Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gulryggig fältmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Ecliptopera capitata
Gulryggig fältmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den skarpt tecknade fjärilen med ett närmast enfärgat mörkbrunt mellanfält och en mycket omväxlande och svårbeskriven teckning i vingarnas yttre fält är närmast förväxlingsbar med gråryggig fältmätare Ecliptopera silaceata, men är tydligt skild från denna genom den distinkt gula färgen på huvudet och mellankroppens rygg. Rotfältet och de yttre fälten är övervägande gula och gulvita med svarta eller mörkare grå till bruna fläckar. Linjerna i dessa fält bildar både våg- och nätmönster och har ljusare kantade konturer. Vingspann 22-27 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för gulryggig fältmätare Observationer i  Sverige för gulryggig fältmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Gulryggig fältmätare är den mest sällsynta av tre rödlistade mätararter knutna till springkorn Impatiens noli-tangere. Den uppgavs från Sverige första gången 1897. Detta fynd från östra Skåne har senare dementerats såsom felbestämt. Ända fram till 1940-talet var gulryggig fältmätare endast känd från Västergötland, samt från Dalarna, Frostbrunnsdalen där den först påträffades 1938. Ett mer målinriktat sökande efter arten under främst 1950-60-talen visade att den var mer utbredd. I Skåne påträffades den först i Kullabygden 1948. Den kända utbredningen omfattar idag Skåne, Halland, Västergötland, Östergötland, Bohuslän, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland, Värmland och Dalarna. Ett enstaka fynd i Gästrikland, Hyttön 1990, tyder möjligen på en oupptäckt förekomst i nedre Dalälvsområdet. På Öland och vid Kalmar är arten endast en tillfällig migrant då värdväxten saknas där. Detsamma gäller för Gotland där fyra individer insamlades för första gången 2010 på fyra olika platser. Arten är främst knuten till de kalkrika lerjordar som uppstått i anslutning till kambrosilurområdena. I Värmland förekommer den dock främst på hyperitberg. Gulryggig fältmätare är sällan talrik på sina fåtaliga förekomstområden i landet. Ett undantag utgör förekomsten vid Göksholm i Närke, där arten är mer allmän än de övriga två mätarearter som är knutna till springkorn. I Norge påträffades gulryggig fältmätare redan under 1800-talet. Det är här tydligare att arten är den mest värmekrävande av springkornsmätarna och dess utbredning är helt inskränkt till ett fåtal förekomster i Akershus, med undantag av ett fynd i södra Oppland, Gjövik. I Finland är arten sydlig och östlig från Åbodistriktet/Varsinais till Södra Savolax/Etelä-Savo och Norra Karelen/Pohjois-Karjala. Den anges här som sällsynt och mycket lokal. Även i Danmark är gulryggig fältmätare mycket lokal och ganska sällsynt. Utbredningen sträcker sig från Sydjylland till Östjylland, Djursland och omfattar samtliga av de större öarna med östgräns på Nordöstsjälland. På Bornholm och i Nordöstjylland är den endast tillfällig. I Tyskland är arten mycket lokal och sparsam till sällsynt. Världsutbredningen sträcker sig från Holland, Tyskland och Alperna och Norden genom Baltikum, Ryssland och Sibirien, till Korea, Japan och Kurilerna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Gulryggig fältmätare förekommer mycket lokalt på rika, men isolerade lundlokaler med springkorn (Impatiens noli-tangere) i Skåne samt från norra Götaland till södra Norrlands kustland. Många springkornslokaler håller på att förändras pga ändrade brukningsformer och igenplantering. På en del av artens lokaler kan värdväxten möjligen hotas av förekomsten av andra införda Impatiens-arter som blekbalsamin, I. parviflora, och jättebalsamin, I. glandulifera. Antalet reproduktiva individer skattas till 6500 (5000-7500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (400-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Den gulryggiga fältmätarens livsmiljö är områden där värdväxten springkorn förekommer talrikt eller där ståndorten är garanterat skyddad från alltför tidig frost i augusti och september. I Dalarna är fjärilens livsmiljö främst lövskogsklädda branta raviner vid djupt eroderade åar i leriga, sandiga eller moiga jordarter. I nordvästra Skåne och vidare längs västkusten till Oslofjordsområdet, samt i Värmland, är livsmiljön främst på översilningsmark vid foten av bergsbranter med basiska bergarter, eller i sluttningar till höjdområden med skalgrus. I det mellansvenska låglandet är livsmiljön främst vid sjöstränder med näringsrik, helst kalkhaltig, lera/gyttjelera. Höjdläge eller närhet till värmeackumulerande sjövatten som skyddar mot frost, är sannolikt en förutsättning för artens långsiktiga fortbestånd. Springkorn är ytterst frostkänslig, vilket sannolikt är förklaringen till fjärilens mycket lokala förekomst i hela Norden. Den flyger endast med en generation per år och flygperioden infaller något senare än för den mest spridda arten springkornsmätare Xanthorhoe biriviata som hinner med två generationer per år. Normal flygperiod för gulryggiga fältmätaren i ravinmiljöer i Dalarna sträcker sig från sista veckan i juni till tredje veckan i juli. I högläntare miljöer vid bergrötter i Norge, Värmland och Västergötland infaller flygperioden mellan andra veckan i juni och tredje veckan i juli. Vid Hjälmarens stränder infaller flygperioden mellan sista veckan i maj och första veckan i juli. Skuggigare livsmiljöer kan bidra till kraftigt försenad flygperiod under regniga och kyliga somrar. I Tyskland uppträder arten med en ofullständig andra generation under vissa år. Detta är ännu inte noterat i Norden. Fjärilen är nattaktiv och kan håvas i pannlampsljus eller lockas till UV-ljusfällor. Larverna lever enbart på springkorn och tillväxer under (juli) augusti till september. Arten övervintrar i puppstadiet i en jordkokong eller i en spånad av vissna bladrester på markytan.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· springkorn
· springkorn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Ecliptopera, Art Ecliptopera capitata (Herrich-Schäffer, 1839) - gulryggig fältmätare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Gulryggig fältmätare förekommer mycket lokalt på rika, men isolerade lundlokaler med springkorn (Impatiens noli-tangere) i Skåne samt från norra Götaland till södra Norrlands kustland. Många springkornslokaler håller på att förändras pga ändrade brukningsformer och igenplantering. På en del av artens lokaler kan värdväxten möjligen hotas av förekomsten av andra införda Impatiens-arter som blekbalsamin, I. parviflora, och jättebalsamin, I. glandulifera. Antalet reproduktiva individer skattas till 6500 (5000-7500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (400-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Den skarpt tecknade fjärilen med ett närmast enfärgat mörkbrunt mellanfält och en mycket omväxlande och svårbeskriven teckning i vingarnas yttre fält är närmast förväxlingsbar med gråryggig fältmätare Ecliptopera silaceata, men är tydligt skild från denna genom den distinkt gula färgen på huvudet och mellankroppens rygg. Rotfältet och de yttre fälten är övervägande gula och gulvita med svarta eller mörkare grå till bruna fläckar. Linjerna i dessa fält bildar både våg- och nätmönster och har ljusare kantade konturer. Vingspann 22-27 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gulryggig fältmätare

Länsvis förekomst och status för gulryggig fältmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gulryggig fältmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Gulryggig fältmätare är den mest sällsynta av tre rödlistade mätararter knutna till springkorn Impatiens noli-tangere. Den uppgavs från Sverige första gången 1897. Detta fynd från östra Skåne har senare dementerats såsom felbestämt. Ända fram till 1940-talet var gulryggig fältmätare endast känd från Västergötland, samt från Dalarna, Frostbrunnsdalen där den först påträffades 1938. Ett mer målinriktat sökande efter arten under främst 1950-60-talen visade att den var mer utbredd. I Skåne påträffades den först i Kullabygden 1948. Den kända utbredningen omfattar idag Skåne, Halland, Västergötland, Östergötland, Bohuslän, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland, Värmland och Dalarna. Ett enstaka fynd i Gästrikland, Hyttön 1990, tyder möjligen på en oupptäckt förekomst i nedre Dalälvsområdet. På Öland och vid Kalmar är arten endast en tillfällig migrant då värdväxten saknas där. Detsamma gäller för Gotland där fyra individer insamlades för första gången 2010 på fyra olika platser. Arten är främst knuten till de kalkrika lerjordar som uppstått i anslutning till kambrosilurområdena. I Värmland förekommer den dock främst på hyperitberg. Gulryggig fältmätare är sällan talrik på sina fåtaliga förekomstområden i landet. Ett undantag utgör förekomsten vid Göksholm i Närke, där arten är mer allmän än de övriga två mätarearter som är knutna till springkorn. I Norge påträffades gulryggig fältmätare redan under 1800-talet. Det är här tydligare att arten är den mest värmekrävande av springkornsmätarna och dess utbredning är helt inskränkt till ett fåtal förekomster i Akershus, med undantag av ett fynd i södra Oppland, Gjövik. I Finland är arten sydlig och östlig från Åbodistriktet/Varsinais till Södra Savolax/Etelä-Savo och Norra Karelen/Pohjois-Karjala. Den anges här som sällsynt och mycket lokal. Även i Danmark är gulryggig fältmätare mycket lokal och ganska sällsynt. Utbredningen sträcker sig från Sydjylland till Östjylland, Djursland och omfattar samtliga av de större öarna med östgräns på Nordöstsjälland. På Bornholm och i Nordöstjylland är den endast tillfällig. I Tyskland är arten mycket lokal och sparsam till sällsynt. Världsutbredningen sträcker sig från Holland, Tyskland och Alperna och Norden genom Baltikum, Ryssland och Sibirien, till Korea, Japan och Kurilerna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cidariini  
  • Släkte
    Ecliptopera  
  • Art
    Ecliptopera capitata(Herrich-Schäffer, 1839) - gulryggig fältmätare

Den gulryggiga fältmätarens livsmiljö är områden där värdväxten springkorn förekommer talrikt eller där ståndorten är garanterat skyddad från alltför tidig frost i augusti och september. I Dalarna är fjärilens livsmiljö främst lövskogsklädda branta raviner vid djupt eroderade åar i leriga, sandiga eller moiga jordarter. I nordvästra Skåne och vidare längs västkusten till Oslofjordsområdet, samt i Värmland, är livsmiljön främst på översilningsmark vid foten av bergsbranter med basiska bergarter, eller i sluttningar till höjdområden med skalgrus. I det mellansvenska låglandet är livsmiljön främst vid sjöstränder med näringsrik, helst kalkhaltig, lera/gyttjelera. Höjdläge eller närhet till värmeackumulerande sjövatten som skyddar mot frost, är sannolikt en förutsättning för artens långsiktiga fortbestånd. Springkorn är ytterst frostkänslig, vilket sannolikt är förklaringen till fjärilens mycket lokala förekomst i hela Norden. Den flyger endast med en generation per år och flygperioden infaller något senare än för den mest spridda arten springkornsmätare Xanthorhoe biriviata som hinner med två generationer per år. Normal flygperiod för gulryggiga fältmätaren i ravinmiljöer i Dalarna sträcker sig från sista veckan i juni till tredje veckan i juli. I högläntare miljöer vid bergrötter i Norge, Värmland och Västergötland infaller flygperioden mellan andra veckan i juni och tredje veckan i juli. Vid Hjälmarens stränder infaller flygperioden mellan sista veckan i maj och första veckan i juli. Skuggigare livsmiljöer kan bidra till kraftigt försenad flygperiod under regniga och kyliga somrar. I Tyskland uppträder arten med en ofullständig andra generation under vissa år. Detta är ännu inte noterat i Norden. Fjärilen är nattaktiv och kan håvas i pannlampsljus eller lockas till UV-ljusfällor. Larverna lever enbart på springkorn och tillväxer under (juli) augusti till september. Arten övervintrar i puppstadiet i en jordkokong eller i en spånad av vissna bladrester på markytan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· springkorn - Impatiens noli-tangere (Viktig)
Den uttorkningskänsliga och veka värdväxten hotas främst av dräneringsåtgärder, kalavverkning och intensiv betesdrift. Alla dikningsföretag är fördärvliga. Vattenregleringar kan spoliera frösättningen hos den ettåriga värdväxten på sjöstränder. Vidare hotas springkorn på flera områden att trängas ut av den införda blekbalsaminen, I. parviflora. Även jättebalsamin, I. glandulifera, har i vissa strandskogar vid Hjälmaren idag en så stark spridning att den kan utgöra en svår konkurrent till springkorn, men den växer främst på något torrare markunderlag. Springkorn kan möjligen klassas som en opportunist bland växterna och trängs undan av fleråriga växter om inte fältskiktet störs av naturliga variationer i hydrologin. Den gynnas sannolikt starkt av de flytrörelser i jordtäcket, som uppstår genom frysningsfenomen vintertid och som skadar unga träd och fleråriga kärlväxters rotsystem.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Springkorn var tidigare upptagen på Sveriges rödlista som Nära hotad. Hotkategorin gäller sannolikt ännu på regional nivå i många län. Den är på många håll skyddad i naturreservat med lundartad vegetation i raviner. Fjärilens främsta förekomster på moränlera vid sjöstränder har dock inget skydd och med ett ökat intresse för att skapa strandbetesmarker i naturvårdssyfte för att gynna fåglar kan dess livsmiljöer i sådana områden spolieras. Det är viktigt att naturvårdande myndigheter informeras om hur känsliga viktigare förekomster av de till springkorn knutna mätarna är. Undvik skyddsdikning och plantering av gran efter avverkning i ädellövdominerade skogsområden med springkorn. Alkärr och albevuxna strandzoner bör aldrig kalavverkas eller beröras av dikningsföretag.

Andersson, J. 1897. För svenska faunan nya Lepidoptera. Ent. Tidskr. 18(2): 111-112.

Berglind, S.-Å. 1990. Inventering av fjärilsfaunan på Gultberget, Torsby kommun. Rapport 1990: 2, Länsstyrelsen i Värmlands län.

Douwes, P. 1971. De bästa storfjärilsfynden 1971. Nerikes ent. sällskaps årsskrift 3: 6-8.

Franzén, M. 1997. Storfjärilar i lövskogar i norra Östergötland. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län 1997: 5.

Frendin, H. 1943. Lepidopterogeografiska iakttagelser i Tunabygden. Ent. Tidskr. 64: 129-159.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Ingelög, T. 1984. Floravård i skogsbruket. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lagerberg, T. 1957. Vilda växter i Norden. Bokförlaget Natur och kultur, Stockholm.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lindeborg, M. 2006. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2005. Ent. Tidskr. 127: 61-71.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska föreningen, Lund.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59-120.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75-87.

Ohlsson, A. & Wedelin, M. 1996. Storfjärilar i Skåne 1995. Fazett 9(1): 1-9.

Palmqvist, G. 1991. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1990. Ent. Tidskr. 112: 73-78.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Pellmyr, O. 1972. Inkomna rapporter av mätare. Nerikes ent. sällskaps årsskrift 4: 22-25.

Rydén, H. & Carlgren, G. 1953. Fjärilsfaunistiska notiser (Macrolepidoptera). Opusc. ent. 18(1): 49-52.

Rydén, H. 1961. Kullabergs storfjärilar. AB Kullabergs natur; häfte 5, Lund 1961.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Trei, H. 1973. Inkomna rapporter av mätare. Nerikes ent. sällskaps årsskrift 5: 27-31.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cidariini  
  • Släkte
    Ecliptopera  
  • Art
    Ecliptopera capitata, (Herrich-Schäffer, 1839) - gulryggig fältmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2007 & 2012.