Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  svart guldbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Gnorimus variabilis
Svart guldbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 16-22 mm lång bladhorning med klumpig kropp och långa ben med kraftiga klor. Översidan är svart med spridda vita-ljusgula fläckar.
Utbredning
Länsvis förekomst för svart guldbagge Observationer i  Sverige för svart guldbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Utbredd från Skåne till Bohuslän, Södermanland och Västmanland. Artens nuvarande utbredning i landet är starkt fragmenterad. De flesta fynden är gjorda i Kalmar län, och endast där bedöms lokalerna ligga så nära varandra att ett utbyte är möjligt. I Västmanland utplanterades larver av arten på 1960-talet i en ek vid Strömsholm. Under senare år har arten vid ett par tillfällen påträffats i trakten av Kungsör, och det kan inte helt uteslutas att de härstammar från Strömsholmsutsättningen. Troligen är dock förekomsten spontan med tanke på att flera andra arter med en reliktartad utbredning i Nordeuropa finns inom samma område. Under de senaste åren har nya lokaler för arten påträffats genom att den specifikt eftersökts i hålekar. Lokalerna är dock små och begränsade, endast ett lågt antal träd beräknas hysa arten på varje ställe och populationerna förefaller vara individfattiga. Världsutbredningen sträcker sig från Väst- och Sydeuropa österut till Turkiet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Larvutvecklingen sker i rödmurken ved i ihåliga träd, både levande och döda, såväl i stående träd som i lågor. Främst i ek, men även i klibbal. Utbredd från Skåne till Bohuslän, Södermanland och Västmanland. Antalet lokalområden i landet skattas till 90 (70-110). Förekomstarean (AOO) skattas till 360 (280-440) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i rödmurken ved i ihåliga träd, både levande och döda. Angrepp är främst konstaterade i både levande och döda stående träd, men arten kan även påträffas i omkullfallna träd. De allra flesta fynden är gjorda i ihåliga levande ekar, men larver är även påträffade i bl.a. avenbok, björk och klibbal. Larvutvecklingen tar två till tre år i anspråk. Före förpuppningen gör larven en ganska fast kokong av exkrementer. Den fullbildade skalbaggen visar sig vanligen ganska sent, från början av juli till början av augusti. Den påträffas ofta sittande i och intill stamhåligheterna eller vid utflytande sav. I motsats till sin nära släkting Gnorimus nobilis påträffas den sällan i blommor, men har någon gång hittas i blomställningar av älggräs. Arten förekommer ofta i samma träd som läderbaggen (Osmoderma eremita) och andra rödlistade insekter.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· björkar
· björkar
· ekar
· ekar
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Gnorimus, Art Gnorimus variabilis (Linnaeus, 1758) - svart guldbagge Synonymer Gnorimus octopunctatus (Fabricius, 1775)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i rödmurken ved i ihåliga träd, både levande och döda, såväl i stående träd som i lågor. Främst i ek, men även i klibbal. Utbredd från Skåne till Bohuslän, Södermanland och Västmanland. Antalet lokalområden i landet skattas till 90 (70-110). Förekomstarean (AOO) skattas till 360 (280-440) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En 16-22 mm lång bladhorning med klumpig kropp och långa ben med kraftiga klor. Översidan är svart med spridda vita-ljusgula fläckar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för svart guldbagge

Länsvis förekomst och status för svart guldbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för svart guldbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Utbredd från Skåne till Bohuslän, Södermanland och Västmanland. Artens nuvarande utbredning i landet är starkt fragmenterad. De flesta fynden är gjorda i Kalmar län, och endast där bedöms lokalerna ligga så nära varandra att ett utbyte är möjligt. I Västmanland utplanterades larver av arten på 1960-talet i en ek vid Strömsholm. Under senare år har arten vid ett par tillfällen påträffats i trakten av Kungsör, och det kan inte helt uteslutas att de härstammar från Strömsholmsutsättningen. Troligen är dock förekomsten spontan med tanke på att flera andra arter med en reliktartad utbredning i Nordeuropa finns inom samma område. Under de senaste åren har nya lokaler för arten påträffats genom att den specifikt eftersökts i hålekar. Lokalerna är dock små och begränsade, endast ett lågt antal träd beräknas hysa arten på varje ställe och populationerna förefaller vara individfattiga. Världsutbredningen sträcker sig från Väst- och Sydeuropa österut till Turkiet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Cetoniinae  
  • Tribus
    Trichiini  
  • Släkte
    Gnorimus  
  • Art
    Gnorimus variabilis(Linnaeus, 1758) - svart guldbagge
    Synonymer
    Gnorimus octopunctatus (Fabricius, 1775)

Larvutvecklingen sker i rödmurken ved i ihåliga träd, både levande och döda. Angrepp är främst konstaterade i både levande och döda stående träd, men arten kan även påträffas i omkullfallna träd. De allra flesta fynden är gjorda i ihåliga levande ekar, men larver är även påträffade i bl.a. avenbok, björk och klibbal. Larvutvecklingen tar två till tre år i anspråk. Före förpuppningen gör larven en ganska fast kokong av exkrementer. Den fullbildade skalbaggen visar sig vanligen ganska sent, från början av juli till början av augusti. Den påträffas ofta sittande i och intill stamhåligheterna eller vid utflytande sav. I motsats till sin nära släkting Gnorimus nobilis påträffas den sällan i blommor, men har någon gång hittas i blomställningar av älggräs. Arten förekommer ofta i samma träd som läderbaggen (Osmoderma eremita) och andra rödlistade insekter.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog, Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· björkar - Betula (Har betydelse)
· ekar - Quercus (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Viktig)
Igenväxning av passande hagmarker med gamla hålekar är ett allvarligt hot mot arten, dels på grund av att detta skapar ett ogynnsamt mikroklimat och dels genom att de gamla hålträden dör i förtid. Ett annat långsiktigt problem är ett generationsglapp i vissa trädbestånd som i framtiden kan leda till brist på lämpligt substrat.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Allt måste göras för att spara gamla hålträd i landskapet. I detta ingår även att man kontinuerligt förhindrar att de gamla träden växer in i tätare bestånd och dör en för tidig död. Även omkullfallna hålträd bör sparas samt att hålträd som avverkas eller som faller på olämpliga platser kan fraktas till de kända lokalerna. Med tanke på att de träd som arten ynglar i ofta har en ålder av flera hundra år måste vi redan nu planera för hur vi skall kunna få fram ersättningsträd om hundra år.

Åtgärdsprogram Fastställt

Ehnström, B. & Waldén, H.W. 1986. Faunavård i skogsbruket. Den lägre faunan. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Eliasson, C.U. 2000. Är svart guldbagge, Gnorimus variabilis (Coleoptera: Scarabaeidae), ursprunglig vid sin nordgräns? Ent. Tidskr. 121:173–179.

Landin, B.-O. 1957. Coleoptera, Lamellicornia. Svensk Insektfauna 9: 121–122. Stockholm.

Hansen, V. 1964. Fortegnelse over Danmarks Biller. Ent. Medd. 33: 337.

Naturvårdsverket. 2006. Åtgärdsprogram för bevarande av skalbaggar i eklågor.

Nilsson, S.G., Baranowski, R., Hedin, J., Jansson, N. & Ranius, T. 2002. Hålträdslevande guldbaggars (Coleoptera, Scarabaeidae) biologi och utbredning i Sverige. Ent. Tidskr. 123 (3): 81-98.

Palm, T. 1950. Anteckningar om svenska skalbaggar. V. Ent. Tidskr. 71: 141.

Palm, T. 1959. Die Holz- und Rindenkäfer der süd- und mittelschwedischen Laubäume. Opusc. Ent. Suppl. XVI: 302.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Nicklas Jansson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Cetoniinae  
  • Tribus
    Trichiini  
  • Släkte
    Gnorimus  
  • Art
    Gnorimus variabilis, (Linnaeus, 1758) - svart guldbagge
    Synonymer
    Gnorimus octopunctatus (Fabricius, 1775)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 1999. Rev. Nicklas Jansson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.