Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  lundstarrsgräsmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Elachista tetragonella
Lundstarrsgräsmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En av våra minsta gräsminerarmalar som inte kan förväxlas med någon annan svensk fjärilsart. Huvudet och mellankroppen är mörkgråa, starkt metallglänsande. Framvingen är svartaktig, något bruntonad, med fyra skarpt silvervita, metallglänsande fläckar, en under vingbasen vid en tredjedel från vingroten, ett par motstående fläckar vid två tredjedelar från basen och den fjärde strax innanför vingspetsen. Bakvingen är mycket smal, brunaktig. Vingspann 5-6 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för lundstarrsgräsmal Observationer i  Sverige för lundstarrsgräsmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Lundstarrminerarmal upptäcktes första gången 1936 av Per Benander när han undersökte fjärilsfaunan på Kinnekulle i Västergötland. Därefter har den bara påträffats ett fåtal gånger med långa tidsmellanrum. Andra kända lokaler är Isberga naturreservat nära Ödeshög i Östergötland, Ekolsunds slott (fyrradig lindallé), Enköping i Uppland, samt Repperda storäng öster om Vetlanda i Småland. Den aktuella situationen för lokalen vid Bäcke i Dalsland, där arten påträffades 1976, är inte närmare känd men troligen är den stadd i igenväxning. Primärlokalen på Kinnekulle finns eventuellt kvar eftersom lundstarrminerarmal åter påträffades strax söder om Österplana kyrka under 2011. Fjärilen är uppenbarligen extremt lokal, men kan finnas ganska rikligt på mindre ytor. Sannolikt finns den på ytterligare några platser i södra Sverige där det växer lundstarr sedan lång tid tillbaka. Lundstarr finns utbredd främst över västra delen av Götaland och går mot nordost upp i östra Svealand. I övrigt är förekomsten av växten numera mycket fragmenterad. Lundstarrminerarmal saknas i Danmark och Norge. I Finland förekommer arten i fyra provinser i söder. Utanför Norden är den känd från ett tiotal länder i västra Europa söderut till Spanien och österut till Slovakien med en isolerad förekomst i Bulgarien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Endast känd från fyra små spridda lokaler i Västra götalands län, Östergötlands- och Uppsala län. För närvarande synes arten förekomma på endast två lokaler. Den nyuptäckta lokalen vid Ekolsunds slott i Uppland hotas av skötselåtgärder då den ligger inom slottsparkområdet. Det har även varit tal om en ny golfbana i närområdet. Värdväxten lundstarr (Carex montana) är känslig för hårt betestryck, vilket säkerligen snabbt kan slå ut en lokal population mycket snabbt. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (6-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 32000 (31672-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (24-60) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Lundstarrminerarmal finns praktiskt taget bara på marker som har använts för extensivt bete under lång tid. Fjärilen flyger från mitten av juni till skiftet juli-augusti. Den verkar vara aktiv i solsken bara under eftermiddagen, vilket är ovanligt för arter inom släktet Elachista, som oftast flyger i skymningen och på natten. Även om den lever på öppna marker är den av observationer att döma känslig för vind, då den skyddar sig mot vinddrift genom att krypa ner mot marken. Larven lever minerande inuti blad av lundstarr, Carex montana, fram till och med maj.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· lundstarr
· lundstarr
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Elachistidae (gräsmalar), Släkte Elachista, Art Elachista tetragonella (Herrich-Schäffer, 1855) - lundstarrsgräsmal Synonymer lundstarrminerarmal

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Endast känd från fyra små spridda lokaler i Västra götalands län, Östergötlands- och Uppsala län. För närvarande synes arten förekomma på endast två lokaler. Den nyuptäckta lokalen vid Ekolsunds slott i Uppland hotas av skötselåtgärder då den ligger inom slottsparkområdet. Det har även varit tal om en ny golfbana i närområdet. Värdväxten lundstarr (Carex montana) är känslig för hårt betestryck, vilket säkerligen snabbt kan slå ut en lokal population mycket snabbt. Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (6-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 32000 (31672-35000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (24-60) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv)c(iv)).
En av våra minsta gräsminerarmalar som inte kan förväxlas med någon annan svensk fjärilsart. Huvudet och mellankroppen är mörkgråa, starkt metallglänsande. Framvingen är svartaktig, något bruntonad, med fyra skarpt silvervita, metallglänsande fläckar, en under vingbasen vid en tredjedel från vingroten, ett par motstående fläckar vid två tredjedelar från basen och den fjärde strax innanför vingspetsen. Bakvingen är mycket smal, brunaktig. Vingspann 5-6 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för lundstarrsgräsmal

Länsvis förekomst och status för lundstarrsgräsmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för lundstarrsgräsmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Lundstarrminerarmal upptäcktes första gången 1936 av Per Benander när han undersökte fjärilsfaunan på Kinnekulle i Västergötland. Därefter har den bara påträffats ett fåtal gånger med långa tidsmellanrum. Andra kända lokaler är Isberga naturreservat nära Ödeshög i Östergötland, Ekolsunds slott (fyrradig lindallé), Enköping i Uppland, samt Repperda storäng öster om Vetlanda i Småland. Den aktuella situationen för lokalen vid Bäcke i Dalsland, där arten påträffades 1976, är inte närmare känd men troligen är den stadd i igenväxning. Primärlokalen på Kinnekulle finns eventuellt kvar eftersom lundstarrminerarmal åter påträffades strax söder om Österplana kyrka under 2011. Fjärilen är uppenbarligen extremt lokal, men kan finnas ganska rikligt på mindre ytor. Sannolikt finns den på ytterligare några platser i södra Sverige där det växer lundstarr sedan lång tid tillbaka. Lundstarr finns utbredd främst över västra delen av Götaland och går mot nordost upp i östra Svealand. I övrigt är förekomsten av växten numera mycket fragmenterad. Lundstarrminerarmal saknas i Danmark och Norge. I Finland förekommer arten i fyra provinser i söder. Utanför Norden är den känd från ett tiotal länder i västra Europa söderut till Spanien och österut till Slovakien med en isolerad förekomst i Bulgarien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Elachistidae - gräsmalar 
  • Underfamilj
    Elachistinae  
  • Släkte
    Elachista  
  • Art
    Elachista tetragonella(Herrich-Schäffer, 1855) - lundstarrsgräsmal
    Synonymer
    lundstarrminerarmal

Lundstarrminerarmal finns praktiskt taget bara på marker som har använts för extensivt bete under lång tid. Fjärilen flyger från mitten av juni till skiftet juli-augusti. Den verkar vara aktiv i solsken bara under eftermiddagen, vilket är ovanligt för arter inom släktet Elachista, som oftast flyger i skymningen och på natten. Även om den lever på öppna marker är den av observationer att döma känslig för vind, då den skyddar sig mot vinddrift genom att krypa ner mot marken. Larven lever minerande inuti blad av lundstarr, Carex montana, fram till och med maj.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog, Lövskog, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· lundstarr - Carex montana (Viktig)
Igenväxning av betesmarker med lång kontinuitet och skogsplantering undertrycker lundstarren och missgynnar därmed fjärilen. Åtminstone tre av de kända lokalerna ligger inom reservat med till synes lämpliga skötselplaner. Lokalen vid Ekolsunds slott i Uppland sköts för närvarande av en markägare som visar intresse av att hävda området på ett för fjärilen gynnsamt sätt med måttligt och sent fårbete.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
De kända lokalerna bör fortsättningsvis hävdas på traditionellt sätt med bete av nötkreatur eller med likvärdig påverkan för att hindra igenväxning och gynna lundstarren. Om betesgång inte är möjligt kan manuell röjning då och då hjälpligt ersätta naturbetet för att kortsiktigt gynna bestånd av lundstarr. Lokalen i Dalsland bör röjas. Röjningar får inte urarta till intensiv parkskötsel vilket missgynnar lundstarren och än mer fjärilen som riskerar att ätas upp under larvstadiet.

Fauna Europaea (mars 2012). [http://www.faunaeur.org/distribution.php] (Utbredningskarta - Europa).

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Traugott-Olsen, E. & Schmidt Nielsen, E. 1977. Elachistidae (Lepidoptera) of Fennoscandia and Denmark. Scandinavian Science Press Ltd. Klampenborg, Denmark. 299 s.

[http://ukmoths.org.uk/show.php?bf=643]

[http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/cypera/carex/kartor/caremonn.jpg]

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Elachistidae - gräsmalar 
  • Underfamilj
    Elachistinae  
  • Släkte
    Elachista  
  • Art
    Elachista tetragonella, (Herrich-Schäffer, 1855) - lundstarrsgräsmal
    Synonymer
    lundstarrminerarmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2012.