Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  stäpptordyvel

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Geotrupes mutator
Stäpptordyvel Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 16–24 mm lång bladhorning med starkt kullrig och knubbig kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med översidan m.el.m. starkt metallglänsande i blått, violett eller grönt. Arten skiljs från övriga svenska tordyvlar på att täckvingarna har två extra längsfåror, 9 i stället för 7 mellan mittlinjen och skulderbucklan.
Utbredning
Länsvis förekomst för stäpptordyvel Observationer i  Sverige för stäpptordyvel
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
I äldre litteratur uppgiven från Skåne, Blekinge och Öland, men de dokumenterade fynden är få. Dessutom har fragment av arten påträffats i medeltida avlagringar från Halmstad. Några fynd efter 1900 finns ej. Arten saknas i övriga Norden, och är närmast funnen i Lettland och Litauen. Utbredningen sträcker sig från Europa och Nordafrika till Kaukasus, södra Sibirien och Kina. I Mellaneuropa är arten starkt minskande under efterkrigstiden, och i östra Tyskland är den inte påträffad sedan 1975 (Roessner 2012).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
Ekologi
Lever av spillning av i synnerhet nötkreatur och häst på torra, öppna marker. Fortplantningen sker under försommaren. Honan och hanen gräver tillsammans gångar under spillningen och anlägger där yngelkamrar som fylls med spillning, i vilken larverna sedan utvecklas. Larvutvecklingen sker under sommaren och tar 2-3 månader, varefter övervintringen sker som fullbildad skalbagge (Roessner 2012). Detta skiljer G. mutator från släktingarna G. stercorarius och G. spiniger, vilka båda övervintrar som larv och har en utveckling som tar ca ett år. De fullbildade skalbaggarna påträffas såväl under försommaren som i augusti-september.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Geotrupidae, Släkte Geotrupes, Art Geotrupes mutator (Marsham, 1802) - stäpptordyvel Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet.
En 16–24 mm lång bladhorning med starkt kullrig och knubbig kroppsform och kraftiga grävben. Kroppen är svart med översidan m.el.m. starkt metallglänsande i blått, violett eller grönt. Arten skiljs från övriga svenska tordyvlar på att täckvingarna har två extra längsfåror, 9 i stället för 7 mellan mittlinjen och skulderbucklan.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för stäpptordyvel

Länsvis förekomst och status för stäpptordyvel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för stäpptordyvel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I äldre litteratur uppgiven från Skåne, Blekinge och Öland, men de dokumenterade fynden är få. Dessutom har fragment av arten påträffats i medeltida avlagringar från Halmstad. Några fynd efter 1900 finns ej. Arten saknas i övriga Norden, och är närmast funnen i Lettland och Litauen. Utbredningen sträcker sig från Europa och Nordafrika till Kaukasus, södra Sibirien och Kina. I Mellaneuropa är arten starkt minskande under efterkrigstiden, och i östra Tyskland är den inte påträffad sedan 1975 (Roessner 2012).
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Geotrupidae  
  • Underfamilj
    Geotrupinae  
  • Tribus
    Geotrupini  
  • Släkte
    Geotrupes  
  • Art
    Geotrupes mutator(Marsham, 1802) - stäpptordyvel

Lever av spillning av i synnerhet nötkreatur och häst på torra, öppna marker. Fortplantningen sker under försommaren. Honan och hanen gräver tillsammans gångar under spillningen och anlägger där yngelkamrar som fylls med spillning, i vilken larverna sedan utvecklas. Larvutvecklingen sker under sommaren och tar 2-3 månader, varefter övervintringen sker som fullbildad skalbagge (Roessner 2012). Detta skiljer G. mutator från släktingarna G. stercorarius och G. spiniger, vilka båda övervintrar som larv och har en utveckling som tar ca ett år. De fullbildade skalbaggarna påträffas såväl under försommaren som i augusti-september.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· häst - Equus caballus (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Viktig)
Hör tillsammans med Onthophagus medius och Heptaulacus testudinarius till de dynglevande skalbaggar som redan under 1800-talet försvann ur den svenska faunan. Anledningen till denna tidiga tillbakagång är okänd, men det skånska landskapet var som allra hårdast utnyttjat under 1800-talet, och möjligen kan ett minskande betestryck ha slagit särskilt hårt mot de mest värmekrävande arterna. Ett lägre betestryck leder nämligen till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor och ett mindre gynnsamt mikroklimat. Minskningen av arealen betesmark har dessutom huvudsakligen drabbat de magra, sandiga markerna.

Påverkan
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Arten är med all säkerhet redan försvunnen från landet.

Landin, B. -O. 1957. Bladhorningar. Svensk insektfauna 9. Stockholm.

Roessner, E. 2012. Die Hirschkäfer und Blatthornkäfer Ostdeutschlands (Coleoptera: Scarabaeoidea). Verein der Freunde und Förderer des Naturkundemuseums Erfurt e V., Erfurt.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Geotrupidae  
  • Underfamilj
    Geotrupinae  
  • Tribus
    Geotrupini  
  • Släkte
    Geotrupes  
  • Art
    Geotrupes mutator, (Marsham, 1802) - stäpptordyvel
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Rickard Baranowski 1995. Rev. Bengt Ehnström 1999, Håkan Ljungberg 2015. © ArtDatabanken, SLU 2005.