Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alpraktbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Praktbaggar Dicerca alni
Alpraktbagge Skalbaggar, Praktbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mycket vacker, starkt grönglänsande skalbagge med en kroppslängd av c:a 20 mm. Kroppen är högvälvd och täckvingarnas spetsar är utdragna till 2 mm långa utskott.
Utbredning
Länsvis förekomst för alpraktbagge Observationer i  Sverige för alpraktbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd efter ostkusten från östra Småland till Hälsingland, även vid Mälaren. Äldre fynd föreligger dessutom från Skåne. Arten förekommer även i södra Finland och Baltikum samt i Mellan- och Sydeuropa, Nordafrika, mindre Asien och Kaukasus. I Sverige är alpraktbaggen mycket lokal och förekommer i individsvaga populationer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Larvutvecklingen sker i solexponerade, döda klibbalstubbar med hård ved, ofta sådana där hackspettar hackat av en del av barken så att hårda, soltorkade partier bildats. Angrepp är även påträffade i stående, levande träd vid stränder vilka fått smärre stamskador med död ved på grund av isskjutning. Även friställda alar ute på hyggen kan utnyttjas. Angrepp av arten har även påträffats i döda grenar och stamdelar i toppen på grova, mistelangripna lindar. Utbredd efter ostkusten från östra Småland till Hälsingland, även vid Mälaren. Äldre fynd föreligger dessutom från Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (50-150). Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (200-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i solexponerade, döda klibbalstubbar med hård ved, ofta sådana där hackspettar hackat av en del av barken så att hårda, soltorkade partier bildats. Angrepp är även påträffade i stående, levande träd vid stränder vilka fått smärre stamskador med död ved på grund av isskjutning. Generellt påträffas angreppen mest utefter stränder, men även friställda alar ute på hyggen kan utnyttjas. Faller träden omkull kan larverna ofta inte fullfölja sin utveckling. Vid inre Mälaren har arten även påträffats i döda grenar och stamdelar i toppen på grova, mistelangripna lindar. Samma stamdelar kan begagnas för äggläggning under flera år i rad. Larvgångarna är mycket platta och ligger ofta tätt tillsammans efter vissa årsringsavsnitt. Utvecklingen tar flera (förmodligen upp till fem) år i anspråk, med förpuppning under högsommaren. Den fullbildade skalbaggen kläcks på sensommaren och kan tydligen övervintra för att visa sig igen på försommaren nästa år.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· alar
· alar
· ekar
· ekar
· hassel
· hassel
· klibbal
· klibbal
· skogslind
· skogslind
Levande träd
Levande träd
· klibbal
· klibbal
· skogslind
· skogslind
Dött träd
Dött träd
· klibbal
· klibbal
· skogslind
· skogslind
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Buprestidae (praktbaggar), Släkte Dicerca, Art Dicerca alni (Fischer von Waldheim, 1823) - alpraktbagge Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i solexponerade, döda klibbalstubbar med hård ved, ofta sådana där hackspettar hackat av en del av barken så att hårda, soltorkade partier bildats. Angrepp är även påträffade i stående, levande träd vid stränder vilka fått smärre stamskador med död ved på grund av isskjutning. Även friställda alar ute på hyggen kan utnyttjas. Angrepp av arten har även påträffats i döda grenar och stamdelar i toppen på grova, mistelangripna lindar. Utbredd efter ostkusten från östra Småland till Hälsingland, även vid Mälaren. Äldre fynd föreligger dessutom från Skåne. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (50-150). Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (200-600) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Konventioner Skogsstyrelsens signalart
En mycket vacker, starkt grönglänsande skalbagge med en kroppslängd av c:a 20 mm. Kroppen är högvälvd och täckvingarnas spetsar är utdragna till 2 mm långa utskott.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alpraktbagge

Länsvis förekomst och status för alpraktbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alpraktbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd efter ostkusten från östra Småland till Hälsingland, även vid Mälaren. Äldre fynd föreligger dessutom från Skåne. Arten förekommer även i södra Finland och Baltikum samt i Mellan- och Sydeuropa, Nordafrika, mindre Asien och Kaukasus. I Sverige är alpraktbaggen mycket lokal och förekommer i individsvaga populationer.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Buprestoidea  
  • Familj
    Buprestidae - praktbaggar 
  • Underfamilj
    Chrysochroinae  
  • Tribus
    Dicercini  
  • Släkte
    Dicerca  
  • Art
    Dicerca alni(Fischer von Waldheim, 1823) - alpraktbagge

Larvutvecklingen sker i solexponerade, döda klibbalstubbar med hård ved, ofta sådana där hackspettar hackat av en del av barken så att hårda, soltorkade partier bildats. Angrepp är även påträffade i stående, levande träd vid stränder vilka fått smärre stamskador med död ved på grund av isskjutning. Generellt påträffas angreppen mest utefter stränder, men även friställda alar ute på hyggen kan utnyttjas. Faller träden omkull kan larverna ofta inte fullfölja sin utveckling. Vid inre Mälaren har arten även påträffats i döda grenar och stamdelar i toppen på grova, mistelangripna lindar. Samma stamdelar kan begagnas för äggläggning under flera år i rad. Larvgångarna är mycket platta och ligger ofta tätt tillsammans efter vissa årsringsavsnitt. Utvecklingen tar flera (förmodligen upp till fem) år i anspråk, med förpuppning under högsommaren. Den fullbildade skalbaggen kläcks på sensommaren och kan tydligen övervintra för att visa sig igen på försommaren nästa år.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Ädellövskog, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· alar - Alnus (Viktig)
· ekar - Quercus (Har betydelse)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· klibbal - Alnus glutinosa (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Viktig)
Levande träd (Har betydelse)
· klibbal - Alnus glutinosa (Har betydelse)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Dött träd (Viktig)
· klibbal - Alnus glutinosa (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Bristen på grova högstubbar av klibbal i strandmiljöer och i sumpskogar är det största hotet mot arten. På många ställen saknas även lämpliga successioner av al. Det är främst i strandmiljöer med många öar och uddar, till exempel vissa skärgårdsavsnitt, som alpraktbaggen har en möjlighet att överleva på längre sikt.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Inom områden som mellersta Kalmar län, inre Mälarregionen och nordöstra Uppland är det viktigt att man ser till att den finns en succession av gammal solexponerad klibbal efter stränderna. I samband med slutavverkningar bör gamla klibbalar sparas på hyggen. Vid de inre Mälarfjärdarna bör man dessutom spara gamla grova lindar.

Bily, S. 1982. The Buprestidae (Coleoptera) of Fennoscandia and Denmark. Fauna Ent. Scand. 10: 38–39.

Lundberg, S. 1961. Bidrag till kännedomen om svenska Coleoptera. 4. Ent. Tidskr. 82: 68.

Lundberg, S. 1993. Skalbaggar i Hornsö- och Strömsrumstrakten i östra Småland. Ent. Tidskr. 114: 87.

Palm, T. 1950. Die Holz- und Rindenkäfer der nordschwedischen Laubbäume. Medd. fr. Stat. Skogsforskn, Inst. B 40: 164–165.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Buprestoidea  
  • Familj
    Buprestidae - praktbaggar 
  • Underfamilj
    Chrysochroinae  
  • Tribus
    Dicercini  
  • Släkte
    Dicerca  
  • Art
    Dicerca alni, (Fischer von Waldheim, 1823) - alpraktbagge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.