Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  humlekortvinge

Organismgrupp Skalbaggar, Kortvingar Emus hirtus
Humlekortvinge Skalbaggar, Kortvingar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En av våra största kortvingar, 20-25 mm lång med kraftig kroppsbyggnad och slående färgteckning. Kropp och ben är svarta, översidan är täckt av en tät och lång, raggig behåring som är svart längs halssköldens bakkant, i täckvingarnas främre del och på bakkroppens främre leder, grå på resten av täckvingarna och för övrigt guldgul. Den iögonfallande färgteckningen är en varning till fåglar och andra predatorer om att arten smakar illa. När skalbaggen känner sig hotad kröker den bakkroppen uppåt/framåt och avger ett mjölkaktigt, starkt luktande sekret ur ett par klargula körtlar i bakkroppsspetsen. Bakkroppens undersida är metalliskt blåglänsande, vilket förstärker den visuella effekten.
Utbredning
Länsvis förekomst för humlekortvinge Observationer i  Sverige för humlekortvinge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland och Västergötland. Aktuella fynd främst i östra och södra Skåne, västra Blekinge samt på Öland. Sentida nyfynd på Gotland, i Småland och i Östergötland antyder att arten kanske åter är på väg att öka, möjligen gynnad av ett varmare klimat. Närmast förekommer arten i Danmark och i Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa till Turkiet och Iran.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Ett rovdjur både som larv och som fullvuxen, främst i spillning av nöt eller häst på torra, varma lokaler, såsom torrängar, sandhedar och alvarmarker. Den fullbildade skalbaggen är också påträffad på as och rutten svamp. Påträffad från Skåne till Småland och Västergötland. Sentida fynd främst i Skåne, västra Blekinge och på Öland. Som rovdjur med huvudsaklig förekomst i spillning påverkas arten negativt både av ändringar i betesdriften (minskad areal välhävdade magra naturbetesmarker) och av ändringar i dyngfaunans sammansättning (minskad tillgång på bytesdjur förorsakad av bl.a. påverkan från avmaskningsmedel). Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (100-180). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (400-720) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).
Ekologi
Ett rovdjur både som larv och som fullvuxen, främst i spillning av nöt eller häst på torra, öppna marker, såsom torrängar, sandhedar och alvarmarker. Den fullbildade skalbaggen är också påträffad på as och rutten svamp. Larvutvecklingen sker under sommaren och förpuppning sker i juli. Fullbildade individer påträffas från maj till september med en topp i maj–juni. De är dagaktiva och påträffas vanligen i gräset under eller i kanten av spillningen, men kan också vid solig väderlek sitta ovanpå.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Levande djur
Levande djur
· leddjur
· leddjur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Staphylinidae (kortvingar), Släkte Emus, Art Emus hirtus (Linnaeus, 1758) - humlekortvinge Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Ett rovdjur både som larv och som fullvuxen, främst i spillning av nöt eller häst på torra, varma lokaler, såsom torrängar, sandhedar och alvarmarker. Den fullbildade skalbaggen är också påträffad på as och rutten svamp. Påträffad från Skåne till Småland och Västergötland. Sentida fynd främst i Skåne, västra Blekinge och på Öland. Som rovdjur med huvudsaklig förekomst i spillning påverkas arten negativt både av ändringar i betesdriften (minskad areal välhävdade magra naturbetesmarker) och av ändringar i dyngfaunans sammansättning (minskad tillgång på bytesdjur förorsakad av bl.a. påverkan från avmaskningsmedel). Antalet lokalområden i landet skattas till 120 (100-180). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 480 (400-720) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En av våra största kortvingar, 20-25 mm lång med kraftig kroppsbyggnad och slående färgteckning. Kropp och ben är svarta, översidan är täckt av en tät och lång, raggig behåring som är svart längs halssköldens bakkant, i täckvingarnas främre del och på bakkroppens främre leder, grå på resten av täckvingarna och för övrigt guldgul. Den iögonfallande färgteckningen är en varning till fåglar och andra predatorer om att arten smakar illa. När skalbaggen känner sig hotad kröker den bakkroppen uppåt/framåt och avger ett mjölkaktigt, starkt luktande sekret ur ett par klargula körtlar i bakkroppsspetsen. Bakkroppens undersida är metalliskt blåglänsande, vilket förstärker den visuella effekten.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för humlekortvinge

Länsvis förekomst och status för humlekortvinge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för humlekortvinge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Öland, Gotland, Östergötland och Västergötland. Aktuella fynd främst i östra och södra Skåne, västra Blekinge samt på Öland. Sentida nyfynd på Gotland, i Småland och i Östergötland antyder att arten kanske åter är på väg att öka, möjligen gynnad av ett varmare klimat. Närmast förekommer arten i Danmark och i Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa till Turkiet och Iran.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Staphylinoidea  
  • Familj
    Staphylinidae - kortvingar 
  • Underfamilj
    Staphylininae - storkortvingar 
  • Tribus
    Staphylinini  
  • Släkte
    Emus  
  • Art
    Emus hirtus(Linnaeus, 1758) - humlekortvinge

Ett rovdjur både som larv och som fullvuxen, främst i spillning av nöt eller häst på torra, öppna marker, såsom torrängar, sandhedar och alvarmarker. Den fullbildade skalbaggen är också påträffad på as och rutten svamp. Larvutvecklingen sker under sommaren och förpuppning sker i juli. Fullbildade individer påträffas från maj till september med en topp i maj–juni. De är dagaktiva och påträffas vanligen i gräset under eller i kanten av spillningen, men kan också vid solig väderlek sitta ovanpå.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· häst - Equus caballus (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· leddjur - Arthropoda (Viktig)
Artens tillbakagång står i samband med den kraftiga minskningen av betet på magra, torra utmarker. Också användandet av avmaskningsmedel kan påverka arten, då det kan slå ut de dynglevande insekter som är dess huvudsakliga bytesdjur.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Upprätthåll adekvat beteshävd av alvar, torrängar och sandmarker. Minimera användandet av avmaskningsmedel. Arten är tillsammans med sex andra dynglevande skalbaggar föremål för ett åtgärdsprogram.

Åtgärdsprogram Fastställt

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Ljungberg, H. 2007. Åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar. Naturvårdsverket, Rapport 5689.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Håkan Ljungberg 2007, 2016. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Staphylinoidea  
  • Familj
    Staphylinidae - kortvingar 
  • Underfamilj
    Staphylininae - storkortvingar 
  • Tribus
    Staphylinini  
  • Släkte
    Emus  
  • Art
    Emus hirtus, (Linnaeus, 1758) - humlekortvinge
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005. Rev. Håkan Ljungberg 2007, 2016. © ArtDatabanken, SLU 2007.