Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  grönvit fältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Colostygia aptata
Grönvit fältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Grönvit fältmätare har den typiska framvingeteckningen hos många mätare, med ett mörkare, mycket skarpt avgränsat, mellanfält omgivet av ljusare teckningslösa fält. Den skiljer sig från andra mätare genom den gröngrå kulören, som sticker igenom också i de vitgrå yttre fälten. Mellanfältet är inte mossgrönt eller gulgrönt som hos några närbesläktade arter. Dessa arter har också en mer orolig teckning i mellanfältet och de yttre fälten. Bakvingarna är vitgrå med svagt antytt mellanfält. Vingbredd 22–25 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för grönvit fältmätare Observationer i  Sverige för grönvit fältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Grönvit fältmätare har en mycket begränsad utbredning i Sverige och har inte visat några tendenser till spridning med nyetablering under de senaste 60 åren. Arten var ej känd från landet under 1800-talet och omnämns först av Nordström (1935–41). Den är utbredd i Hälsingland i Ljusnans älvdal mellan Färila och Bollnäs, samt runt Delsbo. Sannolikt förekommer den på några fler platser i mer kustnära områden, då den påträffats enstaka i Hälsingtuna 1970 och Iggesund 1951. I Medelpad, Sundsvallstrakten är arten endast utbredd i kustnära områden. I Ljusnans älvdal och på Alnön har grönvit fältmätare varit lokalt talrik på flera områden under de senaste 40 åren. Endast ett exemplar har påträffats norr om dessa förekomstområden i Ångermanland, Häggdånger 1980, och endast två exemplar har påträffats söder om dessa områden i Västmanland, Fagersta 1950 och Gästrikland, Gävle 1999. I våra grannländer förekommer grönvit fältmätare endast i Finland, Estland och Lettland. Under 1800-talet var arten i Finland endast känd från Karelen. Arten utvidgade sin utbredning i Finland under första hälften av 1900-talet och det var sannolikt först då den etablerade sig i Sverige. Grönvit fältmätare är idag känd som tämligen allmän från hela södra Finland till cirka 64°N. Undantaget på västkusten där den är mycket fåtalig, samt på Åland där endast ett fåtal individer påträffats. Arten har aldrig påträffats i provinsen runt Vasa. Enstaka fynduppgifter från Österbotten och Lappland har inte kunnat verifieras. Världsutbredningen sträcker sig från Alperna, Sydtyskland, Polen, Baltikum och Norden genom Ryssland och Sibirien till Kamtjatka i öster och med sydgräns i Altaj- och Sajanbergen. I Alperna förekommer grönvit fältmätare upp till 2500 m ö.h.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Grönvit fältmätare har en unik utbredningsbild bland de svenska fjärilarna eftersom den förekommer enbart i östra delen av Hälsingland och Västernorrland. Artens förekomst inom detta område är inte helt klarlagd, men den har fortfarande livskraftiga populationer i Ljusnans dalgång mellan Ljusdal och Järvsö, i Dellenbyggden och i Indalsälvens delta och möjligen på höga kusten. Fjärilen förekommer på varmare ängsmarker med stormåra (Galium album) och rik örtflora, gärna i soligare kanter av skogsbryn eller buskridåer. I takt med att jordbruk, i första hand med djurhållning, läggs ner och rationaliseras lämnas de marginalmarker i kulturbygderna, som utgör artens livsmiljö, att växa igen. På Alnön innebär den omfattande hästhållningen ett alltför kraftigt bete för värdväxten. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-7500). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (6-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (4200-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (24-60) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (arten kräver ängsmark utan hävd eller med extensivt sent bete. Har svårare att överleva på slåttermark) och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,v)).
Ekologi
Artens livsmiljö är friska blomrika ängsmarker i plan eller sidlänt terräng. På Alnön främst i övre delen av brantare, eroderade raviner. Den förekommer där både på betade och obetade ängar. Vilka faktorer som begränsar artens utbredning till mellersta Norrland är okänt. En tänkbar kombination av faktorer är att arten är både värmeälskande och i behov av ett mer varaktigt snötäcke under vintern. De främsta förekomstområdena är på basisk berggrund och mineralrik sandjord, som möjligen ger arten en högre överlevnad och ett större urval av habitat med rik förekomst av värdväxter. Flygperioden infaller från andra veckan i juli till andra veckan i augusti. Aktiviteten är störst i skymningen, men arten kommer under varma nätter också till UV-ljusfällor. Larverna lever på måror Galium spp. Från Tyskland omnämns främst stormåra (buskmåra) Galium album (mollugo) som värdväxt. Denna måra har inkommit med klöver- och gräsfröer under historisk tid och successivt nått en allt större spridning i Sverige. Detta kan kanske förklara den relativt moderna etableringen av grönvit fältmätare i Sverige. Övervintringen lär ske som halvvuxna larver och de förpuppas i juni.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· måror
· måror
· vanlig stormåra
· vanlig stormåra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Colostygia, Art Colostygia aptata (Hübner, 1813) - grönvit fältmätare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Grönvit fältmätare har en unik utbredningsbild bland de svenska fjärilarna eftersom den förekommer enbart i östra delen av Hälsingland och Västernorrland. Artens förekomst inom detta område är inte helt klarlagd, men den har fortfarande livskraftiga populationer i Ljusnans dalgång mellan Ljusdal och Järvsö, i Dellenbyggden och i Indalsälvens delta och möjligen på höga kusten. Fjärilen förekommer på varmare ängsmarker med stormåra (Galium album) och rik örtflora, gärna i soligare kanter av skogsbryn eller buskridåer. I takt med att jordbruk, i första hand med djurhållning, läggs ner och rationaliseras lämnas de marginalmarker i kulturbygderna, som utgör artens livsmiljö, att växa igen. På Alnön innebär den omfattande hästhållningen ett alltför kraftigt bete för värdväxten. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (3000-7500). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (6-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (4200-15000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (24-60) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (arten kräver ängsmark utan hävd eller med extensivt sent bete. Har svårare att överleva på slåttermark) och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 15 (10-20) % under de senaste 10 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,v)).
Grönvit fältmätare har den typiska framvingeteckningen hos många mätare, med ett mörkare, mycket skarpt avgränsat, mellanfält omgivet av ljusare teckningslösa fält. Den skiljer sig från andra mätare genom den gröngrå kulören, som sticker igenom också i de vitgrå yttre fälten. Mellanfältet är inte mossgrönt eller gulgrönt som hos några närbesläktade arter. Dessa arter har också en mer orolig teckning i mellanfältet och de yttre fälten. Bakvingarna är vitgrå med svagt antytt mellanfält. Vingbredd 22–25 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för grönvit fältmätare

Länsvis förekomst och status för grönvit fältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för grönvit fältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Grönvit fältmätare har en mycket begränsad utbredning i Sverige och har inte visat några tendenser till spridning med nyetablering under de senaste 60 åren. Arten var ej känd från landet under 1800-talet och omnämns först av Nordström (1935–41). Den är utbredd i Hälsingland i Ljusnans älvdal mellan Färila och Bollnäs, samt runt Delsbo. Sannolikt förekommer den på några fler platser i mer kustnära områden, då den påträffats enstaka i Hälsingtuna 1970 och Iggesund 1951. I Medelpad, Sundsvallstrakten är arten endast utbredd i kustnära områden. I Ljusnans älvdal och på Alnön har grönvit fältmätare varit lokalt talrik på flera områden under de senaste 40 åren. Endast ett exemplar har påträffats norr om dessa förekomstområden i Ångermanland, Häggdånger 1980, och endast två exemplar har påträffats söder om dessa områden i Västmanland, Fagersta 1950 och Gästrikland, Gävle 1999. I våra grannländer förekommer grönvit fältmätare endast i Finland, Estland och Lettland. Under 1800-talet var arten i Finland endast känd från Karelen. Arten utvidgade sin utbredning i Finland under första hälften av 1900-talet och det var sannolikt först då den etablerade sig i Sverige. Grönvit fältmätare är idag känd som tämligen allmän från hela södra Finland till cirka 64°N. Undantaget på västkusten där den är mycket fåtalig, samt på Åland där endast ett fåtal individer påträffats. Arten har aldrig påträffats i provinsen runt Vasa. Enstaka fynduppgifter från Österbotten och Lappland har inte kunnat verifieras. Världsutbredningen sträcker sig från Alperna, Sydtyskland, Polen, Baltikum och Norden genom Ryssland och Sibirien till Kamtjatka i öster och med sydgräns i Altaj- och Sajanbergen. I Alperna förekommer grönvit fältmätare upp till 2500 m ö.h.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cidariini  
  • Släkte
    Colostygia  
  • Art
    Colostygia aptata(Hübner, 1813) - grönvit fältmätare

Artens livsmiljö är friska blomrika ängsmarker i plan eller sidlänt terräng. På Alnön främst i övre delen av brantare, eroderade raviner. Den förekommer där både på betade och obetade ängar. Vilka faktorer som begränsar artens utbredning till mellersta Norrland är okänt. En tänkbar kombination av faktorer är att arten är både värmeälskande och i behov av ett mer varaktigt snötäcke under vintern. De främsta förekomstområdena är på basisk berggrund och mineralrik sandjord, som möjligen ger arten en högre överlevnad och ett större urval av habitat med rik förekomst av värdväxter. Flygperioden infaller från andra veckan i juli till andra veckan i augusti. Aktiviteten är störst i skymningen, men arten kommer under varma nätter också till UV-ljusfällor. Larverna lever på måror Galium spp. Från Tyskland omnämns främst stormåra (buskmåra) Galium album (mollugo) som värdväxt. Denna måra har inkommit med klöver- och gräsfröer under historisk tid och successivt nått en allt större spridning i Sverige. Detta kan kanske förklara den relativt moderna etableringen av grönvit fältmätare i Sverige. Övervintringen lär ske som halvvuxna larver och de förpuppas i juni.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· måror - Galium (Viktig)
· vanlig stormåra - Galium mollugo subsp. erectum (Viktig)
Artens utbredning är inte fullständigt kartlagd, men sannolikt är dess spridningsförmåga idag starkt begränsad. De fåtaliga förekomstområdena riskerar att förbuskas när beteshävd av olönsamma ängar upphör, speciellt i mer kuperad terräng. Tidigare hävd vidmakthöll ett öppnare och mer mosaikartat landskap än det vi i framtiden kommer att få. I trakten av Ljusdal hotas arten av samhällets expansion. Exploatering av mark för industri- och vägbyggnation har redan spolierat det främsta förekomstområdet. På norra Alnön är arten beroende av ett extensivt bete av nötboskap, bl.a. i starkt kuperad ravinmiljö, där betesdjuren undviker vissa svåråtkomliga avsnitt med örtvegetation. Alnön har mycket näringsrik mulljord på vulkaniska, kalkhaltiga bergarter och riskerar på många områden att helt växa igen med högörtsvegetation och alsly. Igenplantering och gödsling av betesmarker är, liksom en alltför intensiv beteshävd, ett allvarligt hot mot kvarvarande miljöer för grönvit fältmätare.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Artens förekomster bör säkerställas inom några områden där den samexisterar med andra rödlistade fjärilsarter. I första hand på norra Alnön och i Tynderö i Medelpad. Andra rödlistade fjärilsarter där är mnemosynefjäril Parnassius mnemosyne, kattunvisslare Pyrgus alveus och turkos blåvinge Aricia nicias, vilka samtliga är beroende av ett öppet landskap. Förekomstområdena här bör omfattas av skötselplaner som innefattar åtgärder som gynnar fjärilsfaunan. Markägare bör av länsstyrelsernas personal underättas om möjligheten att få tilläggserättning för fortsatt extensiv beteshävd av nötboskap istället för generell miljöersättning som kräver att grässvålen är väl avbetad före säsongens slut. Möjligen bör beteshävden inskränkas till en kortare period under slutet av säsongen. Endast ett hagmarksområde, Smedsgårdens naturreservat på Alnön, omfattas av en skötselplan. Området är relativt nyligen röjt efter omfattande igenväxning och betas idag av får. Fårbete ger vanligen ett alltför hårt betestryck som långsamt utarmar förekomsten av insekter som är i behov av växter som når blomning och frösättning. En mer omfattande inventering av grönvit fältmätares nuvarande förekomster och en studie av artens biologi bör snarast genomföras.

Aro, J.E. 1900. Suomen perhoset. Helsinki.

Forster, W. & Wohlfahrt, Th.A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas; Spanner (Geometridae). Francksches verlagshandlung, Stuttgart.

Granath, E. 1988. Vägen ut i Sundsvalls natur. Sundsvalls Naturskyddsförening.

Hellman, E.A. 1948. Beobachtungen über die Grossschmetterlingsfauna der nächsten Umgebung von Mariehamn auf Åland in den Jahren 1941-1943. Acta Ent. Fenn. 6: 3–92.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Källander, C. 2000. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1999. Insectifera 8: 8–20.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska centralredaktionen, Lund.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75–87.

Palmqvist, G. 1980. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1979. Ent. Tidskr. 101: 135–137.

Palmqvist, G. 1981. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 99–104.

Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121: 31–45.

Pedmanson, R. & Viidalepp, J. 1994. Huvitavaid suurliblikate (Macrolepidoptera) leide Estist 1993. A.

Lepidopteroloogiline informatsioon 9: 32–46.

Petersen, B. 1940. Smärre meddelanden och notiser: Bidrag till kännedomen om svenska fjärilars utbredning. Ent. Tidskr. 61(1): 46–47.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cidariini  
  • Släkte
    Colostygia  
  • Art
    Colostygia aptata, (Hübner, 1813) - grönvit fältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.