Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  skuggmalmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Eupithecia immundata
Skuggmalmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Denna mycket svagt tecknade, vitgrå malmätare skiljer sig främst från övriga malmätare genom den gulaktiga sidenglansen hos nykläckta individer, samt att den helt saknar distinkt diskfläck på framvingarna. Den kan närmast förväxlas med kovallmalmätare E. plumbeolata, som dock har något tydligare teckning och saknar den gulaktiga sidenglansen. Den skiljer sig vidare från flertalet malmätararter genom de bredare framvingarna. Förekomst av arten kan lättast konstateras genom insamling av värdväxtens bär. Vingspann 16–19 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för skuggmalmätare Observationer i  Sverige för skuggmalmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Oren malmätare var i Norden under 1800-talet endast känd från inre Oslofjorden och Ryska Karelen. I Sverige förblev den länge sammanblandad med kovallmalmätare. Det första publicerade fyndet är från Öland 1932, sannolikt från landborgsbranten mellan Vickleby och Resmo eller i Borge hage vid Borgholm, de enda platser där det finns rikliga bestånd av värdväxten trolldruva Actaea spicata. Fjärilen förekommer fortfarande där. Fram till 1940-talet var arten i övrigt påträffad i Skåne, Västergötland och Uppland, Älvkarleby. Genom mer målinriktat sökande av främst larvstadiet har arten senare även påvisats från följande landskap med första fyndår/tidsperiod: Södermanland (1943–1953); Östergötland, Närke, Värmland och Dalarna (samtliga mellan 1953–1977); Västmanland, Tidö (1974); Halland (1983); Gästrikland, Oslättsfors (1983); Ångermanland, Nordingrå, Omneberget (1981). I Västergötland har den under 1990-talet påträffats vid Nossebro och Varnhem, Drottningkullen. I Stockholmstrakten är arten nu känd från Munkö, Lövsta, Munsö och Häringe. I Södermanland vid Tullgarnsnäs, Trosa och Mörkö. Oren malmätare är en mycket lokal art och den påträffas vanligen endast sällsynt som fullbildad fjäril. Förutom i Skåne förekommer arten endast på ett fåtal förekomstområden i varje landskap. Fyndangivelsen från Dalarna har inte kunnat verifieras. Oren malmätare påträffas inte överallt där värdväxten växer rikligare, så som fallet är med den närbesläktade arten paddbärsmalmätare Eupithecia actaeata. Den senare är funnen i nästan samtliga landskap från Skåne till Torne lappmark, men var även den fram till 1940-talet förbisedd och endast känd från tre landskap. Oren malmätare är en betydligt mer värmeälskande art, som vid sin nordgräns i norra Uppland och Gästrikland, endast påträffats i anslutning till frostdämpande, forsande vattendrag och i Ångermanland endast vid foten av ett sydberg som reser sig ur en mindre sjö. Med sitt stenotopa uppträdande och den mycket glesa förekomsten i landet ger oren malmätare intryck av att vara en värmerelikt. I Norge påträffades arten i ett exemplar 1849 och det skulle dröja till efter 1951 innan den påträffades på nytt. Idag är arten känd från Buskerud och Akershus på västsidan av Oslofjorden, samt från Vest-Agder, Sögne. I Finland är oren malmätare påträffad i flertalet provinser till 63:e breddgraden, dock ej meddelad från Södra Österbotten/Etelä-Pohjanmaa. Den anges som tämligen sällsynt i både Norge och Finland. I Danmark påträffades oren malmätare först 1914. Den är nu känd från Öst- och Nordöstjylland, samt i öriket från Fyn, Lolland, Falster och Mön, till Nordöstsjälland. Överallt i Danmark är dess förekomst mycket lokal men inte sällan talrik på sina begränsade förekomstområden. I Tyskland är den lokal och sällsynt, nordligast påträffad i Schlesvig-Holstein. Arten saknas i England, Holland och Belgien, men förekommer i Polen och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig i norr från Norden och Tyskland genom östra Europa till mellersta Ryssland och södra Uralbergen. I söder förekommer arten i bergstrakter från Pyrenéerna och Alperna till Karpaterna inklusive Bulgarien. Arten är upptagen i Danmarks och Norges rödlistor som Sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Oren malmätare förekommer mycket lokalt i lundskogar med trolldruva (Actaea spicata) i flertalet län, särskilt i östra Göta- och Svealand. Dessutom har arten hittats på en lokal i Gävleborgs län och en på Höga kusten i Västernorrlands län. Alla kända lokaler är idag helt isolerade från varandra. Arten tycks endast förekomma i stora bestånd av värdväxten vilket möjligen kan bero på att larven utvecklas i trolldruvans bär och därför måste ha tillgång till blommande plantor varje år. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2500-3500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (76-140) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(iv)).
Ekologi
Oren malmätare är beroende av en årlig blomning hos trolldruva Actaea spicata eftersom larverna utvecklas i bären. Detta är sannolikt främsta orsaken till varför arten endast påträffats på särskilt gynnsamma platser, där större bestånd av värdväxten växer i måttligt frostkänsliga områden vid sjöar och åar i norra hälften av utbredningen. Den förekommer vanligen endast i sydlägen också i södra Sverige. Larvutvecklingen fullbordas ofta i ett enda bär, som den knubbiga larven lämnar genom ett runt utgångshål i augusti eller början av september. Förpuppningen sker i en jordkokong i markytan direkt under värdväxten. Arten övervintrar i puppstadiet och lär enligt utländska litteraturuppgifter kunna övervintra upprepade gånger. Uppfödningar i Sverige har inte kunnat styrka denna uppgift. Flygperioden infaller i södra och mellersta Sverige under en kort period från andra veckan i juni till första veckan i juli. Enda fyndet från Ångermanland är gjort 15 juli. Arten är främst nattaktiv och kan lockas med UV-ljus. Den kan även svärma under sen eftermiddag om molntäcket är tätt. Äggläggning har iakttagits under ljusa skymningstimmar och honan placerar äggen på blommorna. Det bästa sättet att konstatera förekomst av arten är att samla in bären och söka efter bär med exkrementer. Gnagmärken på bären är inte helt tillförlitligt som belägg för förekomst av arten.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· svart trolldruva
· svart trolldruva
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Eupithecia, Art Eupithecia immundata (Lienig & Zeller, 1846) - skuggmalmätare Synonymer oren malmätare

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Oren malmätare förekommer mycket lokalt i lundskogar med trolldruva (Actaea spicata) i flertalet län, särskilt i östra Göta- och Svealand. Dessutom har arten hittats på en lokal i Gävleborgs län och en på Höga kusten i Västernorrlands län. Alla kända lokaler är idag helt isolerade från varandra. Arten tycks endast förekomma i stora bestånd av värdväxten vilket möjligen kan bero på att larven utvecklas i trolldruvans bär och därför måste ha tillgång till blommande plantor varje år. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2500-3500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 120 (76-140) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(iv)).
Denna mycket svagt tecknade, vitgrå malmätare skiljer sig främst från övriga malmätare genom den gulaktiga sidenglansen hos nykläckta individer, samt att den helt saknar distinkt diskfläck på framvingarna. Den kan närmast förväxlas med kovallmalmätare E. plumbeolata, som dock har något tydligare teckning och saknar den gulaktiga sidenglansen. Den skiljer sig vidare från flertalet malmätararter genom de bredare framvingarna. Förekomst av arten kan lättast konstateras genom insamling av värdväxtens bär. Vingspann 16–19 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för skuggmalmätare

Länsvis förekomst och status för skuggmalmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för skuggmalmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Oren malmätare var i Norden under 1800-talet endast känd från inre Oslofjorden och Ryska Karelen. I Sverige förblev den länge sammanblandad med kovallmalmätare. Det första publicerade fyndet är från Öland 1932, sannolikt från landborgsbranten mellan Vickleby och Resmo eller i Borge hage vid Borgholm, de enda platser där det finns rikliga bestånd av värdväxten trolldruva Actaea spicata. Fjärilen förekommer fortfarande där. Fram till 1940-talet var arten i övrigt påträffad i Skåne, Västergötland och Uppland, Älvkarleby. Genom mer målinriktat sökande av främst larvstadiet har arten senare även påvisats från följande landskap med första fyndår/tidsperiod: Södermanland (1943–1953); Östergötland, Närke, Värmland och Dalarna (samtliga mellan 1953–1977); Västmanland, Tidö (1974); Halland (1983); Gästrikland, Oslättsfors (1983); Ångermanland, Nordingrå, Omneberget (1981). I Västergötland har den under 1990-talet påträffats vid Nossebro och Varnhem, Drottningkullen. I Stockholmstrakten är arten nu känd från Munkö, Lövsta, Munsö och Häringe. I Södermanland vid Tullgarnsnäs, Trosa och Mörkö. Oren malmätare är en mycket lokal art och den påträffas vanligen endast sällsynt som fullbildad fjäril. Förutom i Skåne förekommer arten endast på ett fåtal förekomstområden i varje landskap. Fyndangivelsen från Dalarna har inte kunnat verifieras. Oren malmätare påträffas inte överallt där värdväxten växer rikligare, så som fallet är med den närbesläktade arten paddbärsmalmätare Eupithecia actaeata. Den senare är funnen i nästan samtliga landskap från Skåne till Torne lappmark, men var även den fram till 1940-talet förbisedd och endast känd från tre landskap. Oren malmätare är en betydligt mer värmeälskande art, som vid sin nordgräns i norra Uppland och Gästrikland, endast påträffats i anslutning till frostdämpande, forsande vattendrag och i Ångermanland endast vid foten av ett sydberg som reser sig ur en mindre sjö. Med sitt stenotopa uppträdande och den mycket glesa förekomsten i landet ger oren malmätare intryck av att vara en värmerelikt. I Norge påträffades arten i ett exemplar 1849 och det skulle dröja till efter 1951 innan den påträffades på nytt. Idag är arten känd från Buskerud och Akershus på västsidan av Oslofjorden, samt från Vest-Agder, Sögne. I Finland är oren malmätare påträffad i flertalet provinser till 63:e breddgraden, dock ej meddelad från Södra Österbotten/Etelä-Pohjanmaa. Den anges som tämligen sällsynt i både Norge och Finland. I Danmark påträffades oren malmätare först 1914. Den är nu känd från Öst- och Nordöstjylland, samt i öriket från Fyn, Lolland, Falster och Mön, till Nordöstsjälland. Överallt i Danmark är dess förekomst mycket lokal men inte sällan talrik på sina begränsade förekomstområden. I Tyskland är den lokal och sällsynt, nordligast påträffad i Schlesvig-Holstein. Arten saknas i England, Holland och Belgien, men förekommer i Polen och Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig i norr från Norden och Tyskland genom östra Europa till mellersta Ryssland och södra Uralbergen. I söder förekommer arten i bergstrakter från Pyrenéerna och Alperna till Karpaterna inklusive Bulgarien. Arten är upptagen i Danmarks och Norges rödlistor som Sällsynt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia immundata(Lienig & Zeller, 1846) - skuggmalmätare
    Synonymer
    oren malmätare

Oren malmätare är beroende av en årlig blomning hos trolldruva Actaea spicata eftersom larverna utvecklas i bären. Detta är sannolikt främsta orsaken till varför arten endast påträffats på särskilt gynnsamma platser, där större bestånd av värdväxten växer i måttligt frostkänsliga områden vid sjöar och åar i norra hälften av utbredningen. Den förekommer vanligen endast i sydlägen också i södra Sverige. Larvutvecklingen fullbordas ofta i ett enda bär, som den knubbiga larven lämnar genom ett runt utgångshål i augusti eller början av september. Förpuppningen sker i en jordkokong i markytan direkt under värdväxten. Arten övervintrar i puppstadiet och lär enligt utländska litteraturuppgifter kunna övervintra upprepade gånger. Uppfödningar i Sverige har inte kunnat styrka denna uppgift. Flygperioden infaller i södra och mellersta Sverige under en kort period från andra veckan i juni till första veckan i juli. Enda fyndet från Ångermanland är gjort 15 juli. Arten är främst nattaktiv och kan lockas med UV-ljus. Den kan även svärma under sen eftermiddag om molntäcket är tätt. Äggläggning har iakttagits under ljusa skymningstimmar och honan placerar äggen på blommorna. Det bästa sättet att konstatera förekomst av arten är att samla in bären och söka efter bär med exkrementer. Gnagmärken på bären är inte helt tillförlitligt som belägg för förekomst av arten.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· svart trolldruva - Actaea spicata (Viktig)
Trolldruva är en mycket långlivad, flerårig växt med mycket sparsam fröförökning. Endast ett fåtal fåglar äter (och kan sprida) fröna, bl.a. domherre. Växten är gynnad av basiska bergarter och starkt beroende av en god tillgång på rörligt markvatten, varför den vanligen saknas i planare terräng, såsom på större delen av Öland. Den fullt utväxta plantan missgynnas kraftigt av markberedning efter slutavverkning, då sådana ingrepp ofta skadar den naturliga vattengenomströmningen i markytan. Däremot gynnas grobarheten hos frön av högre temperaturer, och då sannolikt också av solexponering av markytan. Växten påträffas förvånansvärt ofta på lövmullstäckta fristående klippblock i skuggigare miljöer, vilket tyder på att grobarheten gynnas av värmeabsorberande element. Den varma, men samtidigt normalt fuktiga, sommaren 1997 gav mycket hög frekvens av vällyckad grobarhet hos tidigare års frön. Oren malmätare missgynnas av kalavverkning som drastiskt sänker nattemperaturen i livsmiljön och därmed ökar risken för frostbränning av värdväxtens blomknoppar, vilket leder till utebliven blomning.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Alla skogsområden med större bestånd av trolldruva bör skötas med särskild hänsyn till växtens långsamma reproduktion. Arten är en signalart för värdefulla lundmiljöer, bl a genom sina höga krav på konstant markfuktighet. Även områden i Norrland bör ges samma hänsyn vid slutavverkning, då de är livsmiljö för den Starkt Hotade arten trolldruvemätare Baptria tibiale som dock främst påträffats i yngre skogssuccessioner och gynnas av solexponering av värdväxten. Undvik körning med tunga maskiner och all markberedning av våta skogsmarker vid översilning och bäckar. På sådan mark kan hjulspår av maskiner radikalt förändra vattenföringen i miljön och spoliera värdefulla fuktmiljöer genom torrläggning. Särskilt värdefulla områden där trolldruvan är värdväxt för populationer av de rödlistade arterna bör alltid avverkas för hand. Blädning eller upptag av mindre hyggesytor i sådan miljö är att föredra framför kalhuggning, vilket lättare leder till kraftig markuttorkning. I betade naturreservat bör man ge akt på att skuggiga partier med trolldruva inte utsätts för alltför hårt slitage av boskap/hjortar som gärna uppsöker svalare platser för sin middagsvila. Ansamling av spillning på sådana viloplatser leder vanligen till en radikal förändring av markfloran med uppslag av nässlor och andra kvävegynnade växter.
Clas Källander har bidragit med väsentlig information vid första revisionen av faktabladet.

Aurivillius, Chr. 1888–1891. Nordens Fjärilar. Hiertas AB bokförlag, Stockholm.

Eliasson, H. 1945. Macrolepidopterfaunan i Älvkarleby. Ent. Tidskr. 66: 136–154 Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L., & Palmqvist, G. 1977. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Entomologiska föreningen i Stockholm.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Hydén, N. 1990. Baptria tibiale och Eupithecia actaeata (Lep., Geometr.) i Nordvästeuropa - utbredning, biologi, äggläggning och biotopval. Ent. Tidskr. 111: 1–15.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Källander, C. & Frycklund, I. 1995. Årets fjärilsfynd från Gästrikland 1994. Insectifera 3(1): 53–61.

Lind, J. 1997. Fjärilar i Trosa-Mörkö 1996. Graphosoma 12(1): 6–7.

Lind, J. 1998. Fjärilar i Trosa-Mörkö 1997. Graphosoma 13(1): 16–18.

Lind, J. 1998. Svenska entomologmötet ur en fjärilsintresserad trosabos perspektiv. Graphosoma 13(1): 3–7.

Mironov, V. Larentiinae II. 2003. In: A. Hausmann (Ed.): Geometrid moths of Europe, vol. 4. Apollo Books, Svendborg. Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1943. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Catalogus Insectorum Sueciae. Opusc. ent. 8: 59–120.

Nordström, F. 1953. Catalogus Insectorum Sueciae; additamenta ad partes I-X. Opusc. ent. 18: 75–87.

Opheim, M. 1951. Eldre funn av Macrolepidoptera i Norge. Norsk ent. tidskr. 8(4–5): 205–217.

Palmqvist, G. 1982. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1981. Ent. Tidskr. 103: 89–95.

Palmqvist, G. 1984. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1983. Ent. Tidskr. 105: 81–88.

Palmqvist, G. 1987. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1986. Ent. Tidskr. 108: 135–139.

Pellmyr, O. 1974. Inkomna rapporter av mätare. Nerikes Ent. sällsk. årsskrift 6: 24–29.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Eupitheciini  
  • Släkte
    Eupithecia  
  • Art
    Eupithecia immundata, (Lienig & Zeller, 1846) - skuggmalmätare
    Synonymer
    oren malmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005 & 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.