Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  vit lavmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Fagivorina arenaria
Vit lavmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vit lavmätare är en av de mindre, men ändå den elegantaste av Sveriges lavmätare, en i övrigt ganska murrig skara mätarfjärilar. Till skillnad från flertalet andra lavmätare förekommer överhuvudtaget inga mörkfärgade eller melanistiska former hos vit lavmätare. Fjärilen har en kalkvit grundfärg med stilfulla svarta och gröntonade linjemönster på framvingarna som när de läggs mot ett underlag av ljusa lavar på en trädstam utgör ett intrikat camouflage. Hos vissa individer kan en gulgrön anstrykning förekomma i de yttre delarna av framvingen. Vingfransarna på framvingarna är tydligt omväxlande mörkbruna och vita. Bakvingarna ger ett mer enfärgat gråvitt intryck, den kalkvita grundfärgen täcks av ett fint och tätt mönster av små tunna mörka streck, parallella med den endast svagt antydda mittlinjen. Den vita bakkroppen med dubbla rader av svarta prickar är också ett karakteristiskt kännetecken. Hanen har tydligt kamtandade antenner medan honans är enkla, trådformade. Vit lavmätare kan sannolikt inte förväxlas med någon annan nordisk mätare, möjligen kan framvingens mönster förväxlas med någon spinnare eller vissa nattflyn men alla dessa arter är betydligt större och mer kraftigt byggda. Vingspann 30–32 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för vit lavmätare Observationer i  Sverige för vit lavmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Den vita lavmätaren har tidigare förekommit lokalt i ek- och ekkrattskogar i södra Götaland. Många äldre fynd är så enstaka att det är svårt att idag avgöra om det varit fråga om ströfynd eller lokala populationer av denna svårobserverade fjäril. Efterhand har artens utbredning under 1900-talet krympt ihop till två avskilda områden i Sverige: dels de låglänta delarna av smålandskusten och motsvarande delar på Öland; dels västkustens bergkullterräng, från norra Halland, västra Västergötland, sydvästra Dalsland och Bohuslän. Utbredningen fortsätter att minska i Sverige och efter 1970-talet har arten försvunnit från Öland och området söder om Kalmar. Enda kända kvarvarande förekomsterna längs östkusten är inom en rektangel från Kalmar norrut till Mönsterås och ca 25 kilometer inåt landet. Senaste kända fynden från Västsverige är från södra Bohuslän 1978–79 då arten hittades i Ryrs dal, Lycke socken ca 15 km väster om Kungälv. Statusen i Västsverige är idag dåligt känd eftersom inga aktiva eftersök av arten har inrapporterats efter 1980. I Danmark förekom arten tidigare i de östra delarna av landet, men efter andra världskriget minskade den snabbt och dog ut i början av 1960 talet. Även i Norge är arten utdöd. Trenden för den vita lavmätaren är starkt minskande i hela norra Central- och Västeuropa och idag är arten utdöd från hela regioner. Arten är idag rödlistad och anses starkt hotad i flertalet av Västeuropas länder. Fjärilen har varit känd från i stort sett hela södra och centrala Europa, från Medelhavet i söder till Skandinavien i norr, från södra Ryssland i öster till södra Storbritannien i väster.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Vit lavmätare förekom tidigare i ek- och ekkrattskogar i stora delar av södra Götalands kustnära områden, men har av okänd anledning minskat dramatiskt. Arten har sannolikt helt försvunnit från västkusten (senast Kungälv 1980), Skåne och Blekinge och finns nu bara med stabila populationer i södra hälften av Kalmar län (fastlandet och Öland). Larven uppges leva av ekblad. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (800-6000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1700-8000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (64-200) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 10 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
I Småland förekommer den vita lavmätaren i glesa, varma, ofta betade ekskogar med stort inslag av jätteekar. Arten uppträder ibland även tillfälligt på hyggen där en viss andel eksly finns kvar samt ibland även i solexponerade brynkanter mot tätare skogar med stort inslag av ek. Likaså kan arten förekomma i andra typer av glesa, ljusa lövskogar med stort inslag av större ekar. I södra Bohuslän förekom/förekommer arten i sydvända, solexponerade, varma och öppna, vindtuktade bok-ekkrattskogar på urberg. Habitatet är den "tonsur” av krattskog som finns runt bergens fot, från dalgången och ca 50 höjdmeter upp på sidorna. Ovanför skogen fanns/finns klipphällmarker med insprängd ljunghed, med bl a en och rönn. Dessa berg, inklusive skogen, användes tidigare som utmarksbeten för främst får, men betesdriften upphörde på flertalet platser inom 20 år efter andra världskriget. Idag sluter sig skogsvegetationen allt tätare runt bergen och vandrar allt högre upp på de tidigare kala hjässorna. Fjärilen är aktiv främst under nattens tidigare timmar och flyger företrädesvis i trädkronorna men kommer villigt till ljus i gläntor etc. Flygtiden är från första veckan i juni till ungefär midsommartid. Hanarna vilar under dagen högt upp och honorna vanligen längre ned på lavklädda trädstammar varvid de utnyttjar sin lavanpassade skyddsteckning. De ljust gråbruna äggen läggs i kanten eller på undersidan av lavar på trädets kvistar och grenar och liknar lavens sporgömmen. Vid försök i Sverige lade en hona av den vita lavmätaren endast sina ägg på vanlig blåslav Hypogymnia physodes trots att flera andra trädlavar erbjöds. Blåslaven är en av Sveriges vanligaste lavar och kan därmed inte utgöra någon begränsande faktor för den vita lavmätaren. I viss äldre litteratur anges felaktigt att larven av den vita lavmätaren lever på trädlavar. När den gröna larven kläcker ur ägget på laven uppsöker den omgående närmaste ekblad Quercus robur som den börjar gnaga på. Efterhand som larven utvecklas blir den allt mer lik en knotig rostbrun liten pinne och sitter som en sådan ute på de yttersta ekgrenarna. De larver som föddes upp i Sverige åt aldrig något annat än ek trots att de erbjöds både olika lavar och flera olika trädslag. Dock erbjöds de svenska larverna inte bok Fagus silvatica som i nyare tysk litteratur även anges som värdväxt. När larven är fullt utväxt lämnar den trädet den ätit av och går ned till marken där den förpuppar sig i en gles kokong av egenproducerad spånad i vilken puppan övervintrar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· lavar
· lavar
Svampar och lavar
Svampar och lavar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Fagivorina, Art Fagivorina arenaria (Hufnagel, 1767) - vit lavmätare Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Vit lavmätare förekom tidigare i ek- och ekkrattskogar i stora delar av södra Götalands kustnära områden, men har av okänd anledning minskat dramatiskt. Arten har sannolikt helt försvunnit från västkusten (senast Kungälv 1980), Skåne och Blekinge och finns nu bara med stabila populationer i södra hälften av Kalmar län (fastlandet och Öland). Larven uppges leva av ekblad. Antalet reproduktiva individer skattas till 4000 (800-6000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (1700-8000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (64-200) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 10 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2b(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Vit lavmätare är en av de mindre, men ändå den elegantaste av Sveriges lavmätare, en i övrigt ganska murrig skara mätarfjärilar. Till skillnad från flertalet andra lavmätare förekommer överhuvudtaget inga mörkfärgade eller melanistiska former hos vit lavmätare. Fjärilen har en kalkvit grundfärg med stilfulla svarta och gröntonade linjemönster på framvingarna som när de läggs mot ett underlag av ljusa lavar på en trädstam utgör ett intrikat camouflage. Hos vissa individer kan en gulgrön anstrykning förekomma i de yttre delarna av framvingen. Vingfransarna på framvingarna är tydligt omväxlande mörkbruna och vita. Bakvingarna ger ett mer enfärgat gråvitt intryck, den kalkvita grundfärgen täcks av ett fint och tätt mönster av små tunna mörka streck, parallella med den endast svagt antydda mittlinjen. Den vita bakkroppen med dubbla rader av svarta prickar är också ett karakteristiskt kännetecken. Hanen har tydligt kamtandade antenner medan honans är enkla, trådformade. Vit lavmätare kan sannolikt inte förväxlas med någon annan nordisk mätare, möjligen kan framvingens mönster förväxlas med någon spinnare eller vissa nattflyn men alla dessa arter är betydligt större och mer kraftigt byggda. Vingspann 30–32 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för vit lavmätare

Länsvis förekomst och status för vit lavmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för vit lavmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Den vita lavmätaren har tidigare förekommit lokalt i ek- och ekkrattskogar i södra Götaland. Många äldre fynd är så enstaka att det är svårt att idag avgöra om det varit fråga om ströfynd eller lokala populationer av denna svårobserverade fjäril. Efterhand har artens utbredning under 1900-talet krympt ihop till två avskilda områden i Sverige: dels de låglänta delarna av smålandskusten och motsvarande delar på Öland; dels västkustens bergkullterräng, från norra Halland, västra Västergötland, sydvästra Dalsland och Bohuslän. Utbredningen fortsätter att minska i Sverige och efter 1970-talet har arten försvunnit från Öland och området söder om Kalmar. Enda kända kvarvarande förekomsterna längs östkusten är inom en rektangel från Kalmar norrut till Mönsterås och ca 25 kilometer inåt landet. Senaste kända fynden från Västsverige är från södra Bohuslän 1978–79 då arten hittades i Ryrs dal, Lycke socken ca 15 km väster om Kungälv. Statusen i Västsverige är idag dåligt känd eftersom inga aktiva eftersök av arten har inrapporterats efter 1980. I Danmark förekom arten tidigare i de östra delarna av landet, men efter andra världskriget minskade den snabbt och dog ut i början av 1960 talet. Även i Norge är arten utdöd. Trenden för den vita lavmätaren är starkt minskande i hela norra Central- och Västeuropa och idag är arten utdöd från hela regioner. Arten är idag rödlistad och anses starkt hotad i flertalet av Västeuropas länder. Fjärilen har varit känd från i stort sett hela södra och centrala Europa, från Medelhavet i söder till Skandinavien i norr, från södra Ryssland i öster till södra Storbritannien i väster.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Ennominae  
  • Tribus
    Boarmiini  
  • Släkte
    Fagivorina  
  • Art
    Fagivorina arenaria(Hufnagel, 1767) - vit lavmätare

I Småland förekommer den vita lavmätaren i glesa, varma, ofta betade ekskogar med stort inslag av jätteekar. Arten uppträder ibland även tillfälligt på hyggen där en viss andel eksly finns kvar samt ibland även i solexponerade brynkanter mot tätare skogar med stort inslag av ek. Likaså kan arten förekomma i andra typer av glesa, ljusa lövskogar med stort inslag av större ekar. I södra Bohuslän förekom/förekommer arten i sydvända, solexponerade, varma och öppna, vindtuktade bok-ekkrattskogar på urberg. Habitatet är den "tonsur” av krattskog som finns runt bergens fot, från dalgången och ca 50 höjdmeter upp på sidorna. Ovanför skogen fanns/finns klipphällmarker med insprängd ljunghed, med bl a en och rönn. Dessa berg, inklusive skogen, användes tidigare som utmarksbeten för främst får, men betesdriften upphörde på flertalet platser inom 20 år efter andra världskriget. Idag sluter sig skogsvegetationen allt tätare runt bergen och vandrar allt högre upp på de tidigare kala hjässorna. Fjärilen är aktiv främst under nattens tidigare timmar och flyger företrädesvis i trädkronorna men kommer villigt till ljus i gläntor etc. Flygtiden är från första veckan i juni till ungefär midsommartid. Hanarna vilar under dagen högt upp och honorna vanligen längre ned på lavklädda trädstammar varvid de utnyttjar sin lavanpassade skyddsteckning. De ljust gråbruna äggen läggs i kanten eller på undersidan av lavar på trädets kvistar och grenar och liknar lavens sporgömmen. Vid försök i Sverige lade en hona av den vita lavmätaren endast sina ägg på vanlig blåslav Hypogymnia physodes trots att flera andra trädlavar erbjöds. Blåslaven är en av Sveriges vanligaste lavar och kan därmed inte utgöra någon begränsande faktor för den vita lavmätaren. I viss äldre litteratur anges felaktigt att larven av den vita lavmätaren lever på trädlavar. När den gröna larven kläcker ur ägget på laven uppsöker den omgående närmaste ekblad Quercus robur som den börjar gnaga på. Efterhand som larven utvecklas blir den allt mer lik en knotig rostbrun liten pinne och sitter som en sådan ute på de yttersta ekgrenarna. De larver som föddes upp i Sverige åt aldrig något annat än ek trots att de erbjöds både olika lavar och flera olika trädslag. Dock erbjöds de svenska larverna inte bok Fagus silvatica som i nyare tysk litteratur även anges som värdväxt. När larven är fullt utväxt lämnar den trädet den ätit av och går ned till marken där den förpuppar sig i en gles kokong av egenproducerad spånad i vilken puppan övervintrar.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark

Biotoper där arten kan förekomma: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· lavar - Lichenes (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
Förklaringen till den vita lavmätarens snabba försvinnande i Danmark och delar av Västeuropa är sannolikt olika effekter av miljöförstöring samt en alltmer intensifierad markanvändning. Den ökande industrialiseringen och eldning av bl a kol har sotat ned delar av Europa varvid en fjäril som förlitar sig på att inte synas mot en ljus bakgrund får allt mindre möjligheter att undgå sina fiender. Eftersom arten saknar mörka former har den inte haft någon möjlighet att anpassa sig till allt mörkare livsmiljöer. Även försurning kan ha slagit hårt mot arten eftersom många lavar har minskat drastiskt på grund av det försurade regnet i Västeuropa. Reduceras möjligheterna att dölja äggen minskar även möjligheterna för larvernas överlevnad. Sannolikt spelar även dessa faktorer in för den vita lavmätarens framtida överlevnad i södra Sverige, men troligen är förändringen av jord- och skogsbruk en viktigare faktor i artens nordligaste utbredningsområde. Den vita lavmätaren återfinns idag endast i glesa eller mycket glesa skogsområden där de enskilda träden blir solbelysta. Den mest sannolika förklaringen är att larven behöver extremt mycket solexponering för att få ett tillräckligt varmt mikroklimat för att kunna överleva vid artens absoluta nordgräns. Fram till industrijordbrukets genomförande användes skogs- och bergsområden i Sydsverige ofta som utmarksbeten. Detta bete höll mycket stora arealer brukade marker betydligt mer öppna och ljusa än vad de är idag vilket gynnade många värmekrävande arter som exempelvis den vita lavmätaren. När denna markanvändning efterhand upphört har skogen slutit sig, blivit skuggigare och därmed kallare varvid den tidigare typen av livsmiljö förlorar sina kvalitéer. Eftersom många tidigare hag- och utbetesmarker dessutom planterats med barrträd har de ljusa miljöerna ersatts av mörka produktionsskogar där förutsättningarna helt saknas för de arter som tidigare levt där. Sammantaget har skiftet i markanvändning gjort att den vita lavmätaren trängts undan från stora delar av de områden där den tidigare kunna leva.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Bevara de öppna miljöer där den vita lavmätaren fortfarande finns. Öppna upp idag igenvuxna blandskogar med stort inslag av ek i de områden arten ännu finns kvar, vilket skulle gynna ett mycket stort antal rödlistade arter. Koppla samman åtgärdsprogrammet för jätteträd med insatser för den vita lavmätaren. Möjligen bör ett eget åtgärdsprogram skapas för den vita lavmätaren. Öka arealen skogsbete i blandskogar i Kalmar län och fårbete i Västra Götalands igenväxande bergkullterräng.
Per Sjökvist har frikostigt bidragit med sin kunskap om artens utvecklingsstadier.

Ebert, G. (Ed.), Ebert, G., Bartsch, D. Becher, A. Hafner, S. Herrman, R. Karbiener, O. Meier, M. Mörtter, R.

Ratzel, U. Schanowski, A. Steiner, A. Thiele & J. Trusch. R. 2003. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 9: Nachtfalter VII. [Geometridae]. Eugen Ulmer GmbH & Co. Stuttgart. Forster, W. & Wohlfahrt, T.A. 1981. Die Schmetterlinge Mitteleuropas. Spanner (Geometridae). Franckhsche Verlagshandlung. Stuttgart.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Håndbog over de danske og fennoskandiske arter af Drepanidae og Geometridae (Lepidoptera). Fauna Bøger & Apollo Bøger. København & Svendborg Urbahn E. 1941. Die Jugendstände von Boarmia arenaria Hufn. (angularia Thnbg., Lep. Geom.). Ztschr. Wien. Ent.-Ver. 26: 81–84.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Ennominae  
  • Tribus
    Boarmiini  
  • Släkte
    Fagivorina  
  • Art
    Fagivorina arenaria, (Hufnagel, 1767) - vit lavmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2008.