Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ekguldblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Ferdinandea ruficornis
Ekguldblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En medelstor, svartglänsande art med gulbrunt antennborst och två tydliga mörka vingfläckar. Påträffas i äldre bestånd av ek.

Längd 7-11 mm. Ansikte glänsande orangegult till orangebrunt (gråpudrat mellan den breda glänsande mittstrimman och kinderna samt längs ögonkanterna); under antennfästet urgröpt med en tydlig, rund ansiktsbuckla. Hanens panna framtill svartglänsande, längs ögonkanterna brett gråpudrad. Honans panna i främre halvan orangegul, i bakre halvan brun och gråpudrad. Antenner övervägande orangebruna. Tredje antennsegmentet nästan cirkelrunt, längs överkanten ofta mörkt. Antennborst orangebrunt, ibland mörkare i spetsen. Ögon med tät och ljus behåring, hos hanen sammanstötande under ungefär halva pannans längd. Ryggsköld glänsande blåsvart med lång utstående behåring (i främre och bakre tredjedelen övervägande ljusgul, däremellan övervägande svart) samt med fyra längsstrimmor av grå pudring, varav två smala i mitten och två bredare men otydligare längs sidorna. Skutell orangebrun med mörkare framhörn samt övervägande ljus, utstående behåring och ett tiotal kraftiga svarta borst längs kanten. Bakkropp oval (hos hanen smal, hos honan bredare) med övervägande blekgul och i huvudsak utstående behåring. Tergiterna 2 och 3 glänsande blåsvarta med åtliggande svarta hår baktill i mitten samt ett otydligt, kopparfärgat tvärband en bit framför bakkanten. Vingar med två tydliga mörka fläckar, en större som sträcker sig från de inre tvärribborna och framåt och en mindre vid den yttre tvärribban. Svängkolvar orangebruna. Hanens ben är övervägande mörka, honans nästan helt orangegula. Hanens lår är mörka med ljus spets. Fram- och mellanskenbenen har en bred mörk ring, även bakskenbenen har en mer eller mindre tydlig antydan till ring, och de tre yttersta fotsegmenten är mer eller mindre mörka. På honans fram- och mellanfötter är de två till tre yttersta segmenten mörka. Skenbenen har på sin höjd några enstaka svarta borst.
Den andra nordiska arten, savguldblomfluga Ferdinandea cuprea, har svarta antennborst och tydliga svarta borst på skenbenen.
Utbredning
Observationer i  Sverige för ekguldblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ekguldblomfluga förekommer sällsynt i östra Sverige, från Skåne till Uppland. Arten är troligen delvis förbisedd och kan därmed tänkas ha en större utbredning än vad kartan visar. I Danmark finns bara ett fynd från Jylland och ett från Själland, båda före år 1918. Arten förekommer mycket sällsynt i nästan hela övriga Europa utom på Iberiska halvön, men på många håll betraktas den som försvunnen eller hotad. Världsutbredningen sträcker sig vidare genom Sibirien, Kaukasus, Uzbekistan och norra Kina till Stilla havet.
1800-talsfynd av arten föreligger från Skåne och Östergötland. Därefter har den påträffats från Skåne till Uppland, och relativt många sentida fynd har tillkommit. Fynd främst från de östligare delarna med undantag för Gotland. I övriga Europa är arten känd från England, Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland, Lettland, Polen (Pommern), Ryssland, Schweiz, Italien och f.d. Jugoslavien. I norra Tyskland finns endast fynd från Bremen och Hannover i Niedersachsen gjorda före 1920 och något gammalt exemplar från Berlin. Längre söderut föreligger ett fynd från 1969 gjort i Hessen. Från Belgien finns endast sex fynd från olika delar av landet (ett par procent av antalet fynd av F. cuprea), varav fyra från tiden efter 1950. Världsutbredningen omfattar vidare Transkaukasus, Uzbekistan, Sibirien (Altai- och Baikalområdet), Fjärran östern, Kamtjatka och Kina. De tillgängliga bestämningsnycklarna är och har alltid varit mindre bra, varför felbestämt material förekommer.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Ekguldblomfluga förekommer sällsynt från Skåne till Uppland med enstaka fynd i Västerbotten. Ett flertal nyfynd finns med tyngdpunkt i östra Götaland och Svealand. Ökad förekomst och god spridningsförmåga gör att arten inte bedöms fragmenterad. Larven lever i savflöden och liknande i skadade lövträd (bl.a. ek och asp), ofta i anlutning till angrepp av träfjärillarver (Cossus cossus). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (150-1000) km². Populationen är ökande. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
Ekologi
Ekguldblomfluga förekommer i gläntor och bryn i äldre lövskogar eller vid fristående savande träd. De flesta fynd kommer från fällor i gamla ”sparbanksekar”, vilket tyder på att arten i stor utsträckning lever i trädkronorna och sällan vistas nära marken. I samma fällor fanns också långt fler individer av den närstående arten Ferdinandea cuprea. Utanför Norden anges att arten även besöker asp Populus tremula, björk Betula sp., hästkastanj Aesculus hippocastanum och lönn Acer sp. I Sverige varar flygtiden från mitten av maj till andra halvan av augusti, längre söderut varar den längre.
Larven är beskriven av Torp (1994) (dock ej enligt Rotheray 1993). Individer har setts sola på stammar av främst ek, men även andra lävträd. Den utvecklas i savande träd, helst i träd angripna av större träfjäril (även kallad trädödare) Cossus cossus. Puppan har hittats nere vid trädens rötter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· asp
· asp
· björkar
· björkar
· hästkastanj
· hästkastanj
· lindar
· lindar
· skogsalm
· skogsalm
· skogsek
· skogsek
· skogslönn
· skogslönn
· sälg
· sälg
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Ferdinandea (guldblomflugor), Art Ferdinandea ruficornis (Fabricius, 1775) - ekguldblomfluga Synonymer mörk guldblomfluga

Kategori Livskraftig (LC)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Ekguldblomfluga förekommer sällsynt från Skåne till Uppland med enstaka fynd i Västerbotten. Ett flertal nyfynd finns med tyngdpunkt i östra Götaland och Svealand. Ökad förekomst och god spridningsförmåga gör att arten inte bedöms fragmenterad. Larven lever i savflöden och liknande i skadade lövträd (bl.a. ek och asp), ofta i anlutning till angrepp av träfjärillarver (Cossus cossus). Antalet lokalområden i landet skattas till 75 (50-250). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (150-1000) km². Populationen är ökande. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Livskraftig (LC).
En medelstor, svartglänsande art med gulbrunt antennborst och två tydliga mörka vingfläckar. Påträffas i äldre bestånd av ek.

Längd 7-11 mm. Ansikte glänsande orangegult till orangebrunt (gråpudrat mellan den breda glänsande mittstrimman och kinderna samt längs ögonkanterna); under antennfästet urgröpt med en tydlig, rund ansiktsbuckla. Hanens panna framtill svartglänsande, längs ögonkanterna brett gråpudrad. Honans panna i främre halvan orangegul, i bakre halvan brun och gråpudrad. Antenner övervägande orangebruna. Tredje antennsegmentet nästan cirkelrunt, längs överkanten ofta mörkt. Antennborst orangebrunt, ibland mörkare i spetsen. Ögon med tät och ljus behåring, hos hanen sammanstötande under ungefär halva pannans längd. Ryggsköld glänsande blåsvart med lång utstående behåring (i främre och bakre tredjedelen övervägande ljusgul, däremellan övervägande svart) samt med fyra längsstrimmor av grå pudring, varav två smala i mitten och två bredare men otydligare längs sidorna. Skutell orangebrun med mörkare framhörn samt övervägande ljus, utstående behåring och ett tiotal kraftiga svarta borst längs kanten. Bakkropp oval (hos hanen smal, hos honan bredare) med övervägande blekgul och i huvudsak utstående behåring. Tergiterna 2 och 3 glänsande blåsvarta med åtliggande svarta hår baktill i mitten samt ett otydligt, kopparfärgat tvärband en bit framför bakkanten. Vingar med två tydliga mörka fläckar, en större som sträcker sig från de inre tvärribborna och framåt och en mindre vid den yttre tvärribban. Svängkolvar orangebruna. Hanens ben är övervägande mörka, honans nästan helt orangegula. Hanens lår är mörka med ljus spets. Fram- och mellanskenbenen har en bred mörk ring, även bakskenbenen har en mer eller mindre tydlig antydan till ring, och de tre yttersta fotsegmenten är mer eller mindre mörka. På honans fram- och mellanfötter är de två till tre yttersta segmenten mörka. Skenbenen har på sin höjd några enstaka svarta borst.
Den andra nordiska arten, savguldblomfluga Ferdinandea cuprea, har svarta antennborst och tydliga svarta borst på skenbenen.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Observationer i  Sverige för ekguldblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ekguldblomfluga förekommer sällsynt i östra Sverige, från Skåne till Uppland. Arten är troligen delvis förbisedd och kan därmed tänkas ha en större utbredning än vad kartan visar. I Danmark finns bara ett fynd från Jylland och ett från Själland, båda före år 1918. Arten förekommer mycket sällsynt i nästan hela övriga Europa utom på Iberiska halvön, men på många håll betraktas den som försvunnen eller hotad. Världsutbredningen sträcker sig vidare genom Sibirien, Kaukasus, Uzbekistan och norra Kina till Stilla havet.
1800-talsfynd av arten föreligger från Skåne och Östergötland. Därefter har den påträffats från Skåne till Uppland, och relativt många sentida fynd har tillkommit. Fynd främst från de östligare delarna med undantag för Gotland. I övriga Europa är arten känd från England, Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland, Lettland, Polen (Pommern), Ryssland, Schweiz, Italien och f.d. Jugoslavien. I norra Tyskland finns endast fynd från Bremen och Hannover i Niedersachsen gjorda före 1920 och något gammalt exemplar från Berlin. Längre söderut föreligger ett fynd från 1969 gjort i Hessen. Från Belgien finns endast sex fynd från olika delar av landet (ett par procent av antalet fynd av F. cuprea), varav fyra från tiden efter 1950. Världsutbredningen omfattar vidare Transkaukasus, Uzbekistan, Sibirien (Altai- och Baikalområdet), Fjärran östern, Kamtjatka och Kina. De tillgängliga bestämningsnycklarna är och har alltid varit mindre bra, varför felbestämt material förekommer.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Rhingiini  
  • Släkte
    Ferdinandea - guldblomflugor 
  • Art
    Ferdinandea ruficornis(Fabricius, 1775) - ekguldblomfluga
    Synonymer
    mörk guldblomfluga

Ekguldblomfluga förekommer i gläntor och bryn i äldre lövskogar eller vid fristående savande träd. De flesta fynd kommer från fällor i gamla ”sparbanksekar”, vilket tyder på att arten i stor utsträckning lever i trädkronorna och sällan vistas nära marken. I samma fällor fanns också långt fler individer av den närstående arten Ferdinandea cuprea. Utanför Norden anges att arten även besöker asp Populus tremula, björk Betula sp., hästkastanj Aesculus hippocastanum och lönn Acer sp. I Sverige varar flygtiden från mitten av maj till andra halvan av augusti, längre söderut varar den längre.
Larven är beskriven av Torp (1994) (dock ej enligt Rotheray 1993). Individer har setts sola på stammar av främst ek, men även andra lävträd. Den utvecklas i savande träd, helst i träd angripna av större träfjäril (även kallad trädödare) Cossus cossus. Puppan har hittats nere vid trädens rötter.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Ädellövskog, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· asp - Populus tremula (Har betydelse)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· hästkastanj - Aesculus hippocastanum (Har betydelse)
· lindar - Tilia (Viktig)
· skogsalm - Ulmus glabra (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
· skogslönn - Acer platanoides (Har betydelse)
· sälg - Salix caprea (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Avverkning av äldre lövträd, speciellt savande träd. Speight (1997) anger minskningen av C. cossus i Europa som en orsak till artens tillbakagång.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Lämna kvar äldre, speciellt av C. cossus angripna, savande träd och sörj för god succession. Artens biologi och utbredning i Sverige, behöver studeras bättre för att kunna ange mer detaljerade skötselåtgärder.
Namngivning: Ferdinandea ruficornis (Fabricius, 1775). Originalbeskrivning: Syrphus ruficornis. Systema Entomologiae: 769.

Etymologi: ruficornis = rödhornad; rufus (lat.) = rävröd, eldröd; cornu (lat.) = horn, syftar på de gulbruna antennborsten.

Uttal: [Ferdinándea rufikórnis]

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69.

Barkemeyer, W. 1994. Untersuchung zum Vorkommen der Schwebfliegen in Niedersachsen und Bremen (Diptera: Syrphidae). Niedersächsisches Landesamt für Ökologie.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla, eget förlag.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Kuznetzov, S. Yu. 1993: A checklist of Latvian, Lithuanian and Estonian hover flies (Diptera, Syrphidae). Dipterological Research 4: 35-47.

Lundbeck, W. 1916. Diptera Danica 5: 548.

Maibach, A, Goeldlin de Tiefenau, P. & Dirickx H. G. in Merz, B. et el. 1998. Diptera Checklist. Fauna Helvetica 1. Centre suisse de cartographie de la faune.

Morris, R. K. A. 1998. Hoverflies of Surrey. Surrey Wild Life Trust. Surrey.

Ringdahl, O. 1917. Fyndorter för Diptera. Entomologisk tidskrift 38: 302–311.

Rotheray, G. E. 1993. Colour guide to Hoverfly Larvae (Diptera, Syrphidae). Dipterist Digest 9: 1–156.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Sarthou, J-P. & Speight, M.C.D. 1997. Inventaire faunistique des Diptères Syrphidae et Microdontidae du sud-ouest de la France. Bulletin de la Société entomologique de France 102: 457–480.

Speight, M. C. D. 1989. The Council of Europe and the Conservation of Diptera. Diptera Digest 2: 3–7.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A. A. in Bei - Benko, G. Ya. 1988: Keys to the Insects of the European Part of the USSR, Volume V, Diptera and Siphonaptera, Part II: 147.

Steenis, van J. 1998. Some rare hoverflies in Sweden (Diptera: Syrphidae). Entomologisk tidskrift 119(2): 83–88.

van Steenis, J., van Steenis, W. & Wakkie, B. 2001. Hoverflies in southern Skåne, Sweden (Diptera. Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 15–27.

Sörensson, M. (in press). Faunistiskt nytt om sydsvenska blomflugor (Diptera: Syrphidae). Occasional Papers of Insect Faunistics and Systematics in Sweden.

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks Dyreliv 6. (NR 162)

Verlinden, L. 1991. Zweefvliegen (Syrphidae). Fauna van Belgie. Kon. Belg. Inst. voor Natuurwetenschappen. Brussel.

Wolf, D. 1998. Zur Schwebfliegenfauna des Berliner Raums (Diptera, Syrphidae). Volucella 3: 87–132.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Rhingiini  
  • Släkte
    Ferdinandea - guldblomflugor 
  • Art
    Ferdinandea ruficornis, (Fabricius, 1775) - ekguldblomfluga
    Synonymer
    mörk guldblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 1999. Rev. Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).