Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svartriddarstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Episyron gallicum
Svartriddarstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Svartriddarstekel är en upp till 1,5 cm lång, svart vägstekel med två till tre par vita fläckar på bakkroppen. Ett skiljetecken mot närstående arter är att bakskenbenens tornar alltid är mörka. Ytterligare karaktärer hos honan är huvudets form och färgteckning, medan hannens antenner har en artspecifik utformning. Släktet bestäms bäst efter Priesner (1966).
Utbredning
Länsvis förekomst för svartriddarstekel Observationer i  Sverige för svartriddarstekel
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Arten förekommer lokalt men väl spridd genom Syd- och Mellaneuropa med nordliga utpostlokaler belagda genom sentida fynd i Rhendalen och Brandenburg i Tyskland. Det kända utbredningsområdet sträcker sig från Spanien och Frankrike i väst till Centralasien (Tadjikistan) i öst. Svartriddarstekeln är endast känd genom ett enda äldre fynd i Norden, i Uppland vid Svartsjö (Ekerö) 1920. En uppgift om förekomst i Värmland (Wolf 1972) beror på felbestämning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Gamla belägg av denna vägstekel finns från Uppland (Ekerö både 1800-tal och senast 1920). Arten har eftersökt på Mälaröarna under senare tid men utan framgång. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1920.
Ekologi
Detta är en värmekrävande art som i Mellaneuropa framför allt förekommer på utpräglade värmelokaler. Flera förekomster är belägna i höjdlägen bl.a. i Alperna, men där alltid i klimatiskt gynnade sluttningar (Schmid-Egger in litt.). Lokalen i östra Tyskland är en lertäkt. Andra kända livsmiljöer är ”gamla” vinberg, sydvända sluttningar med torrängsvegetation och gles tallskog. Förekommer på sandmarker och på lössjord. Arten besöker blommor av vildmorot Daucus carota. Bytet är okänt men honan förser troligen liksom närstående arter sina bon med hjulspindlar (Araneidae).

Flygtid i Mellan- och Nordeuropa från juli till början av september.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· hjulspindlar
· hjulspindlar
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Episyron (riddarvägsteklar), Art Episyron gallicum (Tournier, 1889) - svartriddarstekel Synonymer gallisk riddarvägstekel, Pompilus gallicus Tournier, 1889

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Gamla belägg av denna vägstekel finns från Uppland (Ekerö både 1800-tal och senast 1920). Arten har eftersökt på Mälaröarna under senare tid men utan framgång. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1920.
Svartriddarstekel är en upp till 1,5 cm lång, svart vägstekel med två till tre par vita fläckar på bakkroppen. Ett skiljetecken mot närstående arter är att bakskenbenens tornar alltid är mörka. Ytterligare karaktärer hos honan är huvudets form och färgteckning, medan hannens antenner har en artspecifik utformning. Släktet bestäms bäst efter Priesner (1966).

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för svartriddarstekel

Länsvis förekomst och status för svartriddarstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svartriddarstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer lokalt men väl spridd genom Syd- och Mellaneuropa med nordliga utpostlokaler belagda genom sentida fynd i Rhendalen och Brandenburg i Tyskland. Det kända utbredningsområdet sträcker sig från Spanien och Frankrike i väst till Centralasien (Tadjikistan) i öst. Svartriddarstekeln är endast känd genom ett enda äldre fynd i Norden, i Uppland vid Svartsjö (Ekerö) 1920. En uppgift om förekomst i Värmland (Wolf 1972) beror på felbestämning.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Episyron - riddarvägsteklar 
  • Art
    Episyron gallicum(Tournier, 1889) - svartriddarstekel
    Synonymer
    gallisk riddarvägstekel
    Pompilus gallicus Tournier, 1889

Detta är en värmekrävande art som i Mellaneuropa framför allt förekommer på utpräglade värmelokaler. Flera förekomster är belägna i höjdlägen bl.a. i Alperna, men där alltid i klimatiskt gynnade sluttningar (Schmid-Egger in litt.). Lokalen i östra Tyskland är en lertäkt. Andra kända livsmiljöer är ”gamla” vinberg, sydvända sluttningar med torrängsvegetation och gles tallskog. Förekommer på sandmarker och på lössjord. Arten besöker blommor av vildmorot Daucus carota. Bytet är okänt men honan förser troligen liksom närstående arter sina bon med hjulspindlar (Araneidae).

Flygtid i Mellan- och Nordeuropa från juli till början av september.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· hjulspindlar - Araneidae (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Sannolikt är arten känslig för kylig sommarväderlek i kombination med igenväxning av lämpliga lokaler. Det är osäkert om den någonsin i modern tid haft en fast förekomst i Sverige.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Arten bör eftersökas på den gamla svenska lokalen. Om arten skulle återupptäckas i Sverige är habitatvårdande insatser och skyddsåtgärder för lokalen befogade.
Etymologi: gallicus (lat.) = gallisk, av Gallia, ungefär nuvarande Frankrike + Belgien: här sannolikt = fransk (vilket annars ofta brukar heta francogallicus).

Uttal: [episýron gállikum].

Beaumont, J, de. 1946. Les Pompilides de la Collection H. Tournier. Mitt. Schweiz. Ent. Ges. 20: 161–181.

Oehlke, J & Wolf, H. 1987. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Hymenoptera-Pompilidae. Beitr Ent. Berlin 37(2): 279–390.

Priesner, H. 1966. Zur Kenntnis der Gattung Episyron (Hymenoptera, Pompilidae). Boll. Entomol. Bologna 28: 29–55.

Wolf, H. 1972. Nachtrag zum Catalogus Insectorum Sueciae, Hymenoptera: Pompiloidea. Ent Tidskr. 93: 83–87.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven-Åke Berglind 1991. Rev. Sven-Åke Berglind 1999, Johan Abenius 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Episyron - riddarvägsteklar 
  • Art
    Episyron gallicum, (Tournier, 1889) - svartriddarstekel
    Synonymer
    gallisk riddarvägstekel
    Pompilus gallicus Tournier, 1889
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven-Åke Berglind 1991. Rev. Sven-Åke Berglind 1999, Johan Abenius 2001.