Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lansettkägelbi

Organismgrupp Steklar, Bin Coelioxys lanceolata
Lansettkägelbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kägelbin är relativt lätta att känna igen i fält på bakkroppens utformning – hos honan är den konformigt utdragen och hos hanen längst bak försedd med kraftiga bakåtriktade utskott. Den kompakta mellankroppen är grovskulpterad på ovansidan och kort ljust behårad på sidorna. Skutellen har på vardera sidan en bakåt utdragen tand. Bakkroppen hos honan har de sista segmenten förlängda i en spets. Tergiterna är svarta med ljus bakkantsfrans av tät liggande behåring. Hanen har sex kraftiga tornar på sista tergiten, vars inbördes form delvis är användbara vid bestämning. Honan kan särskiljas från övriga kägelbin på att sista sterniten är brett lancettformig. Arten kan bestämmas med hjälp av Scheuchl (1996).
Utbredning
Länsvis förekomst för lansettkägelbi Observationer i  Sverige för lansettkägelbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lacettkägelbi är mycket sällsynt påträffad i Sverige, men har en spridd förekomst och är känd från från Småland till Lycksele Lappmark. Under senare decennier finns bara några enstaka uppgifter från Småland, Uppland, Värmland, Västmanland, Dalarna och Jämtland. I Nordeuropa är arten känd endast från Sverige och Finland. Den klassas som Starkt hotad (EN) i Finland och är där inte påträffad sedan 1961. Arten har misstänkts vara på gränsen till försvinnande i Tyskland, men dess aktuella status är obekant och den är endast känd från Bayern. Utbredningen sträcker sig från Pyreneerna till Nordeuropa med enstaka fynd i Schweitz, Österrike och Tyskland och via Östeuropa genom tajgabältet vidare österut ända till Kamchatka.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Lansettkägelbi är utbredd från Småland till Lycksele lappmark men påträffad i mycket få (totalt <20) individer från 1800-talet och framåt. Endast en handfull aktuella lokaler är kända. Den boparasiterar Megachile nigriventris med vid utbredning i landet på hyggesmark, igenväxande hagmarker och i örtrika vägkanter med riklig förekomst av ärtväxter (främst gulvial och skogsvicker), samt på havsstränder med strandvial från Upplandskusten och norrut. Det är möjligt att det krävs speciellt individrika populationer av värdarten för att kägelbiet ska finnas. Detta anses som en av de mest sällsynta bina i Europa. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (5-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (52-1000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Ekologi
Lansettkägelbi boparasiterar på vialtapetserarbi Megachile nigriventris. Denna art är utbredd från Småland till Norrbotten, i Syd- och Mellansverige tämligen sällsynt, men norrut tämligen allmän. Värdarten bygger sina bon i murken ved och förser dem med pollen från ärtväxter t.ex. käringtand Lotus curniculatus, häckvicker Vicia sepia, skogsvicker V. sylvatica, gulvial Lathyrus pratensis, rödklöver Trifolium pratensis och vitklöver T. repens, vilket medför att den, och därmed även lansettkägelbiet, gynnas av blomrikedom i skogsängar, betesmarker, kantzoner och vägkanter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ärtväxter
· ärtväxter
Levande djur
Levande djur
· vialtapetserarbi
· vialtapetserarbi
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Coelioxys (kägelbin), Art Coelioxys lanceolata Nylander, 1852 - lansettkägelbi Synonymer lancettkägelbi

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Lansettkägelbi är utbredd från Småland till Lycksele lappmark men påträffad i mycket få (totalt <20) individer från 1800-talet och framåt. Endast en handfull aktuella lokaler är kända. Den boparasiterar Megachile nigriventris med vid utbredning i landet på hyggesmark, igenväxande hagmarker och i örtrika vägkanter med riklig förekomst av ärtväxter (främst gulvial och skogsvicker), samt på havsstränder med strandvial från Upplandskusten och norrut. Det är möjligt att det krävs speciellt individrika populationer av värdarten för att kägelbiet ska finnas. Detta anses som en av de mest sällsynta bina i Europa. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (5-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (52-1000) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Kägelbin är relativt lätta att känna igen i fält på bakkroppens utformning – hos honan är den konformigt utdragen och hos hanen längst bak försedd med kraftiga bakåtriktade utskott. Den kompakta mellankroppen är grovskulpterad på ovansidan och kort ljust behårad på sidorna. Skutellen har på vardera sidan en bakåt utdragen tand. Bakkroppen hos honan har de sista segmenten förlängda i en spets. Tergiterna är svarta med ljus bakkantsfrans av tät liggande behåring. Hanen har sex kraftiga tornar på sista tergiten, vars inbördes form delvis är användbara vid bestämning. Honan kan särskiljas från övriga kägelbin på att sista sterniten är brett lancettformig. Arten kan bestämmas med hjälp av Scheuchl (1996).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lansettkägelbi

Länsvis förekomst och status för lansettkägelbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lansettkägelbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lacettkägelbi är mycket sällsynt påträffad i Sverige, men har en spridd förekomst och är känd från från Småland till Lycksele Lappmark. Under senare decennier finns bara några enstaka uppgifter från Småland, Uppland, Värmland, Västmanland, Dalarna och Jämtland. I Nordeuropa är arten känd endast från Sverige och Finland. Den klassas som Starkt hotad (EN) i Finland och är där inte påträffad sedan 1961. Arten har misstänkts vara på gränsen till försvinnande i Tyskland, men dess aktuella status är obekant och den är endast känd från Bayern. Utbredningen sträcker sig från Pyreneerna till Nordeuropa med enstaka fynd i Schweitz, Österrike och Tyskland och via Östeuropa genom tajgabältet vidare österut ända till Kamchatka.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Coelioxys - kägelbin 
  • Art
    Coelioxys lanceolataNylander, 1852 - lansettkägelbi
    Synonymer
    lancettkägelbi

Lansettkägelbi boparasiterar på vialtapetserarbi Megachile nigriventris. Denna art är utbredd från Småland till Norrbotten, i Syd- och Mellansverige tämligen sällsynt, men norrut tämligen allmän. Värdarten bygger sina bon i murken ved och förser dem med pollen från ärtväxter t.ex. käringtand Lotus curniculatus, häckvicker Vicia sepia, skogsvicker V. sylvatica, gulvial Lathyrus pratensis, rödklöver Trifolium pratensis och vitklöver T. repens, vilket medför att den, och därmed även lansettkägelbiet, gynnas av blomrikedom i skogsängar, betesmarker, kantzoner och vägkanter.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ärtväxter - Fabaceae (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· vialtapetserarbi - Megachile nigriventris (Viktig)
Arten är uppenbarligen kräsen i sitt biotopval och utnyttjar endast en enda värdart. Dess sällsynthet gör det svårt att rätt bedöma dess faktiska hotsituation. Värdarten är inte rödlistad i Sverige vilket antyder att lansettkägelbi just får betraktas som sällsynt.
Öppna lövskogslokaler med en rik tillgång på murken veden i kombination med torrbackar och ängar med en rik ärtväxtflora bör av många skäl bevaras. Troligen är detta även en åtgärd som gynnar lansettkägelbiet.

Banaszak, J. & Romasenko, L. 1998. The Megachilid Bees of Europe. Pedagogical University of Bydgoszcz.

Erlandsson, S. 1955. Die schwedischen Arten der Gattung Coelioxys Latr. Opusc. ent. 20: 174–191.

Nilsson, G.E. 1991. The wasp and bee fauna of the Ridö archipelago in Lake Mälaren, Sweden (Hymenoptera, Aculeata). Ent. Tidskr. 112: 79–92.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band II: Megachilidae – Melittidae. Andra, utökade upplagan. Scheuchl & Apollo Books.

Söderman, G. & Leinonen, R. 2003. Suomen mesipistiäiset ja niiden uhanalaisus. Tremex Press Oy. Helsinki.

Westrich, P. 1989. Die Wildbienen Baden-Württembergs I-II. Verlag Eugen Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Nilsson 1991. Rev. Björn Cederberg 2002, 2005, 2010 & 2013.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Coelioxys - kägelbin 
  • Art
    Coelioxys lanceolata, Nylander, 1852 - lansettkägelbi
    Synonymer
    lancettkägelbi
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Göran Nilsson 1991. Rev. Björn Cederberg 2002, 2005, 2010 & 2013.