Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  mindre snigelspinnare

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Heterogenea asella
Mindre snigelspinnare Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarna hos hanen kan variera i färg från mörkare ockragula till svartbruna, bakvingarna är normalt konstant svartbruna. Honan är alltid ljusare med ockragula framvingar och även bakvingarna är ljusare än hos hanen. Antennerna är mörkbruna, hos båda könen enkla men hos hanen något tjockare. Fjärilen är liten med 11–14 mm vingspann hos hanen och 13–19 mm hos honan. Arten kan knappast förväxlas med någon småfjärilsart eftersom den i vila håller vingarna mer högt takställda.
Utbredning
Länsvis förekomst för mindre snigelspinnare Observationer i  Sverige för mindre snigelspinnare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige uppgavs liten snigelspinnare för första gången i landet redan 1885 så mycket talar för att det är en gammal medlem av den svenska faunan. Arten förekommer lokalt i landets sydligaste delar där den har sin huvudsakliga svenska förekomst i Skåne inom bokskogsområden från Kullaberg i nordväst till Sydskåne och Kristianstads-trakten. Den förekommer även i de västra delarna av Blekinge. Utöver detta föreligger ett enstaka fynd i de nordöstra delarna av Blekinge vid Holmsjö under 1950-taletoch ett fynd från Småland, Nyatorp 2000. I Sverige är arten numera känd från relativt få lokaler. Några få av dessa är i naturreservat. Några av de tidigare goda lokalerna har avverkats och arten är nu försvunnen från dessa. I Norge har arten bara påträffats vid två tillfällen i landets sydöstligaste kustnära delar, först i yttre Aust-Agder, Laget där 12 fjärilar kläcktes från larver funna i mitten av juni år 1930 och senare i Akershus, Frogn, Hallangen där en hane påträffades 26.5.1988. I Finland har den enbart påträffats vid några enstaka tillfällen i landets sydligaste delar, huvudsakligen utmed kusten från Borgå-Spjutsund och österut till Virolahti. Arten påträffades för första gången i Nyland, Porvoo, Ekudden 1952 och därefter igen i samma område 1959. Sammanlagt föreligger 10-talet fynd i landet och det är inte klarlagt om dessa representerar migranter eller om arten har bofasta populationer i landet. I Estland har arten en förekomst i de sydöstra delarna av landet öster Tartu, vid Järvselja i ett urskogsreservat, och utöver detta har arten påträffats i enstaka exemplar i landets södra delar. I Lettland har arten påträffats över hela landet, dock sällsynt på sammanlagt sex lokaler. I Litauen är arten sällsynt och lokal. I Danmark är arten utbredd men överallt lokal i de sydöstra delarna av landet på de större öarna samt i de södra och östra delarna av Jylland. I västra Tyskland förekommer arten lokalt i Niedersachsen och även i Schleswig-Holstein. I östra Tyskland förekommer den i hela Mecklenburg-Vorpommern men påträffas i huvudsak enstaka. I Polen är den påträffad i flertalet distrikt. Världsutbredningen sträcker sig från nordöstra Spanien, södra England och södra Norden över huvuddelen av Kontinentaleuropa utom i högre bergsområden och vidare österut genom Ryssland och södra Sibirien till i Amur och Ussuri och Japan. Arten är upptagen i Norges rödlista som Sårbar och i Tysklands rödlista som Missgynnad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)
Liten snigelspinnare förekom tidigare på många bokskogslokaler i Skåne samt några i Blekinge. Under senare år tycks arten ha expanderat en del upp i sydöstra Kalmar län. I Norge har larver hittats på lind men denna värdväxt har inte konstaterats användas i Sverige. Artens spridningsförmåga troligen starkt begränsad under normala betingelser. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7000 (5000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (76-100) km². Populationen är ökande. Efter 1990 endast rapporterad från <20 % av tidigare lokalområden. Minskningen i hög grad beroende av skogliga åtgärder. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2c(iv)).
Ekologi
Arten hör hemma i ädellövskogar . Typiska lokaler utgörs av äldre bokskogsbestånd Fagus sylvatica på något fuktigare mark. Arten föredrar tydligt skogar med ett fuktigare lokalklimat än vad dess nära släkting stor snigelspinnare Apoda limacodes gör. Liten snigelspinnare är påfallande lokal och den kan saknas i gamla bokbestånd och samtidigt förekomma med individrika populationer i yngre bokbestånd även då dessa bestånd befinner sig mycket nära varandra. Under ett par nätter i juli 1985 utförde författaren till detta faktablad en jämförande ljuslockning i en för arten känd förekomst i ett mer låglänt yngre bokbestånd och i en gammal fin bokskog i ett betydligt varmare läge på en kulle inom 300 meter från den första lokalen. På UV-ljus i det äldre beståndet påträffades under två nätter endast två hanar och i det yngre svalare bokbeståndet kom under samma nätter ett 100-tal exemplar fram av båda könen I Estland förekommer arten på en lokal i en gammal ädellövskog med bl.a. ek. Flygperioden infaller från slutet av juni till slutet av juli, normala år med frekvenstoppen i början av juli. Fjärilen är först och främst aktiv i skymningen och på natten men den kan även i viss utsträckning flyga på dagen eller tidigt under kvällen i solsken. Den har då kunnat observeras svärma kring de yttre kvistarna. Fjärilen är starkt lokaltrogen och påträffas praktiskt taget aldrig utanför sina egentliga habitat. Honan lägger de ovala och extremt plattade äggen enstaka på bladundersidorna av främst bok och avenbok Carpinus betulus. De kläcks efter ca 8–10 dagar. Larven tillväxer från andra halvan av juli till mitten av september, ibland in i oktober. Larverna sitter på bladens undersidor. De små larverna gör små fönstergnag över hela bladet som efterhand ofta blir perforerat över hela ytan. Ibland kan uppemot 30–100 fönstergnag eller hål påträffas på ett och samma blad. Larvernas gnagmärken kan lätt upptäckas i motljus mot himlen och tjäna som en god vägledning för att söka efter larverna sällan byter blad och tillbringar minst halva sin tid på bladet där ägget kläcktes. Larverna rör sig på ett märkligt sätt genom att glida fram på en slemliknande vätska på de omvandlade sugplattelika frambenen. De spinner under hösten en kokong antingen på undersidan av ett blad eller invid en liten grenklyka i vilken övervintringen sker. Förpuppningen sker på senvåren, ofta i maj, några veckor före flygningen. Kokongen är oval, 5–6 mm lång, stor som en kaffeböna och till färgen ockrabrun med mer eller mindre utbredda vitaktiga fläckar. De är lätta att finna i klykorna på tunnare kvistar på de nedre grenarna, särskilt under vintern efter lövfällningen. Kokonger som spunnits på blad faller till marken med lövfällningen. På sydligare breddgrader har larver även påträffats på flera andra lövträd, bl.a. hassel Corylus avellana, sötkörsbär Prunus avium, och i någon utsträckning även på björk Betula spp., ek Quercus spp. och lönn Acer platanoides. Fynd i Danmark av fjärilar i skogar dominerade av lind Tilia cordata eller vårtbjörk Betula pendula antyder att den där kan leva även av andra träd än bok. I Norge har de enda larvfynden gjorts på lind. Från kontinenten anges att de föredragna larvhabitaten utgöras av grenverket utmed skogsvägar inne i skogsbestånd eller skuggigare skogsbryn i mindre gläntor. Yttre skogsbryn med mer vindexponerade och friväxande träd undviks. Inne i helt slutna bestånd påträffas heller inga larver. De föredragna habitaten är således i någon mån vara människopåverkade eller i gamla bestånd med en intern beståndsdynamik. På platser där inga undre grenar finns på träden påträffas larverna vanligen på 4–5 m höjd, främst i omedelbar närhet till ljusare platser som nås av eftermiddagssol. Artens ursprungliga habitat är troligen små naturliga skogsgläntor utmed bäckar, åar och liknande platser.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· avenbok
· avenbok
· bok
· bok
· hassel
· hassel
· lindar
· lindar
· skogsek
· skogsek
· skogslönn
· skogslönn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Limacodidae (snigelspinnare), Släkte Heterogenea, Art Heterogenea asella (Denis & Schiffermüller, 1775) - mindre snigelspinnare Synonymer Bombyx asella Denis & Schiffermüller, 1775, liten snigelspinnare

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Liten snigelspinnare förekom tidigare på många bokskogslokaler i Skåne samt några i Blekinge. Under senare år tycks arten ha expanderat en del upp i sydöstra Kalmar län. I Norge har larver hittats på lind men denna värdväxt har inte konstaterats användas i Sverige. Artens spridningsförmåga troligen starkt begränsad under normala betingelser. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 7000 (5000-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (76-100) km². Populationen är ökande. Efter 1990 endast rapporterad från <20 % av tidigare lokalområden. Minskningen i hög grad beroende av skogliga åtgärder. Extrema fluktuationer förekommer i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2c(iv)).
Framvingarna hos hanen kan variera i färg från mörkare ockragula till svartbruna, bakvingarna är normalt konstant svartbruna. Honan är alltid ljusare med ockragula framvingar och även bakvingarna är ljusare än hos hanen. Antennerna är mörkbruna, hos båda könen enkla men hos hanen något tjockare. Fjärilen är liten med 11–14 mm vingspann hos hanen och 13–19 mm hos honan. Arten kan knappast förväxlas med någon småfjärilsart eftersom den i vila håller vingarna mer högt takställda.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för mindre snigelspinnare

Länsvis förekomst och status för mindre snigelspinnare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för mindre snigelspinnare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige uppgavs liten snigelspinnare för första gången i landet redan 1885 så mycket talar för att det är en gammal medlem av den svenska faunan. Arten förekommer lokalt i landets sydligaste delar där den har sin huvudsakliga svenska förekomst i Skåne inom bokskogsområden från Kullaberg i nordväst till Sydskåne och Kristianstads-trakten. Den förekommer även i de västra delarna av Blekinge. Utöver detta föreligger ett enstaka fynd i de nordöstra delarna av Blekinge vid Holmsjö under 1950-taletoch ett fynd från Småland, Nyatorp 2000. I Sverige är arten numera känd från relativt få lokaler. Några få av dessa är i naturreservat. Några av de tidigare goda lokalerna har avverkats och arten är nu försvunnen från dessa. I Norge har arten bara påträffats vid två tillfällen i landets sydöstligaste kustnära delar, först i yttre Aust-Agder, Laget där 12 fjärilar kläcktes från larver funna i mitten av juni år 1930 och senare i Akershus, Frogn, Hallangen där en hane påträffades 26.5.1988. I Finland har den enbart påträffats vid några enstaka tillfällen i landets sydligaste delar, huvudsakligen utmed kusten från Borgå-Spjutsund och österut till Virolahti. Arten påträffades för första gången i Nyland, Porvoo, Ekudden 1952 och därefter igen i samma område 1959. Sammanlagt föreligger 10-talet fynd i landet och det är inte klarlagt om dessa representerar migranter eller om arten har bofasta populationer i landet. I Estland har arten en förekomst i de sydöstra delarna av landet öster Tartu, vid Järvselja i ett urskogsreservat, och utöver detta har arten påträffats i enstaka exemplar i landets södra delar. I Lettland har arten påträffats över hela landet, dock sällsynt på sammanlagt sex lokaler. I Litauen är arten sällsynt och lokal. I Danmark är arten utbredd men överallt lokal i de sydöstra delarna av landet på de större öarna samt i de södra och östra delarna av Jylland. I västra Tyskland förekommer arten lokalt i Niedersachsen och även i Schleswig-Holstein. I östra Tyskland förekommer den i hela Mecklenburg-Vorpommern men påträffas i huvudsak enstaka. I Polen är den påträffad i flertalet distrikt. Världsutbredningen sträcker sig från nordöstra Spanien, södra England och södra Norden över huvuddelen av Kontinentaleuropa utom i högre bergsområden och vidare österut genom Ryssland och södra Sibirien till i Amur och Ussuri och Japan. Arten är upptagen i Norges rödlista som Sårbar och i Tysklands rödlista som Missgynnad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Zygaenoidea  
  • Familj
    Limacodidae - snigelspinnare 
  • Släkte
    Heterogenea  
  • Art
    Heterogenea asella(Denis & Schiffermüller, 1775) - mindre snigelspinnare
    Synonymer
    Bombyx asella Denis & Schiffermüller, 1775
    liten snigelspinnare

Arten hör hemma i ädellövskogar . Typiska lokaler utgörs av äldre bokskogsbestånd Fagus sylvatica på något fuktigare mark. Arten föredrar tydligt skogar med ett fuktigare lokalklimat än vad dess nära släkting stor snigelspinnare Apoda limacodes gör. Liten snigelspinnare är påfallande lokal och den kan saknas i gamla bokbestånd och samtidigt förekomma med individrika populationer i yngre bokbestånd även då dessa bestånd befinner sig mycket nära varandra. Under ett par nätter i juli 1985 utförde författaren till detta faktablad en jämförande ljuslockning i en för arten känd förekomst i ett mer låglänt yngre bokbestånd och i en gammal fin bokskog i ett betydligt varmare läge på en kulle inom 300 meter från den första lokalen. På UV-ljus i det äldre beståndet påträffades under två nätter endast två hanar och i det yngre svalare bokbeståndet kom under samma nätter ett 100-tal exemplar fram av båda könen I Estland förekommer arten på en lokal i en gammal ädellövskog med bl.a. ek. Flygperioden infaller från slutet av juni till slutet av juli, normala år med frekvenstoppen i början av juli. Fjärilen är först och främst aktiv i skymningen och på natten men den kan även i viss utsträckning flyga på dagen eller tidigt under kvällen i solsken. Den har då kunnat observeras svärma kring de yttre kvistarna. Fjärilen är starkt lokaltrogen och påträffas praktiskt taget aldrig utanför sina egentliga habitat. Honan lägger de ovala och extremt plattade äggen enstaka på bladundersidorna av främst bok och avenbok Carpinus betulus. De kläcks efter ca 8–10 dagar. Larven tillväxer från andra halvan av juli till mitten av september, ibland in i oktober. Larverna sitter på bladens undersidor. De små larverna gör små fönstergnag över hela bladet som efterhand ofta blir perforerat över hela ytan. Ibland kan uppemot 30–100 fönstergnag eller hål påträffas på ett och samma blad. Larvernas gnagmärken kan lätt upptäckas i motljus mot himlen och tjäna som en god vägledning för att söka efter larverna sällan byter blad och tillbringar minst halva sin tid på bladet där ägget kläcktes. Larverna rör sig på ett märkligt sätt genom att glida fram på en slemliknande vätska på de omvandlade sugplattelika frambenen. De spinner under hösten en kokong antingen på undersidan av ett blad eller invid en liten grenklyka i vilken övervintringen sker. Förpuppningen sker på senvåren, ofta i maj, några veckor före flygningen. Kokongen är oval, 5–6 mm lång, stor som en kaffeböna och till färgen ockrabrun med mer eller mindre utbredda vitaktiga fläckar. De är lätta att finna i klykorna på tunnare kvistar på de nedre grenarna, särskilt under vintern efter lövfällningen. Kokonger som spunnits på blad faller till marken med lövfällningen. På sydligare breddgrader har larver även påträffats på flera andra lövträd, bl.a. hassel Corylus avellana, sötkörsbär Prunus avium, och i någon utsträckning även på björk Betula spp., ek Quercus spp. och lönn Acer platanoides. Fynd i Danmark av fjärilar i skogar dominerade av lind Tilia cordata eller vårtbjörk Betula pendula antyder att den där kan leva även av andra träd än bok. I Norge har de enda larvfynden gjorts på lind. Från kontinenten anges att de föredragna larvhabitaten utgöras av grenverket utmed skogsvägar inne i skogsbestånd eller skuggigare skogsbryn i mindre gläntor. Yttre skogsbryn med mer vindexponerade och friväxande träd undviks. Inne i helt slutna bestånd påträffas heller inga larver. De föredragna habitaten är således i någon mån vara människopåverkade eller i gamla bestånd med en intern beståndsdynamik. På platser där inga undre grenar finns på träden påträffas larverna vanligen på 4–5 m höjd, främst i omedelbar närhet till ljusare platser som nås av eftermiddagssol. Artens ursprungliga habitat är troligen små naturliga skogsgläntor utmed bäckar, åar och liknande platser.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· avenbok - Carpinus betulus (Viktig)
· bok - Fagus sylvatica (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Har betydelse)
· lindar - Tilia (Har betydelse)
· skogsek - Quercus robur (Har betydelse)
· skogslönn - Acer platanoides (Har betydelse)
Det tydligaste hotet utgörs av slutavverkningar av de trädbestånd arten förekommer i. Hotet förstärks av att arten överallt uppträder så utpräglat lokalt genom höga krav på habitatkvalité. Artens spridningsförmåga är inte klarlagd, men eftersom arten praktiskt taget aldrig påträffats utanför sina habitat tyder detta på att arten har en starkt begränsad spridningspotential. Fragmenteringen av gynnsamma habitat innebär att återkolonisering försvåras starkt.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Bokbestånd med kända förekomster av liten snigelspinnare bör lämnas utan ingripande av vanliga skogsbrukningsmetoder och boken gynnas framför andra trädslag. Inträngande barrträd och kraftigare uppväxt av annat än ädellöv, som exempelvis björk, bör regelbundet röjas undan. Plockhuggning kan säkerligen genomföras utan att den lokala populationen tar påtaglig skada. Skogsmarker intill bestånd med rikare förekomster av arten och med liknande hydrologi och lokalklimat bör tillåtas att återbeskogas med bok.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Oslo (Lepidopterologisk Arbeidsgruppe, Zoologisk Museum, Univ. Oslo).

Bergmann, A. 1953. Die Großschmetterlinge Mitteldeutschlands, Vol. 3. Spinner und Schwärmer. Urania-Verlag GmbH, Jena.

Bundesamt für Naturschutz. 1998. Rote Liste gefärdeter Tiere Deutschlands. Bundesamt für Naturschutz, Bonn.

Buszko, J. & Nowacki, J. 2000. The Lepidoptera of Poland. A Distributional Checklist. Polish Entomological Monographs 1. Poznan & Torun (Polskie Towarzystwo Entomologiczne).

Clayhills, T.H. 1957. Provinsen Nylandias Macrolepidoptera, med särskild hänsyn till arternas förekomst i provinsens 29 socknar. Soc. Fauna et Flora Fenn., Fauna Fennica III: 1–83. Direktoratet for naturforvaltning. 1999. Nasjonal rødliste for truete arter i Norge 1998. DN-rapport 1999–3.. www.naturforvaltning.no.

Ebert, G. (Ed.), Ebert, G., Esche, T., Herrmann, R., Hofmann, A., Lussi, H. G., Nikusch, I., Speidel, W., Steiner, A. & Thiele, J. 1994. Die Schmetterlinge Baden-Württembergs. Band 3: Nachtfalter I. Hepialidae, Cossidae, Zygaenidae, Limacodidae, Psychidae, Thyrididae. Eugen Ulmer GmbH & Co, Stuttgart.

Foltin, H. 1967. Wie und wo sucht man die Tönnchen von Heterogenea asella? Ent. Nachrbl., Wien 14(4): 41–42.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27–42.

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1–216.

Gerstberger, M. & Mey, W. (Eds.). 1993. Fauna in Berlin und Brandenburg (Schmetterlinge & Köcherfliegen).

Förderkreis der naturwissenschaftlichen Museen Berlins e. V., Berlin.

Kaaber, S. 1982. De danske sværmere og spindere, geografisk udbredelse og fluktuationer 1850-1980.

Danmarks Dyreliv, bd. 3. Scandinavian Science Press Ltd., Klampenborg.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6: 1–137.

Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda, Tartu.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund 91.

Opheim, M. 1972. Catalogue of the Lepidoptera of Norway. Part III. Geometrae, Arctiina, Zygaenina, Psychina, Cossina and Jugatae. Norsk Lepidopterologisk Forening, Oslo.

Porter, J. 1997. The Colour Identification Guide to Caterpillars of the British Isles (Macrolepidoptera). Viking, Harmondsworth.

Pro Natura – Schweizerischer Bund für Naturschutz (Hrsg.). 1997. Schmetterlinge und ihre Lebensräume. Arten, Gefährdung, Schutz. Schweiz und angrenzende Gebiete. Band 2. Hesperiidae, Psychidae, Heterogynidae, Zygaenidae, Syntomidae, Limacodidae, Drepanidae, Thyatiridae, Sphingidae. Pro Natura – Schweizerischer Bund für Naturschutz, Egg 679.

Rennwald, E. & Rennwald, K. 1993. Ökologische Beobachtungen an Schildmotten, insbesondere an Heterogenea asella ([Denis & Schiffermüller], 1775) in Baden-Württemberg (Lep., Limacodidae). Atalanta 23 (3/4): 549–572, 646–647.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera – Latvijas Taurinu Katalogs. Baptria 21(3a): 1–71.

Urbahn, E.H. 1939. Die Schmetterlinge Pommerns mit einem vergleichenden Überblick über den Ostseeraum.

Macrolepidoptera. Stett. ent. Z. 100: 185–826.

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Teaduste Akadeemia Kirjastus, Tallinn-Tartu.

Weidemann, H.J. & Köhler, J. 1996. Nachtfalter, Spinner und Schwärmer. Naturbuch-Verlag GmbH, Augsburg.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Claes Eliasson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Zygaenoidea  
  • Familj
    Limacodidae - snigelspinnare 
  • Släkte
    Heterogenea  
  • Art
    Heterogenea asella, (Denis & Schiffermüller, 1775) - mindre snigelspinnare
    Synonymer
    Bombyx asella Denis & Schiffermüller, 1775
    liten snigelspinnare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Nils Hydén 2002. Rev. Claes Eliasson 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.