Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  raggarvägstekel

Organismgrupp Steklar, Vägsteklar Ferreola diffinis
Raggarvägstekel Steklar, Vägsteklar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Raggarvägstekeln är en omisskännlig medelstor svart stekel med förmörkade vingar och med en avvikande röd rand längs ögats insida. Karakteristiskt för arten är även att bakryggens bakre hörn är utdragna till kölar med en central urgröpning mellan dessa. Kroppslängden är 8–12 mm. Bestämning kan ske med hjälp av Oehlke & Wolf (1987).
Utbredning
Länsvis förekomst för raggarvägstekel Observationer i  Sverige för raggarvägstekel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sällsynt i hela sitt kända utbredningsområde som sträcker sig från norra Spanien i väst genom Central- och Östeuropa bort till mellersta Asien. Utbredningstyngdpunkten är östligt kontinental. Arten saknas i Medelhavsområdet och i Nordvästeuropa. I Norden har arten genom äldre fynd konstaterats haft isolerade förekomster i södra (Åland) och mellersta Finland (Jakobstad) och sydöstra Sverige från Småland (Bolmen och Nye), Gotland (Visby), Östergötland och Uppland. Uppgifterna om förekomst i andra svenska faunaprovinser (Wolf 1969a,b) har inte kunnat bekräftas. Ett enda fynd i Östersjöområdet har gjorts i modern tid, i moränkalkområdet sydost om Gävle (1998), Gästrikland. Arten förefaller ha blivit allt mer sällsynt i Europa på senare år.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(i,ii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Kölvägstekel är känd genom gamla belägg från Småland, Gotland, Östergötland och Uppland. Endast tre aktuella lokaler i gränsområdet Uppland/Gästrikland och Blekinge är kända. En värmeälskande torrmarksart med huvudsakligen kontinentalt östlig utbredning. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,v)).
Ekologi
En värmeälskande art som förekommer på solvarma torrmarker. I Centraleuropa uppges den föredra glest bevuxet sandunderlag. Den flyger ogärna utan ses oftast springande på marken bland torrt gräs. I Finland är den påträffad vid basen av ett sydberg i anslutning till kulturmark, samt genom kläckning ur ”mossa från ett berg” (Nordman 1945). Det moderna svenska fyndet gjordes på moränmark med slyvegetation i en kraftledningsgata som röjts kontinuerligt sedan 1920-talet. Lokalen har tidigare uppmärksammats för en lokalt rik fjärilsfauna och kraftföretaget Vattenfall fick 1993 Gästriklands entomologiska förenings miljöpris för skötseln av kraftledningsgatan. Bytesdjuret är okänt, men stekeln kan på goda grunder misstänkas ha ett specialiserat levnadssätt, troligen kopplat till ett specifikt bytesdjur.

Flygtid i Nordeuropa maj–augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Barrskog
Barrskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
· spindlar
· spindlar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Pompilidae (vägsteklar), Släkte Ferreola (fenvägsteklar), Art Ferreola diffinis (Lepeletier, 1845) - raggarvägstekel Synonymer kölvägstekel, Anoplius diffinis Lepeletier, 1845

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(i,ii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Kölvägstekel är känd genom gamla belägg från Småland, Gotland, Östergötland och Uppland. Endast tre aktuella lokaler i gränsområdet Uppland/Gästrikland och Blekinge är kända. En värmeälskande torrmarksart med huvudsakligen kontinentalt östlig utbredning. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-100) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,v)).
Raggarvägstekeln är en omisskännlig medelstor svart stekel med förmörkade vingar och med en avvikande röd rand längs ögats insida. Karakteristiskt för arten är även att bakryggens bakre hörn är utdragna till kölar med en central urgröpning mellan dessa. Kroppslängden är 8–12 mm. Bestämning kan ske med hjälp av Oehlke & Wolf (1987).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för raggarvägstekel

Länsvis förekomst och status för raggarvägstekel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för raggarvägstekel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sällsynt i hela sitt kända utbredningsområde som sträcker sig från norra Spanien i väst genom Central- och Östeuropa bort till mellersta Asien. Utbredningstyngdpunkten är östligt kontinental. Arten saknas i Medelhavsområdet och i Nordvästeuropa. I Norden har arten genom äldre fynd konstaterats haft isolerade förekomster i södra (Åland) och mellersta Finland (Jakobstad) och sydöstra Sverige från Småland (Bolmen och Nye), Gotland (Visby), Östergötland och Uppland. Uppgifterna om förekomst i andra svenska faunaprovinser (Wolf 1969a,b) har inte kunnat bekräftas. Ett enda fynd i Östersjöområdet har gjorts i modern tid, i moränkalkområdet sydost om Gävle (1998), Gästrikland. Arten förefaller ha blivit allt mer sällsynt i Europa på senare år.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Ferreola - fenvägsteklar 
  • Art
    Ferreola diffinis(Lepeletier, 1845) - raggarvägstekel
    Synonymer
    kölvägstekel
    Anoplius diffinis Lepeletier, 1845

En värmeälskande art som förekommer på solvarma torrmarker. I Centraleuropa uppges den föredra glest bevuxet sandunderlag. Den flyger ogärna utan ses oftast springande på marken bland torrt gräs. I Finland är den påträffad vid basen av ett sydberg i anslutning till kulturmark, samt genom kläckning ur ”mossa från ett berg” (Nordman 1945). Det moderna svenska fyndet gjordes på moränmark med slyvegetation i en kraftledningsgata som röjts kontinuerligt sedan 1920-talet. Lokalen har tidigare uppmärksammats för en lokalt rik fjärilsfauna och kraftföretaget Vattenfall fick 1993 Gästriklands entomologiska förenings miljöpris för skötseln av kraftledningsgatan. Bytesdjuret är okänt, men stekeln kan på goda grunder misstänkas ha ett specialiserat levnadssätt, troligen kopplat till ett specifikt bytesdjur.

Flygtid i Nordeuropa maj–augusti.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Människoskapad miljö på land, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· spindlar - Araneae (Viktig)
Igenväxning/ -plantering av befintliga boplatser är troligen det främsta hotet mot arten. Alltför kraftig störning, t.ex. körskador i samband med skogsskötsel kan även vara ett hot mot den svenska lokalen.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Förhindra tendenser till beskuggning och ev. exploatering av artens boplatser. Förbättra kunskapen om artens levnadssätt genom eftersök och observationer på känd lokal.
Etymologi: diffinis (lat.) = avlägsen, ej nära, av prefixet dis- = icke-; finis = gräns, etc.

Uttal: [ferréola diffínis].

Nordman, A. 1945. Ett anmärkningsvärt nordligt fynd av vägstekeln Platyderes diffinis Lep. Not. Ent. 25:183.

Oehlke, J. & Wolf, H. 1987. Beiträge zur Insekten-Fauna der DDR: Hymenoptera-Pompilidae. Beitr. Ent. 37(2): 279–390.

Persson, P.I. 1959. In: Wolf (1959). Wegwespen (Hym. Pompiloidea) des Zoologischen Instituts der Universität Lund. Opusc. ent. 24(3): 164.

Wolf, H. 1959. Wegwespen (Hym. Pompiloidea) des Zoologischen Instituts der Universität Lund. Opusc. ent. 24(3): 156–164.

Wolf, H. 1967. Wegwespen (Hym. Pompiloidea) Finnlands. Acta Ent. Fennica 23. 46 pp. Helsinki.

Wolf, H. 1969a. Catalogus Insectorum Sueciae. Hymenoptera: Pompiloidea. Opusc. ent. 34(1-2): 12–15.

Wolf, H. 1969b. Bemerkungen über schwedische Wegwespen (Hym. Pompiloidea. Opusc. ent. 34(1-2): 17–27.

Wolf, H. 1971. Prodromus der Hymenopteren der Tschechoslowakei. Pars 10. Pompiloidea. Acta Faun. Ent. Musei Nat. Pragae 14, suppl. 3: 1–76.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1991. Rev. Johan Abenius 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Vespoidea - getingar, myror mm 
  • Familj
    Pompilidae - vägsteklar 
  • Underfamilj
    Pompilinae  
  • Släkte
    Ferreola - fenvägsteklar 
  • Art
    Ferreola diffinis, (Lepeletier, 1845) - raggarvägstekel
    Synonymer
    kölvägstekel
    Anoplius diffinis Lepeletier, 1845
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mikael Sörensson 1991. Rev. Johan Abenius 2001.