Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Esolus angustatus

Organismgrupp Skalbaggar, Flugbaggar, bäckbaggar, rödvingebaggar m.fl. Esolus angustatus
  Skalbaggar, Flugbaggar, bäckbaggar, rödvingebaggar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En parallellsidig, baktill något bredare, långsträckt mörkt sidenglänsande skalbagge som blir 2 mm lång. Täckvingarnas punktrader har ganska grova, bakåt finare, punkter. Det 7:e punktradsmellanrummet kilformigt upphöjt, liksom det 5:e mellanrummet vid basen. Fötterna är påtagligt långa och försedda med kraftiga klor. På halsskölden finns två längsgående fåror. Antennerna och benen är gulröda.
Utbredning
Länsvis förekomst för Esolus angustatus Observationer i  Sverige för Esolus angustatus
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
I Nordeuropa endast känd från Sverige, där den påträffades år 1883 i Stensån i Halland. Den har under senare år eftersökts i vattendrag runt Hallandsåsen utan positivt resultat. Arten är känd från Syd- och Mellaneuropa. Den synes saknas i Finland, Danmark och Norge.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Lever akvatiskt i klart, rinnande vatten, ofta i små vattendrag. Om artens levnadssätt i Sverige finns inga närmare uppgifter. I Tyskland liksom i Italien lever arten på stenar och i vattenmossa, främst i små kalla bergs- och skogsbäckar. I Norden endast känd genom ett gammalt fynd (1883) från södra Halland. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Lever akvatiskt i klart, rinnande vatten, ofta i små vattendrag. Om artens levnadssätt i Sverige finns inga närmare uppgifter. I Tyskland liksom i Italien lever arten på stenar och i vattenmossa, främst i små kalla bergs- och skogsbäckar. I Frankrike uppges livscykeln vara ettårig.
Landskapstyper
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· grönalger
· grönalger
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Elmidae (bäckbaggar), Släkte Esolus, Art Esolus angustatus (Müller, 1821) Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Lever akvatiskt i klart, rinnande vatten, ofta i små vattendrag. Om artens levnadssätt i Sverige finns inga närmare uppgifter. I Tyskland liksom i Italien lever arten på stenar och i vattenmossa, främst i små kalla bergs- och skogsbäckar. I Norden endast känd genom ett gammalt fynd (1883) från södra Halland. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
En parallellsidig, baktill något bredare, långsträckt mörkt sidenglänsande skalbagge som blir 2 mm lång. Täckvingarnas punktrader har ganska grova, bakåt finare, punkter. Det 7:e punktradsmellanrummet kilformigt upphöjt, liksom det 5:e mellanrummet vid basen. Fötterna är påtagligt långa och försedda med kraftiga klor. På halsskölden finns två längsgående fåror. Antennerna och benen är gulröda.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för Esolus angustatus

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Esolus angustatus

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Nordeuropa endast känd från Sverige, där den påträffades år 1883 i Stensån i Halland. Den har under senare år eftersökts i vattendrag runt Hallandsåsen utan positivt resultat. Arten är känd från Syd- och Mellaneuropa. Den synes saknas i Finland, Danmark och Norge.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Dryopoidea  
  • Familj
    Elmidae - bäckbaggar 
  • Underfamilj
    Elminae  
  • Tribus
    Elmini  
  • Släkte
    Esolus  
  • Art
    Esolus angustatus(Müller, 1821)

Lever akvatiskt i klart, rinnande vatten, ofta i små vattendrag. Om artens levnadssätt i Sverige finns inga närmare uppgifter. I Tyskland liksom i Italien lever arten på stenar och i vattenmossa, främst i små kalla bergs- och skogsbäckar. I Frankrike uppges livscykeln vara ettårig.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Vattendrag

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· grönalger - Chlorophyta (Viktig)
Hoten mot denna art är dåligt kända. Den enda svenska fyndlokalen, Stensån, torde än idag ha ett tämligen rent vatten och hyser andra känsliga elmididarter. Det kan dock inte uteslutas att vissa surstötar under vårfloder eller höstregn varit så kraftiga att E. angustatus slagits ut av dem.

Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
Verka internationellt för minskade svavel- och kväveutsläpp. Sannolikt torde en bred kalkningsverksamhet öka artens chanser att på nytt kolonisera Sverige.

Engblom, E., Lingdell, P-E. och Nilsson, A. N. 1990. Sveriges bäckbaggar (Coleoptera, Elmididae) - artbestämning, utbredning, habitatval och värde som miljöindikator. Ent. Tidskr. 111: 105–121.

Hansen, V. 1938. Blödvinger, klannere m. m. Danmarks Fauna, Biller X. Herrman, J., Malmqvist, B., Sjöström, P. och Svenmar, P. 1983. Från Almaån till Östersjöbäcken. En analys av Kristianstads läns vattendrag. Rheoekologiska gruppen vid Lunds universitet. Länsstyrelsen i Skåne län. Rapport nr 1.

Olmi, M. 1976. Dryopidae, Elminthidae. Fauna dItalia.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Pär-Erik Lingdell 1995. Rev. Bertil Andrén 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Dryopoidea  
  • Familj
    Elmidae - bäckbaggar 
  • Underfamilj
    Elminae  
  • Tribus
    Elmini  
  • Släkte
    Esolus  
  • Art
    Esolus angustatus, (Müller, 1821)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Pär-Erik Lingdell 1995. Rev. Bertil Andrén 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006.