Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mörk småstävmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Gnorimoschema valesiellum
Mörk småstävmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingar har gråsvarta vingfjäll. Instrött ligger vingfjäll som har vit bas och distalt är svarta samt orangefärgade vingfjäll. Svagt markerade ljusa fläckar på framvingens fram- och bakkant något innanför vingspetsen och några svarta fläckar mitt på vingen. Bakvingar är grå. Antenner är svarta och labialpalperna är vita med inslag av svarta fjäll. Vingspann 16-18 mm. Arten är avbildad och beskriven i Huemer & Karsholt (2010).
Utbredning
Länsvis förekomst för mörk småstävmal Observationer i  Sverige för mörk småstävmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är tårögd småstävmal Gnorimoschema valesiella endast påträffad på tre lokaler i Torne lappmark. De första fynden gjordes 1958 på en fjällhed ovanför Björkliden. Den andra lokalen är Masugnsbyn, där arten upptäcktes 1983. Sedan har arten påträffats vid deflationsytorna vid jokken strax norr om Pältsastugorna 1998. I de övriga nordiska länderna är den funnen på Island, lokalt i Norge och mera spritt i Finland och dessutom på Grönland och i Ryssland. I övrigt förekommer tårögd småstävmal lokalt i mellersta Europa, i Alperna söderut till Italien, mest i bergstrakter. Den har således en arktisk-alpin utbredning.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Tårögd småstävmal är endast känd ett i fåtal fynd i Torne lappmark, Norrbottens län (Björkliden, Masungsbyn och Pältsa). Arten har hittats på sandområden och lever troligen på kattfot (Antennaria dioica), och/eller gullris (Solidago virgaurea) enligt uppgifter från Finland. Inga hot är kända. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (3-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7500 (4000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (12-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(iv)).
Ekologi
I Finland har larven blivit funnen i vävrör under lägre blad av gullris Solidago virgaurea i augusti. Andra värdväxter som föreslagits är kattfot Antennaria dioica och gråbinka Erigeron acre. Möjligen kan arten leva på fler korgblommiga växter. Fjärilen flyger i kvällssol på öppna, ofta torra marker, i Sverige på fjällhed på lägre nivåer och bland dolomithällar i skogslandskapet.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gråbinka
· gråbinka
· gullris
· gullris
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Gnorimoschema, Art Gnorimoschema valesiellum (Staudinger, 1877) - mörk småstävmal Synonymer tårögd småstävmal, Gnorimoschema valesiella (Staudinger, 1877)

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Tårögd småstävmal är endast känd ett i fåtal fynd i Torne lappmark, Norrbottens län (Björkliden, Masungsbyn och Pältsa). Arten har hittats på sandområden och lever troligen på kattfot (Antennaria dioica), och/eller gullris (Solidago virgaurea) enligt uppgifter från Finland. Inga hot är kända. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (3-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7500 (4000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (12-400) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ac(iv)).
Framvingar har gråsvarta vingfjäll. Instrött ligger vingfjäll som har vit bas och distalt är svarta samt orangefärgade vingfjäll. Svagt markerade ljusa fläckar på framvingens fram- och bakkant något innanför vingspetsen och några svarta fläckar mitt på vingen. Bakvingar är grå. Antenner är svarta och labialpalperna är vita med inslag av svarta fjäll. Vingspann 16-18 mm. Arten är avbildad och beskriven i Huemer & Karsholt (2010).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mörk småstävmal

Länsvis förekomst och status för mörk småstävmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mörk småstävmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är tårögd småstävmal Gnorimoschema valesiella endast påträffad på tre lokaler i Torne lappmark. De första fynden gjordes 1958 på en fjällhed ovanför Björkliden. Den andra lokalen är Masugnsbyn, där arten upptäcktes 1983. Sedan har arten påträffats vid deflationsytorna vid jokken strax norr om Pältsastugorna 1998. I de övriga nordiska länderna är den funnen på Island, lokalt i Norge och mera spritt i Finland och dessutom på Grönland och i Ryssland. I övrigt förekommer tårögd småstävmal lokalt i mellersta Europa, i Alperna söderut till Italien, mest i bergstrakter. Den har således en arktisk-alpin utbredning.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Gnorimoschema  
  • Art
    Gnorimoschema valesiellum(Staudinger, 1877) - mörk småstävmal
    Synonymer
    tårögd småstävmal
    Gnorimoschema valesiella (Staudinger, 1877)

I Finland har larven blivit funnen i vävrör under lägre blad av gullris Solidago virgaurea i augusti. Andra värdväxter som föreslagits är kattfot Antennaria dioica och gråbinka Erigeron acre. Möjligen kan arten leva på fler korgblommiga växter. Fjärilen flyger i kvällssol på öppna, ofta torra marker, i Sverige på fjällhed på lägre nivåer och bland dolomithällar i skogslandskapet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gråbinka - Erigeron acris (Har betydelse)
· gullris - Solidago virgaurea (Viktig)
Möjligen kan viss igenväxning vara negativ då arten tycks föredra öppna, torra och varma platser, dvs. gynnsamma mikroklimat. De hot som skulle kunna anföras på de få kända svenska lokalerna är ytterligare exploatering för golfbana, bebyggelse och kalkbrytning.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Mer kunskap om artens utbredning och utvecklingsbiologi samt val av värdväxter behövs. Hänsyn bör tas vid kalkbrytningen i Masungsbyn för att inte skada eller förstöra befintligt habitat liksom fortsatt exploatering av området kring Björkliden där arten förekommer.

Huemer, P. & Karsholt, O. 2010. Microlepidoptera of Europe. Volume 6. Gelechiidae II (Gelechiinae: Gnorimoschemini). Apollo Books. Stenstrup.

Kaitila, J.P. 1996. Suomenjäytäjäkoiden (Gelechidae) elintavat. Baptria 21: 81-105.

Schantz, M.v. 1952. Beitrag zur Kenntnis dreier Phthorimaea-Arten (Lep. Gelechidae). Phthorimaea hackmani n.sp. Notulae Entomologicae 32: 15-22.

Svensson, I. 1984. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1983. Ent. Tidskr. 105: 75-80.

Svensson, I. 1999. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) I Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120(1-2): 23-35.

Wolff, N.L. 1971. Lepidoptera. The Zoology of Iceland, Volume III, Part 45.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1997. Rev. Göran Palmqvist 2011 © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Gnorimoschema  
  • Art
    Gnorimoschema valesiellum, (Staudinger, 1877) - mörk småstävmal
    Synonymer
    tårögd småstävmal
    Gnorimoschema valesiella (Staudinger, 1877)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1997. Rev. Göran Palmqvist 2011 © ArtDatabanken, SLU 2005.