Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  monkesolbi

Organismgrupp Steklar, Bin Dufourea halictula
Monkesolbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ett relativt småväxt vildbi (4–5 mm) med svart kropp med vit till gråvit behåring. Arten påminner om flera små smalbiarter Lasioglossum men kan skiljas från dessa genom att den endast har två cubitalceller i framvingen. I fält ger arten genom sin vita behåring ett ljust intryck som, i kombination med värdväxten, brukar ge en god indikation om arttillhörighet.
Utbredning
Länsvis förekomst för monkesolbi Observationer i  Sverige för monkesolbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Världsutbredningen för monkesolbi sträcker sig från Spanien, via Mellan- och Nordeuropa bort mot Ryssland. Arten tycks över hela sitt utbredningsområde vara sällsynt och lokal. I Sverige föreligger fynd huvudsakligen från de sydligaste landskapen Skåne, Halland, Blekinge, Öland och Småland och arten har som nordligast noterats i Jönköpingstrakten (Axamo och Spånshult). Trots att många områden i södra Sverige hyser till synes ideala förutsättningar för arten så saknas den regionalt. Arten uppträder ofta fåtaligt eller enstaka och endast i Vombsänkan på Revingehed och kring Vimmerby i Småland kan arten observeras i större antal.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Förekommer på sandstäpp, sandhed och sandiga torrängar med öppna sandytor i Skåne, Halland, Blekinge, Småland och på Öland. Honan samlar pollen endast på blåmunkar (Jasione). Förekomsterna är fragmenterade och populationerna är mycket lokalt begränsade. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (160-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv)).
Ekologi
Monkesolbiet pollensöker endast på den lilla blåklockssläktingen blåmunkar, även kallad monke Jasione montana. Monkesolbiet uppträder främst i stäppliknande miljöer med finsand och tycks ha en förkärlek för militära skjutfält, men kan också påträffas i betesmarker, sandtag och andra mänskligt störda marker där den gräver ut sitt bo i sanden. Eftersom blåmunkar är en tvåårig ört som utgör den del av pionjärvegetationen på finsand som är starkt gynnad av markstörning kräver den ofta kontinuerlig störning för att frodas. Den kan å andra sidan, om rätt förutsättningar infinner sig, bli enormt talrik på till exempel trädesåkrar, militära skjutfält eller i dynområden. Monkesolbiet flyger från mitten av juni till slutet av augusti och uppvisar en tydlig protandri där de relativt kortlivade hanarna påbörjar sin flygtid innan honorna har kläckts. Inga parasiter är kända under svenska förhållanden.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blåmunkar
· blåmunkar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Dufourea (solbin), Art Dufourea halictula (Nylander, 1852) - monkesolbi Synonymer Rhophites halictulus Nylander, 1852

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Förekommer på sandstäpp, sandhed och sandiga torrängar med öppna sandytor i Skåne, Halland, Blekinge, Småland och på Öland. Honan samlar pollen endast på blåmunkar (Jasione). Förekomsterna är fragmenterade och populationerna är mycket lokalt begränsade. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 400 (160-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Ett relativt småväxt vildbi (4–5 mm) med svart kropp med vit till gråvit behåring. Arten påminner om flera små smalbiarter Lasioglossum men kan skiljas från dessa genom att den endast har två cubitalceller i framvingen. I fält ger arten genom sin vita behåring ett ljust intryck som, i kombination med värdväxten, brukar ge en god indikation om arttillhörighet.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för monkesolbi

Länsvis förekomst och status för monkesolbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för monkesolbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Världsutbredningen för monkesolbi sträcker sig från Spanien, via Mellan- och Nordeuropa bort mot Ryssland. Arten tycks över hela sitt utbredningsområde vara sällsynt och lokal. I Sverige föreligger fynd huvudsakligen från de sydligaste landskapen Skåne, Halland, Blekinge, Öland och Småland och arten har som nordligast noterats i Jönköpingstrakten (Axamo och Spånshult). Trots att många områden i södra Sverige hyser till synes ideala förutsättningar för arten så saknas den regionalt. Arten uppträder ofta fåtaligt eller enstaka och endast i Vombsänkan på Revingehed och kring Vimmerby i Småland kan arten observeras i större antal.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Rophitinae  
  • Släkte
    Dufourea - solbin 
  • Art
    Dufourea halictula(Nylander, 1852) - monkesolbi
    Synonymer
    Rhophites halictulus Nylander, 1852

Monkesolbiet pollensöker endast på den lilla blåklockssläktingen blåmunkar, även kallad monke Jasione montana. Monkesolbiet uppträder främst i stäppliknande miljöer med finsand och tycks ha en förkärlek för militära skjutfält, men kan också påträffas i betesmarker, sandtag och andra mänskligt störda marker där den gräver ut sitt bo i sanden. Eftersom blåmunkar är en tvåårig ört som utgör den del av pionjärvegetationen på finsand som är starkt gynnad av markstörning kräver den ofta kontinuerlig störning för att frodas. Den kan å andra sidan, om rätt förutsättningar infinner sig, bli enormt talrik på till exempel trädesåkrar, militära skjutfält eller i dynområden. Monkesolbiet flyger från mitten av juni till slutet av augusti och uppvisar en tydlig protandri där de relativt kortlivade hanarna påbörjar sin flygtid innan honorna har kläckts. Inga parasiter är kända under svenska förhållanden.

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Blottad mark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blåmunkar - Jasione montana (Viktig)
Hoten mot monkesolbiet består främst i igenväxning av artens livsmiljöer. Efterbehandling av sandtäkter som inbegriper återförande av näringsrika jordmassor och trädplantering förintar effektivt de förutsättningar arten och dess värdväxt behöver för sin långsiktiga överlevnad. Eftersom monkesolbi har några av sina bästa aktuella förekomster på militära skjutfält innebär minskad övningsintensitet och mindre markstörande trafik ett direkt hot mot arten. Gödsling och besprutning av magra åkermarker och sandiga torrängar kan också på sikt utgöra ett hot när ny åkermark ska tas i anspråk i slättbygder.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
I de fall arten förekommer i täktmiljöer bör man informera ansvariga för efterbehandlingen av dessa om artens existens och habitatkrav, för att på så sätt kunna utforma återställandet av täktmiljön på så sätt att monkesolbiet och en rad av dess följearter gynnas. På militära skjutfält, t.ex. Skillingaryds skjutfält i Småland, Revingehed och Ravlunda skjutfält i Skåne bör man försäkra sig om att mänsklig störning, t.ex. i form av militära aktiviteter som är en förutsättning för artens existens, får fortgå. Vid nydikning och andra markstörande aktiviteter på sandmarker i anslutning till artens förekomster bör man så in fröblandningar innehållande monke och andra för pollinerande insekter viktiga nyckelarter.

Åtgärdsprogram Fastställt
I roten på monke utvecklas också den lilla rödsvarta monkeblomflugan Eumerus sabulonum. Arten förekommer företrädesvis på sandmarker och dess utbredning överlappar grovt den för monkesolbiet. Eftersom denna art har liknande krav på sin livsmiljö som monkesolbiet och är betydligt lättare att observera, skulle den hypotetiskt kunna fungera som indikator på möjliga förekomstplatser för monkesolbi. Monkesolbi omfattas av ett nationellt åtgärdsprogram för insekter på stäppartad torräng.

Amiet F., Neumeyer R., Müller A. 1999. Fauna Helvetica 4. Apidae 2. Colletes, Dufourea, Hylaeus, Nomia, Nomioides, Rhophitoides, Rhophites, Sphecodes, Systropha. Centre Suisse de cartographie del la faune. Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel.

Johansson, N. 2012. Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige. Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala.

Karlsson, T., Larsson, K, Björklund, J-O. 2011. Åtgärdsprogram för vildbin och småfjärilar på torräng. Naturvårdsverket, rapport nr:6441.

Norén, L. & Franzén, M. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge - en inventering av nio lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner. Länsstyrelsen i Blekinge län, rapport 2009:16.

Sörensson, M. 2000. Insektsinventering av ''Kaninlandet'' 1999. Lunds kommun, Lund.

Sörensson, M. 2007. Översiktlig inventering av bin och rödlistade insekter i Idala strövområde vid Veberöd, Lunds kommun, sommaren 2007. Tekniska förvaltningen, Lunds kommun.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Rophitinae  
  • Släkte
    Dufourea - solbin 
  • Art
    Dufourea halictula, (Nylander, 1852) - monkesolbi
    Synonymer
    Rhophites halictulus Nylander, 1852
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2012