Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kilbi

Organismgrupp Steklar, Bin Aglaoapis tridentata
Kilbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kilbi är ett medelstort (8-10 mm) parasitärt bi som ger ett robust, men ändå smäckert intryck. Den svagt behårade kroppen är svart och täckt med kraftig punktur. Bakkroppsledernas bakkant är försedda med vita hårfransar som bildar band. Arten är den enda representanten för sitt släkte i Nordeuropa. Eventuellt skulle kilbiet kunna förväxlas med några arter inom gruppen kägelbin Coelioxys, men Aglaoapis saknar till skillnad från kägelbina helt taggar eller markanta spatellikande utskott på bakkroppsspetsen. Den har däremot tre bakåtriktade tänder på bakryggen (skutellen), vilket givit arten dess vetenskapliga namn. Arten kan med fördel bestämmas efter Scheuschl (2006) eller Amiet et al. (2004).
Utbredning
Länsvis förekomst för kilbi Observationer i  Sverige för kilbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Aktuella lokaler är bara kända på Öland och i Sörmland inom sammanlagt ett tiotal lokalområden. Historiska fynd föreligger från östra Skåne, Öland, Uppland och östra Blekinge. Arten är troligen försvunnen från Blekinge, senaste fynd 1963, och Skåne där den senast noterades på 1950-talet. Arten noterades så sent som 1970 i Uppland men har trots relativt omfattande entomologisk aktivitet inte kunnat återfinnas. Även om arten aldrig tycks ha varit särskilt vanlig visar den svenska fyndbilden tydligt på en utbredningsmässig tillbakagång som troligen kan knytas till habitatförlust och minskade värdbipopulationer. Världsutbredningen omfattar Syd- och Mellaneuropa från Spanien bort mot Grekland med nordgräns i Finland och Sverige.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Aktuella lokaler är bara kända på Öland och i Södermanland (AB och D län), sammanlagt 13 aktuella lokalområden. Arten är troligen försvunnen från Skåne och Uppland, men kan finnas kvar längs södra delen av ostkusten i något område. Habitatet omfattar sandmarker som dynområden och sandhed, men även sand- och grustag och torr ängsmark. Igenväxning av dessa marktyper medför ett hot. Kilbi är boparasit hos buksamlarbin, bl.a. sl. Trachusa, Osmia och Megachile. Vilken värdart som utnyttjas i Sverige är inte känt. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (13-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (14850-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (52-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Kilbiets flygtid varar från mitten av juni till slutet av augusti och blombesök har noterats på t.ex. väddklint Centaurea scabiosa, backtimjan Thymus serphyllum och färgkulla Anthemis tinctoria. Arten är boparasit vilket innebär att honan söker upp och lägger sina ägg i bon av en värdart. Boparasitens nykläckta larv dödar sedan värdartens ägg eller larver varpå det insamlade pollenförrådet utgör föda för parasitens larv. Kilbi anses enligt litteraturen utvecklas i bon av buksamlarbin, bl.a. släktena Trachusa, Osmia och Megachile. På Öland har arten observerats vid bon av havstapetserarbi Megachile dorsalis samt i en miljö där klinttapetserarbi M. pyrenaea förekom talrikt. Dessa båda arter saknar dock i dagsläget livskraftiga populationer i Sörmland varför ytterligare någon annan värdart måste komma ifråga. Det förefaller alltså som om arten i Sverige är något mindre nogräknad vad det gäller värdart men att den ställer mycket höga krav på sin livsmiljö. Habitatet omfattar örtrika sandmarker som dynområden och sandhedar, men arten tycks även kunna utnyttja blomrika sand- och grustag, grusalvar och andra torrmarker. På flera av de historiska förekomstlokalerna i Skåne torde just havstapetserarbiet ha utgjort en viktig värdart, men observationer tyder på att arten i området även parasiteras av ängskägelbi Coelioxys mandibularis och solguldstekeln Chrysis scutellaris. Vidare studier av dessa arters inbördes förhållande krävs för att säkerställa kopplingen, men parasitkonkurrens skulle kunna vara en möjlig förklaring till kilbiets till synes gåtfulla försvinnande från östra Skåne.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· buksamlarbin
· buksamlarbin
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Megachilidae (buksamlarbin), Släkte Aglaoapis (kilbin), Art Aglaoapis tridentata (Nylander, 1848) - kilbi Synonymer Dioxys tridentata (Nylander, 1848), Coelioxys tridentata Nylander, 1848

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Aktuella lokaler är bara kända på Öland och i Södermanland (AB och D län), sammanlagt 13 aktuella lokalområden. Arten är troligen försvunnen från Skåne och Uppland, men kan finnas kvar längs södra delen av ostkusten i något område. Habitatet omfattar sandmarker som dynområden och sandhed, men även sand- och grustag och torr ängsmark. Igenväxning av dessa marktyper medför ett hot. Kilbi är boparasit hos buksamlarbin, bl.a. sl. Trachusa, Osmia och Megachile. Vilken värdart som utnyttjas i Sverige är inte känt. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (13-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 20000 (14850-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (52-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Kilbi är ett medelstort (8-10 mm) parasitärt bi som ger ett robust, men ändå smäckert intryck. Den svagt behårade kroppen är svart och täckt med kraftig punktur. Bakkroppsledernas bakkant är försedda med vita hårfransar som bildar band. Arten är den enda representanten för sitt släkte i Nordeuropa. Eventuellt skulle kilbiet kunna förväxlas med några arter inom gruppen kägelbin Coelioxys, men Aglaoapis saknar till skillnad från kägelbina helt taggar eller markanta spatellikande utskott på bakkroppsspetsen. Den har däremot tre bakåtriktade tänder på bakryggen (skutellen), vilket givit arten dess vetenskapliga namn. Arten kan med fördel bestämmas efter Scheuschl (2006) eller Amiet et al. (2004).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för kilbi

Länsvis förekomst och status för kilbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för kilbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Aktuella lokaler är bara kända på Öland och i Sörmland inom sammanlagt ett tiotal lokalområden. Historiska fynd föreligger från östra Skåne, Öland, Uppland och östra Blekinge. Arten är troligen försvunnen från Blekinge, senaste fynd 1963, och Skåne där den senast noterades på 1950-talet. Arten noterades så sent som 1970 i Uppland men har trots relativt omfattande entomologisk aktivitet inte kunnat återfinnas. Även om arten aldrig tycks ha varit särskilt vanlig visar den svenska fyndbilden tydligt på en utbredningsmässig tillbakagång som troligen kan knytas till habitatförlust och minskade värdbipopulationer. Världsutbredningen omfattar Syd- och Mellaneuropa från Spanien bort mot Grekland med nordgräns i Finland och Sverige.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Aglaoapis - kilbin 
  • Art
    Aglaoapis tridentata(Nylander, 1848) - kilbi
    Synonymer
    Dioxys tridentata (Nylander, 1848)
    Coelioxys tridentata Nylander, 1848

Kilbiets flygtid varar från mitten av juni till slutet av augusti och blombesök har noterats på t.ex. väddklint Centaurea scabiosa, backtimjan Thymus serphyllum och färgkulla Anthemis tinctoria. Arten är boparasit vilket innebär att honan söker upp och lägger sina ägg i bon av en värdart. Boparasitens nykläckta larv dödar sedan värdartens ägg eller larver varpå det insamlade pollenförrådet utgör föda för parasitens larv. Kilbi anses enligt litteraturen utvecklas i bon av buksamlarbin, bl.a. släktena Trachusa, Osmia och Megachile. På Öland har arten observerats vid bon av havstapetserarbi Megachile dorsalis samt i en miljö där klinttapetserarbi M. pyrenaea förekom talrikt. Dessa båda arter saknar dock i dagsläget livskraftiga populationer i Sörmland varför ytterligare någon annan värdart måste komma ifråga. Det förefaller alltså som om arten i Sverige är något mindre nogräknad vad det gäller värdart men att den ställer mycket höga krav på sin livsmiljö. Habitatet omfattar örtrika sandmarker som dynområden och sandhedar, men arten tycks även kunna utnyttja blomrika sand- och grustag, grusalvar och andra torrmarker. På flera av de historiska förekomstlokalerna i Skåne torde just havstapetserarbiet ha utgjort en viktig värdart, men observationer tyder på att arten i området även parasiteras av ängskägelbi Coelioxys mandibularis och solguldstekeln Chrysis scutellaris. Vidare studier av dessa arters inbördes förhållande krävs för att säkerställa kopplingen, men parasitkonkurrens skulle kunna vara en möjlig förklaring till kilbiets till synes gåtfulla försvinnande från östra Skåne.

Ekologisk grupp: Kleptoparasit, Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· buksamlarbin - Megachilidae (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Hoten mot kilbiet består dels av ett direkt hot mot artens livsmiljö i form av upphörande bete, igenplantering eller på annat sätt förändrad markanvändning och dels minskande populationer av värdbin. Eventuellt kan arten under vissa omständigheter också vara konkurrenssvag vid högt parasittryck på värdarterna.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
Kända lokaler bör skyddas från igenväxning. I de fall arten förekommer i täktmiljöer bör efterbehandlingen av dessa anpassas för att optimera täkternas ekologiska funktion. En sådan återställning kan omfatta skapande av sydlänta slänter, överhäng och blomrika torrängsytor. I dyn-eller sandstäppsmiljöer är det viktigt att bibehålla en hävdregim som säkrar tillgången på ytor med blottad sand samtidigt som igenväxningen hålls tillbaka genom t.ex. bete eller bränning.

Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2004. Fauna Helvetica 9, Apidae 4 (Anthidium, Chelostoma, Coelioxys, Dioxys, Heriades, Lithurgus, Megachile, Osmia, Stelis). Schweizerische Entomologische Gesellschaft.

Abenius, J. 2009. Inventering av gaddsteklar i sandmiljöer i Södermanlands län 2008. Länsstyrelsen i Södermanlands län. Rapport 2009:16

Bergsten, J. 2007. Insekter i sand- och grustag. En inventering i Stockholms län 2006. Länsstyrelsen i Stockholms län. Rapport 2007:21.

Scheuchl, E. 2006. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. II: Megachilidae - Melittidae. 2:a uppl. Apollo Books. Stenstrup

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Megachilidae - buksamlarbin 
  • Underfamilj
    Megachilinae  
  • Släkte
    Aglaoapis - kilbin 
  • Art
    Aglaoapis tridentata, (Nylander, 1848) - kilbi
    Synonymer
    Dioxys tridentata (Nylander, 1848)
    Coelioxys tridentata Nylander, 1848
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012