Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  väddnätfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Dagfjärilar Euphydryas aurinia
Väddnätfjäril Fjärilar, Dagfjärilar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Väddnätfjäril är en av de mest variabla av nätfjärilsarterna. Vingarnas översidor är vitgula, orangegula och brunsvarta. Teckningsmönstret följer vingribborna och de tvärgående linjerna så markant att de ljusare fläckarna bildar ett rutmönster. På undersidan är vingarna övervägande blekgula samt svagare tecknade än hos flera av de närbesläktade arterna, vilket är ett gott kännetecken tillsammans med en av vingöversidans karaktärer. Denna består i svarta punkter mellan varje vingribba i mitten av tvärbanden på bakvingarna. Vingspann 35–42 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för väddnätfjäril Observationer i  Sverige för väddnätfjäril
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den till ängsvädd knutna väddnätfjärilen har under de senaste 30 åren minskat i mycket snabb takt i hela Västeuropa. Artens möjligheter att kvarleva har under dessa år kraftigt kringskurits genom upphörande bete och igenplantering av våtare ängar i anslutning till mossar och ljunghedar, samt friskare ängar i bergsluttningar med rörligt markvatten. I ett tätbefolkat land som Nederländerna försvann arten från sina sista förekomster efter 1981. I början av 1900-talet var den här känd från 112 förekomstområden (5 x 5 km rutor). Det har sedan början av 1900-talet varit känt att till synes mycket starka lokala populationer spårlöst kan försvinna från oförändrade miljöer och sedan återkomma igen efter 10–20 år. Man anser idag att arten för sitt fortbestånd inom en region är beroende av en övergripande population eller en så kallad metapopulation, i vilken antalet lokala utdöenden och återkoloniseringar befinner sig i jämvikt. Om fragmenteringen av lämpliga livsmiljöer inom en region överskrider en kritisk nivå, och de lokala populationerna i alltför hög grad isoleras från varandra, är det endast en tidsfråga innan arten dör ut i hela regionen. Nätfjärilsarternas populationsdynamik har under senare år rönt stort intresse, vilket resulterat i många omfattande studier, som styrker metapopulationsdynamikens betydelse för arternas långsiktiga överlevnad. Väddnätfjäril har under senare år minskat mycket kraftigt även i Sverige. Den var under 1800-talet känd från Skåne till Dalarna och var då allmän på flera områden i Skåne varifrån den nu helt försvunnit. Artens kända utbredning fram till 1955 omfattar: Skåne, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland och Medelpad. Dessutom finns en mer osäker fynduppgift från Västergötland. Arten har sannolikt försvunnit från sex av ovannämnda 13 landskap. Omfattande inventeringar från slutet av 1990-talet och till 2007 har visat att artens förekomst på fastlandet är kraftigt fragmenterad och att den idag nästan helt är hänvisad till begränsade avsnitt av bredare kraftledningsgator där värdväxten förekommer mer rikligt. Detta gäller speciellt i länen Dalarna, Gävleborg, Västmanland och Uppsala. I Uppsala län finns fortfarande mindre populationer på några slåttrade marker, främst i skjutfältet Marma. I Örebro län befinner sig flertalet förekomstytor på hyggen (tidigare utmarksbeten) där kalkhalten i moränen är något högre än genomsnittet i regionen. Arten förekommer i Örebro län också i högre grad på rik-/mellankärr. I Mellansverige finns idag drygt 20 separata förekomstområden (> 1 km inbördes avstånd mellan lokala förekomster). Det största sammanhängande området består av en kraftledningsgata som sträcker sig från Gysinge i Gävleborgs län genom Heby kommun (tidigare Västmanlands län) till Uppsala kommun. På Gotland har arten gått kraftigt tillbaka och endast en större förekomst finns kvar, men mindre populationer har under senaste åren påträffats på 5 områden. På Öland ser situationen bättre ut med cirka 40 separata förekomstområden (>1 km inbördes avstånd), varav ett par stora med många närliggande förekomstytor. Flertalet befinner sig inom Mittlandsskogen. Samtliga län med förekomster av väddnätfjäril har utvalt ett eller några förekomstområden att ingå i nätverket Natura 2000 och bevarandeplaner är under framtagande för dessa. Artens situation är fortfarande kritisk i Västmanlands och Dalarnas län, som har mer isolerade populationer med mindre än 100-talet reproducerande individer årligen per område. Artens migrationsbenägenhet är begränsad och spridningsradien föga mer än en kilometer per år. I Danmark är väddnätfjäril påträffad på sammanlagt 132 områden (5 x 5 km rutor) mellan 1900–1995. Utbredningen omfattar främst hela Jylland, men även södra och norra Själland. Mellan 1970–1989 hade antalet förekomstområden minskat till 35 st och efter 1990 har arten endast noterats på 16 områden, varav flera förefaller vara under utdöende. I Finland var arten tidigare främst utbredd i ett område med centrum strax norr om Helsingfors. Idag förekommer den endast vid östligaste delen av Finska viken och i gränsbygderna mot Ryssland norr om Ladoga, nordligast vid Kitee, samt en enstaka fynduppgift från trakten av Kuopio. Arten har aldrig påträffats i Norge. I Estland förekommer arten ännu glest över hela landet. Världsutbredningen sträcker sig från Marocko, Spanien, Irland och Skottland i väster genom hela Medelhavsområdet, Mellaneuropa och Norden via Ryssland, Turkiet och Kaukasus genom Sibirien till Kina och Korea. Söderut förekommer den främst i bergstrakter mellan 1000–2600 m ö.h. Väddnätfjärilens världspopulation har avgränsats i ett stort antal underarter varav en uppburit omtvistad artstatus. Flera av dessa underarter är knutna till andra värdväxter. Den danska populationen avviker utseendemässigt från populationen runt Östersjön och anknyter till populationer i mer atlantiskt präglade klimatområden. Denna förändring av fjärilarnas utseende accentueras hos underarten hibernica på Irland och i Skottland. Arten anges i Belgiens och Nederländernas rödlistor som Nationellt utdöd. Väddnätfjäril är fridlyst inom EU.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2b(iii,v)c(iv); C2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Väddnätfjäril förekom tidigare i skogstrakternas jordbruksbygder på extensivt eller periodiskt nyttjade betesområden, nybruten mark, slåtterängar etc. Kvalitén hos artens tidigare livsmiljöer har minskat så kraftigt att den i Mellansverige idag har sina främsta förekomster i bredare kraftledningsgator. Arten har helt försvunnit från Skåne, och mer begränsade utbredningsområden i Smålands Vätternbygd och i sydligaste Närke med angränsande del av Östergötland och Södermanland. Den har även försvunnit från Hälsingland och Medelpad. Endast på Öland förekommer den ännu på kulturskapade öppna marker, medan den på Gotland idag bara förekommer på naturligt öppna våtmarker. Även i östra och mellersta Svealand, främst i Örebro och Dalarnas län, förekommer den på ett fåtal rikkärr och mellankärr. Fjärilens larver lever i kolonier på ängsvädd (Succisa pratensis). I Mellansverige har arten både ettårig och tvåårig livscykel. Regniga somrar kan reproduktionen i denna del av landet misslyckas och föregående års reproduktion räddar då de lokala populationerna från utdöende. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2800-8250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 900 (844-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (förändrad markanvändning, exempelvis utdikning och igenplantering) och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (B2b(iii,v)c(iv); C2b).
Ekologi
Väddnätfjäril förekommer i Mellansverige på öppna fuktiga ängsmarker, kärr och på våta ytor på hyggesmark, alltid på sand eller moränunderlag och gärna längs bäckar. På Öland förekommer den på fuktiga, f.d. hävdade ängar och rikkärr på kalklera. På Gotland förekommer den främst på s.k. blekvätar som varierar kraftigt i fuktighet, lätt översvämmas, men till skillnad från miljöerna på Öland hålls naturligt öppna av frysfenomen som skadar rötter på buskar och träd. Arten har i Mellansverige en högst specialiserad anpassning till ett kyligare klimat, vilket gör den mycket sårbar för förändringar av livsmiljön. Larverna lever socialt i stora grupper och spinner spånadsväv runt värdväxten för att skapa en skyddande miljö. Spånaden hjälper larverna att uppnå den höga kroppstemperatur av 30–35°C som krävs för ämnesomsättningen. Främsta värdväxten i Nordeuropa är ängsvädd Succisa pratensis. Honan placerar äggen i grupp om cirka 50–200 st vid ett par äggläggningstillfällen. I fastlandspopulationen placerar flera honor ofta sina ägg tillsammans under ett och samma blad. Äggläggningsplatsen väljs med stor omsorg för att bäst motsvara äggens och larvernas mycket höga krav på obruten solexponering under hela dagen och en hög luftfuktighet. Trots detta misslyckas utvecklingen ofta under regniga och solfattiga somrar. Äggutvecklingen tar cirka en månad. Larvernas tillväxt är långsam och de övervintrar i tredje till fjärde stadiet, som de under normala år uppnår först under senare hälften av augusti till september. De övervintrar tillsammans i en vattentät liten säck av spinntrådar i högsta punkten av den större spånaden. Efter övervintringen blir larverna aktiva redan under snösmältningen och exponerar sig då för soluppvärmning. De är nu svarta och kan lättare höja kroppstemperaturen upp till 20°C över omgivande lufttemperatur. När födobehovet ökar sprider sig larverna och de äter då även flädervänderot, Valeriana sambucifolia. I den nederbördsrikare delen av Västmanland och norra Uppland utvecklas endast cirka 50 % av en larvkull till fjärilar under påföljande vår. Övriga larver återgår i diapaus under maj månad och fullbordar livscykeln först efter ytterligare 1–2 övervintringar. Larverna förpuppas upphängda bland örter och ris i maj och början av juni. Puppstadiet varar cirka två veckor. På Öland och Gotland avviker artens ekologi genom anpassning till en större risk för översvämning och överhettning av äggen under sommaren. Främst på Gotland lägger honor aldrig ägg vid tidigare äggsamlingar och väljer alltid blad riktade mot solen i zenit, vilket minskar bladöversidans uppvärmning under de hetaste timmarna av dagen. I våtare områden är de mycket noga med att äggläggnings-platsen ska befinna sig på en tuva där ägg och smålarver inte dränks efter häftiga regn. I Sydsverige är livscykeln ettårig. Flygperioden sträcker sig från sista dagarna i maj eller första hälften av juni till början av juli. På områden med endast ettårig livscykel infaller flygtiden vanligen en till två veckor senare. Hanarna kläcker endast ett fåtal dagar före honorna. Parning och äggläggning kan då starta omgående, eftersom honan redan har färdigutvecklade ägg. På Öland har fångst-återfångstresultat visat att främst nykläckta hanar migrerar mellan olika lokala populationer och att skogsbarriärer inte utgör oöverstigliga hinder. Fjärilarna är förhållandevis långlivade, eftersom predationen av dessa är låg. Samtliga nätfjärils-arters larver lever av växtarter som gör dem osmakliga för vertebrater. Predation drabbar sannolikt främst larvstadierna. Den främsta predatorn är brackstekeln Cotesia (Apanteles) melitaearum (Braconidae: Microgastrinae), som har två generationer per säsong (jfr Övrigt nedan). Denna har kläckts fram ur larver från Mellansverige, Öland och Gotland. I Finland, England och söderut i Europa finns ytterligare en brackstekel knuten till väddnätfjäril. I övrigt angrips larverna också av olika arter rovskinnbaggar och främst unga larver av myror. Senare stadier av larverna är väl skyddade från många insektpredatorer genom de nålförsedda tornarna som försvårar angrepp med käkarna. Några större parasitoider utvecklas också i väddnätfjärilens puppa.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· flädervänderot
· flädervänderot
· ängsvädd
· ängsvädd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nymphalidae (praktfjärilar), Släkte Euphydryas, Art Euphydryas aurinia (Rottemburg, 1775) - väddnätfjäril Synonymer Melitaea aurinia (Rottemburg, 1775), ängsväddnätfjäril, ärenprisnätfjäril, Papilio aurinia Rottemburg, 1775, Eurodryas aurina (Rottemburg, 1775)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2b(iii,v)c(iv); C2b
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Väddnätfjäril förekom tidigare i skogstrakternas jordbruksbygder på extensivt eller periodiskt nyttjade betesområden, nybruten mark, slåtterängar etc. Kvalitén hos artens tidigare livsmiljöer har minskat så kraftigt att den i Mellansverige idag har sina främsta förekomster i bredare kraftledningsgator. Arten har helt försvunnit från Skåne, och mer begränsade utbredningsområden i Smålands Vätternbygd och i sydligaste Närke med angränsande del av Östergötland och Södermanland. Den har även försvunnit från Hälsingland och Medelpad. Endast på Öland förekommer den ännu på kulturskapade öppna marker, medan den på Gotland idag bara förekommer på naturligt öppna våtmarker. Även i östra och mellersta Svealand, främst i Örebro och Dalarnas län, förekommer den på ett fåtal rikkärr och mellankärr. Fjärilens larver lever i kolonier på ängsvädd (Succisa pratensis). I Mellansverige har arten både ettårig och tvåårig livscykel. Regniga somrar kan reproduktionen i denna del av landet misslyckas och föregående års reproduktion räddar då de lokala populationerna från utdöende. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (2800-8250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 900 (844-1000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (förändrad markanvändning, exempelvis utdikning och igenplantering) och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (B2b(iii,v)c(iv); C2b).
Konventioner Habitatdirektivets bilaga 2, Bernkonventionens bilaga II
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 6. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Väddnätfjäril är en av de mest variabla av nätfjärilsarterna. Vingarnas översidor är vitgula, orangegula och brunsvarta. Teckningsmönstret följer vingribborna och de tvärgående linjerna så markant att de ljusare fläckarna bildar ett rutmönster. På undersidan är vingarna övervägande blekgula samt svagare tecknade än hos flera av de närbesläktade arterna, vilket är ett gott kännetecken tillsammans med en av vingöversidans karaktärer. Denna består i svarta punkter mellan varje vingribba i mitten av tvärbanden på bakvingarna. Vingspann 35–42 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för väddnätfjäril

Länsvis förekomst och status för väddnätfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för väddnätfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den till ängsvädd knutna väddnätfjärilen har under de senaste 30 åren minskat i mycket snabb takt i hela Västeuropa. Artens möjligheter att kvarleva har under dessa år kraftigt kringskurits genom upphörande bete och igenplantering av våtare ängar i anslutning till mossar och ljunghedar, samt friskare ängar i bergsluttningar med rörligt markvatten. I ett tätbefolkat land som Nederländerna försvann arten från sina sista förekomster efter 1981. I början av 1900-talet var den här känd från 112 förekomstområden (5 x 5 km rutor). Det har sedan början av 1900-talet varit känt att till synes mycket starka lokala populationer spårlöst kan försvinna från oförändrade miljöer och sedan återkomma igen efter 10–20 år. Man anser idag att arten för sitt fortbestånd inom en region är beroende av en övergripande population eller en så kallad metapopulation, i vilken antalet lokala utdöenden och återkoloniseringar befinner sig i jämvikt. Om fragmenteringen av lämpliga livsmiljöer inom en region överskrider en kritisk nivå, och de lokala populationerna i alltför hög grad isoleras från varandra, är det endast en tidsfråga innan arten dör ut i hela regionen. Nätfjärilsarternas populationsdynamik har under senare år rönt stort intresse, vilket resulterat i många omfattande studier, som styrker metapopulationsdynamikens betydelse för arternas långsiktiga överlevnad. Väddnätfjäril har under senare år minskat mycket kraftigt även i Sverige. Den var under 1800-talet känd från Skåne till Dalarna och var då allmän på flera områden i Skåne varifrån den nu helt försvunnit. Artens kända utbredning fram till 1955 omfattar: Skåne, Småland, Öland, Gotland, Östergötland, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland, Dalarna, Gästrikland, Hälsingland och Medelpad. Dessutom finns en mer osäker fynduppgift från Västergötland. Arten har sannolikt försvunnit från sex av ovannämnda 13 landskap. Omfattande inventeringar från slutet av 1990-talet och till 2007 har visat att artens förekomst på fastlandet är kraftigt fragmenterad och att den idag nästan helt är hänvisad till begränsade avsnitt av bredare kraftledningsgator där värdväxten förekommer mer rikligt. Detta gäller speciellt i länen Dalarna, Gävleborg, Västmanland och Uppsala. I Uppsala län finns fortfarande mindre populationer på några slåttrade marker, främst i skjutfältet Marma. I Örebro län befinner sig flertalet förekomstytor på hyggen (tidigare utmarksbeten) där kalkhalten i moränen är något högre än genomsnittet i regionen. Arten förekommer i Örebro län också i högre grad på rik-/mellankärr. I Mellansverige finns idag drygt 20 separata förekomstområden (> 1 km inbördes avstånd mellan lokala förekomster). Det största sammanhängande området består av en kraftledningsgata som sträcker sig från Gysinge i Gävleborgs län genom Heby kommun (tidigare Västmanlands län) till Uppsala kommun. På Gotland har arten gått kraftigt tillbaka och endast en större förekomst finns kvar, men mindre populationer har under senaste åren påträffats på 5 områden. På Öland ser situationen bättre ut med cirka 40 separata förekomstområden (>1 km inbördes avstånd), varav ett par stora med många närliggande förekomstytor. Flertalet befinner sig inom Mittlandsskogen. Samtliga län med förekomster av väddnätfjäril har utvalt ett eller några förekomstområden att ingå i nätverket Natura 2000 och bevarandeplaner är under framtagande för dessa. Artens situation är fortfarande kritisk i Västmanlands och Dalarnas län, som har mer isolerade populationer med mindre än 100-talet reproducerande individer årligen per område. Artens migrationsbenägenhet är begränsad och spridningsradien föga mer än en kilometer per år. I Danmark är väddnätfjäril påträffad på sammanlagt 132 områden (5 x 5 km rutor) mellan 1900–1995. Utbredningen omfattar främst hela Jylland, men även södra och norra Själland. Mellan 1970–1989 hade antalet förekomstområden minskat till 35 st och efter 1990 har arten endast noterats på 16 områden, varav flera förefaller vara under utdöende. I Finland var arten tidigare främst utbredd i ett område med centrum strax norr om Helsingfors. Idag förekommer den endast vid östligaste delen av Finska viken och i gränsbygderna mot Ryssland norr om Ladoga, nordligast vid Kitee, samt en enstaka fynduppgift från trakten av Kuopio. Arten har aldrig påträffats i Norge. I Estland förekommer arten ännu glest över hela landet. Världsutbredningen sträcker sig från Marocko, Spanien, Irland och Skottland i väster genom hela Medelhavsområdet, Mellaneuropa och Norden via Ryssland, Turkiet och Kaukasus genom Sibirien till Kina och Korea. Söderut förekommer den främst i bergstrakter mellan 1000–2600 m ö.h. Väddnätfjärilens världspopulation har avgränsats i ett stort antal underarter varav en uppburit omtvistad artstatus. Flera av dessa underarter är knutna till andra värdväxter. Den danska populationen avviker utseendemässigt från populationen runt Östersjön och anknyter till populationer i mer atlantiskt präglade klimatområden. Denna förändring av fjärilarnas utseende accentueras hos underarten hibernica på Irland och i Skottland. Arten anges i Belgiens och Nederländernas rödlistor som Nationellt utdöd. Väddnätfjäril är fridlyst inom EU.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Nymphalinae - vinterpraktfjärilar 
  • Tribus
    Melitaeini  
  • Släkte
    Euphydryas  
  • Art
    Euphydryas aurinia(Rottemburg, 1775) - väddnätfjäril
    Synonymer
    Melitaea aurinia (Rottemburg, 1775)
    ängsväddnätfjäril
    ärenprisnätfjäril
    Papilio aurinia Rottemburg, 1775
    Eurodryas aurina (Rottemburg, 1775)

Väddnätfjäril förekommer i Mellansverige på öppna fuktiga ängsmarker, kärr och på våta ytor på hyggesmark, alltid på sand eller moränunderlag och gärna längs bäckar. På Öland förekommer den på fuktiga, f.d. hävdade ängar och rikkärr på kalklera. På Gotland förekommer den främst på s.k. blekvätar som varierar kraftigt i fuktighet, lätt översvämmas, men till skillnad från miljöerna på Öland hålls naturligt öppna av frysfenomen som skadar rötter på buskar och träd. Arten har i Mellansverige en högst specialiserad anpassning till ett kyligare klimat, vilket gör den mycket sårbar för förändringar av livsmiljön. Larverna lever socialt i stora grupper och spinner spånadsväv runt värdväxten för att skapa en skyddande miljö. Spånaden hjälper larverna att uppnå den höga kroppstemperatur av 30–35°C som krävs för ämnesomsättningen. Främsta värdväxten i Nordeuropa är ängsvädd Succisa pratensis. Honan placerar äggen i grupp om cirka 50–200 st vid ett par äggläggningstillfällen. I fastlandspopulationen placerar flera honor ofta sina ägg tillsammans under ett och samma blad. Äggläggningsplatsen väljs med stor omsorg för att bäst motsvara äggens och larvernas mycket höga krav på obruten solexponering under hela dagen och en hög luftfuktighet. Trots detta misslyckas utvecklingen ofta under regniga och solfattiga somrar. Äggutvecklingen tar cirka en månad. Larvernas tillväxt är långsam och de övervintrar i tredje till fjärde stadiet, som de under normala år uppnår först under senare hälften av augusti till september. De övervintrar tillsammans i en vattentät liten säck av spinntrådar i högsta punkten av den större spånaden. Efter övervintringen blir larverna aktiva redan under snösmältningen och exponerar sig då för soluppvärmning. De är nu svarta och kan lättare höja kroppstemperaturen upp till 20°C över omgivande lufttemperatur. När födobehovet ökar sprider sig larverna och de äter då även flädervänderot, Valeriana sambucifolia. I den nederbördsrikare delen av Västmanland och norra Uppland utvecklas endast cirka 50 % av en larvkull till fjärilar under påföljande vår. Övriga larver återgår i diapaus under maj månad och fullbordar livscykeln först efter ytterligare 1–2 övervintringar. Larverna förpuppas upphängda bland örter och ris i maj och början av juni. Puppstadiet varar cirka två veckor. På Öland och Gotland avviker artens ekologi genom anpassning till en större risk för översvämning och överhettning av äggen under sommaren. Främst på Gotland lägger honor aldrig ägg vid tidigare äggsamlingar och väljer alltid blad riktade mot solen i zenit, vilket minskar bladöversidans uppvärmning under de hetaste timmarna av dagen. I våtare områden är de mycket noga med att äggläggnings-platsen ska befinna sig på en tuva där ägg och smålarver inte dränks efter häftiga regn. I Sydsverige är livscykeln ettårig. Flygperioden sträcker sig från sista dagarna i maj eller första hälften av juni till början av juli. På områden med endast ettårig livscykel infaller flygtiden vanligen en till två veckor senare. Hanarna kläcker endast ett fåtal dagar före honorna. Parning och äggläggning kan då starta omgående, eftersom honan redan har färdigutvecklade ägg. På Öland har fångst-återfångstresultat visat att främst nykläckta hanar migrerar mellan olika lokala populationer och att skogsbarriärer inte utgör oöverstigliga hinder. Fjärilarna är förhållandevis långlivade, eftersom predationen av dessa är låg. Samtliga nätfjärils-arters larver lever av växtarter som gör dem osmakliga för vertebrater. Predation drabbar sannolikt främst larvstadierna. Den främsta predatorn är brackstekeln Cotesia (Apanteles) melitaearum (Braconidae: Microgastrinae), som har två generationer per säsong (jfr Övrigt nedan). Denna har kläckts fram ur larver från Mellansverige, Öland och Gotland. I Finland, England och söderut i Europa finns ytterligare en brackstekel knuten till väddnätfjäril. I övrigt angrips larverna också av olika arter rovskinnbaggar och främst unga larver av myror. Senare stadier av larverna är väl skyddade från många insektpredatorer genom de nålförsedda tornarna som försvårar angrepp med käkarna. Några större parasitoider utvecklas också i väddnätfjärilens puppa.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· flädervänderot - Valeriana sambucifolia (Har betydelse)
· ängsvädd - Succisa pratensis (Viktig)
Väddnätfjärilens kvarvarande populationer är överallt utom på Öland starkt fragmenterade. I Mellansverige hade arten sannolikt inte funnits kvar i flera av länen om inte bredare kraftledningsgator ibland erbjudit gynnsamma miljöer. Detta medför en framtida beroendeställning gentemot kraftbolagens och nätbolagens ageranden. Av störst vikt är hur de i framtiden väljer att transportera elkraften. Ytterligare orkaner, liknande Gudrun 2005, kommer sannolikt att leda till att markledningar i framtiden i högre grad kommer att ersätta det idag luftburna distributionsnätet. Detta kan komma att skapa stora svårigheter för väddnätfjärilens överlevnad då ledningsgatorna inte bara fläckvis erbjuder gynnsamma livsmiljöer, utan också utgör viktiga spridningskorridorer genom mer slutna skogslandskap. Det måste bedömas som allvarligt att en art som i Mellansverige tidigare varit knuten till odlingslandskapets skogsbygder idag, med få undantag, saknas på öppen mark skapad genom slåtter och/eller bete. Genom Sveriges åtagande för arter upptagna i habitatdirektiven omfattas idag ca 15 av artens nuvarande (eller tidigare) förekomstområden av nätverket Natura 2000. På Öland och Gotland finns nu erfarenhet av beteshävd i två av dessa Natura 2000-områden. Det är mycket tydligt att väddnätfjäril snabbt försvinner vid en beteshävd anpassad till miljöersättningsregler som ställer krav på väl avbetad grässvål vid säsongens slut – det krav som följer regelverket för generell miljöersättning till markägare. Det är därför nödvändigt att hitta andra lösningar för ersättning till markägare. Jordbruksverkets regelverk har under senare år blivit mer anpassningsbart till att värna om särskilda naturvärden genom upprättandet av åtgärdsplaner som avser att tillgodose kraven av speciella arter. Inom kontraktstiden fem år är det nu också möjligt att undanta ett område från hävd under ett år. Det har trots ovannämnda negativa erfarenhet av bete visat sig svårt att vinna gehör för att behålla artens miljöer utan hävd och endast genom röjningar av buskar. Likaså har ännu inte extensivt bete under en kort del av säsongen utvärderats i tillräcklig omfattning (då sådana områden på Öland inte omfattats av biotopskydd). Tyvärr tenderar Life-fonderade projekt att göra beteshävden till närmast ett självändamål utan att specificerade miljömål, såsom t.ex. väddnätfjärilens miljökrav, vägs in redan från start. Detta beror i hög utsträckning på att länsstyrelsernas jordbruksenheter saknar fackmässig kompetens och att miljöenheterna upplever sig överbelastade av ärenden. Faktorer som i Mellansverige i hög grad påverkat väddnätfjärilens populationer negativt under den närmast föregående perioden är bl.a. igenplantering av magra, hävdade marker, skyddsdikning av skogsmark med översilningsytor och dikning/upprätning av mindre bäckar med översvämningszoner. I Dalarna försvann arten från grusdeltat vid Österdalälvens utlopp efter att Trängsletdammen byggts. Islossningen som tidigare skrapade av stora ytor upphörde, med en åtföljande igenväxning. Arten försvann abrupt då man en försommar med hög nederbörd tvingades släppa ut stora vattenvolymer. Sannolikt har många förekomster i liknande störningsmiljöer längre norrut försvunnit vid regleringen av älvarna. Klimatförändring genom den globala uppvärmningen kan om den leder till större variationer i temperatur och nederbörd leda till ökad risk för överhettning av äggen och dränkning av tidiga utvecklingsstadier.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
Det är viktigt att inom en nära framtid återskapa gynnsamma miljöer för väddnätfjäril för att uppnå nätverk av habitatytor inom vilka en metapopulationsdynamik kan upprätthållas. I Örebro län har exempelvis ett antal ytor med en gynnsam mosaik av f.d. ängar, kärr, översilningsmark och bäckar omgivna av vindskyddande skog restaurerats. De tidigare hävdade ytorna har burit en trädgeneration, men har trots detta fläckvis kvar mycket av sin hävdpräglade flora. Tre Natura 2000 områden befinner sig inom avstånd mindre än 2 km och i obruten skogsmark med gynnsamma korridorer (ledningsgator, bommade skogsbilvägar), vilket underlättar ett utbyte av individer mellan populationerna. Dessa tre större områden har kompletterats av ett antal biotopskyddade områden med naturvårdsavtal upprättade av skogsstyrelsen. Övriga län på fastlandet bör eftersträva att hitta nya livsmiljöer och restaurera dessa för väddnätfjärilen runt de nuvarande förekomstkärnorna för att säkra att arten inte dör ut av slumpmässiga orsaker. På Öland återfinns idag den största samlade populationen av väddnätfjäril. Den förekommer här på extensivt nyttjade eller outnyttjade betesmarker. Igenväxningen har gått långsammare på Öland än i övriga landet och igenplanteringsivern har inte varit densamma, men utvecklingen går åt samma håll som i övriga landet om inget görs för att vidmakthålla ängarna öppna. Genom enbart buskröjning och eventuellt kortare perioder av beteshävd bör ett antal miljöer med starka populationer av väddnätfjäril bevaras. På områden som omfattas av hävd (med eller utan miljöersättning) bör effekterna noga kartläggas under de kommande åren. Detta gäller även de få objekten på fastlandet som omfattas av slåtter. På Gotland förekommer arten idag endast i naturligt öppna miljöer där översvämning och frysfenomen förhindrar igenväxning. Dessa områden borde inte alls betas och i den mån en kompromiss blir nödvändig måste väddnätfjärilens viktigaste förekomstområden undantas från hävd. Redan vidtagna åtgärder på Gotland är att ett drygt 50 ha stort område har stängslats av och nu är helt befriat från bete inom de större hägnen med bete. Detta förfarande, fast med mindre hägn, har kopierats på ett av Natura 2000-områdena på Öland med beteshävd sedan 2003. Dessa betesfredade ytor var dock inte återkoloniserade av arten 2007. Ett nära samarbete har redan upprättats mellan länsstyrelser och kraftbolag/ nätbolag rörande väddnätfjärilens miljökrav i kraftledningsgator. På många områden rekommenderas en något tätare buskröjning än de åttaårsintervaller som är standard. Vidare är det önskvärt med en viss markstörning genom att avsyningsspår används också i framtiden. Ängsvädd är tydligt störningsgynnad och växer i många gator endast längs de befintliga körspåren. Skog omgivande de naturligt öppna rik-/mellankärr som har förekomster av väddnätfjäril bör inte avverkas på ett sådant vis att en kraftigare avrinning leder till risk för översvämning av fjärilens habitat.

Åtgärdsprogram Fastställt
Arten omfattas av EU:s habitatdirektiv bilaga 2, vilket innebär att arten skall skyddas i nätverket Natura 2000. Ett nationellt åtgärdsprogram är under framtagande. Den senaste forskningen har genom DNA-analys (mikrosatellit) visat att Cotesia melitaearum bör uppfattas som en grupp kryptiska arter utan distinkta skillnader i anatomin. Växelvisa experiment med bracksteklar kläckta från en värdart och exponering med iakttagen ägginjecering i larver av andra nätfjärilar har utförts i bl.a. Sverige. Resultaten styrker tesen av DNA-analysen. I vissa fall påverkades inte larvernas utveckling till puppor och fjärilar och i andra fall klarade inte parasitoidlarven att fullborda utvecklingen i värdlarven.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Papilionoidea - äkta dagfjärilar 
  • Familj
    Nymphalidae - praktfjärilar 
  • Underfamilj
    Nymphalinae - vinterpraktfjärilar 
  • Tribus
    Melitaeini  
  • Släkte
    Euphydryas  
  • Art
    Euphydryas aurinia, (Rottemburg, 1775) - väddnätfjäril
    Synonymer
    Melitaea aurinia (Rottemburg, 1775)
    ängsväddnätfjäril
    ärenprisnätfjäril
    Papilio aurinia Rottemburg, 1775
    Eurodryas aurina (Rottemburg, 1775)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.