Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vitribbat strandfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Conisania leineri
Vitribbat strandfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarna är orangebruna till rostbruna med endast svagt antydd typisk nattflyteckning. Ibland syns njur- och ringfläck med delvis vit utfyllnad, speciellt i njurfläckens nederkant som vanligen sammansmälter med den vita pudringen på vingribban mot vingroten. Mellanfältets ytterkant och sömfältet har vanligen en rad små vitaktiga fläckar. Den vita pudringen på vingribborna varierar i hög grad hos olika individer, men ger vanligen vingarna ett längsstrimmigt utseende. Bakvingarna är ljust gråbruna. Vingspann 36-38 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för vitribbat strandfly Observationer i  Sverige för vitribbat strandfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vitribbat strandfly är en gammal medlem av södra Östersjöns strandfauna och uppträder där i den från nominatunderarten distinkt avvikande underarten pomerana. Förekomsten är reliktartad och den mer enfärgade nominatformen påträffas närmast på sandstäpper i Ungern. Arten är värmeälskande och i Danmark förekommer den endast lokalt på Bornholms sydkust, inom ett begränsat område mellan Boderne och Balka, varifrån den först meddelades 1923. I Sverige upptäcktes vitribbat strandfly i östra Sandhammarsområdet vid Mälarhusen och Borrbystrand 1953. Den visade sig här årligen till 1959, varefter den försvann. Orsakerna misstänks vara dels den kyliga och regniga inledningen av 1960-talet, men också att området där den påträffades successivt planterats igen och bebyggts med sommarhus från och med 1940-talet. Överraskande påträffades en ny population av arten 1999 vid Nybrostrand och österut inom västra strandavsnittet i Hammars skjutfält. Detta område befinner sig väster om Sandhammaruddens alltför kraftiga omlagring av sanden för värdväxtens trivsel och även väster om kustavsnittet med de brantare åsarna vid Kåseberga och Löderup där värdväxten är talrik. På det nya förekomstområdet som sträcker sig åtminstone ett par km österut från Nybrostrand har arten påträffats sparsamt både som larver och fjärilar varje år efter återfyndet. Knappast någon insamling av fjärilar har skett på denna kuststräcka tidigare, mycket på grund av skyltarna vid skjutfältet som talar om att beträdnad sker på egen risk och att odetonerade granater kan finnas på marken. Artens migrationsbenägenhet tycks vara högst begränsad. Den är utanför de kända förekomstområdena i Danmark endast påträffad i ett exemplar 1963 vid Rödvig, Höjstrup på Sydsjällands östra kust och i Sverige på Utlängan i Blekinge 2011. Det förefaller därför rimligt att den nu upptäckta förekomsten i Sverige funnits här en lång tid. Arten har under 1980-talet påträffats i enstaka exemplar i Lettland och Litauen, men det kan där handla om tidigare förbisedda inhemska populationer. Den förekommer lokalt vid Polens och östra Tysklands kuster, västligast vid Usedom. Reliktförekomsten runt södra Östersjön måste betraktas som unik och särskilt skyddsvärd eftersom underartens ekologi avviker betydligt från nominatformens. Världsutbredningen för arten som helhet omfattar södra Östersjöns stränder, Ungern och angränsande delar av Österrike och Serbien, Vojvodina, samt vidare österut mer eller mindre sammanhängande genom Rysslands stäppområden till södra Ural och Turkmenistan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Vitribbat strandfly var bofast i sydöstra Skåne under 1950-talet men dog ut runt 1960, troligen pga habitatförändringar. Arten återupptäcktes i sydöstra Skåne sommaren 1999 i en mycket liten förekomst. Området där arten nyupptäckts är hårt betat vilket kan försämra värdväxtens (fältmalört) möjligheter till nyetablering genom alltför kraftigt markslitage i strandzonens mjuka sand. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-150). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-2). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20 (4-352) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-16) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Vitribbat strandfly är inom Östersjöområdet helt knuten till förekomsten av fältmalört, Artemisia campestris, växande i sanddynområden nära havsstranden. Fältmalört har dock tydliga problem med att etablera sig i områden med alltför rörlig flygsand. I riktning från Sandhammarens fyr ökar gradvis inslaget av fältmalört i strandvegetationen på ömse sidor om Löderupsstrand och Mälarhusen. Förhållandet är likartat på Bornholm från Dueodde. Larverna har en lång tillväxtperiod från slutet av juni till september och de är uteslutande nattaktiva och gömmer sig under dagen i sanden. Parasiteringsfrekvensen är hög i den danska populationen. Förpuppningen sker i en lös spånad i sanden under värdväxten. Puppan övervintrar ibland två gånger. Flygperioden infaller från sista veckan i maj till tredje veckan i juni. Fjärilarna är aktiva från skymningen och kan påträffas flygande över värdväxten eller sittande relativt lågt på värdväxten under parningen. De attraheras även till UV-ljus, blommande syrener och jäst fruktsaft. Fjärilarna har iakttagits upprätthålla normal flygaktivitet även vid styv kuling och kraftig sanddrift. Arten är starkt lokaltrogen och ofta talrik på sina lokaler. Den förefaller gynnas av att värdväxten omges av ytor med mer eller mindre naken sand. Sannolikt gynnar rörlig och därmed luckrare sand larvernas möjligheter att gräva ner sig i sanden. Båda de idag kända förekomsterna i Skandinavien är delvis på skjutfält där övningarna garanterar en kontinuerlig störning av växttäcket. I Sverige och på flertalet smålokaler på Bornholm påträffas arten bara i den egentliga strandzonen. På ett militärt övningsområde på Bornholm där markstörningen är kraftigare kan den maximalt påträffas på drygt något hundratal meters avstånd från själva stranden.
Landskapstyper
Havsstrand
Havsstrand
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältmalört
· fältmalört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Conisania, Art Conisania leineri (Freyer, 1836) - vitribbat strandfly Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Vitribbat strandfly var bofast i sydöstra Skåne under 1950-talet men dog ut runt 1960, troligen pga habitatförändringar. Arten återupptäcktes i sydöstra Skåne sommaren 1999 i en mycket liten förekomst. Området där arten nyupptäckts är hårt betat vilket kan försämra värdväxtens (fältmalört) möjligheter till nyetablering genom alltför kraftigt markslitage i strandzonens mjuka sand. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-150). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-2). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20 (4-352) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (4-16) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Framvingarna är orangebruna till rostbruna med endast svagt antydd typisk nattflyteckning. Ibland syns njur- och ringfläck med delvis vit utfyllnad, speciellt i njurfläckens nederkant som vanligen sammansmälter med den vita pudringen på vingribban mot vingroten. Mellanfältets ytterkant och sömfältet har vanligen en rad små vitaktiga fläckar. Den vita pudringen på vingribborna varierar i hög grad hos olika individer, men ger vanligen vingarna ett längsstrimmigt utseende. Bakvingarna är ljust gråbruna. Vingspann 36-38 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vitribbat strandfly

Länsvis förekomst och status för vitribbat strandfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vitribbat strandfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vitribbat strandfly är en gammal medlem av södra Östersjöns strandfauna och uppträder där i den från nominatunderarten distinkt avvikande underarten pomerana. Förekomsten är reliktartad och den mer enfärgade nominatformen påträffas närmast på sandstäpper i Ungern. Arten är värmeälskande och i Danmark förekommer den endast lokalt på Bornholms sydkust, inom ett begränsat område mellan Boderne och Balka, varifrån den först meddelades 1923. I Sverige upptäcktes vitribbat strandfly i östra Sandhammarsområdet vid Mälarhusen och Borrbystrand 1953. Den visade sig här årligen till 1959, varefter den försvann. Orsakerna misstänks vara dels den kyliga och regniga inledningen av 1960-talet, men också att området där den påträffades successivt planterats igen och bebyggts med sommarhus från och med 1940-talet. Överraskande påträffades en ny population av arten 1999 vid Nybrostrand och österut inom västra strandavsnittet i Hammars skjutfält. Detta område befinner sig väster om Sandhammaruddens alltför kraftiga omlagring av sanden för värdväxtens trivsel och även väster om kustavsnittet med de brantare åsarna vid Kåseberga och Löderup där värdväxten är talrik. På det nya förekomstområdet som sträcker sig åtminstone ett par km österut från Nybrostrand har arten påträffats sparsamt både som larver och fjärilar varje år efter återfyndet. Knappast någon insamling av fjärilar har skett på denna kuststräcka tidigare, mycket på grund av skyltarna vid skjutfältet som talar om att beträdnad sker på egen risk och att odetonerade granater kan finnas på marken. Artens migrationsbenägenhet tycks vara högst begränsad. Den är utanför de kända förekomstområdena i Danmark endast påträffad i ett exemplar 1963 vid Rödvig, Höjstrup på Sydsjällands östra kust och i Sverige på Utlängan i Blekinge 2011. Det förefaller därför rimligt att den nu upptäckta förekomsten i Sverige funnits här en lång tid. Arten har under 1980-talet påträffats i enstaka exemplar i Lettland och Litauen, men det kan där handla om tidigare förbisedda inhemska populationer. Den förekommer lokalt vid Polens och östra Tysklands kuster, västligast vid Usedom. Reliktförekomsten runt södra Östersjön måste betraktas som unik och särskilt skyddsvärd eftersom underartens ekologi avviker betydligt från nominatformens. Världsutbredningen för arten som helhet omfattar södra Östersjöns stränder, Ungern och angränsande delar av Österrike och Serbien, Vojvodina, samt vidare österut mer eller mindre sammanhängande genom Rysslands stäppområden till södra Ural och Turkmenistan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Hadenini  
  • Släkte
    Conisania  
  • Art
    Conisania leineri(Freyer, 1836) - vitribbat strandfly

Vitribbat strandfly är inom Östersjöområdet helt knuten till förekomsten av fältmalört, Artemisia campestris, växande i sanddynområden nära havsstranden. Fältmalört har dock tydliga problem med att etablera sig i områden med alltför rörlig flygsand. I riktning från Sandhammarens fyr ökar gradvis inslaget av fältmalört i strandvegetationen på ömse sidor om Löderupsstrand och Mälarhusen. Förhållandet är likartat på Bornholm från Dueodde. Larverna har en lång tillväxtperiod från slutet av juni till september och de är uteslutande nattaktiva och gömmer sig under dagen i sanden. Parasiteringsfrekvensen är hög i den danska populationen. Förpuppningen sker i en lös spånad i sanden under värdväxten. Puppan övervintrar ibland två gånger. Flygperioden infaller från sista veckan i maj till tredje veckan i juni. Fjärilarna är aktiva från skymningen och kan påträffas flygande över värdväxten eller sittande relativt lågt på värdväxten under parningen. De attraheras även till UV-ljus, blommande syrener och jäst fruktsaft. Fjärilarna har iakttagits upprätthålla normal flygaktivitet även vid styv kuling och kraftig sanddrift. Arten är starkt lokaltrogen och ofta talrik på sina lokaler. Den förefaller gynnas av att värdväxten omges av ytor med mer eller mindre naken sand. Sannolikt gynnar rörlig och därmed luckrare sand larvernas möjligheter att gräva ner sig i sanden. Båda de idag kända förekomsterna i Skandinavien är delvis på skjutfält där övningarna garanterar en kontinuerlig störning av växttäcket. I Sverige och på flertalet smålokaler på Bornholm påträffas arten bara i den egentliga strandzonen. På ett militärt övningsområde på Bornholm där markstörningen är kraftigare kan den maximalt påträffas på drygt något hundratal meters avstånd från själva stranden.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Havsstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältmalört - Artemisia campestris (Viktig)
Den starkt begränsade arealen av lämplig livsmiljö gör arten mycket känslig för olika slumpmässiga förändringar. Idag betas området av nötboskap, men om blandbesättningar med får sätts in på området kan förekomsten av fältmalört på få år helt utraderas. Insamling av larver genom skakning i de spridda fältmalörtsbestånden kan försvaga populationen så att den förlorar genetisk variation. I Danmark uppfattas det främsta hotet mot artens förekomster vara havets erosion av den aktuella kuststräckan. För att rädda stranden föreslås så radikala lösningar som en typ av korta vågbrytare som stoppar bottensandens förflyttning i sidled österut vid kraftiga västliga stormar. Det är dock tänkbart att fältmalörtens rikligare förekomster där på lång sikt gynnas av att strandlinjen långsamt retirerar och att sanden härigenom i högre grad blandas med döda växtdelar och näringsberikande jordpartiklar. Vid kustens sydöstliga udde, där merparten av det bortförda sandmaterialet landar, överlagras dylik humusinblandning snabbare av den näringsfattigare flygsanden. Stranden mellan Löderup och Hagestad i Sandhammarsområdet drabbades av en sådan omfattande erosion under en storm i mitten på 1970-talet och havet avancerade då flera tiotals meter inåt land. Kraftigt slitage på sanddynernas vegetation under badsäsongen missgynnar sannolikt i hög grad den långsamt tillväxande fältmalörten. Döda gamla plantor påträffas ofta där pålroten i alltför hög grad frilagts genom erosion framkallad av gångstigar. Dessa erosionsproblem är dock så vitt känt inte aktuella i det nuvarande svenska förekomstområdet eftersom nötboskapen inte vistas på sandstranden.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Artens starkt begränsade förekomstområde bör övervakas årligen för att oönskade effekter av förändringar i markanvändningen snabbt skall kunna upptäckas. Bete bör bedrivas såsom tidigare eller mer extensivt än regelverket för generell miljöersättning kräver. Djuren bör inte släppas för tidigt på bete inom området. Ett senarelagt bete ökar inslaget av blommor på ängarna innanför havsstranden. Om slitaget på de främsta förekomstytorna med fältmalört blir för kraftigt kan dessa eventuellt skyddas genom mindre hägn. Det skulle också kunna vara ett intressant experiment för att se om populationen av vitribbat strandfly ökar om fjärilarna får tillgång till fler nektarresurser under sin flygperiod.

Åtgärdsprogram Fastställt
Nils Hydén och Ingvar Svensson har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av faktabladet.

Carlgren, G. 1954. Conisania leineri Frr. pomerana Schultz, en för Sverige ny noctuid. Opusc. ent. 19: 210.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter, Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lundgren, B. 1991. Sandhammarens storfjärilar. Fazett 4(2-3): 17-33.

Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121: 31-45.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 41-55.

Palmqvist, G. 2012. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2011. Ent. Tidskr. 133: 41-53.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1957. De senaste tio årens nytillskott av svenska storfjärilar. Opusc. ent. 22(2-3): 143-160.

Sulcs, I. 1991. Latvian perhosfaunan viimeaikaisista muutoksista. Baptria 16(3): 63-68.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Hadenini  
  • Släkte
    Conisania  
  • Art
    Conisania leineri, (Freyer, 1836) - vitribbat strandfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.