Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  kamgetingar

Organismgrupp Steklar, Getingar m.fl. Släkte - Euodynerus
Kamgetingar Steklar, Getingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. 2 arter LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Släktet Euodynerus omfattar medelstora till stora getingar med kompakt kroppsform. Detta i kombination med den välutvecklade kroppsbehåringen ger arterna ett robust utseende, och gör att de påminner något om sociala getingar (Vespinae). Vingplåtarna är spetsiga bakåt. Det första bakkroppssegmentets översida är rundad och saknar tvärlist. Efterryggens baksida utmärks av en väl avsatt kantlist, som är utdragen i tandlikt uppstående övre sidohörn (”taggar”). Bakryggens övre bakkant bildar en karakteristiskt taggig linje. Ryggplåt 1 har en bred, genomskinlig bakkant, vilket bl.a. skiljer kamgetingarna från släktet rörgetingar Allodynerus. Hos de nordeuropeiska arterna har kroppens gula teckningar en starkt geografiskt betingad variation.
Utbredning
Släktet består av omkring 60 palearktiska arter, varav 13 förekommer i Europa och två i Norden (Gusenleitner 1997, Peeters m.fl. 2004).
Ekologi
Bona anläggs oftast i olika typer av ovanjordiska hålrum, och larverna föds upp på ett foderförråd av fjärilslarver.
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Vespidae (getingar), Släkte Euodynerus Dalla Torre, 1904 - kamgetingar Synonymer

Släktet Euodynerus omfattar medelstora till stora getingar med kompakt kroppsform. Detta i kombination med den välutvecklade kroppsbehåringen ger arterna ett robust utseende, och gör att de påminner något om sociala getingar (Vespinae). Vingplåtarna är spetsiga bakåt. Det första bakkroppssegmentets översida är rundad och saknar tvärlist. Efterryggens baksida utmärks av en väl avsatt kantlist, som är utdragen i tandlikt uppstående övre sidohörn (”taggar”). Bakryggens övre bakkant bildar en karakteristiskt taggig linje. Ryggplåt 1 har en bred, genomskinlig bakkant, vilket bl.a. skiljer kamgetingarna från släktet rörgetingar Allodynerus. Hos de nordeuropeiska arterna har kroppens gula teckningar en starkt geografiskt betingad variation.


Släktet består av omkring 60 palearktiska arter, varav 13 förekommer i Europa och två i Norden (Gusenleitner 1997, Peeters m.fl. 2004).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Eumeninae - solitära getingar 
  • Släkte
    EuodynerusDalla Torre, 1904 - kamgetingar

Bona anläggs oftast i olika typer av ovanjordiska hålrum, och larverna föds upp på ett foderförråd av fjärilslarver.

Etymologi: Euodynerus = äkta Odynerus; eu- (gr.) = ”god, genuin” (positivt förstärkande förled); det vetenskapliga namnet på släktet lergetingar Odynerus (gr.).

Abenius, J. 2012. Euodynerus – kamgetingar, s. 235–236. – I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Steklar: Myror–getingar. Hymenoptera: Formicidae–Vespidae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Adlerz. 1906. Iakttagelser över solitära getingar. – Arkiv för Zoologi 3: 1–64.

Aurivillius, C. 1886. Bidrag till kännedomen om våra solitära getingars lefnadssätt. – Bihang till Kungliga Svenska Vetenskapsakademins Handlingar 12: 1–13.

Aurivillius, C. 1888. Bidrag till kännedomen om våra solitära getingars lefnadssätt. – Öfversigt af Kongliga Vetenskapsakademiens Förhandlingar 10: 605–611.

Blüthgen, P. 1961. Die Faltenwespen Mitteleuropas (Hymenoptera, Diploptera). – Abhandlungen der Deutschen Akademie der Wissenschaften zu Berlin, Klasse für Chemie, Geologie und Biologie 2: 1–252.

Edwards, R. & Telfer, M.G. (red.). 2001. Provisional atlas of the aculeate Hymenoptera of Britain and Ireland, 3. Bees, Wasps and Ants Recording Society. Huntingdon: Biological Records Centre.

Gusenleitner, J. 1997. Bestimmungstabellen mittel- und südeuropäischer Eumeniden (Vespoidea, Hymenoptera). Teil 6: Die Gattungen Euodynerus Dalla Torre 1904, Syneuodynerus Blüthgen 1851 und Chlorodynerus Blüthgen 1951. – Linzer biologische Beiträge 29: 117–135.

Kålås, J.A., Viken, Å., Henriksen, S. & Skjelseth, S. (red.). 2010. Norsk rødliste for arter 2010. Artsdatabanken. Norge.

Nielsen, E.T. 1932. Sur les habitudes des Hyménoptères aculeates II (Vespidae, Chrysididae, Sapygidae et Mutillidae). – Entomologiske Meddelelser 18: 84–174.

Peeters, T.M.J., Achterberg van, C., Heitmans, W.R.B., Klein, W.F., Lefeber, V., Loon van , A.J., Mabelis, A.A., Nieuwenhuijsen, H., Reemer, M., Rond de, J., Smit, J. & Velthuis, H.H.W. 2004. De wespen en mieren van Nederland (Hymenoptera: Aculeata). – Nederlandse Fauna 6. Nationaal Natuurhistorisch Museum Naturalis, Leiden, KNNV Uitgeverij, Utrecht & European Invertebrate Survey, Leiden.

Pekkarinen, A. 1988. Species of the genera Odynerus, Gymnomerus, Stenodynerus, Euodynerus and Pterocheilus (Hymenoptera, Eumenidae) in eastern Fennoscandia. – Notulae Entomologicae 68: 135–140.

Svensson, B.G. & Ås, S. 1984. Sex allocation of the solitary wasp Euodynerus quadrifasciatus (Hymenoptera: Eumenidae). Unpublished MS., Uppsala University.

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Vespidae - getingar 
  • Underfamilj
    Eumeninae - solitära getingar 
  • Släkte
    Euodynerus - kamgetingar
Mer information
Faktakällor

Ovanstående fakta har sammanställts av ArtDatabanken.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Abenius 2012.