Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  Euryusa sinuata

Organismgrupp Skalbaggar, Kortvingar Euryusa sinuata
  Skalbaggar, Kortvingar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den fullbildade skalbaggen är cirka 3 mm lång och rödbrun till färgen. Den har en mycket bred kroppsform där halsskölden nästan är dubbelt så bred som lång. Antennerna är kraftigt byggda med breda leder. Från den närbesläktade och likaledes rödlistade Euryusa coarctata skiljer sig E. sinuata genom tydligt avrundade bakhörn på halsskölden.
Utbredning
Länsvis förekomst för Euryusa sinuata Observationer i  Sverige för Euryusa sinuata
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Påträffad i spridda landskap från Blekinge till Västmanland. Närmast i Danmark. Världsutbredningen är för övrigt begränsad till Syd- och Mellaneuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Lever hos myran Lasius brunneus, främst i gamla ekar. Påträffad i spridda landskap från Blekinge till Västmanland. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (40-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (160-480) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Lever hos myran Lasius brunneus. Arten påträffas oftast under bark eller i brunrötad ved i gamla lövträd med samhällen av myran, främst i fristående ekar. De flesta fynden har gjorts under våren och försommaren, men arten kan förmodligen påträffas som fullbildad under en större del av den varma årstiden.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· almar
· almar
· ask
· ask
· ekar
· ekar
· skogslind
· skogslind
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Staphylinidae (kortvingar), Släkte Euryusa, Art Euryusa sinuata Erichson, 1837 Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Lever hos myran Lasius brunneus, främst i gamla ekar. Påträffad i spridda landskap från Blekinge till Västmanland. Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (40-120). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (160-480) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Den fullbildade skalbaggen är cirka 3 mm lång och rödbrun till färgen. Den har en mycket bred kroppsform där halsskölden nästan är dubbelt så bred som lång. Antennerna är kraftigt byggda med breda leder. Från den närbesläktade och likaledes rödlistade Euryusa coarctata skiljer sig E. sinuata genom tydligt avrundade bakhörn på halsskölden.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för Euryusa sinuata

Länsvis förekomst och status för baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för Euryusa sinuata

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Påträffad i spridda landskap från Blekinge till Västmanland. Närmast i Danmark. Världsutbredningen är för övrigt begränsad till Syd- och Mellaneuropa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Staphylinoidea  
  • Familj
    Staphylinidae - kortvingar 
  • Underfamilj
    Aleocharinae - småkortvingar 
  • Tribus
    Homalotini  
  • Släkte
    Euryusa  
  • Art
    Euryusa sinuataErichson, 1837

Lever hos myran Lasius brunneus. Arten påträffas oftast under bark eller i brunrötad ved i gamla lövträd med samhällen av myran, främst i fristående ekar. De flesta fynden har gjorts under våren och försommaren, men arten kan förmodligen påträffas som fullbildad under en större del av den varma årstiden.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· almar - Ulmus (Har betydelse)
· ask - Fraxinus excelsior (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
· skogslind - Tilia cordata (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Arten är tydligen knuten till den hänsynskrävande myran Lasius brunneus som i sin tur kräver gamla, gärna ihåliga träd för sina bon. Dessutom verkar den långt ifrån förekomma överallt där myran finns. En minskande frekvens av gamla grova träd, främst av ek, samt en tilltagande igenväxning av gamla trädbevuxna naturbetesmarker utgör viktiga hot mot dess framtida överlevnad.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
För att behålla denna och många andra rödlistade insektsarter med ungefär samma biotopkrav är det viktigt att bevara de gamla ädellövträden ute i odlingslandskapet. Man bör omsorgsfullt förhindra beskuggning av och igenväxning runt de gamla hagmarksträden. Dessutom måste man redan nu planera för att trygga en framtida succession av gamla ihåliga träd.

Gillerfors, G. 1962. Anteckningar om svenska Coleoptera 2. Ent. Tidskr. 103: 76.

Lundberg, S. 1993. Skalbaggar i Hornsö- och Strömsrumstrakten i östra Småland. Ent. Tidskr. 114: 85.

Palm, T. 1953. För Sverige nya Coleoptera.XII. Ent. Tidskr. 74: 131.

Palm, T. 1954. Anteckningar om svenska skalbaggar. IX. Ent. Tidskr. 75: 15.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubbäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 230. Lund.

Palm, T. 1968. Skalbaggar. Kortvingar, häfte 5. Svensk insektsfauna. Stockholm. p 62.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Staphylinoidea  
  • Familj
    Staphylinidae - kortvingar 
  • Underfamilj
    Aleocharinae - småkortvingar 
  • Tribus
    Homalotini  
  • Släkte
    Euryusa  
  • Art
    Euryusa sinuata, Erichson, 1837
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. © ArtDatabanken, SLU 2006.