Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ginstsäckmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Coleophora genistae
Ginstsäckmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ginstsäckmalen är en liten smalvingad malfjäril med en spännvidd på 12–13 mm. Framvingens grundfärg är glänsande brungul och utefter framvingekanten löper en vit framkantslinje som blir något bredare ut mot spetsen. I vingvecket finns en tunn kort vit linje och i nedre vinkanten in mot kroppen kan en smal vit kant skönjas. Släktet hyser i landet ca 130 arter, men endast två bör utgöra risk för direkt förväxling. Den ena är harrissäckmalen Coleophora bilineatella som i regel är något större med en spännvidd på 13–15 mm. Den har en något mörkare grundfärg, vidare är fältet under vingvecket betydligt ljusare än resten av framvingen. Larven av bilineatella kan förutom på harris Cytisus scoparius, även leva på ginst, vilket gör att man får vara uppmärksam. Vidare är käringtandsäckmalen Coleophora discordella med en spännvidd på 12–14 mm mycket lik ginstsäckmalen, men framvingen har en gulare nyans i grundfärgen och den vita framkantslinjen slutar före framvingespetsen. Strecket i vingvecket är längre och skarpare vitt, liksom bakkantsstrimman. Larven är monofag på käringtand Lotus corniculatus. För att vara helt säker på artbestämningen, framförallt när fjärilarna är slitna, krävs i regel att man samlar in beläggexemplar för genitaliepreparering. Arterna är avbildade av Emmet (1996).
Utbredning
Länsvis förekomst för ginstsäckmal Observationer i  Sverige för ginstsäckmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är ginstsäckmalen känd från sex lokaler i södra Halland, samt från Bonnarps hed i nordvästra Skåne, där den påträffades 1953–57. Första gången ginstsäckmalen omnämns från Sverige är när Per Benander den 6/6 1921 upptäckte arten ”på en med Genista bevuxen ljungbacke vid Veinge”. Den har därefter med jämna mellanrum påträffats vid Veinge ända fram till 1995. Därefter tycks den ha minskat kraftigt på lokalen med endast ett par fynd av larvsäckar och några få fjärilar de senaste åren. Vidare finns fynd från Ysby 1971, Oskarsström 1981, och vid Mästocka ljunghed på 1980-talet. Vid inventeringsarbete sommaren 2005 kunde så arten upplevas i stort antal vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält. Även vid naturreservatet Övragård kunde flera individer av arten håvas från hårginst. Intressant är att bägge lokalerna sköts med extensiv ljungbränning som skapar en mosaik av olika tidiga successionsfaser. Även i Veinge kunde arten påträffas både 2004 och 2006.Trots ihärdiga försök på flera till synes lämpliga lokaler kunde inte några ytterligare populationer konstateras. Detta ger indikationer på att arten har mycket speciella biotopkrav som kraftigt begränsar dess förekomster inom ginstens utbredning i landet. I de nordiska grannländerna är arten endast känd från Danmark och förekommer därefter glest i Centraleuropa från Brittiska öarna till Slovakien, vidare från Portugal över till Grekland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Numera är arten endast känd från två lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (44-400) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Larven spinner en silkessäck som kamoufleras genom att blad av värdväxten efter hand spinns fast så att de överlappar varandra. Därmed får säcken ett kottelikt utseende och påminner om axet av något gräs som t.ex. från släktet Bromus. Från säcken minerar larven blad av ginst på hösten och efter övervintring åter på våren. Fjärilen har en lång flygtid från början av juni till början av augusti på hedar, vägslänter och övergivna grustäkter. Fjärilen går att skraphåva upp från ginstplantor under dagtid, men den har sin aktiva period under tidig kväll och natt, då den även kommer fram till ultraviolett ljus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· hårginst
· hårginst
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Coleophoridae (säckmalar), Släkte Coleophora, Art Coleophora genistae Stainton, 1857 - ginstsäckmal Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Numera är arten endast känd från två lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 200 (44-400) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)+2ab(i,ii,iii,iv,v)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Ginstsäckmalen är en liten smalvingad malfjäril med en spännvidd på 12–13 mm. Framvingens grundfärg är glänsande brungul och utefter framvingekanten löper en vit framkantslinje som blir något bredare ut mot spetsen. I vingvecket finns en tunn kort vit linje och i nedre vinkanten in mot kroppen kan en smal vit kant skönjas. Släktet hyser i landet ca 130 arter, men endast två bör utgöra risk för direkt förväxling. Den ena är harrissäckmalen Coleophora bilineatella som i regel är något större med en spännvidd på 13–15 mm. Den har en något mörkare grundfärg, vidare är fältet under vingvecket betydligt ljusare än resten av framvingen. Larven av bilineatella kan förutom på harris Cytisus scoparius, även leva på ginst, vilket gör att man får vara uppmärksam. Vidare är käringtandsäckmalen Coleophora discordella med en spännvidd på 12–14 mm mycket lik ginstsäckmalen, men framvingen har en gulare nyans i grundfärgen och den vita framkantslinjen slutar före framvingespetsen. Strecket i vingvecket är längre och skarpare vitt, liksom bakkantsstrimman. Larven är monofag på käringtand Lotus corniculatus. För att vara helt säker på artbestämningen, framförallt när fjärilarna är slitna, krävs i regel att man samlar in beläggexemplar för genitaliepreparering. Arterna är avbildade av Emmet (1996).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ginstsäckmal

Länsvis förekomst och status för ginstsäckmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ginstsäckmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är ginstsäckmalen känd från sex lokaler i södra Halland, samt från Bonnarps hed i nordvästra Skåne, där den påträffades 1953–57. Första gången ginstsäckmalen omnämns från Sverige är när Per Benander den 6/6 1921 upptäckte arten ”på en med Genista bevuxen ljungbacke vid Veinge”. Den har därefter med jämna mellanrum påträffats vid Veinge ända fram till 1995. Därefter tycks den ha minskat kraftigt på lokalen med endast ett par fynd av larvsäckar och några få fjärilar de senaste åren. Vidare finns fynd från Ysby 1971, Oskarsström 1981, och vid Mästocka ljunghed på 1980-talet. Vid inventeringsarbete sommaren 2005 kunde så arten upplevas i stort antal vid Tönnersjömålet på Mästocka skjutfält. Även vid naturreservatet Övragård kunde flera individer av arten håvas från hårginst. Intressant är att bägge lokalerna sköts med extensiv ljungbränning som skapar en mosaik av olika tidiga successionsfaser. Även i Veinge kunde arten påträffas både 2004 och 2006.Trots ihärdiga försök på flera till synes lämpliga lokaler kunde inte några ytterligare populationer konstateras. Detta ger indikationer på att arten har mycket speciella biotopkrav som kraftigt begränsar dess förekomster inom ginstens utbredning i landet. I de nordiska grannländerna är arten endast känd från Danmark och förekommer därefter glest i Centraleuropa från Brittiska öarna till Slovakien, vidare från Portugal över till Grekland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Coleophoridae - säckmalar 
  • Släkte
    Coleophora  
  • Art
    Coleophora genistaeStainton, 1857 - ginstsäckmal

Larven spinner en silkessäck som kamoufleras genom att blad av värdväxten efter hand spinns fast så att de överlappar varandra. Därmed får säcken ett kottelikt utseende och påminner om axet av något gräs som t.ex. från släktet Bromus. Från säcken minerar larven blad av ginst på hösten och efter övervintring åter på våren. Fjärilen har en lång flygtid från början av juni till början av augusti på hedar, vägslänter och övergivna grustäkter. Fjärilen går att skraphåva upp från ginstplantor under dagtid, men den har sin aktiva period under tidig kväll och natt, då den även kommer fram till ultraviolett ljus.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
Arten hotas av värdväxtens avtagande och försvinnande från många lokaler och genom att nyskapande av hedmarker har upphört, på grund av minskad ljungbränning, minskat kreatursbete etc. Skogsplantering, kvävenedfall, igenväxning, återställningsåtgärder efter grustäkt, gräsinsådd på vägslänter, besprutning av banvallar och spårområden, byte från sand och fint grus till bergkross på banvallar, konstgödsling och tätbebyggelse är exempel på ytterligare hot mot värdväxten. Alla dessa faktorer gör att den kontinuerliga störning av markskiktet som behövs för att hårginsten och de inseker som lever på denna växt skall kunna överleva har upphört. Alltför hård och ihärdig ljungbränning kan sannolikt också vara ett hot mot arten. Den tidigare förekomsten vid Mästocka ljunghed kan möjligen ha slagits ut på grund av för hård buskröjning och för hårt åretruntbete av skotsk höglandsboskap, vilket har inneburit ett öppet blåsigt landskap med alltför kyligt mikroklimat.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Befintliga ginsthedar bör skötas med successiv bränning, gärna även extensivt bete. Undvik att plantera skog på ginsthed, förbjud kemisk vegetationsbekämpning på lokaler med hårginst och andra ginstarter, avstå från slentrianmässig slutbehandling av grustäkter där det växer ginst och skapa även nya ginstlokaler. Ett nationellt åtgärdsprogram för ”Nålginst, tagginst och ginstlevande fjärilar” är framtaget för perioden 2006–2010. Där föreslås bland annat att ginsten bör gynnas genom successiv ljungbränning inom Mästockareservatet, vid Veinge station och i övrigt genom att ginstlokaler skyddas mot igenväxning och skogsplantering. Nya ginstlokaler bör skapas genom bränning av hyggen och restaurering av grustäkter med stödinsådd av hårginst i stället för tallplantering.

Åtgärdsprogram Fastställt

Benander, P. 1939. Die Coleophoriden Schwedens. Opusc. Ent. 4: 66.

Emmet, A. M., Langmaid, J. R., Bland, K. P., Corley, M. F. V. & Razowski, J. 1996. Coleophoridae. The Moths and Butterflies of Great Britain and Ireland. Volume 3. Harley Books.

Larsson, K. (Opubl.). Åtgärdsprogram för Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar. Naturvårdsverket.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Coleophoridae - säckmalar 
  • Släkte
    Coleophora  
  • Art
    Coleophora genistae, Stainton, 1857 - ginstsäckmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund 2006.