Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarfallbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladbaggar Cryptocephalus elongatus
Alvarfallbagge Skalbaggar, Bladbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 3,5–4,3 mm lång bladbagge med en långsträckt cylindrisk, välvd kroppsform. Grundfärgen är svart med starkt grön eller blågrön metallglans. Huvudet är starkt nedåtböjt och ovanifrån knappt synligt (detta är ett släktkännetecken för de s.k. fallbaggarna, Cryptocephalus). Arten är svårbestämd, och bestämningen bör granskas av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarfallbagge Observationer i  Sverige för alvarfallbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I hela Nordeuropa endast känd från Öland. Främst på Stora alvaret och några av småalvaren i Mittlandsskogen. Arten uppmärksammades sent på Öland och de flesta fynden är från tiden efter 1985. Närmast finns arten i stäppartade områden i de östra delarna av Mellaneuropa. Världsutbredningen sträcker sig till Ukraina och södra Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Den fullbildade skalbaggen påträffas i blommor, ofta av brudbröd, men även andra växter såsom t.ex. ölandstok. Närmare detaljer om larvens levnadssätt och habitatkrav är ej kända. Larvutvecklingen sker på marken. På alvartorrängar, grusalvar och sandfält. I hela Nordeuropa endast känd från Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (20-35). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-400) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (80-140) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Den fullbildade skalbaggen påträffas i blommor, ofta av brudbröd Filipendula vulgaris, men även andra växter såsom t.ex. ölandstok. I Mellaneuropa anges pimpinell Sanguisorba minor som näringsväxt, något som ej kan stämma hos oss. På torra och öppna marker såsom alvartorrängar, grusalvar och sandfält. Larvutvecklingen sker på marken. Närmare detaljer om larvens levnadssätt och habitatkrav är ej kända.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· brudbröd
· brudbröd
· rosväxter
· rosväxter
· tok
· tok
· ölandstok
· ölandstok
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Chrysomelidae (bladbaggar), Släkte Cryptocephalus, Art Cryptocephalus elongatus Germar, 1824 - alvarfallbagge Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Den fullbildade skalbaggen påträffas i blommor, ofta av brudbröd, men även andra växter såsom t.ex. ölandstok. Närmare detaljer om larvens levnadssätt och habitatkrav är ej kända. Larvutvecklingen sker på marken. På alvartorrängar, grusalvar och sandfält. I hela Nordeuropa endast känd från Öland. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (20-35). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 300 (200-400) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (80-140) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En 3,5–4,3 mm lång bladbagge med en långsträckt cylindrisk, välvd kroppsform. Grundfärgen är svart med starkt grön eller blågrön metallglans. Huvudet är starkt nedåtböjt och ovanifrån knappt synligt (detta är ett släktkännetecken för de s.k. fallbaggarna, Cryptocephalus). Arten är svårbestämd, och bestämningen bör granskas av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarfallbagge

Länsvis förekomst och status för alvarfallbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarfallbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I hela Nordeuropa endast känd från Öland. Främst på Stora alvaret och några av småalvaren i Mittlandsskogen. Arten uppmärksammades sent på Öland och de flesta fynden är från tiden efter 1985. Närmast finns arten i stäppartade områden i de östra delarna av Mellaneuropa. Världsutbredningen sträcker sig till Ukraina och södra Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Chrysomelidae - bladbaggar 
  • Underfamilj
    Cryptocephalinae  
  • Tribus
    Cryptocephalini  
  • Släkte
    Cryptocephalus  
  • Art
    Cryptocephalus elongatusGermar, 1824 - alvarfallbagge

Den fullbildade skalbaggen påträffas i blommor, ofta av brudbröd Filipendula vulgaris, men även andra växter såsom t.ex. ölandstok. I Mellaneuropa anges pimpinell Sanguisorba minor som näringsväxt, något som ej kan stämma hos oss. På torra och öppna marker såsom alvartorrängar, grusalvar och sandfält. Larvutvecklingen sker på marken. Närmare detaljer om larvens levnadssätt och habitatkrav är ej kända.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· brudbröd - Filipendula vulgaris (Har betydelse)
· rosväxter - Rosaceae (Viktig)
· tok - Dasiphora fruticosa (Har betydelse)
· ölandstok - Dasiphora fruticosa subsp. fruticosa (Har betydelse)
Populationen på Öland är liten och starkt isolerad från resten av artens förekomst.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Upprätthåll hävden av alvarmark och torrängar.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Hans-Erik Wanntorp 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Chrysomeloidea  
  • Familj
    Chrysomelidae - bladbaggar 
  • Underfamilj
    Cryptocephalinae  
  • Tribus
    Cryptocephalini  
  • Släkte
    Cryptocephalus  
  • Art
    Cryptocephalus elongatus, Germar, 1824 - alvarfallbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Hans-Erik Wanntorp 2012.