Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  urskogsänger

Organismgrupp Skalbaggar, Ängrar, trägnagare m.fl. Dermestes palmi
Urskogsänger Skalbaggar, Ängrar, trägnagare m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mattsvart, cirka 8 mm lång skalbagge med vackert orangeröd skutell. Antennerna har kraftigt förstorade yttre antennleder.
Utbredning
Länsvis förekomst för urskogsänger Observationer i  Sverige för urskogsänger
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd från Värmland till Lule lappmark. Närmast i Finland och ryska Karelen, vidare utbredd österut genom Sibirien till Stillahavskusten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Knuten till grova döda träd där den lever i samhällen av hästmyra. Främst i grova solexponerade högstubbar av tall med hästmyror, men även funnen på klibbal, asp, björk och gran. Funnen från Värmland till Lule lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (60-180). Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (240-720) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
Ekologi
Lever i bon av hästmyran Camponotus herculeanus, vanligen i grova solexponerade tallhögstubbar som varit döda mera än tio år, men även i döda klibbalar, aspar, björkar, och granar. Ofta förekommer även de rödlistade skalbaggarna nordlig svampklobagge (Mycetochara obscura) och fuktbaggarna Cryptophagus quercinus och C. lysholmi i samma träd. Artens larver lever främst av döda myror. Larven går inför förpuppningen in i den lösare veden och gnager en särskild puppkammare där. Den fullbildade skalbaggen kläcks oftast på hösten och övervintrar i puppkammaren, men det förekommer även att förpuppningen dröjer tills tidigt på våren. Skalbaggen kan påträffas löpande omkring i solskenet utanpå torrträden redan i slutet av april.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· alar
· alar
· asp
· asp
· björkar
· björkar
· gran
· gran
· popplar
· popplar
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Dermestidae (ängrar), Släkte Dermestes, Art Dermestes palmi Sjöberg, 1950 - urskogsänger Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Knuten till grova döda träd där den lever i samhällen av hästmyra. Främst i grova solexponerade högstubbar av tall med hästmyror, men även funnen på klibbal, asp, björk och gran. Funnen från Värmland till Lule lappmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (60-180). Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (240-720) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)).
En mattsvart, cirka 8 mm lång skalbagge med vackert orangeröd skutell. Antennerna har kraftigt förstorade yttre antennleder.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för urskogsänger

Länsvis förekomst och status för urskogsänger baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för urskogsänger

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd från Värmland till Lule lappmark. Närmast i Finland och ryska Karelen, vidare utbredd österut genom Sibirien till Stillahavskusten.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Bostrichoidea  
  • Familj
    Dermestidae - ängrar 
  • Underfamilj
    Dermestinae  
  • Tribus
    Dermestini  
  • Släkte
    Dermestes  
  • Art
    Dermestes palmiSjöberg, 1950 - urskogsänger

Lever i bon av hästmyran Camponotus herculeanus, vanligen i grova solexponerade tallhögstubbar som varit döda mera än tio år, men även i döda klibbalar, aspar, björkar, och granar. Ofta förekommer även de rödlistade skalbaggarna nordlig svampklobagge (Mycetochara obscura) och fuktbaggarna Cryptophagus quercinus och C. lysholmi i samma träd. Artens larver lever främst av döda myror. Larven går inför förpuppningen in i den lösare veden och gnager en särskild puppkammare där. Den fullbildade skalbaggen kläcks oftast på hösten och övervintrar i puppkammaren, men det förekommer även att förpuppningen dröjer tills tidigt på våren. Skalbaggen kan påträffas löpande omkring i solskenet utanpå torrträden redan i slutet av april.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· alar - Alnus (Har betydelse)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· björkar - Betula (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· popplar - Populus (Har betydelse)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Efterlämningar av djur (Viktig)
· leddjur - Arthropoda (Viktig)
Arten är starkt hotad i sitt begränsade utbredningsområde samt genom sitt beroende av grova torrträd och högstubbar med hästmyror.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Stående högstubbar och torrträd bör alltid sparas vid slutavverkningar. Man bör även lämna kvar (helst rötskadade) evighetsträd som kan angripas av hästmyror. Många rötangripna granar kan kapas ett par meter upp och sparas som konstgjorda högstubbar.

Baranowski, R. 1980. Entomologisk inventering av Birtjärnsberget i Vansbro kommun sommaren 1978. Länsst.

i Kopparbergs län, Information. Ehnström, B. 1963. Iakttagelser över granskalbaggar i Västerdalarna. Ent. Tidskr. 84: 69–72.

Ehnström, B. 1983. Faunistiska anteckningar om trädskalbaggar. Ent. Tidskr. 104: 75–79.

Lundberg, S. 1957. Bidrag till kännedom om svenska Coleoptera. 2. Ent. Tidskr. 78: 276–281.

Lundberg, S. 1966. Eicolyctus brunneus Gyll. (Coleoptera), något om bl.a. biologin. Ent. Tidskr. 87: 47–49.

Palm, T. 1951. Anteckningar om svenska skalbaggar. VI. Ent. Tidskr. 72: 39–53.

Palm, T. 1951. Die Holz- und Rindenkäfer der nordschwedischen Laubbäume. Meddel. fr. Stat. Skogsforskn.inst. Bd. 40, Nr. 2: 170–171.

Sjöberg, O. 1950. Drei neue Käfer aus der borealen Region Schwedens. Ent. Tidskr. 71: 159–164.

Sjöberg, O. 1962. Coleoptera från Hälsingland och Hamra kapellag. Ent. Tidskr. Suppl. 2: 93.

Wikars, L.-O. 1992. Skogsbränder och insekter. Ent. Tidskr. 113: 1–11.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Bostrichoidea  
  • Familj
    Dermestidae - ängrar 
  • Underfamilj
    Dermestinae  
  • Tribus
    Dermestini  
  • Släkte
    Dermestes  
  • Art
    Dermestes palmi, Sjöberg, 1950 - urskogsänger
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.