Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mångstreckad fältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Costaconvexa polygrammata
Mångstreckad fältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingar och bakvingar är brungula med täta strimmor i nyanser från kanelbrunt till gulbrunt och gråbrunt. Arten kan lätt förväxlas med två närstående arter. Från mellanmätare Phibalapteryx (Mesotype) virgata skiljer sig mångstreckad fältmätare främst genom att framvingen saknar denna arts korta, men distinkta, svarta streck från vingspetsen och genom att mellanfältets yttre tvärlinje är ljusare (svagare antydd) på nedre hälften av framvingen. Från tvåbandad fältmätare Orthonama vittata (lignata) skiljer sig mångstreckad fältmätare genom att den saknar denna arts diskfläck på bakvingen och att en mörk skuggning på framvingen normalt sammanbinder mellanfältets yttre tvärlinje med vingspetsen hos tvåbandad fältmätare. Vingspann 20-23 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för mångstreckad fältmätare Observationer i  Sverige för mångstreckad fältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Mångstreckad fältmätare uppgavs först från Sverige i Lampas katalog (1885). Fyndet skall ha gjorts i Småland enligt Thomson. Nordström (1935-41) uppger även arten från Skåne och Dalarna. Han strök senare uppgiften från Dalarna, som härrör från Wallengren och sannolikt givits honom av Wiström. Artens tidiga historia i Sverige är i övrigt något höljd i dunkel. Tidigaste publicerade fynd under 1900-talet är fyra exemplar funna i Skåne, Dalby kronopark 1928 och 1933-1934, samt ett opublicerat fynd från Örtofta 1926. Arten anges under 1940-talet ha påträffats talrikt i trakten av Dalby. Efter en tjugoårsperiod utan fynd påträffades den på nytt i enstaka exemplar i Skåne, Räften, Dalby Norreskog och Dalby Kronopark mellan 1970-1972. Från senare hälften av 1970-talet påträffades mångstreckad fältmätare i något större antal i Östra Sallerup, Gummarp, Vombs fure och vid Boarp i Linderöd. Den finns ännu kvar på några lokaler i främst sydöstra Skåne, bl.a. påträffad vid Björnstorp och Önneslövs fälad 1990-1992, Svedala, Sjödiken 2005, samt vid Boarp 1997. Arten har mellan 1991-1992, 1999-2003 och 2006-2011 även påträffats i ett 50-tal exemplar i sydöstligaste Skåne, under förhållanden som tyder på migration. Mer enstaka migrerande fjärilar har påträffats på Öland 1995, Gotland 2003 och 2006-2007, i Halland 1999, Blekinge 2006, Småland 2001, Östergötland 2001, Södermanland 2003 och Uppland 1993 och 2001, ofta under tidsbegränsade perioder av året då också många andra migrerande arter noterats. I Danmark förekom mångstreckad fältmätare under 1860-talet talrikt på en mosse vid Horsens i Östjylland. Den försvann därifrån av okänd anledning och påträffades sedan inte i Danmark förrän under 1930-talet. Fram till andra världskriget flög arten talrikt på Fröslev mose som delas av nationsgränsen i Sydjylland. Den försvann även där och har under perioden fram till 1980-talet endast påträffats, som sällsynt migrant vid ett 30-tal tillfällen, på Lolland, Falster, Mön, Själland och Bornholm. Under 1990-talet lyckades arten etablera en liten population på Falsters östkust. Från början av 2000-talet har den ökat kraftigt inom distriktet Lolland, Falster, Mön och finns nu på många lokaler längs kusterna. Migrerande fjärilar har också påträffats i stigande antal utanför detta distrikt. I Finland är arten endast påträffad tillfälligt, bl.a. 1967. De migrerande exemplaren i Norden härstammar sannolikt från Lettland, Litauen, Polen eller Nordtyskland. Arten uppgavs under 1960-talet ha blivit mycket sällsyntare i Pommern efter 1940-talet, men har under senare år åter kunnat påträffas lokalt talrik i mellersta och norra Tyskland. Samtidigt är arten idag sällsynt till mycket sällsynt i västra och södra Tyskland. I England förekom arten fram till 1800-talets mitt i Cambridge fen varefter den försvann helt. I Holland påträffades den först 1949. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika och Västeuropa genom södra Ryssland och Kaukasus till Centralasien, sannolikt med stora luckor i utbredningen. Det förefaller osäkert om arten utan avbrott varit årligen reproducerande i Sverige sedan den först påträffades under 1800-talet. Möjligen är den idag mer eller mindre beroende av tillskott genom långväga migration för att etablera nya små populationer i den region där inhemska populationer påträffats.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT°)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Sårbar (VU)
Mångstreckad fältmätare är känd endast från ett fåtal lokaler av hedmarkskaraktär med vattenmåra (Galium palustre) i mellersta och östra Skåne. Artens populationsstorlek tycks variera mycket kraftigt mellan olika år. Sannoilika orsaker till artens tillbakagång är att artens livsmiljöer växer igen. Fjärilen har vissa migratoriska tendenser och möjligen kan påspädning söderifrån förekomma vissa år. Dock har inga nya lokaler hittats efter inflygningarna som varit under 1990- och 2000-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (300-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (8-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3300 (2600-5100) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (32-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. (D1).
Ekologi
Artens livsmiljöer utgörs av mer eller mindre solexponerade, periodiskt översvämmade, glesa tall och lövskogsmarker i Vombsänkan och mellan- till fattigkärr på betade hed- och skogsmarker på Linderödsåsen och Romeleåsen. Förekomstområdena är vanligen lokaliserade till platser där topografin skapar ett gynnsamt lokalklimat, där kylig luft och dimma inte ansamlas under kvällen. Den möjligtvis mer tillfälliga etableringen under 1990-talet på Falsters östkust i Danmark är på torrare mark. Nykläckta individer har här insamlats sittande på värdväxten på toppen av en hög sandvall mot havet. Mot land gränsar denna på några punkter mot sumpskog, men mest mot sommarstugetomter. I södra Europa förekommer arten vanligen på torrare marker. Det är dock tänkbart att predationstrycket mot arten blir högre i torrare miljöer på nordligare, kyligare breddgrader då tidsrymden för larvutvecklingen här vanligen tar längre tid. En tänkbar fördel med periodiskt översvämmade områden, som torkar ut under sommaren, är att även predatorerna måste vara anpassade till att snabbt kolonisera områden från vilka de försvunnit till följd av översvämningen. Det kan således vara en bristande konkurrensförmåga som gjort mångstreckad fältmätare till en våtmarksart i Sverige. Ett liknande exempel är mätaren Aspilates gilvaria, som i Finland endast förekommer på gungflyartade myrar och i Mellaneuropa förekommer på stäppängar m.fl. torra miljöer. Den svenska populationen av mångstreckad fältmätare uppträder med två generationer per säsong. Flygperioderna infaller mellan första veckan i maj och andra veckan i juni och igen mellan tredje veckan i juli och tredje veckan i augusti. I Pommern flyger arten i tre generationer, vilket inneburit att migrerande individer funna i Danmark också har påträffats i perioden mellan de båda svenska generationerna. Fjärilarna är främst nattaktiva, men kan relativt lätt störas till aktivitet under dagtid. De lockas till UV-ljus och påträffas regelbundet i automatiska fällor. Larvernas värdväxt är i Sverige och på äldre förekomster i Danmark främst vattenmåra Galium palustre och möjligen även sumpmåra Galium uliginosum. I Tyskland lever larverna även av stormåra (buskmåra) Galium mollugo och gulmåra Galium verum. Den nyetablerade populationen på Falster lever av gulmåra. Äggen placeras enstaka och mycket välkamouflerat i blomställningar och bladveck. Larverna tillväxer i Sverige under juni och juli och andra generationen under augusti och september. De äter både färska och vissnande växtdelar. Arten övervintrar i puppstadiet i en jordkokong.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Barrskog
Barrskog
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· liten vattenmåra
· liten vattenmåra
· måror
· måror
· sumpmåra
· sumpmåra
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Costaconvexa, Art Costaconvexa polygrammata (Borkhausen, 1794) - mångstreckad fältmätare Synonymer

Kategori Nära hotad (NT°)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Mångstreckad fältmätare är känd endast från ett fåtal lokaler av hedmarkskaraktär med vattenmåra (Galium palustre) i mellersta och östra Skåne. Artens populationsstorlek tycks variera mycket kraftigt mellan olika år. Sannoilika orsaker till artens tillbakagång är att artens livsmiljöer växer igen. Fjärilen har vissa migratoriska tendenser och möjligen kan påspädning söderifrån förekomma vissa år. Dock har inga nya lokaler hittats efter inflygningarna som varit under 1990- och 2000-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (300-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (8-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3300 (2600-5100) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (32-60) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. (D1).
Framvingar och bakvingar är brungula med täta strimmor i nyanser från kanelbrunt till gulbrunt och gråbrunt. Arten kan lätt förväxlas med två närstående arter. Från mellanmätare Phibalapteryx (Mesotype) virgata skiljer sig mångstreckad fältmätare främst genom att framvingen saknar denna arts korta, men distinkta, svarta streck från vingspetsen och genom att mellanfältets yttre tvärlinje är ljusare (svagare antydd) på nedre hälften av framvingen. Från tvåbandad fältmätare Orthonama vittata (lignata) skiljer sig mångstreckad fältmätare genom att den saknar denna arts diskfläck på bakvingen och att en mörk skuggning på framvingen normalt sammanbinder mellanfältets yttre tvärlinje med vingspetsen hos tvåbandad fältmätare. Vingspann 20-23 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mångstreckad fältmätare

Länsvis förekomst och status för mångstreckad fältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mångstreckad fältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Mångstreckad fältmätare uppgavs först från Sverige i Lampas katalog (1885). Fyndet skall ha gjorts i Småland enligt Thomson. Nordström (1935-41) uppger även arten från Skåne och Dalarna. Han strök senare uppgiften från Dalarna, som härrör från Wallengren och sannolikt givits honom av Wiström. Artens tidiga historia i Sverige är i övrigt något höljd i dunkel. Tidigaste publicerade fynd under 1900-talet är fyra exemplar funna i Skåne, Dalby kronopark 1928 och 1933-1934, samt ett opublicerat fynd från Örtofta 1926. Arten anges under 1940-talet ha påträffats talrikt i trakten av Dalby. Efter en tjugoårsperiod utan fynd påträffades den på nytt i enstaka exemplar i Skåne, Räften, Dalby Norreskog och Dalby Kronopark mellan 1970-1972. Från senare hälften av 1970-talet påträffades mångstreckad fältmätare i något större antal i Östra Sallerup, Gummarp, Vombs fure och vid Boarp i Linderöd. Den finns ännu kvar på några lokaler i främst sydöstra Skåne, bl.a. påträffad vid Björnstorp och Önneslövs fälad 1990-1992, Svedala, Sjödiken 2005, samt vid Boarp 1997. Arten har mellan 1991-1992, 1999-2003 och 2006-2011 även påträffats i ett 50-tal exemplar i sydöstligaste Skåne, under förhållanden som tyder på migration. Mer enstaka migrerande fjärilar har påträffats på Öland 1995, Gotland 2003 och 2006-2007, i Halland 1999, Blekinge 2006, Småland 2001, Östergötland 2001, Södermanland 2003 och Uppland 1993 och 2001, ofta under tidsbegränsade perioder av året då också många andra migrerande arter noterats. I Danmark förekom mångstreckad fältmätare under 1860-talet talrikt på en mosse vid Horsens i Östjylland. Den försvann därifrån av okänd anledning och påträffades sedan inte i Danmark förrän under 1930-talet. Fram till andra världskriget flög arten talrikt på Fröslev mose som delas av nationsgränsen i Sydjylland. Den försvann även där och har under perioden fram till 1980-talet endast påträffats, som sällsynt migrant vid ett 30-tal tillfällen, på Lolland, Falster, Mön, Själland och Bornholm. Under 1990-talet lyckades arten etablera en liten population på Falsters östkust. Från början av 2000-talet har den ökat kraftigt inom distriktet Lolland, Falster, Mön och finns nu på många lokaler längs kusterna. Migrerande fjärilar har också påträffats i stigande antal utanför detta distrikt. I Finland är arten endast påträffad tillfälligt, bl.a. 1967. De migrerande exemplaren i Norden härstammar sannolikt från Lettland, Litauen, Polen eller Nordtyskland. Arten uppgavs under 1960-talet ha blivit mycket sällsyntare i Pommern efter 1940-talet, men har under senare år åter kunnat påträffas lokalt talrik i mellersta och norra Tyskland. Samtidigt är arten idag sällsynt till mycket sällsynt i västra och södra Tyskland. I England förekom arten fram till 1800-talets mitt i Cambridge fen varefter den försvann helt. I Holland påträffades den först 1949. Världsutbredningen sträcker sig från Nordafrika och Västeuropa genom södra Ryssland och Kaukasus till Centralasien, sannolikt med stora luckor i utbredningen. Det förefaller osäkert om arten utan avbrott varit årligen reproducerande i Sverige sedan den först påträffades under 1800-talet. Möjligen är den idag mer eller mindre beroende av tillskott genom långväga migration för att etablera nya små populationer i den region där inhemska populationer påträffats.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Costaconvexa  
  • Art
    Costaconvexa polygrammata(Borkhausen, 1794) - mångstreckad fältmätare

Artens livsmiljöer utgörs av mer eller mindre solexponerade, periodiskt översvämmade, glesa tall och lövskogsmarker i Vombsänkan och mellan- till fattigkärr på betade hed- och skogsmarker på Linderödsåsen och Romeleåsen. Förekomstområdena är vanligen lokaliserade till platser där topografin skapar ett gynnsamt lokalklimat, där kylig luft och dimma inte ansamlas under kvällen. Den möjligtvis mer tillfälliga etableringen under 1990-talet på Falsters östkust i Danmark är på torrare mark. Nykläckta individer har här insamlats sittande på värdväxten på toppen av en hög sandvall mot havet. Mot land gränsar denna på några punkter mot sumpskog, men mest mot sommarstugetomter. I södra Europa förekommer arten vanligen på torrare marker. Det är dock tänkbart att predationstrycket mot arten blir högre i torrare miljöer på nordligare, kyligare breddgrader då tidsrymden för larvutvecklingen här vanligen tar längre tid. En tänkbar fördel med periodiskt översvämmade områden, som torkar ut under sommaren, är att även predatorerna måste vara anpassade till att snabbt kolonisera områden från vilka de försvunnit till följd av översvämningen. Det kan således vara en bristande konkurrensförmåga som gjort mångstreckad fältmätare till en våtmarksart i Sverige. Ett liknande exempel är mätaren Aspilates gilvaria, som i Finland endast förekommer på gungflyartade myrar och i Mellaneuropa förekommer på stäppängar m.fl. torra miljöer. Den svenska populationen av mångstreckad fältmätare uppträder med två generationer per säsong. Flygperioderna infaller mellan första veckan i maj och andra veckan i juni och igen mellan tredje veckan i juli och tredje veckan i augusti. I Pommern flyger arten i tre generationer, vilket inneburit att migrerande individer funna i Danmark också har påträffats i perioden mellan de båda svenska generationerna. Fjärilarna är främst nattaktiva, men kan relativt lätt störas till aktivitet under dagtid. De lockas till UV-ljus och påträffas regelbundet i automatiska fällor. Larvernas värdväxt är i Sverige och på äldre förekomster i Danmark främst vattenmåra Galium palustre och möjligen även sumpmåra Galium uliginosum. I Tyskland lever larverna även av stormåra (buskmåra) Galium mollugo och gulmåra Galium verum. Den nyetablerade populationen på Falster lever av gulmåra. Äggen placeras enstaka och mycket välkamouflerat i blomställningar och bladveck. Larverna tillväxer i Sverige under juni och juli och andra generationen under augusti och september. De äter både färska och vissnande växtdelar. Arten övervintrar i puppstadiet i en jordkokong.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Trädbärande gräsmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Barrskog, Myrbiotoper

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· liten vattenmåra - Galium palustre subsp. palustre (Viktig)
· måror - Galium (Har betydelse)
· sumpmåra - Galium uliginosum (Har betydelse)
Arten hotas av igenväxning och igenplantering av f.d. extensivt betade ängsmarker. Den hotas även av vattenreglering och dikning som minskar vinter- och vår-översvämningarna. Dessa översvämningar är sannolikt nödvändiga för värdväxternas överlevnad i konkurrens med mer högväxta örter. Sannolikt missgynnas värdväxterna av livsmiljöns eutrofiering, genom överskottsgödning från åkermark och luftburet kvävenedfall. Arten kan missgynnas av alltför intensivt bete, t.ex. fårbete, samt av gödsling av betesmarker.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Artens ekologi bör studeras närmare innan mer detaljerade förslag kan presenteras. Den förekommer vid Linderöd i ett naturreservat med öppen ljunghed, kärr och skogsmark. Området betas extensivt av nötboskap. Dess förekomst är här mycket sparsam, vilket tyder på att området inte fullt ut uppfyller artens krav på livsmiljön. Dock har förekomsten en relativt lång kontinuitet.
Nils Ryrholm och Ingvar Svensson har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av artfaktabladet.

Burrau, N. 1942. Faunistiska notiser om Lepidoptera II. Opusc. ent. 7(3-4): 118-120.

Douwes, P. 1972. De bästa storfjärilsfynden 1972. Nerikes Ent. sällskaps årsskrift 4: 3-4.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Knudsen, K., Bech, K., Bittcher, J., Christensen, E., Fibiger, M., Madsen, A., Möller, H.E., Helsing, F. & Stovgaard, K.E. 1995. Fund af storsummerfugle i Danmark 1995. Lepidoptera bind VII nr. 1, tillägg.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19-32.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Madsen, A., Bech, K., Szyska, P., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K., & Möller, H.E. 2000-2006. Fund af Storsommerfugle i Danmark 2000-2006. Tillägg till Lepidoptera.

Nielsen, F.J. 1993. Fangst og kläckning af Costaconvexa polygrammata Bkh. Lepidoptera ny serie bind VI (2): 151-156.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Palmqvist, G. 1996. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1995. Ent. Tidskr. 117(1-2): 35-48. Palmqvist, G. 2000. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 1999. Ent. Tidskr. 121: 31-45.

Palmqvist, G. 2001. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2000. Ent. Tidskr. 122: 41-55.

Palmqvist, G. 2002. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2001. Ent. Tidskr. 123: 53-63.

Palmqvist, G. 2003. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2002. Ent. Tidskr. 124: 47-58.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup. 8.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Costaconvexa  
  • Art
    Costaconvexa polygrammata, (Borkhausen, 1794) - mångstreckad fältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.