iv); D).
Ekologi
Rödtonad harrismätare fluktuerar kraftigt i individantal mellan olika år. Exakt vilka habitatkrav arten har är ännu inte klarlagt. Fjärilen förekommer på öppen sand- och hedmark med låg vegetation med värdväxten insprängd i växtmosaiken. Arten har även påträffats i en solexponerad sydslänt, mot en banvall med något högre vegetation, där lutningen sannolikt motverkar beskuggningen av värdväxten. I övrigt har fjärilen inte påträffats i miljöer med högre vegetation. Larven som är bladgrön med en vit sidolinje kan påträffas från maj till september. Den lever på olika ginstarter Genista spp., i Sverige främst på hårginst G. pilosa. Från Mellaneuropa uppges den även leva av harris Cytisus scoparius. Fjärilen har en utsträckt flygtid från början av maj till slutet av augusti, i två diffust avgränsade generationer. Den huvudsakliga flygperioden infaller dock vanligtvis under juni. Arten är aktiv dygnet runt och kan enkelt skrämmas upp ur vegetationen på dagen och lockas nattetid till ultraviolett ljus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ginster
· ginster
· harris
· harris
· hårginst
· hårginst
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Chesias, Art Chesias rufata (Fabricius, 1775) - rödtonad ginstmätare Synonymer rödtonad harrismätare

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1b(ii,iii,iv,v)c(iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Rödtonad harrismätare lever på ginstarter (Genista sp.) och har fått många av sina livsmiljöer förstörda genom igenväxning av dess tidigare förekosmter. Numera är den endast känd från tre lokaler i Halland och möjligen Skåne. Arten är känd för att fluktuera kraftigt mellan olika år och vissa år vara nästan försvunnen. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (3-7). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 84 (66-285) km² och förekomstarean (AOO) till 36 (28-64) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B1b(ii,iii,iv,v)c(iv); D).

Åtgärdsprogram Fastställt
De karakteristiskt lätt lobformade framvingarna är brokigt tecknade i olika nyanser i grått och brunt. En tunn svart mittfläck fortsätter som ett snedstreck mot vingens framkant och parallellt med vingens ytterkant. Bakvingarna är smala och enfärgat brungrå. Fjärilen kan genom sin vingform inte förväxlas med någon annan art i landet utom möjligen sin tydligt större släkting harrismätaren Chesias legatella. Vingspann 27–30 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rödtonad ginstmätare

Länsvis förekomst och status för rödtonad ginstmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rödtonad ginstmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



De första svenska fynden av arten gjordes av Erik Vretlind på ett ”par lokaler väster om Halmstad” den 8 september 1919 och i mitten av juli 1920. Sommaren 1921 anträffades den även ”öster om staden på Skedala hed och vid Veinge mitt på den stora slättbygden innanför Laholmsbukten”. Denna sandiga slättbygd med magra betesmarker plöjdes upp och blev åkermark då konstgödningen gjorde sitt intåg i svenskt lantbruk. Sannolikt är arten nu försvunnen från flertalet av dessa lokalområden och finns förmodligen numera endast kvar i den centrala delen av södra Halland. Under inventeringar 2004–2006 har arten påträffats vid Mästocka ljunghed, Tönnersjömålet, Övragård, Göstorp och Veinge. I likhet med alla övriga fjärilsarter knutna till hårginst har den rödtonade harrismätaren minskat drastiskt i Sverige under senare år. De ovannämnda områdena utgör sannolikt artens enda kvarvarande lokaler i Sverige. Rödtonad harrismätare är även känd från Bonnarps hed i Skåne, varifrån den första gången omnämns 1953, men några fynd är inte kända härifrån efter 1973. Ett overifierat fynd finns från södra Västergötland, men några nyare fynd föreligger inte därifrån. Utanför Sverige förekommer arten från sydvästra Ryssland och Mindre Asien genom Europa till Spanien, Brittiska öarna och Danmark. I Danmark når arten inte nordligare än till Djurslands sydkust i östra Jylland medan den i Skottland förekommer norrut till Inverness.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Chesiadini  
  • Släkte
    Chesias  
  • Art
    Chesias rufata(Fabricius, 1775) - rödtonad ginstmätare
    Synonymer
    rödtonad harrismätare

Rödtonad harrismätare fluktuerar kraftigt i individantal mellan olika år. Exakt vilka habitatkrav arten har är ännu inte klarlagt. Fjärilen förekommer på öppen sand- och hedmark med låg vegetation med värdväxten insprängd i växtmosaiken. Arten har även påträffats i en solexponerad sydslänt, mot en banvall med något högre vegetation, där lutningen sannolikt motverkar beskuggningen av värdväxten. I övrigt har fjärilen inte påträffats i miljöer med högre vegetation. Larven som är bladgrön med en vit sidolinje kan påträffas från maj till september. Den lever på olika ginstarter Genista spp., i Sverige främst på hårginst G. pilosa. Från Mellaneuropa uppges den även leva av harris Cytisus scoparius. Fjärilen har en utsträckt flygtid från början av maj till slutet av augusti, i två diffust avgränsade generationer. Den huvudsakliga flygperioden infaller dock vanligtvis under juni. Arten är aktiv dygnet runt och kan enkelt skrämmas upp ur vegetationen på dagen och lockas nattetid till ultraviolett ljus.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ginster - Genista (Viktig)
· harris - Cytisus scoparius (Har betydelse)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
Alla hot mot hårginst utgör även hot mot den rödtonade harrismätaren, liksom mot alla andra insektsarter beroende av denna växt. Hedmarksbrukets upphörande har till stor del raderat ut hårginstens förekomst och framtida förutsättningar i sydvästra Sverige. Atmosfäriskt kvävenedfall snabbar på igenväxningen med högre, kvävegynnade växtarter på torra, magra, ännu delvis öppna sandmarker. Inga sandmarker förblir öppna utan en kontinuerlig störning av markskiktet. Upphörande ljungbränning, minskat kreatursbete, skogsplantering, kvävenedfall, igenväxning, återställningsåtgärder efter upphörd grustäkt, gräsinsådd på vägslänter, herbicidbesprutning av banvallar och spårområden, övergång från sand och fint grus till bergkross som material i banvallar, konstgödsling och exploatering för bebyggelse är exempel på hotfaktorer. Alla dessa faktorer har medverkat till att den upprepade störningen av markskiktet, som behövs för att hårginst och de insekter som lever på denna växt skall kunna överleva, med få undantag helt har upphört. I de miljöer där hårginst skall skyddas kan även alltför hårda röjningsinsatser och för hårt betestryck efter hand skapa en gräshed i ett alltför öppet och vindpinat landskap, vilket exempelvis skett på Mästocka ljunghed. Effekten har blivit ett kyligare lokalklimat som missgynnat hårginsten och de ginstberoende fjärilarna. Dagens miljöersättningsregler med krav på kontinuerlig hävd innebär ofta ett alltför intensivt bete som i många fall missgynnar den biologiska mångfalden.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Ginstbestånden på befintliga lokaler bör gynnas genom successiv ljungbränning och kompletterande markstörning. Troligen krävs på lång sikt även en fläckvis skrapning av markens ytskikt någon gång ibland så att ny sand kommer i dagen för att kompensera för gödningseffekter genom atmosfäriskt kvävenedfall. Gödningseffekter genom stödutfodring av kreatur som betar på ginsthed bör helt undvikas. Nya ginstlokaler bör skapas på områden med lämplig mark i samband med slutavverkning av skog, genom att man avstår från föryngringsåtgärder och i stället hyggesbränner eller vidtar enklare tillfälliga odlingsåtgärder som plöjning, harvning och löpbränning följt av fröinsådd med ginst och kortvarig beteshävd. Nya ginstlokaler bör även ingå som ett restaureringsmål vid slutbehandling av grustäkter genom att eventuellt så in hårginst och avstå från slentrianmässig släntning, påläggning av matjord och tallplantering. Ett nationellt åtgärdsprogram för ”Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar” är framtaget för åren 2006–2010. Där föreslås bland annat att ginsten bör gynnas genom anpassad vägkantslåtter, successiv ljungbränning inom Mästocka-reservatet, vid Veinge station och i övrigt genom att ginstlokaler skyddas mot igenväxning och skogsplantering. Det är också mycket viktigt att de centrala delarna av Mästocka skjutfält kan behålla sin nuvarande struktur och störningsregim.

Åtgärdsprogram Fastställt

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. 2. udgave. s. 82. Aarhus.

Larsson, K. (Opubl.). Åtgärdsprogram för Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar. Naturvårdsverket.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren A. 1941. Svenska fjärilar.

Skou, P. 1984. Nordens Målere, s. 188. Danmarks Dyreliv Bind 2. Apollo Books. Stenstrup.

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska föreningen. Stockholm.

Vretlind, E. 1920. Fjärilsnotiser från Halland (Smärre meddelanden och notiser). Ent. Tidskr. 41: 157–159.

Vretlind, E. 1923. Än en gång fjärilsnotiser från Sydhalland (Smärre meddelanden och notiser). Ent. Tidskr. 44: 166–167.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Chesiadini  
  • Släkte
    Chesias  
  • Art
    Chesias rufata, (Fabricius, 1775) - rödtonad ginstmätare
    Synonymer
    rödtonad harrismätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.