Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vitbandat glansfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Deltote deceptoria
Vitbandat glansfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
De breda framvingarna har brunsvart sömfält och mellanfält med starkt böljande konturer och ljuskantade ring- och njurfläckar. Mellan dessa fält och i rotfältet är framvingen gulvit med delvis brunaktig ton utåt och nedåt. Bakvingarna är grå med en stor diskfläck. Kroppen är smal i förhållande till vingarna. Den lilla arten kan möjligen förväxlas med vissa vecklare (Tortricidae) men dessa har alla något mer långsträckta framvingar med bågböjd framvingekant. Vingspann 21-24 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för vitbandat glansfly Observationer i  Sverige för vitbandat glansfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vitbandat glansfly har sedan arten först nådde till Danmark 1914 fortsatt att långsamt expandera norrut. Det första fyndet i Sverige gjordes 1968 på Kullaberg. Perioden 1972-1973 innebar en tilltagande migration till både Sverige och nya områden i Danmark. Arten påträffades 1972 på ett flertal nya områden på Fyn och 1973 i tre exemplar i Skåne, Kåseberga och Sandhammaren samt i Småland, Grimslöv. Under perioden fram till och med 1977 påträffades i södra Skåne nio exemplar och den var möjligen redan då bofast. Först 1979 påträffades arten dock i större antal vid Gärdslöv, Havgård och på denna plats har den sedan återfunnits årligen fram till 2006. Senare är den möjligen inte eftersökt där. Detta är den enda helt tillförlitliga etableringen hittills. Ytterligare fynd från Stensoffa, Krankesjön 1981-1983 och Silvåkra 1993 talar dock för att fler förekomster återstår att upptäcka. Etableringen i Sandhammarsområdet har varit mindre framgångsrik, men arten kan möjligen förekomma som fastboende utanför de bättre inventerade delarna av trakten. Efter en längre period utan noterad migration gjorde arten en kraftig framstöt under juni 2003 och påträffades i sydöstra Småland (1 ex.), Öland (11 ex.), Gotland (2 ex.) och vid Sandhammaren (11 ex.). Trots denna omfattande expansion är det mycket osäkert om den ledde till några nya etableringar. Senare är arten påträffad enstaka i Blekinge, Rödeby och Gölsjön, samt på Öland, Ottenbylund och N. Möckleby 2005 och i Skåne, Sandhammaren och Maglehem, Blekinge, Utlängan och Öland, N. Möckleby 2006, Sandhammaren 2007. Alla fynd åren 2005-2007 utgörs av en enstaka fjäril utom vid Maglehem där två individer påträffades. Den senaste migrationsvågen kom med en gynnsam tidig värmebölja i början av juni 2011. Denna nådde samtidigt sydöstra Skåne (4 ex.), östra Blekinge (2 ex.), södra Öland (12 ex.) och södra Gotland (2 ex.). I Danmark har vitbandat glansfly nu etablerat sig starkt på Lolland, Falster, Mön och Sydsjälland efter att först ha blivit bofast på Falster under 1930-talet. Expansionen har gått etappvis och arten har påträffats i enstaka exemplar över hela södra Danmark. Ännu föreligger dock endast få fynd från Sydjylland, Östjylland och Nordöstjylland. Under 2000-talet har den mest rapporterats enstaka i Danmark, men från Holmegårds Mose på Sydsjälland har 50-talet individer observerats vid enstaka besök. Expansionen har varit parallell i hela Nord-västeuropa. Således påträffades vitbandat glansfly i Pommern 1900, i Holland 1936, i Nordvästtyskland 1938 och i England 1948. I England har arten dock ännu inte etablerat sig. Artens världsutbredning sträcker sig från Frankrike genom Mellaneuropa, med sydgräns i norra Italien och f.d. Jugoslavien, och vidare genom Ryssland och Sibirien till norra Kina.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU°)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Vitbandat glansfly är endast känd från ett område vid Gärdslöv i södra Skåne där den varit känd sendan mitten av 1970-talet. Arten lever på olika gräsarter bl.a. timotej (Phleum sp.). Delar av denna lokal är planterad med gran och andra håller på att växa igen, vilket på sikt kommer att minska den redan nu krympande populationens överlevnadsmöjligheter. Möjligen späds populationen på vissa år av inflygande individer eftersom migrerande exemplar av arten har fångats vid enstaka tillfällen i södra Sverige. Flera fynd har gjorts i skogen vid Silvåkra vilket möjligen kan betyda att en population av det vitbandat glansflyet finns även i denna trakt. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (4-31). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1150 (650-37000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (16-124) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (D).
Ekologi
I Sverige förekommer vitbandat glansfly på friska till fuktiga ängar omslutna av skog på lättare jordarter. Artens livsmiljö i Sverige och Danmark är i förvånansvärt många fall f.d. slåtter- eller betesmarker, ofta med planterade granar eller lärkträd i ett tidigt uppväxtstadium. Larven uppges i Tyskland leva på olika gräsarter, bl.a. timotej, Phleum pratense. Övervintringen sker i puppstadiet. Flygperioden infaller från början av juni till början av juli. Under 1973 och 2011 anlände de migrerande fjärilarna redan i månadsskiftet maj-juni. Fjärilarna attraheras till UV-ljus och är under dagtid även lättstörda, varvid de flyger korta sträckor. Artens expansion kan delvis bero på att under en längre period har det funnits ett stort antal livsmiljöer där gräsarter fått utvecklas fritt på områden där beteshävd eller slåtter avslutats, inte minst inom det forna östblocket.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Buskmark
Buskmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Deltote, Art Deltote deceptoria (Scopoli, 1763) - vitbandat glansfly Synonymer

Kategori Sårbar (VU°)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU°)
  • 2005 Nära hotad (NT°)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Vitbandat glansfly är endast känd från ett område vid Gärdslöv i södra Skåne där den varit känd sendan mitten av 1970-talet. Arten lever på olika gräsarter bl.a. timotej (Phleum sp.). Delar av denna lokal är planterad med gran och andra håller på att växa igen, vilket på sikt kommer att minska den redan nu krympande populationens överlevnadsmöjligheter. Möjligen späds populationen på vissa år av inflygande individer eftersom migrerande exemplar av arten har fångats vid enstaka tillfällen i södra Sverige. Flera fynd har gjorts i skogen vid Silvåkra vilket möjligen kan betyda att en population av det vitbandat glansflyet finns även i denna trakt. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (4-31). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1150 (650-37000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (16-124) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från EN till VU. (D).
De breda framvingarna har brunsvart sömfält och mellanfält med starkt böljande konturer och ljuskantade ring- och njurfläckar. Mellan dessa fält och i rotfältet är framvingen gulvit med delvis brunaktig ton utåt och nedåt. Bakvingarna är grå med en stor diskfläck. Kroppen är smal i förhållande till vingarna. Den lilla arten kan möjligen förväxlas med vissa vecklare (Tortricidae) men dessa har alla något mer långsträckta framvingar med bågböjd framvingekant. Vingspann 21-24 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vitbandat glansfly

Länsvis förekomst och status för vitbandat glansfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vitbandat glansfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vitbandat glansfly har sedan arten först nådde till Danmark 1914 fortsatt att långsamt expandera norrut. Det första fyndet i Sverige gjordes 1968 på Kullaberg. Perioden 1972-1973 innebar en tilltagande migration till både Sverige och nya områden i Danmark. Arten påträffades 1972 på ett flertal nya områden på Fyn och 1973 i tre exemplar i Skåne, Kåseberga och Sandhammaren samt i Småland, Grimslöv. Under perioden fram till och med 1977 påträffades i södra Skåne nio exemplar och den var möjligen redan då bofast. Först 1979 påträffades arten dock i större antal vid Gärdslöv, Havgård och på denna plats har den sedan återfunnits årligen fram till 2006. Senare är den möjligen inte eftersökt där. Detta är den enda helt tillförlitliga etableringen hittills. Ytterligare fynd från Stensoffa, Krankesjön 1981-1983 och Silvåkra 1993 talar dock för att fler förekomster återstår att upptäcka. Etableringen i Sandhammarsområdet har varit mindre framgångsrik, men arten kan möjligen förekomma som fastboende utanför de bättre inventerade delarna av trakten. Efter en längre period utan noterad migration gjorde arten en kraftig framstöt under juni 2003 och påträffades i sydöstra Småland (1 ex.), Öland (11 ex.), Gotland (2 ex.) och vid Sandhammaren (11 ex.). Trots denna omfattande expansion är det mycket osäkert om den ledde till några nya etableringar. Senare är arten påträffad enstaka i Blekinge, Rödeby och Gölsjön, samt på Öland, Ottenbylund och N. Möckleby 2005 och i Skåne, Sandhammaren och Maglehem, Blekinge, Utlängan och Öland, N. Möckleby 2006, Sandhammaren 2007. Alla fynd åren 2005-2007 utgörs av en enstaka fjäril utom vid Maglehem där två individer påträffades. Den senaste migrationsvågen kom med en gynnsam tidig värmebölja i början av juni 2011. Denna nådde samtidigt sydöstra Skåne (4 ex.), östra Blekinge (2 ex.), södra Öland (12 ex.) och södra Gotland (2 ex.). I Danmark har vitbandat glansfly nu etablerat sig starkt på Lolland, Falster, Mön och Sydsjälland efter att först ha blivit bofast på Falster under 1930-talet. Expansionen har gått etappvis och arten har påträffats i enstaka exemplar över hela södra Danmark. Ännu föreligger dock endast få fynd från Sydjylland, Östjylland och Nordöstjylland. Under 2000-talet har den mest rapporterats enstaka i Danmark, men från Holmegårds Mose på Sydsjälland har 50-talet individer observerats vid enstaka besök. Expansionen har varit parallell i hela Nord-västeuropa. Således påträffades vitbandat glansfly i Pommern 1900, i Holland 1936, i Nordvästtyskland 1938 och i England 1948. I England har arten dock ännu inte etablerat sig. Artens världsutbredning sträcker sig från Frankrike genom Mellaneuropa, med sydgräns i norra Italien och f.d. Jugoslavien, och vidare genom Ryssland och Sibirien till norra Kina.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Eustrotiinae  
  • Släkte
    Deltote  
  • Art
    Deltote deceptoria(Scopoli, 1763) - vitbandat glansfly

I Sverige förekommer vitbandat glansfly på friska till fuktiga ängar omslutna av skog på lättare jordarter. Artens livsmiljö i Sverige och Danmark är i förvånansvärt många fall f.d. slåtter- eller betesmarker, ofta med planterade granar eller lärkträd i ett tidigt uppväxtstadium. Larven uppges i Tyskland leva på olika gräsarter, bl.a. timotej, Phleum pratense. Övervintringen sker i puppstadiet. Flygperioden infaller från början av juni till början av juli. Under 1973 och 2011 anlände de migrerande fjärilarna redan i månadsskiftet maj-juni. Fjärilarna attraheras till UV-ljus och är under dagtid även lättstörda, varvid de flyger korta sträckor. Artens expansion kan delvis bero på att under en längre period har det funnits ett stort antal livsmiljöer där gräsarter fått utvecklas fritt på områden där beteshävd eller slåtter avslutats, inte minst inom det forna östblocket.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Buskmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Arten är till synes endast begränsad i sin utbredning på grund av klimatet, som hittills motverkat en framgångsrik spridning norrut i Sverige. Då den delar sina främsta förekomstområden i Skåne med ytterligare rödlistade fjärilsarter har dessa områden ett högre skyddsvärde, trots det vitbandade glansflyets fördragsamhet med en till synes trivial livsmiljö. Eftersom många av lokalerna är granplanterade finns viss anledning att misstänka att beskogning av nedlagd slåttermark är ett allvarligt hot mot den lilla svenska populationen.

Påverkan
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Om arten inte kan påvisas på fler platser kan det bli nödvändigt att förhindra fortsatt igenväxning av någon av lokalerna i Gärdslövstrakten. Detta skulle bl.a. innebära att granplanteringar i dominerande ädellöv- och bokskogsområden togs bort, vilket i sig framstår som en önskvärd utveckling för bevarande av en sydsvensk naturtyp. I samma trakt finns också Sveriges enda säkra förekomst av den rödlistade arten brun tibastmal, Anchinia cristalis.

Douwes, P. 1973. De bästa storfjärilsfynden 1973. Nerikes Ent. sällskaps årsskr. 5: 3-5.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. III teil; Eulenfalter, Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lindeborg, M. 2006. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2005. Ent. Tidskr. 127: 61-71.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19-32.

Lindeborg, M. 2008. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2007. Ent. Tidskr. 129: 43-52.

Madsen, A., Bech, K., Szyska, P., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K., & Möller, H.E. 2000-2009. Fund af Storsommerfugle i Danmark 2000-2009. Tillägg till Lepidoptera.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1977. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1976. Ent. Tidskr. 98: 31-33.

Palmqvist, G. 1978. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1977. Ent. Tidskr. 99: 65-67.

Palmqvist, G. 1980. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1979. Ent. Tidskr. 101: 135-137.

Palmqvist, G. 1984. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1983. Ent. Tidskr. 105: 81-88.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Palmqvist, G. 2012. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2011. Ent. Tidskr. 133: 41-53.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I. 1977. Förändringar i Sveriges storfjärilsfauna en tredje tioårsperiod (Lepidoptera). Ent. Tidskr. 98: 113-122.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Eustrotiinae  
  • Släkte
    Deltote  
  • Art
    Deltote deceptoria, (Scopoli, 1763) - vitbandat glansfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012. © ArtDatabanken, SLU 2008.